lilla kultürlistan mars

nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!

senaste filmen jag blev pepp på
en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)

när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.

sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.

är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!

senaste boken jag läste
lyssnade klart på the echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.

köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.

senaste serien jag sträcksåg
förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.

seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:

dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.

när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.

senaste låten jag lyssnade på
undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här

senaste restaurangen jag besökte
jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.

tre grejer på youtube jag vill rekommendera
det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!

jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.

IMG_5059

men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.

första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.

den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.

mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?

så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.

vi ses i kina, hejdå!

Annonser

lilla kultürlistan februari

det är dags för vinterns sista kulturlista (inte en dag försent!) och snart byts mörka netflixkvällar i soffan mot bokläsning i eftermiddagssolen på farstubron på julita.
u-n-d-e-r-b-a-r-t-!

senaste filmen jag såg
var på bio och såg the favourite häromveckan, och jädrar vilken pangfilm! två timmar roligt, mörkt och drastiskt triangeldrama, precis så mustigt som jag föreställer mig att livet tedde sig i historiska tider.

senaste serien jag sträcksåg
tv-serien russian doll klämde jag och calle i två sittningar. jag tyckte att den började lite segt, som en sämre version av groundhog day, men efter ett tag var jag helt fast. jag såg the favourite i samma veva och kan inte undgå att jämföra dem. båda huvudpersonerna söker frihet, vill övervinna ödet och skapa riktig förändring. man kan ju säga att det går bättre för en av dem i det avseendet …

läste för övrigt en artikel om att russian doll egentligen handlar om de tolv stegen, vilket jag tyckte var en intressant synvinkel, speciellt med tanke på natasha lyonnes egna erfarenheter inom aa.

senaste boken jag läste
sen jag slutade på pocket shop för tre år sedan har jag fortfarande ett oräkneligt antal olästa böcker kvar och nu börjar bokhyllorna svämma över. så det kommande året är det operation hyllvärmare som gäller. först ut är kvinnan på övervåningen av claire messud. den handlar om en kvinna i sena trettioårsåldern, singel och utan barn, som var menad för stordåd men som lite för sent inser vad livet har att erbjuda duktiga flickor:

jag trodde jag kunde uppnå storhet, min storhet, genom att kämpa på och reda ut problemen allt eftersom de uppstod, precis som att man lär sig att äta upp grönsaker innan man får efterrätt. men det visar sig att det är en regel för flickor och mesar, eftersom berget med grönsaker är lika stort som everest och glassen i skålen längst bort smälter lite mer för varje sekund som går. snart kommer det är kräla myror på den. och sen kommer de och dukar av alltihop.

insikten har gjort henne både bitter och förbannad, vilket hon såklart döljer väl eftersom hon är en duktig flicka. men när hon lär känna en nyinflyttad familj rubbas hela hennes tillvaro.

efter ett tag blir boken ganska tradig (jag förstår verkligen inte hennes fascination för den här familjen) men jag älskade inledningen av boken. det fick mig att tänka på något en bekant berättade för mig en gång, om en tjejkompis till henne som var sommarvikarie på en tidningsredaktion. hon ville verkligen få förlängt så hon gav järnet i precis allt, även minsta trafiknotis. hennes kollega däremot, också sommarvikarie, han skötte småpotatisen med armbågen och gav istället allt när det gällde de stora grejerna. båda fick förlängt, men gissa vem som fick fortsätta att skriva om påkörda älgar och vem som fick gå på de tyngre grejerna? sensmoral: ingen kommer att tacka dig för att du känner ett större ansvar än alla andra.

att inte ständigt överkompensera för sina svagheter eller ta sig an saker med siktet på att jämt vara bäst är ett tröstlöst jobb, det har jag lärt mig sent i livet (och kräver sina påminnelser). lyckligtvis har ett stråk av lättja letat sig in i min personlighet de sista åren. och jag är hellre lat än utbränd.

hyllvärmare nummer två har jag precis börjat med: broken monsters av lauren beukes. jag älskade hennes övernaturliga deckare the shining girls så har varit väldigt peppad på denna. hittills är det väldigt spännande och välskrivet, men jag tycker att det är lite väl många perspektiv och karaktärer. varje gång det blir ett byte av perspektiv måste jag läsa i två sidor innan jag kommer på vem det handlar om och vad som hänt senast.

annat jag har tuggat på i bokväg den senaste tiden: lyssnade klart på deckaren skulden till daniel av ann-christin hensher, som kändes märkligt daterad (kom ut sent nittiotal eller tidigt 00-tal). håller nu på med kastanjemannen av søren sveistrup, som skrivit manus till den fantastiska tv-serien brottet. ploten är bra och händelserna svischar fram, men jag har lite svårt för tv-manussjukan, det vill säga att ALLT skrivs ut. ”han går fram till kylskåpet och öppnar det med en hand. han plockar ut en såsflaska, stänger kylskåpsdörren, vrider på såsflaskans kork, lägger korken ifrån sig och häller på sås på pastan innan han sätter på korken, öppnar kylskåpet och ställer tillbaka flaskan.”

tv-serie som jag blev pepp på
den sjätte säsongen av chef’s table börjar på the grey i savannah där köksmästaren mashama bailey berättar om den matlagningstradition hon växte upp med i den amerikanska södern och hur den präglat henne. ett inte helt okomplicerat arv för dagens afroamerikaner eftersom maten förknippas med fattigdom och härstammar från att slavarna i usa behövde en kaloririk kost för att överhuvudtaget klara av sitt dagliga arbete.

jag trodde för övrigt att min savannah-vurm var på väg att ge med sig men när jag såg det vackra fotot från saltängarna utanför savannah fick jag akutlängtan. blev dessutom väldigt hungrig.

The Grey, Savannah

senaste låten jag lyssnade på repeat
har av oklar anledning haft denna på repeat i huvudet:

senaste restaurangen jag besökte
jag hade uppkörning på alla hjärtans dag förrförra veckan OCH KLARADE DEN!!!! ville fira loss med hela världen, så när björn föreslog sitt stamhak thai rung på liljeholmstorget kände jag att det bara var att gå med kärleksflowet, även om det innebar att ta sig ut till förorten (obs, är ej innerstadssnobbig, men har slutat med åkkort eftersom jag har promenadavstånd till jobbet nuförtiden, så varje resa medelst kollektivtrafik kostar svinmycket). mitt enda krav denna kväll var att de serverade bubbel. tjejen som tar beställningar såg lite osäker ut när jag frågade, men efter ett tag kom hon tillbaka och meddelade att det gick bra. sedan gick det en kvart och tjejen kom tillbaka med en okyld flaska. förmodligen sprang hon iväg till bolaget och handlade.

men oavsett var det ett av de de godaste och mest välförtjänta bubbel jag nånsin druckit. dessutom väldigt lösningsorienterad service måste jag ändå säga!

senaste kulturella event jag var på
utställningen med jenny nyström på sven-harrys. jag gillar verkligen detta konstmuseum, de brukar ha utställningar som tar max 45 minuter att gå igenom, en perfekt tidsrymd för mig som lätt blir uttråkad på konstmuséer (till skillnad från calle som tårögd kan stå i över tio minuter framför ett och samma konstverk). dessutom har de en alldeles fantastisk bar. men den här utställningen var jag faktiskt lite besviken på. jag fick för mig att den skulle visa en annan sida av nyström, den utan tomtar och beställningsverk. men det kanske bara var jag som hade fel förväntningar helt enkelt.

Untitled

månadens foto
jag må se helt drogad ut, men bjussar på denna bild av mig utanför bilskolan. här har jag haft körkort i en hel halvtimme.

Untitled

tre grejer jag vill rekommendera
stockholm ost och chark på renstiernas gata är en trevlig ost- och charkbutik som också har fullständiga rättigheter. ett perfekt ställe för lördagslunchen medan man funderar över vilka ostar och oliver som får följa med hem. de har också sjukt gott bubbel för 119 kronor glaset, det får bli tips nummer två. tips nummer tre är systembolagets beställningssortiment där man kan köpa hem sagda bubbel.

lilla kultürlistan januari

nytt år, nya kulturella utsvävningar!

senaste tv-serien jag blev pepp på
min kompis björn har hetsat en massa på mig att jag ska se serien babylon berlin, som bygger på en roman av volker kutscher. serien skildrar weimarrepublikens sista år innan nazisterna tar makten och är den hittills dyraste tv-serie som producerats i tyskland. huvudperson är polisen gereon raths som har förflyttats från köln till berlin efter en mustig skandal. svt har köpt in rättigheterna men har tydligen inget sändningsdatum än.


senaste boken jag läste
har varvat tunga ämnen som nazityskland med cancersjukdom. lyssnar just nu på jag heter inte miriam av majgull axelsson om den romska flickan malika som överlever förintelsen genom att överta en död judinnas identitet. katarina ewerlöf läser helt magiskt. boken påminner både tematiskt och berättarmässigt om en av mina absoluta favoritböcker molnfri bombnatt av vibeke olsson, kan verkligen rekommendera båda två.

sedan har jag precis läst ut den sista resan av jenny diski. jag har alltid varit både rädd för och fascinerad av diski. en trulig och obstinat författare med en skarp iakttagelseförmåga och stor dos lågmäld humor. i den sista resan skriver hon om sin struliga uppväxt hos doris lessing och hennes vardag som cancersjuk i livets slutskede. efter att ha läst ut denna är jag numera även rädd för doris lessing, även om diski till stor del problematiserar och nyanserar hennes livsval.

lyssnade också precis klart på carolines pris av peter barlach, den fjärde delen om krögaren caroline som går sin alldeles egna väg. genren är väl feelgood eller chicklit, men den här serien har ett avgrundsmörker som döljer sig bakom allt klämkäckt. det kommer bli tomt efter caroline känner jag.

senaste låten jag lyssnade på repeat
kachi uchis killer, mycket bra!

senaste restaurangen jag besökte
pat’s place på folkungatan. thailändska tapas deluxe till ett facilt pris.

senaste serien jag sträcksåg
jag och calle kollade precis klart på you på netflix. läste boken av caroline kepnes för några år sedan och gillade mycket. inte helt lika såld på tv-serien dock.


senaste kulturella event jag var på
har inte varit så sugen på att besöka nationalmuseum efter att ha sett de sinnessjuka köerna när jag promenerat förbi på helgerna. tydligen har nationalmuseum haft ungefär lika många besökare sedan öppningen i oktober som de hade på hela år 2015, det sista året innan renoveringen. men för några veckor sen kom jag, hanna och katarina upp med en sneeky masterplan för att undvika massorna. de har öppet till klockan 19 på lördagarna, så om man kommer vid fyratiden high-fajvar man lunchbesökarna hejdå i dörren men har ändå tre timmar kultür tillgodo. vet inte riktigt om planen fungerade till 100% måste erkännas. förvisso slapp vi stå i kö utomhus men i salarna kände vi oss som makrillar i en konservburk. förresten, har jag dåligt minne eller har de smackat på med fler tavlor i salarna nu efter renoveringen? jaja, humöret var det i alla fall inget fel på!

Untitled Untitled Untitled

några favorittavlor.

Untitled

måste steppa upp cocktailglasgejmet känner jag.

månadens foto

Untitled

nu har ju halva januari gått. om jag hade haft några nyårslöften hade det definitivt varit dags att bryta dem vid det här laget. skylt spottad för ett år sen utanför ölbutiken white whale craft ales i savannah.

tre grejer jag vill rekommendera
på tal om savannah (förlåt, jag ska sluta tjata alldeles strax):

w duffy street savannah (photo: Keller Williams Realty Coastal Area Partners)
foto: keller williams realty coastal area partners
w duffy street savannah (photo: Keller Williams Realty Coastal Area Partners)
foto: keller williams realty coastal area partners

ett av mina favorithus i savannah (ja, jag har många) är till salu. för priset av en hyfsad trea på söder kan du få ett pepparkakshus i världens finaste stad, med en tornbalkong! jag vill ha detta hus! om inte annat för att rädda det från den minst sagt eklektiska inredningen (kolla länken så fattar ni).

alex raskin antiques
savannah dec 2017
Alex Raskin Antiques, Savannah_DSF1433

okej, nu scrollade jag vidare och ser att mitt ABSOLUTA favorithus i savannah också är till salu!!!! jag har ju redan tjatat hål i huvudet på er med alex raskin antiques så jag kan ju lika gärna fortsätta. det är alltså ett av de få stora hus i savannah som har fått stå i princip orört sedan huset byggdes och det säljs inklusive alla antikviteter och allt. jag gissar att alex raskin antiques dagar är räknade, och även om det kommer ta ett tag att hitta en köpare säger jag bara: skynda er att besöka denna pärla!

och när vi ändå är i husletarträsket kan jag ju tipsa om det här kanonfina huset som ligger i närheten av vårt torp. på lilla ulfåsa grundade fogelstadgruppen kvinnliga medborgarskolan, som verkade för att utbilda kvinnor i sina nyvunna medborgerliga rättigheter efter att ha fått allmän rösträtt. bilderna har valsat runt en massa på internet redan (hur de nu kan ha gjort det eftersom det inte verkar gå att spara ned bilderna? jaja), men de tål att tittas på och dräglas över igen. gå in på länken vettja!

lilla kultürlistan december

äntligen tog mordornovember slut! tyvärr betyder det att vi gick in i december som endast är snäppet bättre än november. förra året var vi i savannah vid den här tiden och fick fem timmar mer solljus per dag(!), så har liksom glömt bort att det blir så här mörkt vid den här tiden. ett perfekt tillfälle att bädda in sig i en massa kulturkonsumtion för att försöka undkomma mörkret således.

senaste tv-serien jag blev pepp på

a very british scandal, en miniserie i tre delar som visas på svtplay med start idag. hugh grant spelar högt uppsatt politiker som försöker ta livet av sin hemliga älskare.

senaste boken jag läste

har hunnit lyssna på två bra ljudböcker den senaste månaden. först ut är michelle mcnamaras i’ll be gone in the dark, om the golden state killer. riktigt bra true crime där fakta blandas med författarens reflektioner, och en otroligt bra inläsning (tips till dig som inte gillar att lyssna på engelska böcker). sedan har jag lyssnat på joyce carol oates mörkt vatten, som tar avstamp i the chappaquiddick incident, där senator ted kennedy körde ner sin bil i vattnet på ön chappaquiddick nära martha’s vineyard. kennedy lyckades ta sig ut ur den vattenfyllda bilen, men hans passagerare, mary jo kopechne, klarade sig inte. oates skildrar den unga kvinnans dödskamp på ett både rysligt och mästerligt sätt, rekommenderas verkligen! läste ut oskuldens tid av edith wharton igår, de 10% sista procenten grep verkligen tag men fram tills dess var det en enda lång startsträcka tycker jag.

senaste serien jag sträcksåg

nu har jag faktiskt inte gråtit på två hela avsnitt

detta besvikna konstaterande kom från mig när jag och calle kollade säsong två av this is us, som precis släppts på amazon prime. jag vet att jag måste sluta tjata, men först måste jag bara få ur säsong två ur systemet först. serien ligger verkligen och dallrar på en känslomässig sträng som hotar att brista precis hela tiden, dessutom är det ur-amerikanskt. men det finns INGEN serie som har fått mig att gråta så mycket. jag gråter när det går dåligt för huvudpersonerna, jag gråter när det går bra för dem och däremellan gråter jag för att serien får mig att vilja bli en bättre människa. på riktigt.

senaste låten jag lyssnade på repeat

hur bra är inte den här?

senaste restaurangen jag besökte

hanna bjöd mig på flott avsmakningsmeny på adam/albin. riktigt gott, även om hanna förmodligen skämdes ögonen ur sig när jag sa att jag ville ha ett ”busigt vin” till maten.

senaste kulturella event jag var på

skansens julmarknad med jenny, min kultürkompis no 1, och hennes son anton. mer om det i ett separat inlägg!

månadens foto

21122013-IMG_2204

det har varit skralt på julpyntfronten i år och är osäker på om det blir någon julgran i år. har känt mig osedvanligt tom på energi den här hösten och vintern. jag har full rulle i veckorna nu när jag övningskör på mornarna så har förhandlat med mig själv om att sänka träningskraven för att få plats med körningen. men tror att avsaknad av regelbunden träning gjort mig orkeslös. vilket i sin tur har gjort att jag knappt ens orkat städa här hemma, än mindre pynta. tur i oturen att det finns gamla bilder på gamla granar att omge sig med! (edit: kom hem till ett julpyntat hem förra veckan. calle, som vanligtvis är julgrinchen, hade passat på medan jag var och tränade (för första gången på tre veckor). blev så himla och märkligt rörd av detta).

tre grejer jag vill rekommendera

måste tipsa om amazon prime, amazons egna streamingtjänst. sajnade på för att kolla tv-serieversionen av neil gaimans american gods, som jag väntat på i en massa år. tyvärr visade sig inte hålla måttet, men det finns en massa bra andra bra serier, ett axplock av favoriter: the marvelous mrs maisel, mozart in the djungle och så this is us såklart. första halvåret kostar typ tre dollar, sedan är det tre dollar i månaden efter det.

fotografen jamie becks fantastiska blogg och instagramkonto med inlägg som snarare påminner om barocktavlor än om uppdateringar i sociala medier. hon är också en av anledningarna till att jag älskar savannah. idag bor hon i en liten by i provence och det ser helt enkelt förjävla härligt ut, speciellt en dag som denna då snön vräker ner.

amaryllis på snitt. ja, det är hemskt miljöovänligt med snittblommor men mörkret blir lite uthärdligare. förlåt jorden.

Amaryllis_DSF1010

en perfekt härjig fredagskväll

hade en så himla rolig fredagskväll! jag kände mig som 23 igen, fast med betydligt bättre ekonomi. ni vet, en sån kväll som förr i tiden ofta ledde till nya bekantskaper, efterfest, nattbad och/eller uppvaknande tillsammans med hemsläpade inredningsdetaljer/killar och så vidare.

fredagsplanen var först att träna duktigt, sedan ägna mig åt stillsamt häng i kvarteret. kanske gå på bryggpub till exempel. den stänger det perfekta klockslaget 21 så man måste ta ett aktivt beslut om man ska gå hem och kolla en teveserie eller fortsätta vidare. (fast ser nu att den pga hyresvärdsproblem verkar ligga nere för tillfället. synd, för det har varit himla lyxigt att bo granne med ett bryggeri och få smaka direkt ur källan så att säga. detta är ett stickspår, men i alla fall).

men istället för kvartershäng hamnade jag på dogfood på kungsholmen där jag mötte upp hanna och hennes kollegor. gå ut utan att äta middag, check. åka till avlägsen stadsdel, check. träffa okända roliga människor på okänt ställe, check. dricka ohemult mycket öl och komma på att man måste äta så man köper en korv för 80 kr styck som inte mättar, check.

sedan fortsatte vi till lådan, ytterligare ett oprövat kort i min utgångsrepertoar. där drack jag en äcklig men svindyr metallisk öl. efter ett tag dök andreas och hans dejt upp och när lådan stängde bestämde vi oss för att gå vidare till churchill’s. har ett vagt minne av att jag eventuellt störde lite i deras dejt genom jag satte mig vid deras bord istället för att sitta med de andra, jaja. fingerspitzengefühl och så vidare.

kvällen avslutades på mcdonalds folkungagatan, som sig bör, och när jag vaknade i lördags trodde jag att jag skulle bli tvungen att ligga i horisontalläge hela lördagen, men icke då. det yttersta beviset på att jag befann mig i en annan tidszon i helgen.
IMG_1666-pola
bild från ungefär senast jag upplevde en riktigt härjig kväll, hittad i min flickr-mapp ”bilder från anno dazumal”. i rest my case.