mitt tiotal: 2013

vi har kommit fram till 2013, ett av mina favoritår under 2010-talet, så varning för sjukt långt blogginlägg!

under de tre första månaderna verkar det dock inte ha hänt så mycket. men i april gick vi på rollerderby. cirka tusen gånger roligare än bandyn jag kollade på 2010.

i april flyttade vi från malmgårdsvägen till södermannagatan. calle, 190 cm lång var trött på att konstant huka sig i lägenheten på malmgårdsvägen, vars takhöjd snittade på 210.

jag var i mitt värsta instagram-esse och fotade i princip allt i min närhet. calle började samla på bilder där jag fotograferade.

i maj hade ann och kalle bröllopsfest i järvsö.

folk var så himla fint klädda ❤

i slutet av juni åkte jag, calle, johanna och johan på en månads roadtrip i usa. första stoppet atlanta, georgia.

vi såg huset som martin luther king föddes i.

på vodoomuseet i new orleans, louisiana. här försökte calle skämta om svart magi. det gick INTE hem hos museipersonalen.

på en bar i natchez, mississippi där vi lyssnade på tvättbrädesblues.

åkte natchez trace parkway och vi besökte världens fridsammaste kyrkogård i den övergivna staden rocky springs, mississippi. ända tills en barnfamilj kom och störde friden.

vi åkte till clarksdale, mississippi, och bodde på shack up inn. ”the ritz we ain’t”.

gick på jukejoint, lyssnade på blues och dansade.

besökte korsningen mellan highway 49 och highway 61, där robert johnson sades ha sålt sin själ till djävulen.

åkte till nashville och gick på sun studio där elvis spelade in sin första skiva.

åkte till kentucky och gick på guidad tur på whiskydestilleriet woodford reserve.

åkte till virginia och tittade på gulliga gubbar på jamboree i floyd.

utmattade turister i washington, dc.

spelade bangolf i myrtle beach, south carolina, staden som har flest golfbanor per square mile i hela usa.

drack öl på gatan (because you can) i savannah, georgia.

sen åkte jag och johanna ner en vecka till florida, men det har jag nog inte bloggat om tidigare, eller visat några bilder. kanske får bli ett eget inlägg så här sex år senare …?

väl hemma igen var vi på kollobröllop i skärgården, där calles kompisar lina och daniel gifte sig.

vi åkte ut till hanna och richards torp och njöt av det sista av sommaren.

sen började jag en halvtidskurs på berghs i marknadskommunikation. swish sa det och så blev det jul.

och nyår. vi firade hemma hos hanna och richard.

och ett alldeles ypperligt år var till ända!

roadtrip i usa 6: cross road blues, graceland och en hemsökt jukebox

följande dag stod tre saker att göra på listan innan vi lämnade clarksdale.

1. gå på delta blues-museet, check. 2. se den berömda vägkorsningen där hwy 61 och 49 möter varandra, check. enligt sägnen var det där robert johnson mötte djävulen för att få en välstämd gitarr och en jädra massa talang i utbyte mot sin själ.

även: titta på man över trettio som lever ut sin pubertala musikdröm, check.

3. äta lunch på det legendariska abe’s bar-b-q, check. ryktet säger att man ska ta sikte på ribsen men eftersom gårdagen bjöd på ribs galore valde vi annat på menyn. sedan lämnade vi bluesen och puttrade vidare på hwy 61 och upp till lite soul och rock ‘n’ roll.

vi hamnade till slut framför det här ganska kända huset.

 den allmänna uppfattningen om graceland är att det är ett excentriskt kitschpalats. och ja, visst finns det en del inredningsdetaljer som aldrig skulle komma över min tröskel (se ovan), men elvis kan ju inte riktigt hjälpa att han gick och dog under ett decennium som inte sparade på krutet med varken form, färg eller andra excesser. jämför detta med hur det såg ut i våra föräldrars hem på sjuttiotalet, med brun plysch, röd manchester, gul plast och en jäkla massa furu och helt plötsligt känns detta lite ljust och fräscht (även om jag inte riktigt förstår varför man har vit heltäckningsmatta i ett land där man aldrig tar av sig skorna inomhus). själva huset är inte heller sådär överdrivet vräkigt i storlek, tänk dig saltsjöbadsvilla modell större. finns ju artister som har större walk in closet än detta nuförtiden.

sedan var det dags att göra resten av memphis.

vilket i nio turistfall av tio betyder att man går till beale street, en gågata med en massa medelålders människor som går från bar till bar för att dricka öl och lyssna på musik. måttligt intressant, men neonljusen var väldigt fina i alla fall.

vi gick istället vidare till ett hamburgerställe slash bar som heter earnestine and hazel’s. på femtiotalet ägdes stället av två systrar som utöver att ge stället dess namn också gjorde om övervåningen till en bordell. själva övervåningen är öppen så man kan gå upp och titta, fast nu är sängarna utbytta mot bord och stolar. bordellviben finns dock fortfarande kvar i mycket hög grad.

personalen hävdar att det spökar på earnestine and hazel’s. mestadels är det snälla och festglada spöken med humor och som ger barpersonalen dricks under tröga kvällar. jukeboxen lever också sitt eget liv, ibland tvärvägrar den att spela musik under flera veckor för att helt plötsligt börja igen, och trots att den är inprogrammerad att spela de mest populära musiklistorna påstås det att den istället spelar låtar som reflekterar konversationerna vid borden.

dag två i memphis delade vi upp oss. calle ville ner med soulen och gick på staxmuseet. jag, johanna och johan var lite mer rock ‘n’ roll och tog en tur till den legendariska sun studio där bland andra johnny cash, roy orbison och b.b king spelat in plattor. det var också här som elvis presley tog sina första stapplande höftrullningar, precis på den här platsen som vår fantastiska guide visar. sedan tog vi på oss cowboyhatten, hartsade bootsen och honky tonkade oss upp mot countryns huvudstad, men mer om det sen.

psst. dag ett i clarksdale hittar du här.