mitt tiotal: 2012

2012 var året då jag nästan enbart tog mobilbilder.

försökte göra det bästa av vintern med promenader. promenerade så sjukt mycket under hela 2012. bästa botemedlet mot ångest.

till och från jobbet fastän det tog över två timmar per dag. promenerade längs med djurgårdskanalen och längs med mälaren på helgerna.

har för mig att 2012 också var ett sånt där supersnö-år. eller så kändes det bara som det. min utsikt från vardagsrummet på malmgårdsvägen.

köket på malmgårdsvägen. älskade verkligen den lägenheten. för att inte tala om det enorma vindsutrymmet, som ett tag inrymde hela calles bohag innan vi flyttade till södermannagatan.

i mars drog jag och calle till new york! det var typiskt vårväder med sommarvärme ena dagen och höstkyla den andra.

magnolian hade precis slagit ut.

ett par dagar senare mötte vi upp andreas och hans dåvarande tjej kristin, som också hade åkt till new york.

vi turistade loss på ellis island och vid frihetsgudinnan.

sedan åkte jag på ölsmakarresa till bryssel med anders och kristoffer.

vi besökte olika sorters bryggerier, drack öl och tittade på par som dansade tango.

det blev midsommar och jag hade fest i trädgården på malmgårdsvägen. förutom den fina lägenheten var en av perksen en sjukt stor trädgård, med hallonbuskar och äppelträd och ett gulligt lusthus från 1700-talet. var man hemma i stan på sommaren hade man trädgården i princip för sig själv.

vi överraskade hanna med en möhippa på djurgården, på temat rött.

i juli åkte jag och calle på semester. jag skulle visa honom mitt budapest men eftersom jag har så dåligt lokalsinne var det istället calle som visade mig mitt budapest. jaja.

sommaren fortsatte med mer parkhäng. här i hemliga parken på mariaberget.

sen i vinterviken.

hanna och richard gifte sig! jag agerade bröllopsfotograf.

det gick bra tills jag råkade sparka till ett glas rödvin som hamnade på brudgummen. hehe. slutsats: anlita aldrig mig som bröllopsfotograf.

tycker calle var så fin här förresten. han ser ut som the great gatsby.

tog även århundradets smörigaste bild på katarina och hennes dåvarande kille.

på hösten åkte vi till gotland och hälsade på helena.

vi hade kräftskiva. björn var i gasen, helena not so much.

sen kom snön.

ungefär här började jag må bra igen. det var så otroligt skönt när det äntligen vände.

vi firade nyår på malmgårdsvägen. kommer ihåg att det var ett väldigt spontant påhitt som gick från idé på nyårsaftonsmorgonen till realisering ett par timmar senare.

avslutade året med att få en friend request från en av mina litterära husgudar, james frey. vi hade träffats på en middag som hans svenska förlag ordnat. ni kanske kommer ihåg hans självbiografiska bok ”tusen små bitar”, som sen inte visade sig vara riktigt lika självbiografisk som han lät påskina. hans bästa bok är för övrigt bright shiny morning, som är en helt makalös skildring av los angeles. finns obegripligt nog inte på svenska.

snart tar vi itu med 2013, stay tuned!

lilla kultürlistan mars

nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!

senaste filmen jag blev pepp på
en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)

när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.

sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.

är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!

senaste boken jag läste
lyssnade klart på the echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.

köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.

senaste serien jag sträcksåg
förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.

seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:

dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.

när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.

senaste låten jag lyssnade på
undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här

senaste restaurangen jag besökte
jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.

tre grejer på youtube jag vill rekommendera
det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!

jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.

men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.

första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.

den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.

mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?

så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.

vi ses i kina, hejdå!