lilla kultürlistan maj

senaste filmen/tv-serien jag blev pepp på
om man korsar australiensisk såpa med downton abbey får man hemma igen. måste hinna se de första säsongerna innan de försvinner från svtplay om en månad.

senaste tv-serien jag sträcksåg
nu har ju sista säsongen av game of thrones börjat! vi har börjat koordinera på jobbet så att man får säga till i förväg i vår skrivbordsgrupp om man har missat att kolla senaste avsnittet, allt för att undvika att höra några spoilers.

senaste boken jag läste
fick låna min chefs exemplar av virginie despuentes bok vernon subutex. jag älskar ju böcker som är mer känsla än intrig och denna kändes precis som en efterfest. eller snarare det som händer efteråt. när du är på väg hem i morgonrusningen är du uppfylld av nattens händelser och lite småimpad av dig själv; hur otroligt snygg och rolig du var – ja, kanske till och med en smula spirituell? fast när du sitter inklämd i tunnelbanevagnen tillsammans med dina medtrafikanter börjar nattens magi falna. varför sa jag det där? varför har jag skrapat upp ena knät, ramlade jag? hur mycket drack jag egentligen? och var i helvete är min halsduk? sen kommer du på att det förmodligen syns lång väg att du har festat hela natten och att du med största sannolikhet ser för jävlig ut medan den här tjugonåntingtjejen som sitter mittemot dig ser sjukt snygg och fräsch ut, fastän hon inte ens har smink på sig. tack och godnatt.

omslaget ser ut som ett skivomslag med shoegazebandet ride och boken skildrar de som var unga och hippa i musiksvängen på det tidiga 90-talet. de som nu, över 25 år senare, inser att de förvandlats till sin värsta mardröm: de har blivit föredettingar. antingen har de blivit en del av den tillbakalutade medelklassen eller så har det gått käpprätt åt helvete. och alla har blivit hopplöst gamla. de som fortfarande lever vill säga.

jag tycker att den här boken var intressant och, faktiskt, lite smärtsam att läsa. hade jag inte åldersnoja innan så har det definitivt såtts ett frö här. jag såg upp till just den här generationen när jag var tonåring. och nästa generation på tur att bli hopplöst mossig är min egen, vi som var unga på tidigt 00-tal. så jag ser det väl det här som lite kbt inför det som komma skall.

annars har precis börjat läsa amanda svenssons supertjocka roman ett system så magnifikt att det bländar. älskade hey dolly så har sjukt höga förväntningar på denna eftersom jag har hört att den jämförs med både den hemliga historien av donna tartt och nattfilm av marisha pessl, två riktiga favoriter.

sånt jag har haft i örat senaste tiden är bland annat hemmet av mats strandberg (johan ehn läser fantastiskt som vanligt) och hidden bodies, uppföljaren till caroline kepnes hipsterpsykopathistoria you, som också blivit netflix-serie. har också lyssnat på kåda av ane riel som vann glasnyckeln 2016. den klassas som deckare man jag skulle nog snarare säga att det är en väldigt sorglig roman om mental ohälsa snarare än en spänningsroman eller en deckare.

den bok jag lyssnar på just nu är en fest för livet av ernest hemingway som är baserad på hans liv i paris som ung på 20-talet. gillar mycket! har läst the paris wife av paula mclain som skildrar samma period men ur hans frus perspektiv. det ska bli intressant att jämföra när jag är klar.

jag tycker för övrigt att de hemingway-böcker jag lyssnat på (den här och farväl till vapnen) funkar riktigt bra i ljud, kanske på grund av att berättelsen skildras i första person.

senaste museibesöket
vi har en kulturklubb på jobbet, och för några veckor sedan var vi på en jobbsponsrad guidad visning om renoveringen av nationalmuseum. själva upplägget på visningen lät väl inte sådär jättespännande men det var faktiskt oerhört intressant att höra både originaltanken när huset byggdes och hur man tänkt under renoveringen i nutid. kanske lite töntigt att säga, men det känns som att nationalmuseum har gått från att vara avlägsen facebook-kompis till att faktiskt bli en lite närmare vän som man kan hälsa på när som helst.

Untitled

kommande album att bli pepp på
det var ju otroligt länge sedan jag orkade lyssna på en hel skiva. men jag har hört ryktas att dixie chicks ska släppa nytt 2019. då kommer jag lyssna från start till slut!

senaste låten jag lyssnade
idag har jag alternerat mellan den här emoakustiska dängan:

och den här lite plastiga, men fantastiska, countrydängan:

senaste matbesvikelsen
mitt bästa matminne är från fäviken (glass på ensilage!!!). att äta där kostar som att åka på solsemester i eruopa, men det är en underbar och lite märklig känsla att få ta del av nya smakpaletter i vuxen ålder. jag och calle har pratat lite löst om att vi måste åka dit när de serverar vintermenyn. därför damp en himla tråkig nyhet i början av veckan när fäviken meddelade att de lägger ner. till tröst: står nu på väntelistan, så det finns en mikroskopisk chans att vi åker dit i december.

Åre and Fäviken

annan anledning att åka dit: det är så oerhört vackert uppe i krokarna kring åre.

Untitled
Annonser

lilla kultürlistan januari

nytt år, nya kulturella utsvävningar!

senaste tv-serien jag blev pepp på
min kompis björn har hetsat en massa på mig att jag ska se serien babylon berlin, som bygger på en roman av volker kutscher. serien skildrar weimarrepublikens sista år innan nazisterna tar makten och är den hittills dyraste tv-serie som producerats i tyskland. huvudperson är polisen gereon raths som har förflyttats från köln till berlin efter en mustig skandal. svt har köpt in rättigheterna men har tydligen inget sändningsdatum än.


senaste boken jag läste
har varvat tunga ämnen som nazityskland med cancersjukdom. lyssnar just nu på jag heter inte miriam av majgull axelsson om den romska flickan malika som överlever förintelsen genom att överta en död judinnas identitet. katarina ewerlöf läser helt magiskt. boken påminner både tematiskt och berättarmässigt om en av mina absoluta favoritböcker molnfri bombnatt av vibeke olsson, kan verkligen rekommendera båda två.

sedan har jag precis läst ut den sista resan av jenny diski. jag har alltid varit både rädd för och fascinerad av diski. en trulig och obstinat författare med en skarp iakttagelseförmåga och stor dos lågmäld humor. i den sista resan skriver hon om sin struliga uppväxt hos doris lessing och hennes vardag som cancersjuk i livets slutskede. efter att ha läst ut denna är jag numera även rädd för doris lessing, även om diski till stor del problematiserar och nyanserar hennes livsval.

lyssnade också precis klart på carolines pris av peter barlach, den fjärde delen om krögaren caroline som går sin alldeles egna väg. genren är väl feelgood eller chicklit, men den här serien har ett avgrundsmörker som döljer sig bakom allt klämkäckt. det kommer bli tomt efter caroline känner jag.

senaste låten jag lyssnade på repeat
kachi uchis killer, mycket bra!

senaste restaurangen jag besökte
pat’s place på folkungatan. thailändska tapas deluxe till ett facilt pris.

senaste serien jag sträcksåg
jag och calle kollade precis klart på you på netflix. läste boken av caroline kepnes för några år sedan och gillade mycket. inte helt lika såld på tv-serien dock.


senaste kulturella event jag var på
har inte varit så sugen på att besöka nationalmuseum efter att ha sett de sinnessjuka köerna när jag promenerat förbi på helgerna. tydligen har nationalmuseum haft ungefär lika många besökare sedan öppningen i oktober som de hade på hela år 2015, det sista året innan renoveringen. men för några veckor sen kom jag, hanna och katarina upp med en sneeky masterplan för att undvika massorna. de har öppet till klockan 19 på lördagarna, så om man kommer vid fyratiden high-fajvar man lunchbesökarna hejdå i dörren men har ändå tre timmar kultür tillgodo. vet inte riktigt om planen fungerade till 100% måste erkännas. förvisso slapp vi stå i kö utomhus men i salarna kände vi oss som makrillar i en konservburk. förresten, har jag dåligt minne eller har de smackat på med fler tavlor i salarna nu efter renoveringen? jaja, humöret var det i alla fall inget fel på!

Untitled Untitled Untitled

några favorittavlor.

Untitled

måste steppa upp cocktailglasgejmet känner jag.

månadens foto

Untitled

nu har ju halva januari gått. om jag hade haft några nyårslöften hade det definitivt varit dags att bryta dem vid det här laget. skylt spottad för ett år sen utanför ölbutiken white whale craft ales i savannah.

tre grejer jag vill rekommendera
på tal om savannah (förlåt, jag ska sluta tjata alldeles strax):

w duffy street savannah (photo: Keller Williams Realty Coastal Area Partners)
foto: keller williams realty coastal area partners
w duffy street savannah (photo: Keller Williams Realty Coastal Area Partners)
foto: keller williams realty coastal area partners

ett av mina favorithus i savannah (ja, jag har många) är till salu. för priset av en hyfsad trea på söder kan du få ett pepparkakshus i världens finaste stad, med en tornbalkong! jag vill ha detta hus! om inte annat för att rädda det från den minst sagt eklektiska inredningen (kolla länken så fattar ni).

alex raskin antiques
savannah dec 2017
Alex Raskin Antiques, Savannah_DSF1433

okej, nu scrollade jag vidare och ser att mitt ABSOLUTA favorithus i savannah också är till salu!!!! jag har ju redan tjatat hål i huvudet på er med alex raskin antiques så jag kan ju lika gärna fortsätta. det är alltså ett av de få stora hus i savannah som har fått stå i princip orört sedan huset byggdes och det säljs inklusive alla antikviteter och allt. jag gissar att alex raskin antiques dagar är räknade, och även om det kommer ta ett tag att hitta en köpare säger jag bara: skynda er att besöka denna pärla!

och när vi ändå är i husletarträsket kan jag ju tipsa om det här kanonfina huset som ligger i närheten av vårt torp. på lilla ulfåsa grundade fogelstadgruppen kvinnliga medborgarskolan, som verkade för att utbilda kvinnor i sina nyvunna medborgerliga rättigheter efter att ha fått allmän rösträtt. bilderna har valsat runt en massa på internet redan (hur de nu kan ha gjort det eftersom det inte verkar gå att spara ned bilderna? jaja), men de tål att tittas på och dräglas över igen. gå in på länken vettja!

… och julen blev ett enda långt ofrivilligt tv-marathon

okej, jag måste se till att ta det dära körkortet snart så att jag kan börja träna igen. en höst utan träning har gjort att mitt immunförsvar tydligen gått upp i rök. är nu inne på den tredje monsterinfluensan sedan oktober. alla har satt sig i luftrören. hur är det ens möjligt?!

på den sjätte dagen influensa har jag nu så smått återbördats till de levandes värld. vad jag gjort mellan feberfrossorna? datat loss med alla tänkbara tv-serier i hela världens. listar dessa nedan eftersom jag antar att ni såklart är dödligt nyfikna:

kollade klart på a very british scandal, svtplay och the marvelous mrs maisel säsong två, amazon prime.

dokumentärserien bergman – ett liv i fyra akter, svt play. jag satt mest och var superförbannad hela tiden. är det något jag inte tål så är det så kallade manliga genier, speciellt de som tror att de får bete sig hur som helst. det spelar ingen roll om de har bidragit enormt till mänskligheten och bla bla bla. att inte bete sig om en idiot är grundläggande och folk som inte kan bete sig åker in i min skamvrå direkt. avsnittet med bergman, thorsten flinck OCH micke persbrandt fick mig alltså således nästan att tuppa av, även om det var meningen att man skulle känna medkänsla med flinck och persbrandt.

derry girls, netflix. brittisk humorserie om en grupp tonårstjejer som lever typiskt tonårsliv på det konfliktdrabbade nordirland under 90-talet. som en blandning av skam och inbetweeners. gillade mycket. många bra nittitalspopdängor!

loaded, netflix. brittisk humorserie om ett gäng vänner som precis sålt sitt startup-bolag till ett amerikanskt företag och blivit snuskigt rika. det visar sig snart vara ett misstag … småputtrig serie om än lite seg. baserad på den israeliska serien mesudarim.

7 days out, netflix. dokumentärserie där man i varje avsnitt får uppleva de sista sju dagarna som leder upp till en stor världshändelse. mitt absoluta favoritavsnitt är det som följer rymdsonden cassini och teamet bakom när det är dags att avsluta projektet efter 20 år. de som intervjuas brinner verkligen för sina projekt och skildras med mänsklighet och värme. jag gillade denna serie väldigt mycket!

szukalski, netflix. halvljummen dokumentär om den polske skulptören stanislaw szukalski, en megalomanisk skulptör som inte visar sig ha riktigt rent mjöl i påsen.

new girl säsong sex, netflix. new girl är min guilty pleasure-serie. någon gång efter säsong två började den gå på tomgång men jag har fortsatt att titta, mest för att det är noll motstånd. nu har jag avslutat sista säsongen (tror jag?) och nu måste jag börja leta efter en ny idiotisk serie att slökolla på.

gw berättar: göring i sverige, svtplay. dokumentär om kärlekshistorien mellan karin och hermann göring. förstår inte riktigt varför det är leif gw som berättar detta, men oavsett är det intressant ändå. min kusin gifte sig för övrigt på rockelstad (med en tyska, utan att på förhand veta kopplingen till hermann göring ska tilläggas. vi kusiner fick för övrigt uppmaningen don’t mention the war under bröllopsmiddagen av våra äldre släktingar).

ett stycke söndagslista

det är söndag edit: måndag och jag orkar inte uppfinna hjulet så snor en söndagslista från julia:

thinking of:

det låter ganska idiotiskt om jag svarar att jag inte tänker på något särskilt, va? linjen mellan att tänka på saker och älta är hårresande tunn hos mig så jag vill bara poängtera att det här är en bra sak, jag lovar.

watching:

den nya hajpade hbo-serien westworld  och rättegångsdokumentären the staircase på svtplay (tipstack till egoistiska egon). har än så länge bara sett ett par avsnitt av dem, men båda verkar ytterst lovande.

reading:

jag är inne på gubbspåret. har precis avslutat en sista riktig kyss av james crumley, typisk gubblitteratur i samma anda som hunter s thompson och bukowski. nu var det ett tag sen jag orkade med sån här litteratur (läs sen när jag var 23 år och ville impa på killar) men jag störde mig faktiskt inte på den fullt så mycket som jag trodde. har nu gått över till att läsa se mörkret av elizabeth hand, uppföljaren till generation loss. jag skulle kanske säga att böckerna om antihjälten cass neary är gubblitteratur för kvinnogubbar. mörkt, ruffigt och punkigt och alldeles underbart med andra ord.

Untitled

planning:

inte så mycket. däremot borde jag planera kubaresan, typ visum, vem som ska ta hand om katterna när jag är borta och sånt. min vanliga kattvakt ska föda barn typ nu så gissar att hon är upptagen med annat så att säga. jaja, det löser väl sig …

wearing:

inte så mycket höll jag på att skriva. vintern kom ju helt plötsligt och jag har precis märkt att jag inte har några vinterskor eller vantar! men har i alla fall köpt en stor och mysig kofta som jag har så ofta att jag misstänker att mina kollegor tror att jag inte har några andra kläder.

Snow, Julita

listening to:

den här elliott smith-kopi, eh, -inspirerade herren på spotify.

på väg till och från jobbet lyssnar jag också på trollskräckisen stallo. lyssnade först på podcasten my dad wrote a porno men numera är det strikt hemmalyssnade som gäller efter att jag frustgråtit av skratt i tunnelbanan häromveckan.

feeling:

ganska nöjd och belåten med livet. inte ens söndagsångest. eller måndagsångest för den delen.

eating:

gjorde en märklig man-tager-vad-man-haver-söndagsmiddag bestående av klyftpotatis, lök och grönkål i ugn och en matig sallad med stora vita bönor. till detta hade jag en grekisk yoghurt-gegga och en mangosalsa som blev över från fredagens fish tacos. detta åts även till lunch idag. som jag brukar säga: gott för sig, gott tillsammans.

looking forward to:

kuba i december. speciellt när jag insåg att jag kommer ha 17 dagar ledigt på raken eftersom när vi kommer hem är det jul. gudars vad skönt!