varning för tantinlägg här, för nu tänkte jag förevisa årets odlingsprestationer ute på landet. om jag ska sammanfatta odlingsåret så var detta år ett av de roligaste åren att ha trädgård. mycket för att vi åkte ut på landet redan i slutet av maj och inte åkte tillbaka förrän början av augusti (kanske det enda bra med corona). så när semestern började i juli så hade jag redan ordentlig pli på trädgården istället för att behöva lägga en massa tid på att paniktämja en djungel. så häng med här!
jag berättade ju om årets stora tulpanbesvikelse i våras då hjorten hade tagit tulpanerna som jag satte förra året.
döm då om min förvåning när vi kom till landet för sommaren och det visade sig att ett ganska stort gäng tulpaner undgått hjortens framfart. senblommande tulpaner ftw! <- mening mitt 23-åriga debaserjag trodde att jag aldrig skulle skriva.
morötter och sallad sattes givetvis. det blev kulturarvssorten sallad ”forellenschluss”. men jag tyckte faktiskt att salladen jag satte förra året, kulturavssorten little gem, är snäppet godare, så den får det bli nästa år.
morötterna var ett ihopskrap av tidigare inköpta frön, harlequin mix och någon rund orange sort som jag inte kommer ihåg namnet på. alla fröer givetvis inhandlade på impecta, som av en händelse bara ligger några kilometer från torpet. mer lokalt kan det inte bli med andra ord.
däremot misslyckades jag totalt med årets rädisor. jag tycker de är knepiga att odla, antingen blir de alldeles för taniga eller alldeles för kraftiga så att de smakar beskt och trådigt.
rabarbern var däremot vild som vanligt, på gränsen till monstruös. kalla mig bortskämd, men jag har så svårt att relatera till folk som har taniga rabarberplantor. det måste väl vara det enklaste att hålla levande i en trädgård? men de å andra sidan kanske lyckas med sina rädisor?
the face of a oförbätterlig skrytmåns. hur står ni ut med mig?!
i år utökade jag pallkragebeståndet med två nya. i den ena blev det mer morötter och sallad. i den andra testade jag en helt ny gröda nämligen gurkor. druvgurka vert petit de paris (på svenska västeråsgurka rätt och slätt) går att odla på friland.
den används ju främst till inläggningar, men jag tyckte den funkade alldeles utmärkt att äta som den var, och gav dessutom en rik skörd utan att vara alltför knusslig med vattentillgången. en av odlingsårets höjdpunkter faktiskt!
calle satte också tomatplantor. den första omgången dog när det blev så himla varmt i juli, men omgång nummer två tog sig rejält. och tur att man kan eftermogna tomater när nätterna börjar bli kallare.
ett av mitt och calles stående skämt denna sommar har varit att vi ska skapa en potager, det vill säga en köksträdgård som också är vacker att se på och där man blandar (ofta ätbara) blommor med grönsaker. vi har en igenväxt tomt full av sly som vetter mot skog och hagar vilket kanske är så långt bort från kultiverad trädgård som möjligt. men man kan ju börja i det lilla, som i pallkragarna till exempel.
så i pallkragen med gurka sådde jag också ringblomma orange flash …
… och sommarrudbeckia sahara, de röda pigga blommorna som du ser till höger i bilden ovan. eftersom de blommar lite senare löste de mitt tidigare problem att trädgården i princip är utblommad i mitten av juli. dessa raringar kommer jag fortsätta med även nästa år. de gula minisolrosorna till vänster var ett spontanköp från en loppis för några år sen där calle köpte med sig två små plantor som vi slängde ner i jorden på vinst och förlust. nu är det ett ordentligt gäng som lyser upp trädgården på sensommaren och hösten och dessutom håller de som snitt i över en vecka.
i en annan pallkrage paniksådde jag på vinst och förlust en massa vallmofrön och blåklint från påsar som har legat och skrotat i en massa år. det gick alldeles utmärkt som synes och var en välkommen färgklick bland alla grönsaker.
just det, jag sådde sockerärtor också. men de hann mogna lite för mycket innan skörd tyvärr.
och sen, KAN VI PRATA OM DET FANTASTISKA PIONÅRET 2021?!! jag blev tvungen att googla och hittade två andra bloggar som upplevt samma sak i år. och three is a crowd som bekant så nu säger vi att är en absolut sanning.
den här doftpionen har inte blommat sedan 2016 när jag flyttade på den. men i år var den översållad med blommor.
samma år planterade jag två bondpioner, som förvisso blommat modest i ett par års tid nu, men i år var de magnifika.
förra året köpte jag ett par jättevallmo-plantor som snabbt vissnade efter plantering. hade ärligt talat helt glömt bort dem så dessa blommor var en trevlig överraskning.
honungsrosen som tagit sig rejält sedan jag planterade den för två (!) år sen är min stora glädje och sorg. kul att den växer så det knakar, mindre kul att jag inte fått spaljen som ska vara bakom dem på plats än. och innan det sker måste jag borsta av färgen på fasaden och måla om. jag hade ju planerat att göra detta i år men tydligen finns det bly i slamfärg (i moderna färger är det bara en liten del, men det är svårt att veta hur mycket bly det finns i äldre färg) vilket gjorde att jag i min grossess kände att borstningen fick vänta till ett annat år.
vad kan sägas om bäråret 2021 då? jo, de annars rikligt förekommande hallonen och krusbären lyste med sin frånvaro. istället var det vinbären som tog för sig. och smultronen! vi har röjt sly i en del av trädgården där det nu har poppat upp mängder av smultronplantor. inte mig emot.
när jag inventerade fröförrådet i juli såg jag att jag hade typ fyra påsar solrosor vars fröer höll på att gå ut. grävde snabbt som attan upp en rabatt vid gaveln på huset och tryckte ner ett gäng solrosor på vinst och förlust. egentligen ska man väl så dem i maj-juni men här pågår rebellodling.
solros mrs mars var den första att blomma.
den ska egentligen bli ca 80 cm lång, men de här stjälkarna var säkert hälften av det. lite gulliga ändå?
sorten närmast fasaden hann inte blomma innan vi stängde igen för året men tror att det är fylld solros double sunking.
ändå lite trevligt att tänka att det är lite höstfint i trädgården fastän man inte är där.
nostalgifabriken 