årssammanfattning 2018

på årets sista dag är det dags för den stora sammanfattningen av 2018. inget pangår direkt så 2019 är himla välkommet alltså! snor denna lista från underbaraclara.

gjorde du något som du aldrig gjort förut?
jag prövade på att uppleva vardagen utomlands. älskade detta, gör det gärna igen! tog körlektioner (innan hade jag aldrig suttit bakom ratten på en bil, visste knappt vad en kopplingspedal var för något). gick i en skallgångskedja för första gången i mitt liv (hade gärna kunnat vara utan detta).

genomdrev du någon stor förändring?
uppfattningen om mig själv som en sån som inte har körkort till en sån som faktiskt kan ha körkort.

blev någon av dina vänner föräldrar i år?
ja! mina kompisar kenneth och evelina fick en liten dotter. ❤

vilket datum från 2018 kommer du alltid att minnas?
nu står det helt blankt i huvudet. kanske 27 februari då vi åkte hem från savannah? sorgedatum asså

dog någon som stod dig nära?
en gammal kompis som också var min chef en gång i tiden. han var en stor del av mitt gamla umgänge på pocket shop. han var mycket finurlig, hade alltid en kopp kaffe i handen och hade alltid ett skämt på lur. det kändes fint på begravningen att vi var så många som saknade honom.

vilka länder besökte du?
usa och danmark. har nog inte varit utomlands så här lite sen ja, jag kommer inte ens ihåg. känns väldigt ovant.

bästa köpet?
vi ska få en ny balkong istället för den gamla brandbalkongen där man får riskera liv och lem varje gång man klättrar ut på den genom köksfönstret. och till skillnad från brandbalkongen kommer vi få vistas ute på denna!

gjorde någonting dig riktigt glad?
den varma sommaren och semester.

saknar du något 2018 som du vill ha mer av 2019?
jag saknade att resa. vill ha mer av detta 2019. om jag bara lyckas ta det där sabla körkortet så … saknade också regnet där under sommaren. vill så gärna odla mer.

vad önskar du att du hade gjort mer?
tränat. mår fan dåligt om jag inte får träna.

vad önskar du att du gjort mindre?
tror att jag skriver detta vid varje årssammanfattning men: nojat och oroat mig mindre. i år har varit ett riktigt orosår, jag känner det i knoppen och kroppen. det suger verkligen energin ur en.

favoritserier från året som gått?
this is us, ring min agent och glow. hittade förresten en recension om this is us som på pricken förklarar varför man gråter sig igenom hela serien.

bästa boken du läst i år?
helt klart nej och åter nej av nina lykke. så träffsäker läsning.

största musikaliska upptäckten?
ja, det får väl bli upptäckten av plastcountry då. suck.

vad var din största framgång på jobbet?
jag som hatar att hålla låda inför folk lyckades hålla låda en massa gånger inför massvis av publik. modererade ett samtal på bokmässan och var supernervös innan, men precis när jag gick upp på scen blev jag så himla lugn. det har jag aldrig varit med om. har jobbat aktivt på att ta på mig sånt här och är så glad att jag gör framsteg.

största framgång på det privata planet?
att jag tog tag i körkortet.

största misstaget?
att förlora mitt zen. de fyra senaste åren har jag jobbat aktivt med att förändra mitt till naturen ganska pessimistiska synsätt. upplever att jag har ett förhoppningsvis tillfälligt avbrott i mitt zen just nu.

var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
jag var ledsnare. men jag upplever också att jag de senaste åren har en mer stabil grund att stå på. det känns skönt. jag klarar saker.

vad spenderade du mest pengar på?
körlektioner.

något du önskade dig och fick?
ett nytt jobb :). på samma företag som tidigare men ny tjänst.

något du önskade dig och inte fick?
en julledighet utan att ligga däckad i influensa.

vad gjorde du på din födelsedag?
jag firade med fina vänner på lådan. fick till och med med mig björn på hipsterställe, något som han hatar. att han dök upp (väldigt lidande där i början) är hans finaste present till mig, hehe.

finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?
om jag hade sluppit en massa oro hade det varit bättre.

vad fick dig att må bra?
åka ut till torpet. sitta i solen. dricka bubbel. promenera. åka bil med bra spellista. mama’s ajvar. loppis.

vem saknade du?
jag har haft ett ganska asocialt år. helt självvalt. har inte orkat styra upp sammankomster och middagar. hoppas på att få umgås med mer vänner nästa år, nu känner jag mig redo igen!

de bästa nya människorna du träffade?
öh, på grund av ovan tror jag inte att jag har stiftat så många nya bekantskaper?

vad är du mest stolt över?
att jag tog tag i den där tioåriga surdegen kallad körlektioner.

högsta önskan just nu?
körkort.

vad tänker du göra annorlunda nästa år?
sluta oroa mig, umgås mer med folk, träna mer, resa mer.

tidigare årssammanfattningar:
2017
2016
2015
2014, och här
2013
2012
2011, och här
2010, och här
2009, och här

jag kämpar på

”hur går det med körkortet?” är den fråga jag oftast får just nu. och för att svara på frågan: det går inte bra, tackar som frågar. det går till och med sämre än förväntat.

under våren har jag verkligen försökt att omforma min fasta övertygelse om att jag inte är gjord för körning till följande: allt sitter i huvudet. tror man att man kan köra, så kan man. till min hjälp: dubbla examina i (förvisso) humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen, expert på att förutse situationer, flexibel, uppvuxen med lynnig stadstrafik.

herregud, till och med artonåringar och idioter har körkort, så varför inte jag?

med tio genomförda lektioner, det vill säga halvvägs in i (den mest omfattande) kursen har jag fortfarande inte tagit mig förbi växlingsmomentet. jag är godkänd på 2%, det vill säga inledande manövrering, när jag borde ligga på 50%. jag tänker att det är bra att min inre duktiga flicka, den som aldrig skulle våga om hon inte var säker på att hon klarade det, får lite kbt-träning i hur man rycker på axlarna även fast saker (koppling, växlar, bromsar) inte går som man vill. ibland är det mycket frustrerande.

men framförallt går det förbannat långsamt.

jag vet vad min körlärares ord ”vad bra, du kämpar på” egentligen betyder. på senare tid har det kompletterats med ”du vet att du kan ta körkort för automat, va?”. och som senast ”det är min skyldighet att upplysa om att körkortet kommer bli kostsamt om du kör med oss utan att köra privat också”. min envishet är både en gåva och en förbannelse.

annars händer det inte mycket. jag går upp tidigt på morgonen, äter min landetfrukost bestående av yoghurt med jordgubbar, ägg från bäsbo och så mackor från finska bageriet. kaffe, alltid kaffe. sätter mig sen på bussen till eskilstuna.

i väntan på bussen tillbaka till äsköping går jag på myrorna. det är den enda loppisbutiken inom gångavstånd så jag kan sortimentet vid det här laget. ibland får jag med mig något hem.
jag blandar en drink eller tar ett glas vin när jag kommer hem från körskolan (because i’ve never been so much worth it) och läser en stund eller lyssnar på p1. fråga mig vad riksdagspartierna vill uträtta nästa mandatperiod, jag kan allt vid det här laget.

när skuggan kommer till grönsakslandet går jag ett varv och rensar ogräs.


jag håller vattnandet till ett minimum. inte för att jag är för lat för att springa mellan brunnen och grönsakslandet, utan för att jag har fått en irrationell rädsla för att ramla ner i det mörka hålet. brunnen är 2,75 meter djup men ganska smal, skulle man kunna pressa fötterna mot den andra sidan och sakta ta sig upp den vägen? jag vet att de här tankarna förmodligen är en släng av lappsjuka, men tills vidare får sockerärtorna och mangolden kämpa på. precis som jag.

jag målar trädgårdsmöbler och svettas i 26-gradig värme på kvällskvisten.


eller så plockar jag körsbär eller hallon.

jag tittar på regnmolnen som aldrig verkar komma över på min sida om vägen.

på helgen kommer calle ut. vi gör något duktigt, typ snickrar en ny trapp. sedan åker han hem.

så har ytterligare en semestervecka gått. och trots allt har jag det bra härute. jag saknar inte stan alls.