förra veckan var det bokmässan i london och jag var såklart där med mitt jobb. eftersom jag senast var i london år 1994 passade jag och johanna på att maximera vistelsen medelst miniweekend innan mässan. att det dröjt så länge mellan besöken är för övrigt ytterst märkligt med tanke på att jag överdoserade britpop under sent 90-tal och tidigt 00-tal. men sent ska syndaren vakna och så vidare.
vi bodde på the hoxton i shoreditch, ett hotell för hipsters mitt i den gentrifierade smeten. vi kunde således direkt bocka av mitt ständiga krav på reselistan: hitta motsvarigheten till södermalm, check.
boendet hade fått full pott om det inte envisades med det som hipsterhotell alltid envisas med, nämligen att ha en frostad svängdörr i glas istället för en rejäl badrumsdörr (varför??!).
även om det bjöds på en hel del regn stod träden i full blom. körsbärsblommor, magnolia, kamelia och mimosa. behövdes såklart dokumenteras mycket noggrant.
hittade en bok på gatan som talade till mig lite extra.
det är alltid kul att resa till en stad tillsammans med en stadsplanerare. när vi promenerade mot tate modern gick vi genom city of london, det tråkigaste området i hela stan. johanna berättade om satsningarna som staden gjort för att få människor att vistas i området även på helgtid. bland annat en shoppinggalleria (såklart) med en urfin takterrass där man fick en bra fotografivänlig vy mot st pauls cathedral.
är så fascinerad av det här selfiestickturistandet. hade kunnat stanna länge och bara titta på folk. men vi nöjde oss efter ett tag och avslutade givetvis besöket på terrassen med en egen selfie.
när vi gick över bron till tate modern såg vi att det var lågvatten. då kom jag på att min kompis jenny har berättat om mudlarking, det vill säga när man går ner på themsens flodbankar vid ebb och letar efter gamla föremål. vanliga saker man kan stöta på är krukskärvor från romersk tid och framåt, porslin, kritpipor, ben, mynt samt pilspetsar och yxor i flinta från stenåldern. så vi passade på att ta oss ner på flodbotten för att se om vi kunde hitta något.
så här glad blir man när man hittar något som inte är trasiga asbestplattor!
några av mina dyrgripar till fynd:
hehe, nu när jag googlade mudlarking såg jag att man visst måste ha ett tillstånd för att plocka saker från marken. jaja, man är väl rebell.
vi blev i alla fall ordentligt straffade av naturen ändå, för precis när vi kände oss klara och skulle gå upp på kajen igen kom en stor våg och dränkte våra skor i härligt themsenvatten. det var bara att gå in på tate modern med kippande skor.
medan våra skor sakta torkade klämde vi en utställning om weimarrepubliken …
… spionerade på barn som ritade och …
… fotograferade poserande män.
efter ett par timmar på tate hade, tro’t eller ej, våra skor torkat. både de och vi blev dock blöta igen senare på kvällen på väg mot en fest hos en litterär agent.
dag ett i london var till ända. stay tuned för vidare eskapader!
nostalgifabriken 