lilla kultürlistan maj

senaste filmen/tv-serien jag blev pepp på
om man korsar australiensisk såpa med downton abbey får man hemma igen. måste hinna se de första säsongerna innan de försvinner från svtplay om en månad.

senaste tv-serien jag sträcksåg
nu har ju sista säsongen av game of thrones börjat! vi har börjat koordinera på jobbet så att man får säga till i förväg i vår skrivbordsgrupp om man har missat att kolla senaste avsnittet, allt för att undvika att höra några spoilers.

senaste boken jag läste
fick låna min chefs exemplar av virginie despuentes bok vernon subutex. jag älskar ju böcker som är mer känsla än intrig och denna kändes precis som en efterfest. eller snarare det som händer efteråt. när du är på väg hem i morgonrusningen är du uppfylld av nattens händelser och lite småimpad av dig själv; hur otroligt snygg och rolig du var – ja, kanske till och med en smula spirituell? fast när du sitter inklämd i tunnelbanevagnen tillsammans med dina medtrafikanter börjar nattens magi falna. varför sa jag det där? varför har jag skrapat upp ena knät, ramlade jag? hur mycket drack jag egentligen? och var i helvete är min halsduk? sen kommer du på att det förmodligen syns lång väg att du har festat hela natten och att du med största sannolikhet ser för jävlig ut medan den här tjugonåntingtjejen som sitter mittemot dig ser sjukt snygg och fräsch ut, fastän hon inte ens har smink på sig. tack och godnatt.

omslaget ser ut som ett skivomslag med shoegazebandet ride och boken skildrar de som var unga och hippa i musiksvängen på det tidiga 90-talet. de som nu, över 25 år senare, inser att de förvandlats till sin värsta mardröm: de har blivit föredettingar. antingen har de blivit en del av den tillbakalutade medelklassen eller så har det gått käpprätt åt helvete. och alla har blivit hopplöst gamla. de som fortfarande lever vill säga.

jag tycker att den här boken var intressant och, faktiskt, lite smärtsam att läsa. hade jag inte åldersnoja innan så har det definitivt såtts ett frö här. jag såg upp till just den här generationen när jag var tonåring. och nästa generation på tur att bli hopplöst mossig är min egen, vi som var unga på tidigt 00-tal. så jag ser det väl det här som lite kbt inför det som komma skall.

annars har precis börjat läsa amanda svenssons supertjocka roman ett system så magnifikt att det bländar. älskade hey dolly så har sjukt höga förväntningar på denna eftersom jag har hört att den jämförs med både den hemliga historien av donna tartt och nattfilm av marisha pessl, två riktiga favoriter.

sånt jag har haft i örat senaste tiden är bland annat hemmet av mats strandberg (johan ehn läser fantastiskt som vanligt) och hidden bodies, uppföljaren till caroline kepnes hipsterpsykopathistoria you, som också blivit netflix-serie. har också lyssnat på kåda av ane riel som vann glasnyckeln 2016. den klassas som deckare man jag skulle nog snarare säga att det är en väldigt sorglig roman om mental ohälsa snarare än en spänningsroman eller en deckare.

den bok jag lyssnar på just nu är en fest för livet av ernest hemingway som är baserad på hans liv i paris som ung på 20-talet. gillar mycket! har läst the paris wife av paula mclain som skildrar samma period men ur hans frus perspektiv. det ska bli intressant att jämföra när jag är klar.

jag tycker för övrigt att de hemingway-böcker jag lyssnat på (den här och farväl till vapnen) funkar riktigt bra i ljud, kanske på grund av att berättelsen skildras i första person.

senaste museibesöket
vi har en kulturklubb på jobbet, och för några veckor sedan var vi på en jobbsponsrad guidad visning om renoveringen av nationalmuseum. själva upplägget på visningen lät väl inte sådär jättespännande men det var faktiskt oerhört intressant att höra både originaltanken när huset byggdes och hur man tänkt under renoveringen i nutid. kanske lite töntigt att säga, men det känns som att nationalmuseum har gått från att vara avlägsen facebook-kompis till att faktiskt bli en lite närmare vän som man kan hälsa på när som helst.

Untitled

kommande album att bli pepp på
det var ju otroligt länge sedan jag orkade lyssna på en hel skiva. men jag har hört ryktas att dixie chicks ska släppa nytt 2019. då kommer jag lyssna från start till slut!

senaste låten jag lyssnade
idag har jag alternerat mellan den här emoakustiska dängan:

och den här lite plastiga, men fantastiska, countrydängan:

senaste matbesvikelsen
mitt bästa matminne är från fäviken (glass på ensilage!!!). att äta där kostar som att åka på solsemester i eruopa, men det är en underbar och lite märklig känsla att få ta del av nya smakpaletter i vuxen ålder. jag och calle har pratat lite löst om att vi måste åka dit när de serverar vintermenyn. därför damp en himla tråkig nyhet i början av veckan när fäviken meddelade att de lägger ner. till tröst: står nu på väntelistan, så det finns en mikroskopisk chans att vi åker dit i december.

Åre and Fäviken

annan anledning att åka dit: det är så oerhört vackert uppe i krokarna kring åre.

Untitled
Annonser

lilla kultürlistan mars

nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!

senaste filmen jag blev pepp på
en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)

när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.

sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.

är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!

senaste boken jag läste
lyssnade klart på the echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.

köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.

senaste serien jag sträcksåg
förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.

seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:

dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.

när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.

senaste låten jag lyssnade på
undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här

senaste restaurangen jag besökte
jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.

tre grejer på youtube jag vill rekommendera
det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!

jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.

IMG_5059

men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.

första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.

den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.

mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?

så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.

vi ses i kina, hejdå!

lilla kultürlistan januari

nytt år, nya kulturella utsvävningar!

senaste tv-serien jag blev pepp på
min kompis björn har hetsat en massa på mig att jag ska se serien babylon berlin, som bygger på en roman av volker kutscher. serien skildrar weimarrepublikens sista år innan nazisterna tar makten och är den hittills dyraste tv-serie som producerats i tyskland. huvudperson är polisen gereon raths som har förflyttats från köln till berlin efter en mustig skandal. svt har köpt in rättigheterna men har tydligen inget sändningsdatum än.


senaste boken jag läste
har varvat tunga ämnen som nazityskland med cancersjukdom. lyssnar just nu på jag heter inte miriam av majgull axelsson om den romska flickan malika som överlever förintelsen genom att överta en död judinnas identitet. katarina ewerlöf läser helt magiskt. boken påminner både tematiskt och berättarmässigt om en av mina absoluta favoritböcker molnfri bombnatt av vibeke olsson, kan verkligen rekommendera båda två.

sedan har jag precis läst ut den sista resan av jenny diski. jag har alltid varit både rädd för och fascinerad av diski. en trulig och obstinat författare med en skarp iakttagelseförmåga och stor dos lågmäld humor. i den sista resan skriver hon om sin struliga uppväxt hos doris lessing och hennes vardag som cancersjuk i livets slutskede. efter att ha läst ut denna är jag numera även rädd för doris lessing, även om diski till stor del problematiserar och nyanserar hennes livsval.

lyssnade också precis klart på carolines pris av peter barlach, den fjärde delen om krögaren caroline som går sin alldeles egna väg. genren är väl feelgood eller chicklit, men den här serien har ett avgrundsmörker som döljer sig bakom allt klämkäckt. det kommer bli tomt efter caroline känner jag.

senaste låten jag lyssnade på repeat
kachi uchis killer, mycket bra!

senaste restaurangen jag besökte
pat’s place på folkungatan. thailändska tapas deluxe till ett facilt pris.

senaste serien jag sträcksåg
jag och calle kollade precis klart på you på netflix. läste boken av caroline kepnes för några år sedan och gillade mycket. inte helt lika såld på tv-serien dock.


senaste kulturella event jag var på
har inte varit så sugen på att besöka nationalmuseum efter att ha sett de sinnessjuka köerna när jag promenerat förbi på helgerna. tydligen har nationalmuseum haft ungefär lika många besökare sedan öppningen i oktober som de hade på hela år 2015, det sista året innan renoveringen. men för några veckor sen kom jag, hanna och katarina upp med en sneeky masterplan för att undvika massorna. de har öppet till klockan 19 på lördagarna, så om man kommer vid fyratiden high-fajvar man lunchbesökarna hejdå i dörren men har ändå tre timmar kultür tillgodo. vet inte riktigt om planen fungerade till 100% måste erkännas. förvisso slapp vi stå i kö utomhus men i salarna kände vi oss som makrillar i en konservburk. förresten, har jag dåligt minne eller har de smackat på med fler tavlor i salarna nu efter renoveringen? jaja, humöret var det i alla fall inget fel på!

Untitled Untitled Untitled

några favorittavlor.

Untitled

måste steppa upp cocktailglasgejmet känner jag.

månadens foto

Untitled

nu har ju halva januari gått. om jag hade haft några nyårslöften hade det definitivt varit dags att bryta dem vid det här laget. skylt spottad för ett år sen utanför ölbutiken white whale craft ales i savannah.

tre grejer jag vill rekommendera
på tal om savannah (förlåt, jag ska sluta tjata alldeles strax):

w duffy street savannah (photo: Keller Williams Realty Coastal Area Partners)
foto: keller williams realty coastal area partners
w duffy street savannah (photo: Keller Williams Realty Coastal Area Partners)
foto: keller williams realty coastal area partners

ett av mina favorithus i savannah (ja, jag har många) är till salu. för priset av en hyfsad trea på söder kan du få ett pepparkakshus i världens finaste stad, med en tornbalkong! jag vill ha detta hus! om inte annat för att rädda det från den minst sagt eklektiska inredningen (kolla länken så fattar ni).

alex raskin antiques
savannah dec 2017
Alex Raskin Antiques, Savannah_DSF1433

okej, nu scrollade jag vidare och ser att mitt ABSOLUTA favorithus i savannah också är till salu!!!! jag har ju redan tjatat hål i huvudet på er med alex raskin antiques så jag kan ju lika gärna fortsätta. det är alltså ett av de få stora hus i savannah som har fått stå i princip orört sedan huset byggdes och det säljs inklusive alla antikviteter och allt. jag gissar att alex raskin antiques dagar är räknade, och även om det kommer ta ett tag att hitta en köpare säger jag bara: skynda er att besöka denna pärla!

och när vi ändå är i husletarträsket kan jag ju tipsa om det här kanonfina huset som ligger i närheten av vårt torp. på lilla ulfåsa grundade fogelstadgruppen kvinnliga medborgarskolan, som verkade för att utbilda kvinnor i sina nyvunna medborgerliga rättigheter efter att ha fått allmän rösträtt. bilderna har valsat runt en massa på internet redan (hur de nu kan ha gjort det eftersom det inte verkar gå att spara ned bilderna? jaja), men de tål att tittas på och dräglas över igen. gå in på länken vettja!

… och julen blev ett enda långt ofrivilligt tv-marathon

okej, jag måste se till att ta det dära körkortet snart så att jag kan börja träna igen. en höst utan träning har gjort att mitt immunförsvar tydligen gått upp i rök. är nu inne på den tredje monsterinfluensan sedan oktober. alla har satt sig i luftrören. hur är det ens möjligt?!

på den sjätte dagen influensa har jag nu så smått återbördats till de levandes värld. vad jag gjort mellan feberfrossorna? datat loss med alla tänkbara tv-serier i hela världens. listar dessa nedan eftersom jag antar att ni såklart är dödligt nyfikna:

kollade klart på a very british scandal, svtplay och the marvelous mrs maisel säsong två, amazon prime.

dokumentärserien bergman – ett liv i fyra akter, svt play. jag satt mest och var superförbannad hela tiden. är det något jag inte tål så är det så kallade manliga genier, speciellt de som tror att de får bete sig hur som helst. det spelar ingen roll om de har bidragit enormt till mänskligheten och bla bla bla. att inte bete sig om en idiot är grundläggande och folk som inte kan bete sig åker in i min skamvrå direkt. avsnittet med bergman, thorsten flinck OCH micke persbrandt fick mig alltså således nästan att tuppa av, även om det var meningen att man skulle känna medkänsla med flinck och persbrandt.

derry girls, netflix. brittisk humorserie om en grupp tonårstjejer som lever typiskt tonårsliv på det konfliktdrabbade nordirland under 90-talet. som en blandning av skam och inbetweeners. gillade mycket. många bra nittitalspopdängor!

loaded, netflix. brittisk humorserie om ett gäng vänner som precis sålt sitt startup-bolag till ett amerikanskt företag och blivit snuskigt rika. det visar sig snart vara ett misstag … småputtrig serie om än lite seg. baserad på den israeliska serien mesudarim.

7 days out, netflix. dokumentärserie där man i varje avsnitt får uppleva de sista sju dagarna som leder upp till en stor världshändelse. mitt absoluta favoritavsnitt är det som följer rymdsonden cassini och teamet bakom när det är dags att avsluta projektet efter 20 år. de som intervjuas brinner verkligen för sina projekt och skildras med mänsklighet och värme. jag gillade denna serie väldigt mycket!

szukalski, netflix. halvljummen dokumentär om den polske skulptören stanislaw szukalski, en megalomanisk skulptör som inte visar sig ha riktigt rent mjöl i påsen.

new girl säsong sex, netflix. new girl är min guilty pleasure-serie. någon gång efter säsong två började den gå på tomgång men jag har fortsatt att titta, mest för att det är noll motstånd. nu har jag avslutat sista säsongen (tror jag?) och nu måste jag börja leta efter en ny idiotisk serie att slökolla på.

gw berättar: göring i sverige, svtplay. dokumentär om kärlekshistorien mellan karin och hermann göring. förstår inte riktigt varför det är leif gw som berättar detta, men oavsett är det intressant ändå. min kusin gifte sig för övrigt på rockelstad (med en tyska, utan att på förhand veta kopplingen till hermann göring ska tilläggas. vi kusiner fick för övrigt uppmaningen don’t mention the war under bröllopsmiddagen av våra äldre släktingar).

lilla kultürlistan december

äntligen tog mordornovember slut! tyvärr betyder det att vi gick in i december som endast är snäppet bättre än november. förra året var vi i savannah vid den här tiden och fick fem timmar mer solljus per dag(!), så har liksom glömt bort att det blir så här mörkt vid den här tiden. ett perfekt tillfälle att bädda in sig i en massa kulturkonsumtion för att försöka undkomma mörkret således.

senaste tv-serien jag blev pepp på

a very british scandal, en miniserie i tre delar som visas på svtplay med start idag. hugh grant spelar högt uppsatt politiker som försöker ta livet av sin hemliga älskare.

senaste boken jag läste

har hunnit lyssna på två bra ljudböcker den senaste månaden. först ut är michelle mcnamaras i’ll be gone in the dark, om the golden state killer. riktigt bra true crime där fakta blandas med författarens reflektioner, och en otroligt bra inläsning (tips till dig som inte gillar att lyssna på engelska böcker). sedan har jag lyssnat på joyce carol oates mörkt vatten, som tar avstamp i the chappaquiddick incident, där senator ted kennedy körde ner sin bil i vattnet på ön chappaquiddick nära martha’s vineyard. kennedy lyckades ta sig ut ur den vattenfyllda bilen, men hans passagerare, mary jo kopechne, klarade sig inte. oates skildrar den unga kvinnans dödskamp på ett både rysligt och mästerligt sätt, rekommenderas verkligen! läste ut oskuldens tid av edith wharton igår, de 10% sista procenten grep verkligen tag men fram tills dess var det en enda lång startsträcka tycker jag.

senaste serien jag sträcksåg

nu har jag faktiskt inte gråtit på två hela avsnitt

detta besvikna konstaterande kom från mig när jag och calle kollade säsong två av this is us, som precis släppts på amazon prime. jag vet att jag måste sluta tjata, men först måste jag bara få ur säsong två ur systemet först. serien ligger verkligen och dallrar på en känslomässig sträng som hotar att brista precis hela tiden, dessutom är det ur-amerikanskt. men det finns INGEN serie som har fått mig att gråta så mycket. jag gråter när det går dåligt för huvudpersonerna, jag gråter när det går bra för dem och däremellan gråter jag för att serien får mig att vilja bli en bättre människa. på riktigt.

senaste låten jag lyssnade på repeat

hur bra är inte den här?

senaste restaurangen jag besökte

hanna bjöd mig på flott avsmakningsmeny på adam/albin. riktigt gott, även om hanna förmodligen skämdes ögonen ur sig när jag sa att jag ville ha ett ”busigt vin” till maten.

senaste kulturella event jag var på

skansens julmarknad med jenny, min kultürkompis no 1, och hennes son anton. mer om det i ett separat inlägg!

månadens foto

21122013-IMG_2204

det har varit skralt på julpyntfronten i år och är osäker på om det blir någon julgran i år. har känt mig osedvanligt tom på energi den här hösten och vintern. jag har full rulle i veckorna nu när jag övningskör på mornarna så har förhandlat med mig själv om att sänka träningskraven för att få plats med körningen. men tror att avsaknad av regelbunden träning gjort mig orkeslös. vilket i sin tur har gjort att jag knappt ens orkat städa här hemma, än mindre pynta. tur i oturen att det finns gamla bilder på gamla granar att omge sig med! (edit: kom hem till ett julpyntat hem förra veckan. calle, som vanligtvis är julgrinchen, hade passat på medan jag var och tränade (för första gången på tre veckor). blev så himla och märkligt rörd av detta).

tre grejer jag vill rekommendera

måste tipsa om amazon prime, amazons egna streamingtjänst. sajnade på för att kolla tv-serieversionen av neil gaimans american gods, som jag väntat på i en massa år. tyvärr visade sig inte hålla måttet, men det finns en massa bra andra bra serier, ett axplock av favoriter: the marvelous mrs maisel, mozart in the djungle och så this is us såklart. första halvåret kostar typ tre dollar, sedan är det tre dollar i månaden efter det.

fotografen jamie becks fantastiska blogg och instagramkonto med inlägg som snarare påminner om barocktavlor än om uppdateringar i sociala medier. hon är också en av anledningarna till att jag älskar savannah. idag bor hon i en liten by i provence och det ser helt enkelt förjävla härligt ut, speciellt en dag som denna då snön vräker ner.

amaryllis på snitt. ja, det är hemskt miljöovänligt med snittblommor men mörkret blir lite uthärdligare. förlåt jorden.

Amaryllis_DSF1010

kultürlistan

savannah dec 2017
Untitled
ljusaste dagen
24062016-IMG_8578
2015-10-18 16.34.59-1
Foto 2015-08-16 13 01 52 (2)
IMG_6483
Deutsche Arbeitsschutz Ausstellung
paris, baby!
Foto 2015-04-30 19 02 18
tokyo 2015
carter family fold, va
red's lounge, clarksdale, mississippi
see! colour
IMG_4495
IMG_5441
IMG_6032
house on the river, portugal
Hagia Sofia, Istanbul
autumn fair at skansen
autumn fair at skansen
minns ett tag när listor var det enda jag orkade publicera på bloggen men nu var det ett tag sen, så snor en lilla kulturlistan från elsa:

senaste filmen jag blev pepp på


three billboards outside of ebbing missouri. en kvinna tröttnar på polisens inkompetens och bestämmer sig för att ta saken i egna händer i jakten på hennes dotters mördare.

senaste boken jag läste
_DSF1419, Joan Didion at my bedside table
i’m thinking of ending things av iain reid. köpte den på den lokala bokhandeln enbart pga manusförfattaren till eternal sunshine of a spotless mind hade blurbat. berättelsen var inte bra. så nu har jag gått över till ett säkert lagt kort (pun intended, hehe) i form av joan didion och slouching towards bethlehem, ett gäng essäer från 60-talets kalifornien. läser precis essän som gett boken dess namn, om hippies i san francisco under summer of love 1967. tydligen var det vanligt att unga rymde hemifrån till san francisco under hippie-eran, så därför var hela stan översållad med lappar uppsatta av oroliga föräldrar och släktingar som ville ha tag på sina nära och kära. didion träffar två rymlingar och frågar varför de har rymt hemifrån. hon får svaret:

“My parents said I had to go to church,” Debbie says. “And they wouldn’t let me dress the way I wanted. In the seventh grade my skirts were longer than anybody’s — it got better in the eighth grade, but still.”
“Your mother was kind of a bummer,” Jeff says to her.
“They didn’t like Jeff. They didn’t like my girl friends. I had a C average and my father told me I couldn’t date until I raised it, and that bugged me a lot too.”
“My mother was just a genuine all-American bitch.” Jeff says. “She was really troublesome about hair. Also, she didn’t like boots. It was really weird.”
“Tell about the chores,” Debbie says.
“For example, I had chores. If I didn’t finish ironing my shirts for the week, I couldn’t go out for the weekend. It was weird. Wow.”
Debbie giggles and shakes her head. “This year’s gonna be wild.”
“We’re just gonna let it all happen,” Jeff says. “Everything’s in the future, you can’t pre-plan it, you know. First we get jobs, then a place to live. Then, I dunno.”

alltså, förlåt. det här är bara så provocerande. jag vill ju bara ta dem i örat och dra med dem hem till mamma och pappa. skärpning!

i alla fall, när jag är klar med den ska jag passande ta itu med south and west, som är baserad på anteckningar didion gjorde under en roadtrip i den amerikanska södern på 70-talet. didion ❤

senaste serien jag sträcksåg
klämde den tyska netflix-serien dark under jul och nyår. otippat bra! just nu kollar vi american crime som finns på amerikanska netflix och den börjar mycket lovande. ett mord begås och jakten på motiv och mördare är snart igång. när jag ser den tänker jag på brottet/forbrydelsen. man får följa anhöriga till både offren och de misstänkta förövarna och serien lyckas skildra alla de känslor som en familj i kris genomgår. tänker också på bloodline, där allt inte är så svart-vitt som man först tänker sig.

måste också bara nämna senaste filmen jag såg på bio för att få kultürometern att gå off the scales: den ihoppusslade och numera (nästan) helt kompletta utgåvan av metropolis.

senaste låten jag lyssnade på repeat
hehe. den här som gick varm på bilradion när vi åkte till jekyll island i helgen. älskar för övrigt zac browns låt chicken fried och speciellt de här raderna:

You know I like my chicken fried
Cold beer on a Friday night
A pair of jeans that fit just right
And the radio on

(… och precis där försvann mitt kulturella metropoliskapital … )

senaste föreställningen jag gick på
så länge skutan kan gå med sven-bertil taube på dramaten. vill tillägga att det var calles födelsedagspresent från mig, inget jag valt själv alltså.

senaste restaurangen jag besökte
cotton & rye, en restaurang som ligger i en gammal bank nere på habersham och 34rd  nära oss. köket är ett slags upphottad lowcountry-tjofräs. mat från södern är ju rätt stabbigt och inte jätteförfinat, det är mer ett slag i magen medelst frityrsmak samt grytor med en liiiiten hint av dy men här var smakerna spritsiga och distingerade. åt musslorna som var de största jag ätit (på gränsen till lite läskiga faktiskt), men de var lena och väldigt smakrika.

tre ställen jag vill rekommendera
the bowery boys podcast. två killar (varav en har en förkärlek för riktiga pappa-göteborgar-ordvitsar) gör en podcast om new yorks historia. intressant och roligt som ger en ny dimension till allas vår favoritstad.

när vi ändå är på temat new york-historia så har jag genom sagda podcast blivit närmast besatt av att besöka tenement museum i new york. museet ligger beläget i ett gammalt hyreshus på lower east side. i huset bodde och jobbade upp till 15 000 personer, mestadels immigranter, ihopträngda under vidriga förhållanden, och ofta i lägenheter utan fönster. en resa till new york får dock vänta ett tag, men under tiden kan man alltid läsa jacob riis klassiska reportagebok how the other half lives (1890) om new yorks fattigaste områden i slutet av 1800-talet. intas dock, som med alla historiska källor, med en rejäl nypa salt. boken är såklart ett barn av sin tid med stereotyper och annat som inte lajar så bra med ens 2000-talsglasögon. men det där med källkritik har ni ju såklart koll på själva.