gårdshäng och lekplatshäng deluxe. och så lite glass på det.

en av vårens första varma och soliga helger kvistade jag, calle och märta över till johanna för att vara med när hon hade tvättstuga.

jag lovar att det var roligare än det låter. johanna har nämligen en av stans vackraste innergårdar till sitt förfogande, med inte bara en utan två fontäner. eftersom vår egen gård är ungefär lika intressant som en foppatoffla tackade vi självklart ja till erbjudandet om gårdshäng deluxe.

så här ligger vi och njuter oss. eller ja, inte jag dårå eftersom nån måste orka med att hålla jämna steg med märta.

vi åkte rutschkana …

sprang runt i största allmänhet …

… samt pillade med stenar. observanta följare noterar att märta är klädd i hammarbyfärger.

det är alltså inte med intentionen om att märta ska växa upp till en fotbollsälskare, istället är det hennes ömma moder som köpte denna minimarket-tröja på loppis utan att tänka på färgkombinationen. (möjligtvis har alla år på den södra malmen som en konsekvens gjort henne extra mottaglig för sportrelaterade subliminala budskap)

märta visade också intresse för att börja röka. (möjligtvis ett subliminialt budskap från den ömma mormodern)

ett och ett halvt år är i minsta laget, så vi bad henne att återkomma om sjutton år ungefär.

klipp till samma sol men ny dag. jag tjuvfotade ett fint par på skånegatan.

vart var jag på väg? jo, till stikkinikki.

och tove. det är alltid lika plågsamt att fotas bredvid denna fotogeniska quinna. men vi kämpar på, jag, dubbelhakan och den grånande utväxten.

jag valde en trekulors glass. lavendel, mangosorbet och nåt som jag inte kommer ihåg, men det ser ut som kaffesmak? en glass stor nog att klassas som en huvudrätt.

sedan gick jag och märta till lekparken. tove, den lyckliga människan undslapp ett gungande som pågick (eller åtminstone kändes som) en evighet.

ungefär här tog märtas glada humor slut och vi gick skrikande från lekplatsen i vanlig ordning.

sammantaget en mycket bra helg,

den senaste tiden ur mobilen

jag ber om ursäkt för radioskuggan. mina dagar består av jobb och sen när jobbdagen tagit slut är det dags att ta fram studentlitteraturen.jag pluggar ju en strökurs i amerikansk historia och den första inlämningsuppgiften la jag ner rätt mycket tid på och råkade visst göra rätt bra ifrån mig (som ni märker är jag en otroligt humblebrag), vilket har lett till att jag nu inte kan förmå mig att lämna in något som kvalitetsmässigt ligger under den nivån. således har jag inte haft något liv den senaste månaden. men sen är det bara fyra veckor till och efter det kan ni fråga mig allt om amerikansk historia …

calle retar mig för att jag är en sån plugghäst. men vad ska jag säga, jag älskar fan att plugga humanistiska ämnen. man får läsa en massa information som man får värdera och dra slutsatser kring. kort uttryckt: tycka en massa saker utan att för den skull behöva agera på det. till skillnad från hur det ser ut i arbetslivet där en åsikt kan leda till att man helt plötsligt har får ett nytt ansvarsområde eller ett nytt projekt av varierande rolighetsgrad i knäet. hehe.

sen är det det här med direkt feedback. antingen så klarar man av en uppgift eller inte. så befriande, rakt och systematiskt liksom …?

jaja, det var ju inte det här jag skulle mässa om egentligen, utan jag ska visa lite bilder från mobilen som jag tagit den sista tiden.

köpte ett par härliga sommarbyxor för ett par tior på loppis tidigare i våras. lagom till att sommaren tog slut lämnade jag in dem hos skräddaren som lade upp dem och tog in dem. kände mig ändå ganska nöjd som överhuvudtaget orkade fullfölja ett projekt. så intressant att man fixar och donar och projektleder på jobbet like a pro men när det kommer till privata saker blir allt oöverkomligt.

efter ett halvårs hemmajobbande har jag kommit på att vi faktiskt har ett kontor i lägenheten. trist bara att det svaga wi-fit inte riktigt räcker till för videomöten här. men det är ju alltid härligt att jobba under överinseende av 4 x jan guillou.

calle gjorde en urgod mezcaldrink nån fredag. jag köpte rökt salt i savannah när vi var där för tre år sen och det var MAGISKT till denna dryck kan jag meddela.

en annan fredag såg det ut såhär. fest!

calle matchar en plastpåse med naturvin. tycker förresten han ser ut att komma straight outta sjuttiotalet på den här bilden.

efter dessa alkoholromantiska bilder är det dags för färgkoordinerad lunchpaus på söndagspromenad i årstaviken.

en annan söndagspromenad där jag tvingar calle att köpa ett par solrosor till mig.

en gullig tant med en gullig hund.

söndagsvin på kajsas i parken. vitan är alltid så rolig på söndagar. för ett par veckor sen var det en kvinna som gav en operaföreställning vid lusthuset, en annan gång var det ett folkmusiklag som övade vid utomhusteatern. och här var det någon som var ute och luftade sin saxofon som blev sugen på en liten stänkare.

fick post som inte var räkningar. en underbar bild på julita gård som @norrsylta hittat åt mig på loppis. blev så himla glad över både kortet och omtanken!

vi åkte ut till landet en vecka. jag har stoppat ner typ 100 tulpanlökar i jorden. sitter nu och googlar på hur 17 jag ska få hjorten att lämna dem i fred.

morgonpromenaderna på landet innan jobbet ger jag fem av fem.

en söndag åkte vi till magdakullan och för att äta lunch. blir alltid så glad av denna färgkombination.

bläddrade i det lokala näshulta-bladet och hittade denna putslustighet.

sommarn kämpar på.

på grund av rönnbärsmalen blev den sammanlagda äppelskörden tre äpplen. men solrosorna har haft ett starkt år!

råkade fota mig själv när mobilen låg på bordet. man undrar ju vad som var så roligt. bakom mig syns taket, som inte blev färdigmålat den här sommaren heller.

årets tomater hann inte riktigt bli färdiga utan får ligga på fat och eftermogna. nästa år ska de ner tidigare i jorden!

https://www.flickr.com/photos/nostalgifabriken/50411191492/in/dateposted/

så här glad var jag i lördags då det inte vankades plugg utan umgänge med hanna och andreas.

till sist en ganska onätt pizza. man blev inte omätt så att säga.

det var det hele!

nostalgifabriken genom linsen 2005

det verkar som om ni gillade min nostalgitripp från 2004. så nu får ni skylla er själva, jag tar detta som en uppmuntran att mula på med fler gamla bilder, he he. nästa år på tur i  arkivet är således 2005!

år 2005 var jag 25 år och även året då jag flyttade ihop med min dåvarande pojkvän tomas. vi knökade in oss i hans etta på manhemsgatan i aspudden. lägenheten var liten men som tur var fanns en balkong.

jag och tomas gick i samma klass när vi pluggade journalistik på jmk och blev ihop när vi skrev c-uppsats tillsammans. fast vi hade faktiskt pluggat i samma klass tidigare, när vi båda läste etnologi. då pratade jag aldrig med honom, men jag och min klasskompis jenny hade ändå ett smeknamn på honom (det något fantasilösa ”han den snygga på etnologin”). väldigt intressant val av lektyr på bilden ovan förresten, i väntan på smartphonens intåg ser det ut som att man får nöja sig med clas ohlson-katalogen …

den här tjejen, ullis, skrev jag b-uppsats med. samt hängde i tanto med.

just de här åren när jag pluggade var det abnormt mycket parkhäng kommer jag ihåg. bland annat med maria, en av tomas kompisar.

ytterligare ett parkhäng, den här gången på skinnarviksberget. blir så himla nostalgisk när jag ser de här bilderna på sommarstockholm. älskar sommarstockholm! nuförtiden får jag känna mig nöjd om jag lyckas få till ett parkhäng om året.

år

jag, johanna och casha står och väntar på nattbuss på den tiden man åkte nattbuss efter en, att döma av  mitt utseende, ganska härjig kväll. jag och casha lärde känna varandra när vi jobbade på pocket shop centralen. johanna jobbade också där men vi kände varandra redan innan, sedan gymnasietiden på södra latin. det jag minns mest från den tidiga pocket shop-tiden var att vi var uppdelade i två läger. musikmässigt alltså. casha och min dåvarande chef bia (som nu är min kollega på storytel) spelade hiphip och rnb i butiken medan jag och johanna var team pop. bittra strider utkämpades.

för er som var för unga för att minnas 2005: casha bär en truckerkeps som då var allra högsta mode.

vi firade midsommar hos några av kenneths kompisar utanför öregrund i deras ofärdiga hus som de höll på att bygga. jag hade tvingat tomas att komma upp under midsommarhelgen från karlskrona, där han sommarjobbade på blt. den enda avgången som klaffade var nattåget som tog typ tio timmar med byte i någon obskyr liten håla tidigt på morgonen. kommer ihåg att vi hade många hetsiga diskussioner om resan, han ville verkligen inte åka upp, men jag tjatade. när jag tänker på det nu idag tycker jag att jag verkligen betedde mig som en idiot. men det är väl det som är grejen med att bli äldre, man blir helt enkelt lite smartare med åren.

ännu mer parkhäng!  samtidigt som tomas sommarjobbade i karlskrona satt johan ting i ronneby. när jag hälsade på tomas bestämde vi oss för att åka en helg till köpenhamn eftersom det helt enkelt är lite dejligare där än i ronneby eller karlskrona. med på resan var per och hans förra tjej. kommer inte ihåg om han redan då hade flyttat ner till ystad och hade öppnat sitt café söderberg & sara eller om det hände senare.

sedan en liten historielektion för bloggens yngre garde: det stora arket på bilden kallas karta. det är en analog version av google maps. ytterst manskapsberoende. en dålig kartläsare riskerade att skicka iväg hela sällskapet i fel riktning, någonting som möjligtvis inträffat här på bilden.

jag och tomas åkte på semester till ön aegina utanför aten. min första semester med riktiga semesterdagar. klordoftande hotellrum, en pool man aldrig fick bada i och menyer på svenska. vi gick på upptäcksfärd i ett gammalt övergivet hotell, min första och enda urban explorer-upplevelse.

och det var 2005 summerat!

nostalgifabriken genom linsen 2004

jag har så sinnessjukt mycket foton som ligger och skräpar på allehanda hårddiskar. tidigare har jag tänkt att bilderna var tagna för inte så himla längesen. att jag umgås med samma människor och gör ungefär samma saker då som idag. men för ett par månader sen var jag på jakt efter ett specifikt foto och blev tvungen att gå igenom en massa bilder. det fick mig att inse att det visst har hunnit hända lite under de 14 år jag har fotat min vardag. (min andra tanke var ”herreguuud, jag har blivit gammal!”)

eftersom det är för mörkt för att fota vintertid så tänkte jag bjussa på ett par bilder från 2004. so here goes, the best of nostalgifabriken, 24 år.

år 2001 började jag hänga på internetcommunities, som det hette på den tiden. mestadels spraydate faktiskt – det här var ju i sociala mediers barndom så man fick ta lite det som erbjöds. i alla fall, det var där jag lärde känna ann (eller pluppie) och kenneth, som har tagit den här bilden utanför min första lägenhet på bergsundsdagatan (och vars namn på spraydate jag tyvärr glömt bort).

den här tiden har på många sätt format hela min bekantskapskrets. jag dejtade en del men allra mest lärde jag känna kompisar. bilden på min och ann är en gammal klassiker och var med i alla mina fotoalbum på de communities jag hängde på under alla år, först spraydate, sedan skunk och till sist helgon.

en suddig bild på lite white russian-ingredienser, jahaja, kanske inte så spännande. men år 2004 var året då en kär sommartradition skapades, nämligen annual white russian marathon, även kallad vitryssen. den infaller första lördagen i juli och då ses man tidigt på dagen i vinterviken för att dricka white russians och bada. originaluppsättningen var jag, kenneth och ann, men på senare år har vi lämnat över stafetten till andreas. senaste gången jag deltog var 2011, så nästa år får jag skärpa mig och börja dyka upp igen. notera förresten underläggen, ett tag var jag helt besatt av att lägga pärlplattor.

och på tal om andreas, här förbereder jag mig för andreas 30-årsfest på hasselbacken medelst oasis första skiva, en klassiker redan år 2004.

minns att jag var mäkta imponerad av att andreas hade hyrt lusthuset på hasselbacken för sin fest. alla jag umgicks med var äldre och hade fasta jobb med fasta löner medan jag evighetspluggade.

andreas är förresten också ett fynd från spraydate, fast på den tiden hette han motivated_slacker. själv hette jag oskuldens_hyena, efter den här låten:

låten spelades ofta på min stammisklubb sunkit, en klubb som första måndagen i månaden spelade sunkadelica, det vill säga äldre bradålig musik med fåniga texter. det känns onödigt att påpeka att det var många män på spraydate som missförstod referensen …

bjussar förresten på en annan sunkadelicafavorit, följ med mig hem av gunnar winald, som spelades många gånger på efterfest på bergsundsgatan 9 (förlåt i efterhand alla grannar). den innehåller bland annat den episka textraden ”åååh, ensamhet, jag bjuder på ett glas vin och en macka”:

jag och kenneth. en annan typisk accessoar från det tidiga 2000-talet: nyckelbanden. minns att jag var så sjukt nöjd över att ha kommit över ett p3-nyckelband. kanske man kunde lura någon att man jobbade på radion?

jag, kenneth och helena (eller kigis som hon hette på spraydate). ann och kenneth hade båda digitalkameror och jag var mäkta avundsjuk på dem. men ibland fotade jag med min analoga kamera ändå, som här i bastuparken.

jag kommer förresten aldrig att kalla bastuparken ivar los park. det heter bastuparken, punkt.

till sist: helvete vad jag längtar efter sommaren nu.

att bo på söder är 100% rys

ja, det händer att jag går runt i mina hemkvarter och fnyser åt följande:

• alla big bags på gatan som innehåller utrivna, fullt fungerande kök. (men stort tack du som hade rivit ut din gamla köksbänk i genomgående trä, inklusive stor, fet marmorskiva. den passade alldeles utmärkt i mitt kök).
• ölbutiken för malthipsters där det uteslutande säljs obskyra folkölssorter.
• det går inte att få en kaffe för under 30 kr.
• bartenders som levererar drinklistan med samma allvar som usa:s president levererar state of the union. herregud mänska, jag vill bara ha en stor stark.
• en enkel kvällsgodisinhandling på urban deli går visst på 240 kr enligt kontoutdraget (okej, jag hade svingat ett par bägare innan och var tydligen väldigt sugen på handgjorda kolor, men ändå).

men jag kan liksom inte låta bli att gilla att bo på söder ändå, trots att jag vid det här laget borde vara äckligt trött på stadsdelen eftersom jag bott här i nästan trettio år. det är 100% rys, ungefär hälften av fasa och hälften av totalt jävla mys.

bondens marknad tillhör ett av de stora undantagen, det gillar jag till nästan 100%. det närmaste man kan komma en kärleksförklaring med andra ord.