år 2013 roadtrippade jag, calle, johanna och johan en månad i amerikanska södern med start i atlanta i georgia. vi styrde kosan ner mot gulfkusten och sedan uppåt igen längs med mississippi, tog av österut mot washington dc och for ner igen till savannah i georgia där vi sa hejdå till herrarna som åkte hem. därefter åkte jag och johanna till florida i en vecka.
när jag sorterade lite bilder på flickr häromdagen ramlade jag över bilderna från florida, som jag nog aldrig tidigare publicerat på bloggen tror jag? så vad passar bättre än en dos av sol och värme i en tid där inte så mycket händer i mitt liv just nu? det kan också bli rätt underhållande för er när jag utifrån bilderna försöker komma ihåg vad vi gjorde på resan så här åtta år senare. så häng med!
jaha, här är vi på någon slags djurpark gissar jag? oklart vilken. informativt inlägg va?
floridas djurliv är rätt obehagligt tycker jag. som om alligatorer inte är nog har den invasiva burmesiska pytonormen, en av världens största ormar, etablerat sig i träsken (som för övrigt numera också huserar anakondor och grön mamba) och hotar nu ekosystemet. en mysig present från folk som släpper ut sina ormar i träsken när de tröttnat på dem som husdjur. och ja, den burmesiska pytonormen kan äta upp människor – och även alligatorer.
jag brukar förresten tänka på sånt här när hjorten gått fram i trädgården på landet eller när jag gräver upp lupiner med rötter stora som spädbarn. jag känner en märklig tröst i att det hade kunnat vara så mycket värre om jag bodde någon annanstans. ett mycket hälsosamt resonemang, eh.
här är vi i homosassa springs för att spana in lite mindre farliga djur, nämligen sjökor. eller manater som de också heter, om man nu inte vill att det ska låta som att man pratar om djurlivets prostituerade. sjökor gillar varmt vatten så varje vinter öppnar parken upp en vattenväg så att sjökorna kan hänga i parkens varma källor. otroligt gulliga djur på sitt sätt.
besök i en urfin bokhandel i st petersburg. vill minnas att jag köpte the marriage plot av jeffrey eugenides där. vad jag tyckte om boken? vet ej pga har inte läst än. kanske dags så här åtta år senare?
ingen floridaresa utan ett besök i ett träsk.
johanna glad träsktjej. kanske på grund av att vi hade köpt helt sinnessjukt effektivt myggmedel precis innan bilden togs. i våra svenska myggmedel utgör den aktiva ingrediensen gift typ 2%, men här bestod den av 97%. det är ett under att vi inte blivit självlysande eller utvecklat simhud mellan tårna efter användning.
vad har vi här då?
jo, loop road, en drygt fyra mil lång grusväg som går mitt genom everglades orörda natur. den anlades under tidigt 1900-tal för att underlätta för godstrafik och den planerade utbyggnaden av det lilla samhället pinecrest som ligger i närheten. dessa planer realiserades aldrig så delstaten köpte upp marken år 1937 och inkorporerade den sedermera i everglades nationalpark. det ryktas att al capone hade en olaglig spelhåla här ute i markerna men nuförtiden är det bara pantrar och andra djur som hänger här.
precis när vi kom ut från loop road och körde in i ett litet samhälle höll vi förresten på att köra på en alligator. svansen låg på vägen, som vi misstog för en stor gren, och när alligatorn svängde runt för att kravla bort från vägen hamnade den farligt nära hjulen. men det slutade lyckligt. något som inte kan sägas om den stackars tvättbjörn som hoppade ut rakt framför bilen när vi körde längs med mississippi ett par veckor tidigare 😦
inget florida utan ett besök till key west. fina hus, god dricka och gulliga djur …
… och en del ogulliga djur.
efter en blöt kväll såg vi den här krabaten (en skorpion om det inte framgår av min ytterst artistiska bild) som spatserade runt på gatan innan den slank in mellan två plankor på en husfasad. tydligen finns det inga farliga skorpioner i florida. faktum är att en av arterna livnär sig på kackerlackor, vilket ju är en bra grej. men brrrr ändå.
en annan djurart jag utvecklat en aversion mot efter vårt besök i key west är leguaner. när vi besökte key west cemetary (känd för sina humoristiska gravstenar) var de överallt. alltså över. allt. och så fort man närmade sig dem slank de ner i små hål i gravarna.
enligt den här artikeln i garden & gun är leguanen ytterligare en invasiv art i florida, vars antal exploderat under senare år. artikeln föreslår att man ska sätta leguaner på menyn för att få bukt med problemet. det ska tydligen smaka som kyckling (som för övrigt verkar vara standardsvaret på hur allt okonventionellt kött smakar, har ni tänkt på det?).
klipp till ernest hemingways hus i key west som vi besökte. jag förstår att ni är otroligt förväntansfulla på att få höra hur jag ska koppla ihop detta med floridas flora och fauna för att följa inläggets röda tråd.
easy peasy! det visade sig nämligen att hemingway älskade katter, speciellt sextåiga sådana. i huset bor fortfarande ättlingar till den sextåiga katt som hemingway fick i present från en sjökapten. numera är katterna en del av museet och tas hand om av personalen.
kan vi förresten prata om hemingways inredningsstil?
den ligger på min topp tre snygga inredningsstilar (de andra två är sommarnöje i skärgården och lantlig rokoko, hoppas ni antecknar detta). snälla, kan nån göra en coffee table book om hans olika hus så att man får dregla över bilderna?
ingen hemingwayresa blir komplett utan att hälsa på hans lokala vattenhål: sloppy joe’s. utanför tog jag en bild av dessa två lovebirds. hehe.
ja, och sen åkte vi till miami. här slapp vi lyckligtvis undan allt djurliv. vilket är ganska talande för miami då stan anlades på urdikad träskmark. inte jättesmart kanske med tanke på klimatförändringarna. de anlagda stränderna binder inte marken på samma sätt som mangroveträsken och för att hålla stan nerkyld har man börjat ersätta miamis ikoniska palmer med andra träd som ger mer skugga.
johanna väldigt redo för arkitekturvandring i miami beach, med den största koncentrationen av amerikanska art deco-byggnader i landet.
en sak som jag blev lite förvånad över är att husen är byggda i budgetmaterial. lite kulissfeeling liksom. vet inte om det kan ha att göra med att landet befann sig i en enorm lågkonjunktur på 30-talet när husen byggdes eller om det utvecklades en massa nya material kring den tiden? eller kanske nya material just på grund av konjunkturen? om det nämndes på arkitekturvandringen så har jag i alla fall glömt det och nu orkar jag inte googla så ni får sväva i ovisshet här.
saker vi gjorde som inte hamnade på bild: en dekadent eftermiddag i key west då vi endast lämnade hotellpoolen för att beställa drinkar i poolbaren, ett besök på ringlings cirkusmuseum i sarasota, när vi hamnade mitt i en koordinerad dans till cupid shuffle i jacksonville och ett ändlöst letande efter en parkeringsplats utanför usa:s elfte största shopping mall.
(här kan du läsa resten av inläggen från denna resa).
nostalgifabriken 