tjusigt i charleston och njutigt på kiawah island

nu är det cirka tusen år sedan jag var i usa men precis som en enerverande moster som måste visa alla sina ointressanta semesterbilder från corfu -91 så kör vi på tills vi når botten på högen av bilder tycker jag!

en dag bestämde vi oss för att åka till charleston i south carolina. vi hade faktiskt vägarna förbi charleston 2013 men då fokade vi mest på att äta och besöka magnolia plantation. ska jag vara helt ärlig hade jag glömt bort att vi redan varit där innan, hehe.

den här gången tog vi oss ner till kajen för att spana på pirater.

och sedan spanade vi på diverse arkitektoniska snyggheter. väldigt spännande och oamerikansk känsla i hela stan tycker jag.






sedan åkte vi för att spana på ett gigantiskt träd!


angel oak tree påstås vara det äldsta trädet öster om mississippi fastän det är inte riktigt sant märkte jag sen när jag googlade. och som vanligt får allt inte plats när jag fotar med min kamera så här är en mobilbild på spektaklet också!

sista stoppet på resan innan vi vände hemåt var stranden på kiawah island.




ja, vad ska man säga. det var oförskämt njutigt för ögonen en kväll i februari!

stränder och drivved revisited

jag ber om ursäkt för den orimliga mängden stränder och drivved i bloggen i de sista inläggen. men det går liksom inte att hindra när jag har hängt på så otroligt fotogeniska platser på sistone. amerikanerna är bra på det här med mäktigt väder och imposant natur. (notera dimman på stranden långt bort!)

var befinner vi oss nu då? jo, på hunting island i south carolina där jag och calle var för ett par veckor sedan. jag var sugen på att spana in en fyr och eftersom hunting island lighthouse är den enda fyren som är öppen för allmänheten i south carolina föll valet på den.

ständigt dessa alligatorer! är fortfarande fascinerad av förekomsten alligatorer, giftiga ormar och spindlar precis där folk bor och rör sig. antar att man vänjer sig efter ett tag?

just de här alligatorerna vid informationscentret på hunting island flyttade dit efter att dammen anlagts.

sköldpadda!

skulle bjuda på maffig bild på fyr om jag kunde, men eftersom jag inte får plats med så mycket blir det lite artsy detaljer istället.

eller jo, här är en mobilbild:

efter inspektion av trapporna vägrade calle att gå upp.


stegräknaren har legat stadigt på en vånings elevation per dag i stegräknaren (vi hyr rum på andra våningen), men just denna dag åkte den upp till hela åtta våningar.



högst upp i fyren, ute på balkongen eller vad det kan tänkas heta, såg jag förresten min överkvinna i att döda fina tillfällen med kamera. hon var i sällskap med en kille och vad jag förstod hade de precis förlovat sig däruppe. kvinnan radade upp ringarna på räcket (hur vågar man ens? det blåser ju rätt friskt asså). sedan tillbringade hon säkert fem minuter med att fota av dem med sin mobilkamera. killen stod bredvid under hela tiden och såg faktiskt lite ut att ångra sig. ville dokumentera detta spektakel men det var svårt att komma undan med att tjuvfota, ni får helt enkelt ta mitt ord på att det var helt priceless.

väl nere på marken igen ute på stranden kom det in ett sånt märkligt dimväder från havet. dimman var så nära, samtidigt som man kunde se rätt långt. alla färger liksom suddades ut. otroligt vackert!







sen åkte vi hem och åt tacos!

episk utflykt till edisto island

för ett par veckor sen styrde vi vår hyrbil norrut till edisto island i south carolina. jag hade kollat upp en scenic byway som skulle vara lite extra trevlig att åka på och det fick bestämma rutten.

att kolla upp scenic byways är för övrigt ett supertips om du någonsin planerar att åka på roadtrip i usa. att bara åka småvägar tar väldigt lång tid men om du kollar upp var det finns scenic byways på din planerade rutt kan du alltid välja smart mellan snabba motorvägar och långsamma fina småvägar. har du otur kan småvägarna annars leda till oändliga mil av köplådesprawl med rödljus vid varje kvarter och då kan du lika gärna ligga och bränna på motorvägen.

först hamnade vi på edisto beach.

vis av erfarenhet av att åka längs med östkusten söderut och längs med mexikanska golfkusten är att det är ett himla trixande för att undvika sönderexploaterat strandhäng a la myrtle beach eller hitta stränder där allmänheten får access, annars blir det lätt att åka mil efter mil längs med privata tomter.

även om edisto beach var bebyggd så var det lätt att ta sig ner till stranden och med jämna mellanrum längs med vägen fanns parkeringsplatser med public access.


tankar upp på d-vitamin efter två kylslagna månader. det var knappt att kameran klarade av allt ljus.


lifvet!

med en timma kvar av solen åkte vi sen till botany bay plantation wildlife reserve där man tar sig runt genom en snitslad bilväg (såklart) som tar någon timme. parken är öppen för allmänheten och alldeles gratis, vilket är lite av en ovanlighet. tydligen finansieras parken genom att man kan köpa jakträtt. och alltså, vilken pärla detta var!

marken tillhörde ursprungligen två plantage vars mark förenades genom giftermål. själva bostadshusen finns inte längre kvar, men bleak hall har kvar sitt ishus (på bilden), och två andra mindre byggnader. daniel townsend, som byggde huset i början av 1800-talet, var tydligen en stor beundrade av charles dickens och döpte huset efter bleak house.

parken har också en strandremsa med drivved, men eftersom vi dagen innan hade besökt driftwood beach på jekyll island var jag ganska mätt på drivved så vi åkte vidare på kringelikrokiga vägar.





precis när solen höll på att gå ner var det dags att åka hemåt. en alldeles ypperlig dagsutflykt!

roadtrip i usa 12: dåligt samvete i charleston, south carolina

naturen är obegripligt vacker, maten är fantastisk, människorna är gästvänliga och det är bara några av anledningarna till att jag älskar den amerikanska södern. fast jag kan inte låta bli att känna mig dum för att jag också turistar bland övervikt, trailer parks och inkomstskillnader. eller som det här att turista på ett plantage. här går jag runt och frossar i skönheten av en fysisk manifestation av ett ekonomiskt system som på ett grymt sätt förtryckte människor liksom.

är den här känslan något typiskt svenskt? eller är det bara politiskt korrekta nervösa funderingar av en trettionånting–södermalmsbo med lite för många högskolepoäng i humaniora?

roadtrip i usa 11: minigolf i myrtle beach

här står vi och svingar en klubba på mount atlanticus minotaur goff, en av sextiotalet(!) mastodontstora minigolfbanor i myrtle beach, south carolina.

ej på bild: calle som dricker endollarsöl och fraterniserar med tvivelaktigt klientel på bikersbaren rätt över gatan.