nu har det blivit dags för den andra delen i sommarens stora happening, det vill säga dalakultur i goda vänners lag. dag två fiskade jag upp jenny i leksand och sedan satte vi kurs mot det kulturigaste kulturiga i dalarna, det vill säga carl och karin larssons hyttnäs.
men först lite loppis. för när man beställer resa med nostalgifabrikens eskortservice (hehe) ingår loppistur. det är för övrigt en av mina starkaste drivkrafter att skaffa körkort då jag tyckte att calle körde förbi alldeles för många loppisskyltar.
när vi svängde av för en loppis i närheten av sundborn såg vi att det råkade finnas en sevärdhet i närheten, nämligen carl von linnés bröllopsstuga. som namnet antyder var det här som carl von linné och sara lisa moraea hade fest efter sitt bröllop (namnet antyder dock inte alls att sara lisa visst var född och uppvuxen här …).
alltså, vilken dold juvel! kolla på dessa väggmålningar! bårderna!
vi gick så att säga IGÅNG på saker här som synes.
sedan gick vi ut i den fantastiska, jag repeterar, FANTASTISKA köksträdgården. det finns dessutom en broschyr att få som listar varenda växt i trädgården och dess kulturhistoria. om man är sugen på att göra något liknande hemma, vilket man såklart är.
ett plus för små skyltar som uppmanade oss att smaka på växterna som gick att äta.
sedan anlände vi till sundborn. det är verkligen löjligt vackert.
vi kvistade in på en loppis, men köpte inget.
eftersom vi var aningens tidiga till visningen gick vi över vägen till stora hyttnäs och fikade först.
sedan var det dags för den guidade turen i huset. för att citera jenny: vma, det är tantsläpp i sundborn idag. stäng fönster och dörrar och håll er inne.
man får inte fota inomhus, men det gör inte så mycket för det finns så mycket fint att fota utomhus.
jag tror jag har någon liknande stor träkruka (?) i boden på landet. vore fint att plantera något i den, som här.
efter visningen, mätta och belåtna på kulturupplevelser, träffade vi på den här lilla andfamiljen på väg mot bilen.
men loppis var vi inte mätta på. så vi åkte in till leksand för att köra ett sista loppisrace. det blev inga köp tyvärr men det vägdes upp att vi istället blev inbjudna på husesyn av en kvinna som renoverade sin mammas gamla hus. otroligt trevligt!
titeln på detta inlägg låter som en indie-musikfestival, och ja, man kan väl säga att ljuv musik uppstod när jag träffade den här prima kvinnan på a-kursen i historia för över tjugo år sen.
så mycket fina saker! vi sneglade länge på ferners fina katt-tavlor, men det blev inget köp.
efteråt drabbades vi av akut fikasug. och turligt nog slumpade det sig så att det fanns ett ledigt bord på det finaste fiket i stan, det vill säga under kastanjen.
märta var pepp!
tjugo sekunder innan hon drog ner en hel latte i mitt knä.
MEN! eftersom jag har en skötväska som en schweizisk armékniv var det ingen större skada skedd. har fasen allt som kan tänkas behövas i den. hur tog man sig igenom livet innan skötväska undrar jag?
å andra sidan tillhörde det väl undantagen att få en hel latte i knäet pre barn.
av jenny fick jag också lite fröer från impectas samarbete med carl och karin-larssongården. en liten försmak av sommaren då vi åker till sundborn tillsammans! livin’ the kulturtant’s dream!
nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!
senaste filmen jag blev pepp på en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)
när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.
sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.
är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!
senaste boken jag läste lyssnade klart påthe echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.
köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.
senaste serien jag sträcksåg förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.
seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:
dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.
när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.
senaste låten jag lyssnade på undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här
senaste restaurangen jag besökte jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.
tre grejer på youtube jag vill rekommendera det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!
jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.
men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.
första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.
den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.
mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?
så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.
nostalgifabriken 