år 2013 roadtrippade jag, calle, johanna och johan en månad i amerikanska södern med start i atlanta i georgia. vi styrde kosan ner mot gulfkusten och sedan uppåt igen längs med mississippi, tog av österut mot washington dc och for ner igen till savannah i georgia där vi sa hejdå till herrarna som åkte hem. därefter åkte jag och johanna till florida i en vecka.
när jag sorterade lite bilder på flickr häromdagen ramlade jag över bilderna från florida, som jag nog aldrig tidigare publicerat på bloggen tror jag? så vad passar bättre än en dos av sol och värme i en tid där inte så mycket händer i mitt liv just nu? det kan också bli rätt underhållande för er när jag utifrån bilderna försöker komma ihåg vad vi gjorde på resan så här åtta år senare. så häng med!
jaha, här är vi på någon slags djurpark gissar jag? oklart vilken. informativt inlägg va?
floridas djurliv är rätt obehagligt tycker jag. som om alligatorer inte är nog har den invasiva burmesiska pytonormen, en av världens största ormar, etablerat sig i träsken (som för övrigt numera också huserar anakondor och grön mamba) och hotar nu ekosystemet. en mysig present från folk som släpper ut sina ormar i träsken när de tröttnat på dem som husdjur. och ja, den burmesiska pytonormen kan äta upp människor – och även alligatorer.
jag brukar förresten tänka på sånt här när hjorten gått fram i trädgården på landet eller när jag gräver upp lupiner med rötter stora som spädbarn. jag känner en märklig tröst i att det hade kunnat vara så mycket värre om jag bodde någon annanstans. ett mycket hälsosamt resonemang, eh.
här är vi i homosassa springs för att spana in lite mindre farliga djur, nämligen sjökor. eller manater som de också heter, om man nu inte vill att det ska låta som att man pratar om djurlivets prostituerade. sjökor gillar varmt vatten så varje vinter öppnar parken upp en vattenväg så att sjökorna kan hänga i parkens varma källor. otroligt gulliga djur på sitt sätt.
besök i en urfin bokhandel i st petersburg. vill minnas att jag köpte the marriage plot av jeffrey eugenides där. vad jag tyckte om boken? vet ej pga har inte läst än. kanske dags så här åtta år senare?
ingen floridaresa utan ett besök i ett träsk.
johanna glad träsktjej. kanske på grund av att vi hade köpt helt sinnessjukt effektivt myggmedel precis innan bilden togs. i våra svenska myggmedel utgör den aktiva ingrediensen gift typ 2%, men här bestod den av 97%. det är ett under att vi inte blivit självlysande eller utvecklat simhud mellan tårna efter användning.
vad har vi här då?
jo, loop road, en drygt fyra mil lång grusväg som går mitt genom everglades orörda natur. den anlades under tidigt 1900-tal för att underlätta för godstrafik och den planerade utbyggnaden av det lilla samhället pinecrest som ligger i närheten. dessa planer realiserades aldrig så delstaten köpte upp marken år 1937 och inkorporerade den sedermera i everglades nationalpark. det ryktas att al capone hade en olaglig spelhåla här ute i markerna men nuförtiden är det bara pantrar och andra djur som hänger här.
precis när vi kom ut från loop road och körde in i ett litet samhälle höll vi förresten på att köra på en alligator. svansen låg på vägen, som vi misstog för en stor gren, och när alligatorn svängde runt för att kravla bort från vägen hamnade den farligt nära hjulen. men det slutade lyckligt. något som inte kan sägas om den stackars tvättbjörn som hoppade ut rakt framför bilen när vi körde längs med mississippi ett par veckor tidigare 😦
inget florida utan ett besök till key west. fina hus, god dricka och gulliga djur …
… och en del ogulliga djur.
efter en blöt kväll såg vi den här krabaten (en skorpion om det inte framgår av min ytterst artistiska bild) som spatserade runt på gatan innan den slank in mellan två plankor på en husfasad. tydligen finns det inga farliga skorpioner i florida. faktum är att en av arterna livnär sig på kackerlackor, vilket ju är en bra grej. men brrrr ändå.
en annan djurart jag utvecklat en aversion mot efter vårt besök i key west är leguaner. när vi besökte key west cemetary (känd för sina humoristiska gravstenar) var de överallt. alltså över. allt. och så fort man närmade sig dem slank de ner i små hål i gravarna.
enligt den här artikeln i garden & gun är leguanen ytterligare en invasiv art i florida, vars antal exploderat under senare år. artikeln föreslår att man ska sätta leguaner på menyn för att få bukt med problemet. det ska tydligen smaka som kyckling (som för övrigt verkar vara standardsvaret på hur allt okonventionellt kött smakar, har ni tänkt på det?).
klipp till ernest hemingways hus i key west som vi besökte. jag förstår att ni är otroligt förväntansfulla på att få höra hur jag ska koppla ihop detta med floridas flora och fauna för att följa inläggets röda tråd.
easy peasy! det visade sig nämligen att hemingway älskade katter, speciellt sextåiga sådana. i huset bor fortfarande ättlingar till den sextåiga katt som hemingway fick i present från en sjökapten. numera är katterna en del av museet och tas hand om av personalen.
kan vi förresten prata om hemingways inredningsstil?
den ligger på min topp tre snygga inredningsstilar (de andra två är sommarnöje i skärgården och lantlig rokoko, hoppas ni antecknar detta). snälla, kan nån göra en coffee table book om hans olika hus så att man får dregla över bilderna?
ingen hemingwayresa blir komplett utan att hälsa på hans lokala vattenhål: sloppy joe’s. utanför tog jag en bild av dessa två lovebirds. hehe.
ja, och sen åkte vi till miami. här slapp vi lyckligtvis undan allt djurliv. vilket är ganska talande för miami då stan anlades på urdikad träskmark. inte jättesmart kanske med tanke på klimatförändringarna. de anlagda stränderna binder inte marken på samma sätt som mangroveträsken och för att hålla stan nerkyld har man börjat ersätta miamis ikoniska palmer med andra träd som ger mer skugga.
johanna väldigt redo för arkitekturvandring i miami beach, med den största koncentrationen av amerikanska art deco-byggnader i landet.
en sak som jag blev lite förvånad över är att husen är byggda i budgetmaterial. lite kulissfeeling liksom. vet inte om det kan ha att göra med att landet befann sig i en enorm lågkonjunktur på 30-talet när husen byggdes eller om det utvecklades en massa nya material kring den tiden? eller kanske nya material just på grund av konjunkturen? om det nämndes på arkitekturvandringen så har jag i alla fall glömt det och nu orkar jag inte googla så ni får sväva i ovisshet här.
men varför i hela friden åkte du till savannah? är den vanligaste följdfrågan när jag berättar att jag tillbringade tre månader usa, fast i en stad som förvånansvärt få nordbor känner till.
nu var det så att jag blev tvungen att ta hänsyn till en del praktiskt jox, men låt mig även tillägga följande: en del drömmer om att öppna ett krukmakeri på österlen, själv fantiserar jag om excentriska människor, vackra palats med dolda hemligheter samt storslagna fester som spårar ur på småtimmarna. och som av en händelse kan du få allt i denna stad. eller för att citera en antikhandlare vi pratade med:
if charleston is a lady, savannah is her naughty little sister.
behöver du mer övertalning? då har jag, i mitt kanske matigaste inlägg någonsin, samlat alla mina bästa tips för en fantastisk vistelse i savannah. jag har dessutom bemödat mig med att märka ut alla tips i en alldeles egen karta nedan.
bra, då packar vi väskorna va?
om savannah
savannah ligger på atlantkusten och grundades 1733 av engelsmannen james oglethorpe, vilket gör den till georgias äldsta stad. oglethorpes vision var en mönsterstad grundad på demokrati och jämlikhet så därför delades staden in enligt en speciell rutnätsplan med 24 torg, vilka fördelade makten jämnt över staden. oglethorpe förespråkade också religionsfrihet, fast katoliker släppte han inte in eftersom han misstänkte att de kunde vara spanska spioner. det var nämligen lite si och så med gränsdragningen till det spanska florida vid den här tiden. andra företeelser som oglethorpe förbjöd var advokater, sprit och slavar. det tog dock inte många år förrän spriten flödade och slavar såväl som advokater blev ett stående inslag.
tack vare en aktiv organisering av de boende på 1960-talet är savannah en av de bäst bevarade städerna i usa och ett av usa:s största national historic landmarks. rent praktiskt betyder det, förutom att staden är väldigt vacker med många gamla byggnader, att du kan nå hela stadskärnan utan bil, något som är hyfsat ovanligt i usa.
savannah är ett populärt inrikesresmål. efter att ha bevittnat otaliga bröllopsfotograferingar i forsyth park känns det som om turismen kretsar kring stora händelser i livet; bröllop, smekmånad och årsdagar. möhippor och svensexor är också populära. jag gissar att det sistnämnda har med stans open container laws att göra. precis som i exempelvis new orleans är det alltså helt ok att köpa med sig en to go-cup med alkohol och dricka ute på gatan.
den historiska stadskärnan söderut från savannah river ner mot forsyth park är vacker som en kuliss, full av små torg med åretrunt-gröna ekar, spanish moss och pampiga välbevarade mansions. bull street är savannahs pulsåder och precis som fifth avenue på manhattan delas de horisontella gatorna in i west eller east beroende på vilken del av gatan som ligger öster respektive väster om bull street. forsyth park är en stor stadspark med en vacker fontän. vanligtvis är det milt väder på vintern med vår- och försommartemperaturer, men vi fick faktiskt se något så ovanligt som snö och en frusen fontän vid vårt senaste besök (det hade jag iofs kunnat vara utan).
vid forsyth park börjarthevictorian district som kännetecknas av fina trähus från det sena 1800-talet. för några år sedan ansågs det farligt att bo på någon av siffergatorna men nuförtiden är starland district, den del av victorian district som fått sitt namn av ett nerlagt mejeri, ungefär som savannahs svar på södermalm eller till och med brooklyn. det ska också tilläggas att savannah fortfarande har en del problem med kriminalitet. en stor del av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och även om kriminaliteten gick ner under 2017 ligger andelen skottlossningar relativt högt jämfört med andra städer av liknande storlek. första dagen efter att vi flyttat till trettiofjärde gatan berättade vår hyresvärd att hennes grannar samma dag sett ungdomar med skjutvapen undersöka bilar på gatan i jakt på något att stjäla. en annan kväll när vi satt ute på verandan och jobbade såg vi en man som sprang förbi på gatan med ett helt koppel av poliser med dragna vapen efter sig. men precis som i alla större städer kommer du långt med sunt förnuft. där det finns gentrifiering finns det givetvis också hipsters. savannah college of art and design är en av de största dragplåstren och är samtidigt en av stans mest betydande markägare med 60-talet byggnader som rustats upp. vår hyresvärdinna, som själv undervisar på scad, berättade också för oss att många personer i kreativa branscher som tröttnat på de höga hyrorna i new york, london och på västkusten börjar lockas till savannah. själv hade hon väldigt svårt att se sig bo i amerikanska södern först, speciellt med tanke på den politik som förs. men de senaste åren har demokraterna fått större fäste och i presidentvalet 2020 förutspås georgia bli en swing state – alltså en delstat som kan vinnas av både demokrater och republikaner.
georgia är alltså en delstat med stora kontraster, något som är väldigt uppenbart i guvernörsvalet som hålls imorgon, där demokraten stacey abrams kan bli historisk som den första svarta kvinnan i usa att bli delstatsguvernör. mot henne tävlar republikanen brian kemp, vars kampanjfilm jag trodde var ett skämt första gången jag såg den.
om du vill bli mer mörkrädd kan jag meddela att savannah dessutom är en av de mest hemsökta städerna i usa och står sig minst lika bra i spök-konkurrensen som exempelvis new orleans. varje anrikt hotell, mansion och bar har minst ett spöke att stoltsera med.
resa till savannah
räkna med en flygresa på 12-15 timmar från arlanda. flygplatsen heter savannah/hilton head international airport och ligger en halvtimme från stan med bil. makaber detalj: landar du på bana tio har du bokstavligen landat på två gravar, som dessutom är utmärkta med två stenar på landningsbanan.
tips på boende
det är inte superbilligt att hitta boende i savannah. nu senast hyrde vi först en lägenhet via airbnb i ett gulligt rosa viktorianskt hus för fjorton tusen i månaden, sedan hyrde vi överdelen i ett hus för ungefär detsamma. boka i förtid, speciellt inför helger och storhelger då trycket är högt.
ett riktigt bra budgetalternativ med stil är thunderbird inn, ett gammalt motell från 60-talet som genomgått en varsam renovering. det ser lite off ut på kartan men det är gångavstånd in till de centrala delarna. vill du bo på ett vanligt hotell kan jag rekommendera att du bokar via hotwire.com, där du datar in område och hur många stjärnor hotellet ska ha. när bokningen gått igenom ser du vilket hotell du har fått. det brukar bli ett par hundralappar billigare än att boka direkt på hotellens hemsidor.
att göra
nu är du installerad, låt oss dra ut en sväng på stan för att göra något av följande:
african first baptist church – en av de första svarta församlingarna i usa, grundad 1733 av slavar. kyrkan byggdes på 1850-talet och utgjorde en station i den underjordiska järnvägen. riktigt bra guidad visning.
chippewa square – på detta torg spelades ”life is a box of chocolates”-scenen i forrest gump in. men för att se själva parkbänken måste du gå till savannah history museum.
the mercer-williams house – den sanna historien om stadens starke man, antikhandlaren jim williams, vars hemliga älskare hittades mördad i detta hus har skildrats i boken midnight in the garden of good and evil. eller the book som den rätt och slätt kallas i savannah. williams anklagades inte mindre än fyra gånger i olika rättsinstanser för mordet innan han slutligen gick fri. tidigare tillhörde huset musikern johnny mercer, känd för bland annat låten moon river, ledmotivet i breakfast at tiffanys. numera ägs huset av jims syster. visningar anordnas regelbundet. farmer’s market – varje lördag i forsyth park. här kan du handla grönsaker och andra lokalproducerade varor. bonaventure cemetery – ”the père lachaise of the united states” som en sajt så fint uttryckte det. en av amerikanska söderns vackraste kyrkogårdar. ligger ca tjugo minuters bilväg från stan. parkhäng – köp hämtmat och handla öl på ölbutiken white whale craft ales på bull street och sätt dig i forsyth park och glo på folk. bästa nöjet! spöktur med paranormal utrustning– the sorell weed house är savannahs mest hemsökta hus. här kan du gå en spökvandring på egen hand med paranormal utrustning.
fire & wine på foxy loxy café – livemusik på innergården med s’mores och halva priset på vin. kolla deras facebook för tider.
yoga & mimosas – yogacentret dancing dogs yoga anordnar ett månatligt yogapass i en butik på west liberty street där man belönas med mimosas efteråt. de har ingen hemsida, men kolla deras facebook för tider.
pints + poses – på samma tema anordnar ölbryggeriet southbound brewing company ett yogapass där man först yogar i 90 minuter och sedan får en guidad rundtur i bryggeriet inklusive avsmakning av olika ölsorter. gå in på southbounds hemsida för aktuella tider.
puppy pilates – savannahborna är galna i hundar. livsstilshundbutiken woof gang bakery har säkert fem butiker i stan och i en av dem kan du gå på pilates tillsammans med hundvalpar. sök på ”puppy pilates savannah” på nätet för aktuella tider. holiday tours of homes and inns – under en dag i början av december varje år öppnas dörrarna till några av de mest spektakulära husen i savannah. många är privata bostäder som aldrig annars visas för allmänheten. biljetterna släpps i september och brukar ta slut superfort, så här gäller det att ha framförhållning.
the annual beach bum parade – en halvtimme från savannah ligger tybee island som är stans riviera. i maj varje år anordnas en parad slash jättsestort vattenkrig.
the annual wiener dog races – under oktoberfest anordnas ett racinglopp för taxar (jag sa ju att savannahborna är galna i hundar!).
tips på restauranger i savannah
kanske det börjar kurra i magen? gillar du mat i allmänhet och soul food och tacos i synnerhet är du hemma. savannah påstås nämligen vara en av de bästa matstäderna i usa kanske till och med i hela världen. jag är mer inne på lätta och fräscha smaker typ japanskt och vietnamesiskt men till och med jag hittar massa gott att äta här, däribland de bästa fish tacos jag någonsin ätit.
little duck diner – snyggt brasseri slash diner mitt i smeten. det var här jag åt den bästa fish tacon. billigt. the grey – probably the snyggaste restaurang i världen. inrymd i en gammal greyhoundbusstation från trettiotalet med snygga art deco-detaljer. köket fokuserar på modern soul food och är så sjukt god. mellanprisklass. circa 1875 – brasserie och gastropub med fransk touch. mysigt! mellanprisklass.
zunzis – motsvarar vad jag skulle säga typ falafelbaren. fokus på falafel med afrikanska influenser. bra uteservering. billigt!
mrs wilkes dining room – klassisk soulfoodmat med fast meny. väldigt poppis, gästerna köar i flera timmar innan öppning. endast öppet under lunchtid måndag till fredag. har skrivit ett inlägg om upplevelsen här. ca 20 dollar för mycket, mycket mat.
olde pink house – ytterligare ett klassiskt soul foodställe i fine dining-tappning. när vi var där så fick vi en guidad tur av huset av vår servitris och fick höra några av hennes egna upplevelser av spökena som påstås finnas i källaren. säkert en del i marknadsföringen, men efter en god middag och ett par glas vin var det pricken över i:t på en ytterst trevlig kväll. mellanprisklass/dyrt.
soho south café – bra lunchställe. har du problem att få ett bord på någon annan restaurang, gå hit för det finns många platser. billigt.
collins quarter – har bara druckit drinkar och ätit lunch här, men det är en väldigt trevlig lokal och uteserveringen har bra spanläge på bull street om du vill kolla in folk. billigt/mellanpris.
crystal beer parlor – när jag var i savannah 2013 åt jag en fantastisk mudpie cake med glass. tyvärr kom jag inte ihåg namnet på restaurangen så jag ägnade hela första månaden i savannah åt att leta efter stället med den mest fulländade efterätten någonsin. sen stötte vi på det av en slump. jaja. här har menyn inte förändrats mycket sedan 30-talet. ett tips är att gå hit om du vill ha syra i maten, här serveras nämligen en riktigt bra fetaostsallad. billigt.
betty bombers – ett av mina favoritställen. ett hamburgerställe inhyst i samma lokaler som american legion. du beställer mat och sätter dig antingen i baren bredvid så bär personalen ut maten till baren, eller så köper du öl i baren bredvid och tar med dig in i själva hamburgerbaren, som är betydligt lugnare. de tar bara kontanter i baren men det finns en bankomat i korridoren. på hamburgerstället kan du betala med kort. väldigt opretentiöst och väldigt billigt.
bull street taco – längre ner på bull street hittar du ett annat av mina favoritställen. supergoda tacos och supergoda bowls. på måndagar har de margarita monday då en margarita kostar fem dollar. på tisdagar har de tacos for a cause tuesdays med specialmeny där överskottet går till en utvald organisation. billigt. sandfly bbq at the streamliner – ytterligare ett favoritställe! gillar du barbeque ska du definitivt gå hit. de serverar mjälla ribs och kyckling med såser som är helt fantastiska. för att inte tala om att hela klabbet är inrymt i en gammal tågvagn så man kan äta med ögonen också. billigt. the vault – längre ner på bull street finns ett asiatiskt fusionställe inrymt i en gammal bank. stora portioner. mellanprisklass.
el coyote – det här stället öppnade medan vi bodde här. riktigt bra tacos! är du inte sugen på mexikanskt ligger ramenstället akedo and the ramen precis bredvid. billigt.
green truck pub – bra hamburgerställe. ligger nära habersham’s antiques och picker joe’s så ät har när du har loppisfyndat. kan vara rätt lång väntetid på bord. billigt.
the atlantic – vann pris för bästa restaurang i savannah 2017. serverar förhållandevis ganska lätt mat med europeisk touch. bra utbud av europeiska viner och även äkta champagne. mellanprisklass.
the wyld dock bar – cirka 20 minuters bilfärd från stan, där saltängarna börjar, ligger the wyld. jag älskade detta ställe, inte möjligtvis för maten, som i och för sig var helt okej, men mest för den otroligt sköna atmosfären. det är det närmsta savannah har att erbjuda i trädgården-väg. billigt/mellanpris.
tips på barer i savannah
nu är vi förtjänta av en drink tycker jag! kvista genast in på följande ställen:
wet willie’s – tramsigt men roligt ställe på strandpromenaden med snabbmatsvibb som enbart serverar frozen daquiris. drinkarna heter allt från shock treatment till call-a-cab. billigt. uteserveringen på traylor park – uteserveringar är smått sällsynta i savannah men en dold juvel är uteserveringen på traylor park. är du sugen på något sött till ölen? passa på att beställa friterade oreos! billigt. abe’s on lincoln – dive bar dit lokalbefolkningen går. har du tur blir du ombedd av personalen att rita din egen abraham lincoln på en servett som sätts upp i baren. har väldigt diffusa minnen från detta ställe, men jag har för mig att jag tyckte att det var rätt trevligt.
alley cat lounge – en annan favoritbar på den snofsigare skalan är alley cat lounge. detta ställe är populärt och blir ofta fullt så gå hit tidigt. mezcaldrinkarna är helt fantastiskt goda! menyn är en hel tidning full av alkoholiana. artillery – om wet willies är snabbmat så är artillery en michelinrestaurang i jämförelse. denna drink-, förlåt, mixologbar är alla södermalmshipsters våta dröm, med sin sofistikerade inredning och bar helt i marmor. extremt bra service, men om du är väldigt törstig kan du alltid kalla på servitrisen genom en ringklocka som sitter vid varje bord. passa på att dricka savannahs egen drink: chatham artillery punch. drinken har över 200 år på nacken och sägs ha kommit till då george washington år 1791 besökte chatham artillery, den äldsta militära organisationen i georgia. denna gräsliga häxblandning av whisky, rom, brandy, pressad citron och socker som toppas med champagne sägs vara usa:s starkaste drink. och på artillery är den nästan drickbar! sverigepriser på drinkar. the original pinkie masters – pinkie’s är ytterligare en favoritbar, fast på den lite mer murriga skalan. hit går lokalborna och även president jimmy carter. det påstås till och med att det var härifrån han deklarerade att hans skulle ställa upp i presidentvalet. endast kontanter. billigt. local 11 ten – bästa rooftopbaren hittar du bredvid betty bombers. goda drinkar. sverigepriser på drinkar. wormhole – riktigt sunkig sylta på bull street. härligt otrevlig personal och happy hour mellan 12-15 på dagen. otippat bra hamburgare.
shopping i savannah
förutsatt att du inte är en tant i femtioårsåldern är shoppingutbudet något begränsat. men det finns en del rätt bra antikvitetsbutiker som är värda att spanas in.
savannah underground market – i en källare på broughton street hittar du noga utvald second hand och vintage. resonabla priser.
the paris market – superfin butik på brougton street med fransk touch. inredning, parfymer och hudvårdsprodukter. e shaver bookseller’s – underbar bokhandel som har allt och lite till. inklusive katter. savannah college art and design-butiken – eleverna på scads egen shop. som konstfacks julmarknad det vill säga en hel del konstklyschor samt en och annan godbit.
alex raskin antiques – antikbutikernas antikbutik inrymt i ett bedagat mansion! missa inte trappan upp till de övriga våningarna. har skrivit ett helt inlägg om denna fantastiska savannah-institution här. picker joes antique mall – en ganska lång promenad från det historiska distriktet men väl värt en omväg, för denna butik är riktigt bra! noga utvalt och mycket av det har myrornapriser på sådant som på söder skulle ha brandstationenpriser. habershams antiques – i närheten av picker joe’s ligger habershams antiques. också väldigt bra men aningens dyrare än picker joe’s.
diverse faciliteter apotek – cvs ligger på bull street i närheten av broughton street.
matbutik – kroger på east gwinnett street är den enda mataffären på gångavstånd.
spritbutik – bästa utbudet av alkohol finns på johnnie ganem’s på habersham street (fyra kvarter norrut från kroger).
broughton street – stans shoppinggata med h&m, urban outfitters m.m. söndagar är helt hopplösa dagar då det är många restauranger och butiker som är stängda. så dubbelkolla öppettiderna!behöver du åka någonstans med bil kryllar det av uber och lyft och du behöver sällan vänta mer än ett par minuter.
hyrbilsställe – vill du åka på bilutflykt finns enterprise rent-a-car på jefferson street. ett av mina bästa tips på dagsturer är öarna längs georgiakusten, the golden isles och kusten längs med south carolina. två favoriter är hunting island och jekyll island. du kan läsa om dem här och här. trevlig resa!
nu är det cirka tusen år sedan jag var i usa men precis som en enerverande moster som måste visa alla sina ointressanta semesterbilder från corfu -91 så kör vi på tills vi når botten på högen av bilder tycker jag!
en dag bestämde vi oss för att åka till charleston i south carolina. vi hade faktiskt vägarna förbi charleston 2013 men då fokade vi mest på att äta och besöka magnolia plantation. ska jag vara helt ärlig hade jag glömt bort att vi redan varit där innan, hehe.
den här gången tog vi oss ner till kajen för att spana på pirater.
och sedan spanade vi på diverse arkitektoniska snyggheter. väldigt spännande och oamerikansk känsla i hela stan tycker jag.
sedan åkte vi för att spana på ett gigantiskt träd! angel oak tree påstås vara det äldsta trädet öster om mississippi fastän det är inte riktigt sant märkte jag sen när jag googlade. och som vanligt får allt inte plats när jag fotar med min kamera så här är en mobilbild på spektaklet också!
sista stoppet på resan innan vi vände hemåt var stranden på kiawah island.
ja, vad ska man säga. det var oförskämt njutigt för ögonen en kväll i februari!
jaha, här står vi och köar i nästan arla morgonstund. men vad är det vi köar till? jo, har du någonsin vägarna förbi savannah måste du gå på mrs wilkes dining room, en lunchrestaurang som öppnade på 40-talet och som serverar hederlig sydstatsmat utan krusiduller. öppettiderna är mellan 11 och 14 varje vardag så vill du hinna med första sittningen gör du rätt i att börja köa vid tiotiden. eftersom jag är allergisk mot köande så var jag avigt inställd till hela spektaklet (köer var faktiskt en stor bidragande faktor till att jag slutade gå på klubb, detta ständiga köande in på klubbar, sen i baren, till toaletten och så till baren igen, till toaletten igen osv).
misstänksamheten eskalerade när jag såg att mrs wilkes ligger på nr 4 på tripadvisors lista över restauranger i savannah, vilket i min bok inte är ett bra tecken. och som grädde på moset är jag inte heller superförtjust i stabbig sydstatsmat. men ibland är det ju kul att ha fel!
upplägget då: är man inte tillräckligt många, dvs tio stycken, delar man bordet med helt okända människor, i vårt fall ett gäng trevliga äldre damer från michigan som kände ägaren och helt sonika plankade in utan att stå i kö. den äldsta bastade 90. slutsats: du blir aldrig för gammal för att planka. viktig livsvisdom.
den fasta menyn består av olika sorters rätter och tillbehör (räknade till 27 olika skålar), däribland fried chicken, rutabaga, potatismos, olika sorters bönor, biffstuvning, coleslaw, collard greens med mera med mera med mera. dryckesvalet var lätt avklarat: sweet or unsweetened ice tea. efterrätten: bananpudding eller peach cobbler. och hörrni, det var så gott!
precis när vi skulle betala bad mannen i kassan oss att fylla på deras nålkarta eftersom vi kom från sverige. det känns mycket fint att vara förevigad på klassisk mark i min favoritstad.
en helg för ett par veckor sen hyrde jag och calle bil och styrde kosan västerut. vår agenda för dagen var fullspäckad: besöka andersonville prison och national prisoner war museum samt jimmy carters födelsestad plains i georgia.
när vi kom till andersonville vräkte regnet ner, vilket i och för sig gjorde platsen rättvisa, men tanken på att gå runt på ett friluftsmuseum i ösregn kändes inte så härligt. som tur är älskar amerikaner att åka bil överallt så SJÄLVKLART kunde man låna en audioguide som guidade i en snitslad bilväg runt lägret.
i slutet av amerikanska inbördeskriget (som ibland kallas the war between the states i södern) levde här 45000 krigsfångar från nordstaternas armé i en inhägnad på 490×237 meter under alldeles mardrömslika former. från början vistades fångarna utomhus utan det minsta skydd mot sol och regn men lite senare fick de tillåtelse att bygga primitiva tält. lägret låg i en sänka och längst ner låg en bäck som var den enda vattenresursen i lägret. eftersom den tjänstgörande fängelsepersonalen använde bäcken för sina toalettbehov lite längre upp spreds sjukdomar vilket bidrog till att dödligheten var närapå 30% i lägret.
idag finns inga lämningar kvar av den ursprungliga träkonstruktionen. men om du tittar på bilden ovan visar raden med vita pinnar längst till vänster var det yttre planket sträckte sig. för att undvika att fångarna grävde en tunnel under planket eller klättrade över och rymde reste man ett inre staket. utrymmet mellan palissaden och det inre staketet blev en no go-zone och om man så mycket som lutade sig över staketet blev man skjuten. the deadline, som staketet kallades, är alltså pinnarna till höger i bild ovan.
och det är alltså härifrån uttrycket deadline kommer. på national prisoner war museum som ligger i anslutning till lägret finns en yttepytte träbit på 2×2 cm bevarad från deadline-staketet. det var en otroligt märklig känsla att se något så litet som i hög grad styr merparten av våra liv idag.
måste för övrigt verkligen rekommendera ett besök på muséet. stora delar av utställningen behandlar inte bara andersonville, utan även krigsfångar i modern tid. eftersom vi hade ett späckat schema hann vi bara gå en snabb tur men det belyste verkligen den mänskliga erfarenheten av krig på ett sätt som jag blev väldigt berörd av. kanske för att man också lät anhöriga (läs: merparten kvinnor) komma till tals. krig berör inte bara de som är ute på fältet utan de som väntar på besked hemma också.
sedan var det dags att åka vidare. en halvtimme senare befann vi oss i den sömniga småstaden plains där usa:s 39:e president föddes. (och fortfarande bor, SAMT undervisar i söndagsskolan!)
jimmy carters high school har byggts om till museum.
carter anses vara en av usa:s svagare presidenter och förlorade stort mot reagan 1980, men efter att ha besökt muséet (och eventuellt hjärntvättats) kan jag säga att jimmy carter numera är min favoritpresident. han är så otroligt vanlig på ett sånt härligt helyllesätt. listar några anledningar nedan:
han är den första presidenten som föddes på ett sjukhus.
han är den enda presidenten som har levt i subventionerade bostäder.
han har i hela sitt liv arbetat aktivt för medborgerliga rättigheter, en inte helt lätt uppgift om man började sin politiska karriär i djupaste södern i georgia och var beroende av att få även rasisternas röster för att bli vald.
hans bror billy höll jimmy nere på jorden. billy ägde bensinstationen i plains och stod oftast med en öl i handen och luftade sina tankar om sin brors politiska tillkortakommanden för alla som ville höra. en pr-persons mardröm med andra ord. billy fick så småningom sitt eget öl, billybeer, men tyckte det blev pinsamt efter ett tag. inte för att det försvårade för sin brors politiska karriär, utan för att det var en äcklig öl. pbr var helt enkelt godare.
jimmy har uträttat mer efter sitt presidentskap än innan. efter att han förlorade mot reagan instiftade han the carter center som bland annat övervakar val, medlar i politiska konflikter och stärker världshälsan. bland annat har organisationens arbete nästan helt utrotat guineamaskinfektioner. från 3,5 miljoner fall årligen 1986 till 25 dokumenterade fall 2016. vilken annan president har lyckats utrota en sjukdom liksom?
nostalgifabriken 