vår hyresvärdinna, som själv undervisar på scad, berättade också för oss att många personer i kreativa branscher som tröttnat på de höga hyrorna i new york, london och på västkusten börjar lockas till savannah. själv hade hon väldigt svårt att se sig bo i amerikanska södern först, speciellt med tanke på den politik som förs. men de senaste åren har demokraterna fått större fäste och i presidentvalet 2020 förutspås georgia bli en swing state – alltså en delstat som kan vinnas av både demokrater och republikaner. georgia är alltså en delstat med stora kontraster, något som är väldigt uppenbart i guvernörsvalet som hålls imorgon, där demokraten stacey abrams kan bli historisk som den första svarta kvinnan i usa att bli delstatsguvernör. mot henne tävlar republikanen brian kemp, vars kampanjfilm jag trodde var ett skämt första gången jag såg den.
guvernörsvalet i georgia 2018 var otroligt jämnt, och tyvärr vann ju inte stacey abrams utan en man som beskriver sig själv som en ”politically incorrect conservative”. men abrams initiativ the new georgia project, som arbetar med att få folk att registrera sig som väljare, är en bidragande faktor till att georgia i skrivande stund verkar bli en demokratisk delstat.
förra veckan kom ett matigt inlägg med bloggar jag läser. men vi är bara halvvägs, så här kommer del två. men sen är det slut, jag lovar.
niotillfem: bloggarnas grand old lady. sandra beijers blogg var en av de första jag började följa. älskar hennes integritet och att hon aldrig viker sig.
livet & la: känner mig alltid smart efter att ha läst peppe öhmans blogg. och fulltankad på sol.
rastlösheten: okej, det måste vara sjuttiotalsviben som spökar, men att läsa claras blogg är som att få en inblick i hur ens föräldrar levde innan de fick barn.
ruckel och rödfärg: nu har de förvisso sålt sitt hus, men jag är så besinningslöst avundsjuk på de som får bo så här! och det värsta är att de säkert kommer hitta nåt ÄNNU härligare hus, jag orkar inte?!
sebastians: internets solstråle nummer ett (enbart jag kan överskrida antalet utropstecken jag lovar!). han har ett kök to die for som snarare påminner om frankrike än gullmarsplan.
sofia wood: att läsa sofias blogg ger mig lika stor tillfredsställelse som att laga god och snygg mat – utan att faktiskt behöva laga den på riktigt.
snickis: en kreativ och färgglad plats där vardagsbetraktelser, familjeliv och loppisfynd tar plats.
saint histories: egentligen en sajt som säljer antikviteter, men alltså, jag vill äta bilderna i denna blogg!
the bitter southerner:mer ett magasin än en blogg. essäer och artiklar om den amerikanska södern där man lyfter fram dess unika kultur men också undersöker det som skaver, de enorma klassklyftorna och regionens historiska arv.
the public domain review: ett djupdyk i skatterna från olika arkiv och kulturarvsinstitutioner. bra långläsning på helgen.
underbara clara: ytterligare en grand old lady och en av de första bloggarna jag började läsa. vid det här laget är hon en familjemedlem.
volang: linda hansson är inredningsstylist och har den mysigaste lägenheten på kungsholmen.
wilderness: snyggaste bloggen? (ja, jag brukar klicka in mig på hennes blogg från bloggläsaren för att kunna njuta helt och fullt).
tre bloggar jag följer som jag hoppas inte lagt ner: ann street studio: starkt bidragande till min savannahvurm.
egoistiska egon: egon skriver öppet och ärligt om stort och smått.
eller kanske inte: cecilia fångar små bitar och bilder ur vardagen i underbart bitesize-format. är grymt avundsjuk på hennes uppdateringsfrekvens. nu var det förvisso ett par månader sedan hon uppdaterade senast men vill verkligen inte att denna blogg lägger ner! edit: precis när jag sammanställde detta inlägg så uppdaterade cecilia med ett inlägg, hurra! våga inte sluta blogga!
karin lindroos: karin är väldigt aktiv på sin instagram, så man får ju vara glad för det lilla, men vill ju långläsa om hur renoveringen av folkets hus fortskrider ju!
sist, men inte minst, en bonus som ramlade bort i den alfabetiska sorteringen i första vändan (ja, jag jobbar med ord och bokstäver och sånt men ibland glömmer man bort var bokstaven L ska vara i alfabetet!):
laskask – laskask har bloggat sen 2005 och är per definition också en bloggarnas grand old lady. korta texter om jobb, familj, köpstopp och olika djur. hennes senaste inlägg har varit korta corona-reflektioner som fångar absurditeten i det vi går igenom just nu. otroligt berörande!
har ni märkt att min sida är seg på att ladda? vet inte om det är mitt excessiva bildstaplande i de här tillbakablicksinläggen eller om det är något som hänt med länkningen från flickr. jaja, hav tålamod med både mig och laddningstider så ordnar det sig säkert.
jo, var var vi? just det: 2018 var ett konstigt år. mycket som hände på jobbet och mycket som hände privat. det var inte ett så himla kul år om jag ska vara ärlig.
det började i alla fall i ett supersnöigt savannah. jag trodde ju i min enfald att jag skulle få slippa snön, men i sällsynta fall dyker den upp (ner?) även i amerikanska södern fick vi erfara. även om det tydligen var en sådär 20 år sen sist. alla butiker, restauranger och till och med flygplatsen stängde, så hanna och richard kunde inte komma hem på ett par dagar.
men det absolut värsta av allt: folk var så orimligt glada över snön.
sen smälte snön lyckligtvis bort och vi firade martin luther king day.
semestern tog slut och jag återgick till jobbet. började dagarna med möten från klockan sju, hela förmiddagarna i ända, och fick sen jobba ostört på eftermiddagarna. fick så otroligt många saker gjorda. så länge jag inte tänkte på att jag syntes på femtiotumsskärm direkt efter frukost.
jag och calle åt oftast middag ute. och oftast tacos. åt så sjukt mycket tacos i savannah att det är ett under att jag inte förvandlades till en.
på helgerna hyrde vi bil och gjorde utflykter. som här när vi var på en jättevacker drivvedsstrand på edisto island i south carolina.
eller som här när vi var på botany bay plantation.
en annan drivvedsstrand på hunting island i south carolina.
att få i sig ungefär sju timmar mer dagsljus per dag under de mörkaste månaderna var en lisa för själen. jag är inte gjord att leva i norden under vinterhalvåret.
en helg åkte vi inåt landet, till andersonvillefängelset och deadline. har bloggat om det här.
våren kom till savannah.
och johanna kom och hälsade på!
när våren tog fart på allvar i savannah åkte vi hem till snön. ett par dagar efter att jag kommit hem till sverige försvann en kompis. ett par månader senare sa vi farväl till honom i ett knökfullt kapell på skogskyrkogården.
det konstigaste är att det känns som att han alldeles snart kommer tillbaka, med ett förnöjsamt flin och en tom kaffekopp i handen för att berätta världens mest skruvade historia om vad som hände under hans rökpaus, och att det är därför det dröjde så länge innan han kom tillbaka. jag antar att det alltid kommer kännas så.
lite senare var jag och min kollega bia med i dn och svamlade om ljudböcker. tycker alltid att man verkar mycket smartare än vad man egentligen är i intervjuer, som att det man säger faktiskt är logiskt och sammanhängande när det i själva verket är ett myller av random tankar. jaja.
jag tycker det ju är dödstråkigt att laga mat men vartannat år gör jag ett ryck. det här året testade jag att göra ramen. hanna ringde och undrade om jag ville hitta på något när jag som bäst höll på med förberedelserna. ”nej”, svarade jag, ”jag ska göra ramen, det kommer ta ungefär fem timmar”. det där har jag ju fått äta upp ett par gånger så att säga.
tur att det blev gott i alla fall. men seriöst, gör folk det här mer än en gång? kudos isåfall.
det blev dags att spänna knytnäven och ta på sig knytblusen. för övrigt min mest gillade bild på instagram någonsin.
sedan äntligen dags för första uteserveringsölen! oavsett hur livet än är så är den första uteserveringsölen en kär och omhuldad tradition.
mer öl på uteservering.
vi kollade kosläppet på julita. det var vi inte ensamma om som synes.
fler helger på landet kom.
och mer öl på uteservering.
fest på jobbet. de tre senaste festerna har alla innefattat solglasögon av oklar anledning.
på tal om glasögon fick jag dessa av mamma. om jag inte minns fel var de ”lite tuffa, jag tyckte de passade er”.
en gb-gubbeklänning på det och sommaroutfiten är komplett.
det blev semester och jag tog tag i en av livets surdegar nämligen det här med körkort. när alla andra hade klimatångest av den varma sommaren hade jag en annan sorts ångest som kom sig av att vara en extremt tröglärd körskole-elev. två ytterligheter med andra ord.
sommaren var så varm att vi kunde äta kräftor redan den 21 juli.
målade en dörr.
och de där grythyttanstolarna jag inte orkade måla året innan. har för övrigt två stolar kvar att måla. här går det inte snabbt.
hanna och hennes brorsa kom ut. vi firade hannas födelsedag genom att skjuta med luftgevär.
sen var semestern slut och vi kunde återgå till att dricka öl i stan.
vi fortsatte att åka ut på landet på helgerna, gick på auktion bland annat.
plockade sjuka mängder äpplen. varken före eller efter denna sommar har våra åppelträd burit frukt.
vi hade konferens och fest på jobbet. kom ihåg att jag blev tvungen att skippa festen för på morgonen innan konferensen hade jag för första gången kört motorväg i 110. var helt skakig av adrenalin hela dagen. ett par enheter alkohol på det och jag vet inte hur kvällen hade slutat.
vi satt utomhus och jobbade långt in på hösten. tror det här var den 12 oktober eller så.
ett par turer till julita hann vi med innan vi stängde igen för året.
baskern ersattes av en turban, vilket är snäppet kulturtantigare.
många aw:ar på jobbet också. just den här kolsyrade incidenten slutade inte bra. don’t try this at home kids. eller på jobbet heller för den delen.
i november åkte jag på konferens till köpenhamn. mötte sen upp calle och hans kompisar och firade calles 40-årsdag på noma. det var mycket gott!
gjorde livets fynd på emmaus. trodde jag. tills någon i personalen sa ”du skulle varit här för två timmar sen, då sålde vi en hel servis musselmalet till en man. men han lämnade de där för att de var lite naggade”. jaja.
fest med jobbet. igen! man kan ju tro att vi bara festar men ibland jobbar vi också lite.
det blev advent och snö. övningskörandet fortsatte. var så sjukt trött på att gå upp supertidigt och köra på morgnarna. men det var ju bara att kötta vidare. nu var jag halvvägs.
julafton kom. jag, hanna och calle firade hemma hos oss. vi började med frukost och jag fortsatte med förkylningsfrossa. ändå ganska mysigt att ligga i soffan och slumra och lyssna på två fina personer som pratade.
förkylningen fortsatte över nyår. skålade in året med en lugn skål i soffan.
så var äntligen 2018 slut, stay tuned för en sammanfattning av detta år!
det är dags för vinterns sista kulturlista (inte en dag försent!) och snart byts mörka netflixkvällar i soffan mot bokläsning i eftermiddagssolen på farstubron på julita. u-n-d-e-r-b-a-r-t-!
senaste filmen jag såg var på bio och såg the favourite häromveckan, och jädrar vilken pangfilm! två timmar roligt, mörkt och drastiskt triangeldrama, precis så mustigt som jag föreställer mig att livet tedde sig i historiska tider.
senaste serien jag sträcksåg tv-serien russian doll klämde jag och calle i två sittningar. jag tyckte att den började lite segt, som en sämre version av groundhog day, men efter ett tag var jag helt fast. jag såg the favourite i samma veva och kan inte undgå att jämföra dem. båda huvudpersonerna söker frihet, vill övervinna ödet och skapa riktig förändring. man kan ju säga att det går bättre för en av dem i det avseendet …
läste för övrigt en artikel om att russian doll egentligen handlar om de tolv stegen, vilket jag tyckte var en intressant synvinkel, speciellt med tanke på natasha lyonnes egna erfarenheter inom aa.
senaste boken jag läste sen jag slutade på pocket shop för tre år sedan har jag fortfarande ett oräkneligt antal olästa böcker kvar och nu börjar bokhyllorna svämma över. så det kommande året är det operation hyllvärmare som gäller. först ut är kvinnan på övervåningen av claire messud. den handlar om en kvinna i sena trettioårsåldern, singel och utan barn, som var menad för stordåd men som lite för sent inser vad livet har att erbjuda duktiga flickor:
jag trodde jag kunde uppnå storhet, min storhet, genom att kämpa på och reda ut problemen allt eftersom de uppstod, precis som att man lär sig att äta upp grönsaker innan man får efterrätt. men det visar sig att det är en regel för flickor och mesar, eftersom berget med grönsaker är lika stort som everest och glassen i skålen längst bort smälter lite mer för varje sekund som går. snart kommer det är kräla myror på den. och sen kommer de och dukar av alltihop.
insikten har gjort henne både bitter och förbannad, vilket hon såklart döljer väl eftersom hon är en duktig flicka. men när hon lär känna en nyinflyttad familj rubbas hela hennes tillvaro.
efter ett tag blir boken ganska tradig (jag förstår verkligen inte hennes fascination för den här familjen) men jag älskade inledningen av boken. det fick mig att tänka på något en bekant berättade för mig en gång, om en tjejkompis till henne som var sommarvikarie på en tidningsredaktion. hon ville verkligen få förlängt så hon gav järnet i precis allt, även minsta trafiknotis. hennes kollega däremot, också sommarvikarie, han skötte småpotatisen med armbågen och gav istället allt när det gällde de stora grejerna. båda fick förlängt, men gissa vem som fick fortsätta att skriva om påkörda älgar och vem som fick gå på de tyngre grejerna? sensmoral: ingen kommer att tacka dig för att du känner ett större ansvar än alla andra.
att inte ständigt överkompensera för sina svagheter eller ta sig an saker med siktet på att jämt vara bäst är ett tröstlöst jobb, det har jag lärt mig sent i livet (och kräver sina påminnelser). lyckligtvis har ett stråk av lättja letat sig in i min personlighet de sista åren. och jag är hellre lat än utbränd.
hyllvärmare nummer två har jag precis börjat med: broken monsters av lauren beukes. jag älskade hennes övernaturliga deckare the shining girls så har varit väldigt peppad på denna. hittills är det väldigt spännande och välskrivet, men jag tycker att det är lite väl många perspektiv och karaktärer. varje gång det blir ett byte av perspektiv måste jag läsa i två sidor innan jag kommer på vem det handlar om och vad som hänt senast.
annat jag har tuggat på i bokväg den senaste tiden: lyssnade klart på deckaren skulden till daniel av ann-christin hensher, som kändes märkligt daterad (kom ut sent nittiotal eller tidigt 00-tal). håller nu på med kastanjemannen av søren sveistrup, som skrivit manus till den fantastiska tv-serien brottet. ploten är bra och händelserna svischar fram, men jag har lite svårt för tv-manussjukan, det vill säga att ALLT skrivs ut. ”han går fram till kylskåpet och öppnar det med en hand. han plockar ut en såsflaska, stänger kylskåpsdörren, vrider på såsflaskans kork, lägger korken ifrån sig och häller på sås på pastan innan han sätter på korken, öppnar kylskåpet och ställer tillbaka flaskan.”
tv-serie som jag blev pepp på den sjätte säsongen av chef’s table börjar på the grey i savannah där köksmästaren mashama bailey berättar om den matlagningstradition hon växte upp med i den amerikanska södern och hur den präglat henne. ett inte helt okomplicerat arv för dagens afroamerikaner eftersom maten förknippas med fattigdom och härstammar från att slavarna i usa behövde en kaloririk kost för att överhuvudtaget klara av sitt dagliga arbete.
jag trodde för övrigt att min savannah-vurm var på väg att ge med sig men när jag såg det vackra fotot från saltängarna utanför savannah fick jag akutlängtan. blev dessutom väldigt hungrig.
senaste låten jag lyssnade på repeat har av oklar anledning haft denna på repeat i huvudet:
senaste restaurangen jag besökte jag hade uppkörning på alla hjärtans dag förrförra veckan OCH KLARADE DEN!!!! ville fira loss med hela världen, så när björn föreslog sitt stamhak thai rung på liljeholmstorget kände jag att det bara var att gå med kärleksflowet, även om det innebar att ta sig ut till förorten (obs, är ej innerstadssnobbig, men har slutat med åkkort eftersom jag har promenadavstånd till jobbet nuförtiden, så varje resa medelst kollektivtrafik kostar svinmycket). mitt enda krav denna kväll var att de serverade bubbel. tjejen som tar beställningar såg lite osäker ut när jag frågade, men efter ett tag kom hon tillbaka och meddelade att det gick bra. sedan gick det en kvart och tjejen kom tillbaka med en okyld flaska. förmodligen sprang hon iväg till bolaget och handlade.
men oavsett var det ett av de de godaste och mest välförtjänta bubbel jag nånsin druckit. dessutom väldigt lösningsorienterad service måste jag ändå säga!
senaste kulturella event jag var på utställningen med jenny nyström på sven-harrys. jag gillar verkligen detta konstmuseum, de brukar ha utställningar som tar max 45 minuter att gå igenom, en perfekt tidsrymd för mig som lätt blir uttråkad på konstmuséer (till skillnad från calle som tårögd kan stå i över tio minuter framför ett och samma konstverk). dessutom har de en alldeles fantastisk bar. men den här utställningen var jag faktiskt lite besviken på. jag fick för mig att den skulle visa en annan sida av nyström, den utan tomtar och beställningsverk. men det kanske bara var jag som hade fel förväntningar helt enkelt.
månadens foto jag må se helt drogad ut, men bjussar på denna bild av mig utanför bilskolan. här har jag haft körkort i en hel halvtimme.
tre grejer jag vill rekommendera stockholm ost och chark på renstiernas gata är en trevlig ost- och charkbutik som också har fullständiga rättigheter. ett perfekt ställe för lördagslunchen medan man funderar över vilka ostar och oliver som får följa med hem. de har också sjukt gott bubbel för 119 kronor glaset, det får bli tips nummer två. tips nummer tre är systembolagets beställningssortiment där man kan köpa hem sagda bubbel.
eftersom min blogg är ganska fotobaserad och foto inte gör sig bra när det är kolmörkt slash i februari så kommer här en lista på totalt random stuff, inspirerad från niotillfem, wilderness och ett nytt bloggtillskott i min reader, rastlösheten:
vad har du för bakgrundsbild på hemskärmen? vindrickande cool tant som jag smygfotade på vernissaget till natalie djurberg & hans bergs helt fantastiska utställning på moderna förra året. hon är ett så kallat lifegoal.
du är tvingad att tatuera något i svanken, vad gör du? en wifi-symbol. dels för att det är trevliga former, men också för att jag älskar data. vad skulle världen vara utan data?
en grej jag skulle vilja lära mig bortsett från att köra bil (övningskörning still going strong) så skulle jag vilja lära mig avancerad yoga. blir alltid så pepp när jag ser min kompis helens yogakonto på insta, helenyogar. kolla in detta!
en bild från mitt vardagsrum nu har vi möblerat om lite, idag har vi en soffa där matbordet tidigare stod, men jag älskar vår tavelvägg i vardagsrummet. det är för övrigt jag som poserar på på lisa jewell-omslaget om ni undrar varför i hela friden jag har en en inramad 70×100 på ett bokomslag. (för det är så mycket rimligare att ha en bild på sig själv i det formatet, eh).
mittemot tavelväggen har vi en av lägenhetens fulaste features: ett pizzavalv. numera är alla renoveringsprylar borta och vi har målat det lilla utrymmet (biblioteket) i en grön nyans och fått upp lite tavlor. men ett pizzavalv är ändå ett pizzavalv. hörde att 90-talet snart gör comeback i inredningsvärlden, så får hoppas att pizzavalv blir sizzlin’ hot igen.
vilken är den godaste grönsaken? morot från det egna landet. guuuuvilken skillnad det är på köpemorot och egenodlat!
ett vackert bokomslag
är ju en riktig retrovurmare, så ÄLSKAR detta omslag av easter parade av richard yates. riktigt bra bok också.
en grej som stör mig i vardagen
folk som går pang bom rakt på in tunnelbanevagnen utan att vänta på att folk ska gå ut ur vagnen. har man inte vett att förstå att det blir enklare för en själv att låta avstigande kliva av för att slippa knöka sig in i en mer fylld vagn borde inte få begagna sig av kollektivtrafiken, punkt slut. som tur är har jag gångavstånd till jobbet och har med detta fått en ökad livskvalitet med ca 47543678543%. istället njuter jag av såna här vyer på väg till jobbet:
när kysste du någon senast? i fredags. bilden är inte från i fredags, utan är tagen i en fotoautomat på graceland 2013. samma kille dock.
en grej jag borde ta tag i fixa med utlägsskvitton för jobbets räkning.
ett musiktips
för dig som trodde att bee gees bara handlar om disco i falsettsång:
en bild från mitt kök
södermalms fulaste kök, varsågod:
hur går man inte fullständigt ner sig i midvintern? enkelt, man ser bara till att inte vara i sverige när det är vinter. att tillbringa vintern i savannah förra året var lätt ett av de bästa beslut jag tagit i hela mitt liv. medan ni snubblade runt på is och snö i fullständigt mörker njöt jag av det här (med undantag för några veckor med state of emergency i december då savannah hade fler minusgrader än stockholm):
nostalgifabriken 