lilla kultürlistan februari

det är dags för vinterns sista kulturlista (inte en dag försent!) och snart byts mörka netflixkvällar i soffan mot bokläsning i eftermiddagssolen på farstubron på julita.
u-n-d-e-r-b-a-r-t-!

senaste filmen jag såg
var på bio och såg the favourite häromveckan, och jädrar vilken pangfilm! två timmar roligt, mörkt och drastiskt triangeldrama, precis så mustigt som jag föreställer mig att livet tedde sig i historiska tider.

senaste serien jag sträcksåg
tv-serien russian doll klämde jag och calle i två sittningar. jag tyckte att den började lite segt, som en sämre version av groundhog day, men efter ett tag var jag helt fast. jag såg the favourite i samma veva och kan inte undgå att jämföra dem. båda huvudpersonerna söker frihet, vill övervinna ödet och skapa riktig förändring. man kan ju säga att det går bättre för en av dem i det avseendet …

läste för övrigt en artikel om att russian doll egentligen handlar om de tolv stegen, vilket jag tyckte var en intressant synvinkel, speciellt med tanke på natasha lyonnes egna erfarenheter inom aa.

senaste boken jag läste
sen jag slutade på pocket shop för tre år sedan har jag fortfarande ett oräkneligt antal olästa böcker kvar och nu börjar bokhyllorna svämma över. så det kommande året är det operation hyllvärmare som gäller. först ut är kvinnan på övervåningen av claire messud. den handlar om en kvinna i sena trettioårsåldern, singel och utan barn, som var menad för stordåd men som lite för sent inser vad livet har att erbjuda duktiga flickor:

jag trodde jag kunde uppnå storhet, min storhet, genom att kämpa på och reda ut problemen allt eftersom de uppstod, precis som att man lär sig att äta upp grönsaker innan man får efterrätt. men det visar sig att det är en regel för flickor och mesar, eftersom berget med grönsaker är lika stort som everest och glassen i skålen längst bort smälter lite mer för varje sekund som går. snart kommer det är kräla myror på den. och sen kommer de och dukar av alltihop.

insikten har gjort henne både bitter och förbannad, vilket hon såklart döljer väl eftersom hon är en duktig flicka. men när hon lär känna en nyinflyttad familj rubbas hela hennes tillvaro.

efter ett tag blir boken ganska tradig (jag förstår verkligen inte hennes fascination för den här familjen) men jag älskade inledningen av boken. det fick mig att tänka på något en bekant berättade för mig en gång, om en tjejkompis till henne som var sommarvikarie på en tidningsredaktion. hon ville verkligen få förlängt så hon gav järnet i precis allt, även minsta trafiknotis. hennes kollega däremot, också sommarvikarie, han skötte småpotatisen med armbågen och gav istället allt när det gällde de stora grejerna. båda fick förlängt, men gissa vem som fick fortsätta att skriva om påkörda älgar och vem som fick gå på de tyngre grejerna? sensmoral: ingen kommer att tacka dig för att du känner ett större ansvar än alla andra.

att inte ständigt överkompensera för sina svagheter eller ta sig an saker med siktet på att jämt vara bäst är ett tröstlöst jobb, det har jag lärt mig sent i livet (och kräver sina påminnelser). lyckligtvis har ett stråk av lättja letat sig in i min personlighet de sista åren. och jag är hellre lat än utbränd.

hyllvärmare nummer två har jag precis börjat med: broken monsters av lauren beukes. jag älskade hennes övernaturliga deckare the shining girls så har varit väldigt peppad på denna. hittills är det väldigt spännande och välskrivet, men jag tycker att det är lite väl många perspektiv och karaktärer. varje gång det blir ett byte av perspektiv måste jag läsa i två sidor innan jag kommer på vem det handlar om och vad som hänt senast.

annat jag har tuggat på i bokväg den senaste tiden: lyssnade klart på deckaren skulden till daniel av ann-christin hensher, som kändes märkligt daterad (kom ut sent nittiotal eller tidigt 00-tal). håller nu på med kastanjemannen av søren sveistrup, som skrivit manus till den fantastiska tv-serien brottet. ploten är bra och händelserna svischar fram, men jag har lite svårt för tv-manussjukan, det vill säga att ALLT skrivs ut. ”han går fram till kylskåpet och öppnar det med en hand. han plockar ut en såsflaska, stänger kylskåpsdörren, vrider på såsflaskans kork, lägger korken ifrån sig och häller på sås på pastan innan han sätter på korken, öppnar kylskåpet och ställer tillbaka flaskan.”

tv-serie som jag blev pepp på
den sjätte säsongen av chef’s table börjar på the grey i savannah där köksmästaren mashama bailey berättar om den matlagningstradition hon växte upp med i den amerikanska södern och hur den präglat henne. ett inte helt okomplicerat arv för dagens afroamerikaner eftersom maten förknippas med fattigdom och härstammar från att slavarna i usa behövde en kaloririk kost för att överhuvudtaget klara av sitt dagliga arbete.

jag trodde för övrigt att min savannah-vurm var på väg att ge med sig men när jag såg det vackra fotot från saltängarna utanför savannah fick jag akutlängtan. blev dessutom väldigt hungrig.

The Grey, Savannah

senaste låten jag lyssnade på repeat
har av oklar anledning haft denna på repeat i huvudet:

senaste restaurangen jag besökte
jag hade uppkörning på alla hjärtans dag förrförra veckan OCH KLARADE DEN!!!! ville fira loss med hela världen, så när björn föreslog sitt stamhak thai rung på liljeholmstorget kände jag att det bara var att gå med kärleksflowet, även om det innebar att ta sig ut till förorten (obs, är ej innerstadssnobbig, men har slutat med åkkort eftersom jag har promenadavstånd till jobbet nuförtiden, så varje resa medelst kollektivtrafik kostar svinmycket). mitt enda krav denna kväll var att de serverade bubbel. tjejen som tar beställningar såg lite osäker ut när jag frågade, men efter ett tag kom hon tillbaka och meddelade att det gick bra. sedan gick det en kvart och tjejen kom tillbaka med en okyld flaska. förmodligen sprang hon iväg till bolaget och handlade.

men oavsett var det ett av de de godaste och mest välförtjänta bubbel jag nånsin druckit. dessutom väldigt lösningsorienterad service måste jag ändå säga!

senaste kulturella event jag var på
utställningen med jenny nyström på sven-harrys. jag gillar verkligen detta konstmuseum, de brukar ha utställningar som tar max 45 minuter att gå igenom, en perfekt tidsrymd för mig som lätt blir uttråkad på konstmuséer (till skillnad från calle som tårögd kan stå i över tio minuter framför ett och samma konstverk). dessutom har de en alldeles fantastisk bar. men den här utställningen var jag faktiskt lite besviken på. jag fick för mig att den skulle visa en annan sida av nyström, den utan tomtar och beställningsverk. men det kanske bara var jag som hade fel förväntningar helt enkelt.

Untitled

månadens foto
jag må se helt drogad ut, men bjussar på denna bild av mig utanför bilskolan. här har jag haft körkort i en hel halvtimme.

Untitled

tre grejer jag vill rekommendera
stockholm ost och chark på renstiernas gata är en trevlig ost- och charkbutik som också har fullständiga rättigheter. ett perfekt ställe för lördagslunchen medan man funderar över vilka ostar och oliver som får följa med hem. de har också sjukt gott bubbel för 119 kronor glaset, det får bli tips nummer två. tips nummer tre är systembolagets beställningssortiment där man kan köpa hem sagda bubbel.

Annonser

ett turistigt savannahtips!

Untitledjaha, här står vi och köar i nästan arla morgonstund. men vad är det vi köar till? jo, har du någonsin vägarna förbi savannah måste du gå på mrs wilkes dining room, en lunchrestaurang som öppnade på 40-talet och som serverar hederlig sydstatsmat utan krusiduller. öppettiderna är mellan 11 och 14 varje vardag så vill du hinna med första sittningen gör du rätt i att börja köa vid tiotiden. eftersom jag är allergisk mot köande så var jag avigt inställd till hela spektaklet (köer var faktiskt en stor bidragande faktor till att jag slutade gå på klubb, detta ständiga köande in på klubbar, sen i baren, till toaletten och så till baren igen, till toaletten igen osv).

misstänksamheten eskalerade när jag såg att mrs wilkes ligger på nr 4 på tripadvisors lista över restauranger i savannah, vilket i min bok inte är ett bra tecken. och som grädde på moset är jag inte heller superförtjust i stabbig sydstatsmat. men ibland är det ju kul att ha fel!

Untitled
upplägget då: är man inte tillräckligt många, dvs tio stycken, delar man bordet med helt okända människor, i vårt fall ett gäng trevliga äldre damer från michigan som kände ägaren och helt sonika plankade in utan att stå i kö. den äldsta bastade 90. slutsats: du blir aldrig för gammal för att planka. viktig livsvisdom.

den fasta menyn består av olika sorters rätter och tillbehör (räknade till 27 olika skålar), däribland fried chicken, rutabaga, potatismos, olika sorters bönor, biffstuvning, coleslaw, collard greens med mera med mera med mera. dryckesvalet var lätt avklarat: sweet or unsweetened ice tea. efterrätten: bananpudding eller peach cobbler. och hörrni, det var så gott! Untitled
precis när vi skulle betala bad mannen i kassan oss att fylla på deras nålkarta eftersom vi kom från sverige. det känns mycket fint att vara förevigad på klassisk mark i min favoritstad.

vi frotterar oss (nästan) med kultureliten i savannah

jag trodde att jag uppnådde min kulturella topp år 2015 när jag fick gå på manillafesten. nu har jag också nått in på självaste kultursidorna i dn. i senaste boklördag finns ett himla fint reportage där bland annat jag och min kollega bia pratar om hur berättandet formas i takt med ljudbokens intåg och som belyser ämnet från flera intressanta vinklar.

men det här med att skrapa ihop kulturellt kapital är ju svåra grejer alltså. innan jag och calle åkte iväg till usa hade vi (eller kanske mest jag då) en önskan om att infiltrera kultureliten i savannah. jag såg framför mig hur vi skulle proffsmingla på förstklassiga cocktailpartyn och delta i spirituella konversationer med antikhandlare, konstnärer och superfräcka designers. och självklart skulle vi, i egenskap av Förläggare Från Europa Och Som Dessutom Kan En Massa Om Jättegamla Grejer respektive Sylvass Journalist Som Kan Jättemycket Om Politik Slash Skönlitterär Författare Som Skriver Om Avslöjanden i Maktens Korridorer, tas emot med öppna armar alltmedan det kulturella kapitalet ymnighetshornsprutade (ja, jag är ganska säker på att det är ett ord) runtomkring oss.

i realiteten lyste festerna förvånande nog med sin frånvaro. de flesta av våra konversationer med lokalbefolkningen gick ut på att beställa tacos, och de enda privata hem vi var hembjudna till var de hus vi hyrde. å andra sidan: tacos är gott och vi bodde fint så vi ska inte klaga.

men en gång hände det faktiskt att calle pratade med en annan författare under savannahs bokfestival. en annan gång minglade vi med Kulturella Personer och Lokala Makthavare på ett Väldigt Kulturellt Event, se bildbevis nedan!
SCAD, Savannah_DSF1533-2
SCAD, Savannah_DSF1545
SCAD, Savannah_DSF1574
det kulturella eventet i fråga var deFine art som arrangeras av scad, savannah college of art and design, och som de kulturkoftor vi är var vi såklart där. (dessutom var det gratis)

med en befolkning på 140 000 är savannah ingen gigantisk stad men både kultur- och restaurangutbudet kan mäta sig med långt större metropoler, till stor del tack vare scad. den onaturligt höga koncentrationen av amerikanska konstfackshipsters som glider runt på stan är också något som skyllas på scad. vogue påstår till och med att savannah är det nya brooklyn vilket torde resultera i hela södermalm vallfärdar dit inom en snar framtid. eller ja, det har väl redan börjat eftersom vi precis var där.

att lärosätet påverkat stadens utveckling i så stor grad har inte skett helt utan kontroverser. ägarnas entreprenöriella sätt att driva skolan kombinerat med en aggressiv plan för att köpa upp byggnader har gjort dem till en av de största fastighetsägarna i savannah och en kommersiell maktfaktor att räkna med. som en krönikor i lokaltidningen uttryckte det: vi kan inte enbart lita på att stans ekonomiska tillväxt ska vara beroende av turister och designstudenter.

men med ett litet glas vin i handen lärde vi oss att älska makten och konsten. ja, till och med stans hipsters.
SCAD, Savannah_DSF1544
SCAD, Savannah_DSF1541
SCAD, Savannah_DSF1568
SCAD, Savannah_DSF1564-2
och ja, hörrni, här är det ju på sin plats att varna för extremt arty bilder nedan. svartvitt och allt.
SCAD, Savannah_DSF1578
SCAD, Savannah_DSF1594
två av mina favoriter:
fotografen melissa spitz som dokumenterat sin mamma.
SCAD, Savannah_DSF1600
nedan ett interaktivt ljudverk som skapar en kakafoni av ljud och som mattas av och ökar i styrka beroende på hur många personer som befinner sig i närheten och hur skuggorna faller över högtalarna.
SCAD, Savannah_DSF1584
SCAD, Savannah_DSF1585
när denna rafflande kväll med kultureliten var till ända gick vi och käkade tacos.

tacohej!

magnoliablommor, loppisar och mimosas i savannah

nu börjar vi närma oss slutet på vår vistelse i savannah. de sista dagarna innan vi skulle åka hem till mordorsverige hade jag tagit en vecka semester, vilket var perfekt eftersom johanna gjorde mig sällskap. innan hon reste avhandlade vi viktiga frågor av sorten ”men vad ska jag packa för sorts kläder? ena dagen har ni 22 grader och andra dagen har ni tolv?”. det visade sig att väderproblematiken löste sig på allra bästa sätt, nämligen att det blev sol och 27 grader hela veckan (och eftersom savannah ligger vid havet är 27 grader en ganska behaglig temperatur).

lagom till att johanna landande slog magnoliaträden ut.
Savannah, GA_DSF1320
Savannah, GA_DSF1315 1
Savannah, GA_DSF1323 1
vi gick i loppisbutiker …
Savannah, GA_DSF1364 1
_DSF1307
_DSF1301
… gick en guidad arkitektur-tur ledd av en förtjusande herre som berättade allt om the oglethorpe plan och den utopiska vision som låg till grund för savannahs stadsplan.
Savannah, GA_DSF1392 1
Savannah, GA_DSF1391 1
Savannah, GA_DSF1381 1
… drack espresso och mimosas på café m mitt på blanka dagen
Café M, Savannah_DSF1511
Café M, Savannah_DSF1521
Café M, Savannah_DSF1515
… som de före detta bokhandelsmedarbetarna vi är blev vi såklart tvungna att en tur in i den lokala bokhandeln e shaver bookseller och klappa bokhandelskatterna (definitivt något för fler bokhandlare att ta efter!).
E Shaver Bookseller, Savannah_DSF1412 1
E Shaver Bookseller, Savannah_DSF1399 1
Savannah, GA_DSF1396 1
… vi åt supergod mat på the grey, en gammal greyhoundbuss-station som förvandlats till restaurang.
Untitled
Untitled
Untitled
… drack åttadollarsdrinkar på pinkie’s. om jag hade bott permanent i savannah hade detta varit mitt stammishak.
Pinkie Masters, Savannah_DSF1451 1
Pinkie Masters, Savannah_DSF1444
Pinkie Masters, Savannah_DSF1447 1
stay tuned för de allra sista äventyren i savannah!

vi har det livat på bonaventure cemetery

Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1283
en helg för ett par veckor sedan kände vi för att stirra döden i vitögat, så vi tog en uber till bonaventure cemetery som ligger ungefär en halvtimme med bil från savannah. det är en av de mest kända kyrkogårdarna i södern, eller som en sajt förklarande uttrycker: ”the père lachaise of the united states”. minus superkändisarna skulle jag vilja tillägga. om man då inte räknar johnny ”moon river” mercer, även om oscar wilde lär ha besökt kyrkogården och sagt att den var makalös.
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1286
och makalös är den faktiskt. bonaventure är, tillsammans med rocky springs, en av de vackraste kyrkogårdar jag har besökt. den är precis som själva sinnebilden av en kyrkogård. härligt förresten att jag har blivit väldigt amerikanskt överdriven i mina inlägg. den vackraste kyrkogården, stället med bästa drinkarna osv.

i alla fall, för den som läst midnatt i ondskans och godhetens trädgård (eller THE BOOK som den rätt och slätt kallas här) kan det vara intressant att veta att statyn på omslaget (som egentligen inte alls har något med berättelsen att göra) ursprungligen stod på en familjegrav i bonaventure. den donerades dock till the telfair museum eftersom man trodde att statyn skulle förstöras av besökare. älskar för övrigt att kyrkogården, precis som med väldigt många andra saker i usa, är anpassad för bilister. vid vårt besök såg vi flera personer som körde runt på kyrkogården för att fota the highlights utan att ens orka lämna bilen. hehe.

och som med precis ALLT i savannah berättas det givetvis en massa historier av mer eller mindre trovärdig karaktär om kyrkogården. från början låg här ett plantage men någon gång under 1700-talet brann huvudbyggnaden ned. det påstås att branden började mitt under en stor middagsbjudning men att detta inte hindrade värdpar och gäster från att festa vidare. man bad helt enkelt tjänstefolket att bära ut middagsbordet i trädgården och medan elden rasade utbringades en skål för värden, huset och elden. och värden svarade med att höja glaset, dricka och sedan hiva kristallglaset in i ett träd. och än idag kan man höra skratt och ljudet av krossat glas om man lyssnar noga.
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1278
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1285
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1287
att huset brann ned stämmer, men sanningshalten i övrigt är det lite sisådär med. men det säger en hel del om hur de boende i savannah vill uppfattas.

hörde jag en skål förresten?

men stället med godaste drinkarna då?

insåg precis att jag lämnade en Väldigt Viktig Fråga hängande i luften i mitt förra inlägg. om alleycat serverar de näst godaste drinkarna i savannah, vilket etablissemang snor förstaplatsen då? vavavava?

jo, mina damer och herrar:
_DSF1067, The artillery bar, Savannah
_DSF1066, The artillery bar, Savannah
i savannahs näst finaste byggnad ligger artillery bar. (den finaste byggnaden är alex raskin antiques som jag har berättat om tidigare). artillery är ett riktigt helvete om man hatar mixologbarer. vilket jag av princip gör, men till och med jag smälter när det är så estetiskt tilltalande och man får så förbaskat goda drinkar. uppskattar också personalens förhållningsorder: inga flipflops eller hattar. bete dig som den herre eller dam du är. uppför dig inte otrevligt. tack, tack.

annan sjukt bra sak är att de har ringklockor på väggen vid varje bord så att man kan kalla på personalen när man är törstig och glaset är tomt. men jag har aldrig hunnit trycka på knappen för tyvärr är servicen så förbaskat snabb. verkligen trist alltså.
_DSF1149, The artillery bar, Savannah
_DSF1157, The artillery bar, Savannah
här intas a bit of a pickle, en synnerligen trevlig ginbaserad drink med dill.
_DSF1152, The artillery bar, Savannah
här synas drinkar och får med beröm godkänt.
_DSF1153, The artillery bar, Savannah
här pratas det tydligen om så tråkiga saker att hanna måste rädda sig medelst dyka djupt i drinken. lätt hänt på detta ställe även utan tråkiga samtalsämnen.

vi firar nyår i savannah

precis som tidigare år, ja nästan ända sedan begynnelsen, har vi firat nyår tillsammans med de bästa partners in crime dvs hanna och richard. i år inget undantag. den enda skillnaden var den geografiska platsen och att vi hade aningens begränsad nyårsgarderob. men som tur var hittade hanna de perfekta utstyrselhöjarna på hm.
_DSF1313
_DSF1315
_DSF1325
savannah dec 2017
vi piffade oss efter bästa förmåga i en kylslagen lägenhet och var sedan redo för den sedvanliga nyårsfotograferingen.
savannah dec 2017
savannah dec 2017
savannah dec 2017
i år saknade vi dock en deltagare, den tredje musketören katarina. vi får helt enkelt ta igen detta med råge nästa nyår! förstår inte heller hur hanna kunde bli så råsnygg i sitt diadem medan jag ser ut som en japansk mangafigur men det bjuder jag på.

en bra grej med att befinna sig i ett annat land på nyår är att man både får fira svenskt och lokalt nyår.
_DSF1327
_DSF1332
även om vi var något av tidsoptimister som vanligt och tekniskt sett faktiskt befann oss på gatan när klockan slog tolv i sverige. men ett par minuter in på det svenska nya året befann vi oss på alleycat lounge som gör de näst godaste drinkarna i stan. nu var vi redo  att skåla in det nya året i sverige.
savannah dec 2017
savannah dec 2017
om du undrar om det här med näst godaste drinkarna så var jag, richard och calle där dagen innan och utnämnde det till stället med de godaste drinkarna i stan. men det tog bara ett dygn innan vi ändrade oss, inte på grund av ett eventuellt dimmigt omdöme utan för att det helt enkelt var en annan bartender denna gång. det är första gången jag faktiskt känt skillnad från gång till gång.

alleycats meny är för övrigt en drinkälskares dröm, inte bara för att det finns ca arton miljarder drinkar att välja på, den är också en hel tidning som ges ut fyra gånger om året och innehåller artiklar om författare och andra kända kulturpersonligheter som på ett eller annat sätt förknippas med alkohol. väldigt ambitiöst och så snyggt formgivet att man inte behöver dricka alkohol för att uppskatta det.

om new york har sin balldrop vid times square har savannah sin ”up the cup” vid river street på tolvslaget. då höjs en sex fot stor mugg i en skål till det nya året. varför en jättestor mugg? jo, savannah är en av få städer i usa, i sällskap med exempelvis new orleans och memphis, där det är tillåtet att gå runt på stan med alkohol, så länge det är i ett plastglas. muggen symboliserar alltså en to-go-cup med sprit, eller en traveler som lokalborna säger. så om det inte har framgått tidigare: i savannah älskar man att dricka sprit i alla dess former.
_DSF1333
_DSF1335
efter att ha bevittnat denna märkliga företeelse på kajen och ett synnerligen fjösigt fyrverkeri blev vi möjligen inte klokare på traditionerna, men väl redo att välkomna det nya året 2018!

tidigare nyår har firats så här:

2016
2015
2014
2013
2012
2011
2010
2009

gott nytt år på dig, puss och kram!