… och julen blev ett enda långt ofrivilligt tv-marathon

okej, jag måste se till att ta det dära körkortet snart så att jag kan börja träna igen. en höst utan träning har gjort att mitt immunförsvar tydligen gått upp i rök. är nu inne på den tredje monsterinfluensan sedan oktober. alla har satt sig i luftrören. hur är det ens möjligt?!

på den sjätte dagen influensa har jag nu så smått återbördats till de levandes värld. vad jag gjort mellan feberfrossorna? datat loss med alla tänkbara tv-serier i hela världens. listar dessa nedan eftersom jag antar att ni såklart är dödligt nyfikna:

kollade klart på a very british scandal, svtplay och the marvelous mrs maisel säsong två, amazon prime.

dokumentärserien bergman – ett liv i fyra akter, svt play. jag satt mest och var superförbannad hela tiden. är det något jag inte tål så är det så kallade manliga genier, speciellt de som tror att de får bete sig hur som helst. det spelar ingen roll om de har bidragit enormt till mänskligheten och bla bla bla. att inte bete sig om en idiot är grundläggande och folk som inte kan bete sig åker in i min skamvrå direkt. avsnittet med bergman, thorsten flinck OCH micke persbrandt fick mig alltså således nästan att tuppa av, även om det var meningen att man skulle känna medkänsla med flinck och persbrandt.

derry girls, netflix. brittisk humorserie om en grupp tonårstjejer som lever typiskt tonårsliv på det konfliktdrabbade nordirland under 90-talet. som en blandning av skam och inbetweeners. gillade mycket. många bra nittitalspopdängor!

loaded, netflix. brittisk humorserie om ett gäng vänner som precis sålt sitt startup-bolag till ett amerikanskt företag och blivit snuskigt rika. det visar sig snart vara ett misstag … småputtrig serie om än lite seg. baserad på den israeliska serien mesudarim.

7 days out, netflix. dokumentärserie där man i varje avsnitt får uppleva de sista sju dagarna som leder upp till en stor världshändelse. mitt absoluta favoritavsnitt är det som följer rymdsonden cassini och teamet bakom när det är dags att avsluta projektet efter 20 år. de som intervjuas brinner verkligen för sina projekt och skildras med mänsklighet och värme. jag gillade denna serie väldigt mycket!

szukalski, netflix. halvljummen dokumentär om den polske skulptören stanislaw szukalski, en megalomanisk skulptör som inte visar sig ha riktigt rent mjöl i påsen.

new girl säsong sex, netflix. new girl är min guilty pleasure-serie. någon gång efter säsong två började den gå på tomgång men jag har fortsatt att titta, mest för att det är noll motstånd. nu har jag avslutat sista säsongen (tror jag?) och nu måste jag börja leta efter en ny idiotisk serie att slökolla på.

gw berättar: göring i sverige, svtplay. dokumentär om kärlekshistorien mellan karin och hermann göring. förstår inte riktigt varför det är leif gw som berättar detta, men oavsett är det intressant ändå. min kusin gifte sig för övrigt på rockelstad (med en tyska, utan att på förhand veta kopplingen till hermann göring ska tilläggas. vi kusiner fick för övrigt uppmaningen don’t mention the war under bröllopsmiddagen av våra äldre släktingar).

Annonser

lilla kultürlistan maj

senaste filmen jag blev pepp på


såg i, tonya i veckan. jävlarr vilken film alltså!

senaste boken jag läste
precis som i april harvar jag på med borta med vinden. jag började på den i september (med ett uppehåll dec-feb då jag var i usa och inte orkade kånka med mig den). är nu på sidan 550 nånting. det går framåt. annars lyssnar jag på niklas natt och dags 1793 men var lite ouppmärksam där i början och nu kan jag inte för mitt liv förstå vem av karaktärerna det är som har lungsot och vem det är som saknar en arm. eller är det en och samma person? ytterst oklart.

senaste serien jag sträcksåg


wild, wild country som handlar om hur bhagwansekten bygger en utopisk stad mitt ute i obygden i oregon. fantastiskt soundtrack förresten.

senaste låten jag lyssnade på
det blir en hel skiva, you don’t own me anymore med secret sisters. passar alla som gillar first aid kit skulle jag tro.

senaste föreställningen jag besökte
lyssnade på opera i guldfoajén på kulturnatten, räknas det?

senaste restaurangen jag besökte
pat’s place på folkungagatan som serverar thailändska tapas. mycket gott och hyfsat billigt.

tre ställen jag vill rekommendera
Untitled
Untitled
kattstallet stockholm. superkonstigt ställe inrymt i ett garage i vällingby. men de har katter, loppis och ibland temafika i sitt café. jag var där på afternoon tea och jag blev helt golvad av kvaliteten på alla godsaker. detta är godare än afternoon tea på grand hôtel, jag skämtar inte! dessutom till det sjukt facila priset 60 kr för te och tre godsaker. vill man lägga till något mer kostar det en tia styck. supermycket vegangrejer. kolla deras insta för temafika-tider.

vi går vidare på temat katter. har du vägarna förbi savannah i höst så kan du gå på kattvinbar! för femton dollar i timmen får du gosa med katter medan du sippar vin eller meowmosas.
Untitled

jag och johanna funderade på att gå på puppy and pilates på djurbutiken woofgang bakery i savannah, men det föll på att vi inte hade några egna yogamattor.


det finns för övrigt sex stycken woofgang bakery i savannah. folk älskar verkligen hundar i denna stad.

kultürlistan

savannah dec 2017
Untitled
ljusaste dagen
24062016-IMG_8578
2015-10-18 16.34.59-1
Foto 2015-08-16 13 01 52 (2)
IMG_6483
Deutsche Arbeitsschutz Ausstellung
paris, baby!
Foto 2015-04-30 19 02 18
tokyo 2015
carter family fold, va
red's lounge, clarksdale, mississippi
see! colour
IMG_4495
IMG_5441
IMG_6032
house on the river, portugal
Hagia Sofia, Istanbul
autumn fair at skansen
autumn fair at skansen
minns ett tag när listor var det enda jag orkade publicera på bloggen men nu var det ett tag sen, så snor en lilla kulturlistan från elsa:

senaste filmen jag blev pepp på


three billboards outside of ebbing missouri. en kvinna tröttnar på polisens inkompetens och bestämmer sig för att ta saken i egna händer i jakten på hennes dotters mördare.

senaste boken jag läste
_DSF1419, Joan Didion at my bedside table
i’m thinking of ending things av iain reid. köpte den på den lokala bokhandeln enbart pga manusförfattaren till eternal sunshine of a spotless mind hade blurbat. berättelsen var inte bra. så nu har jag gått över till ett säkert lagt kort (pun intended, hehe) i form av joan didion och slouching towards bethlehem, ett gäng essäer från 60-talets kalifornien. läser precis essän som gett boken dess namn, om hippies i san francisco under summer of love 1967. tydligen var det vanligt att unga rymde hemifrån till san francisco under hippie-eran, så därför var hela stan översållad med lappar uppsatta av oroliga föräldrar och släktingar som ville ha tag på sina nära och kära. didion träffar två rymlingar och frågar varför de har rymt hemifrån. hon får svaret:

“My parents said I had to go to church,” Debbie says. “And they wouldn’t let me dress the way I wanted. In the seventh grade my skirts were longer than anybody’s — it got better in the eighth grade, but still.”
“Your mother was kind of a bummer,” Jeff says to her.
“They didn’t like Jeff. They didn’t like my girl friends. I had a C average and my father told me I couldn’t date until I raised it, and that bugged me a lot too.”
“My mother was just a genuine all-American bitch.” Jeff says. “She was really troublesome about hair. Also, she didn’t like boots. It was really weird.”
“Tell about the chores,” Debbie says.
“For example, I had chores. If I didn’t finish ironing my shirts for the week, I couldn’t go out for the weekend. It was weird. Wow.”
Debbie giggles and shakes her head. “This year’s gonna be wild.”
“We’re just gonna let it all happen,” Jeff says. “Everything’s in the future, you can’t pre-plan it, you know. First we get jobs, then a place to live. Then, I dunno.”

alltså, förlåt. det här är bara så provocerande. jag vill ju bara ta dem i örat och dra med dem hem till mamma och pappa. skärpning!

i alla fall, när jag är klar med den ska jag passande ta itu med south and west, som är baserad på anteckningar didion gjorde under en roadtrip i den amerikanska södern på 70-talet. didion ❤

senaste serien jag sträcksåg
klämde den tyska netflix-serien dark under jul och nyår. otippat bra! just nu kollar vi american crime som finns på amerikanska netflix och den börjar mycket lovande. ett mord begås och jakten på motiv och mördare är snart igång. när jag ser den tänker jag på brottet/forbrydelsen. man får följa anhöriga till både offren och de misstänkta förövarna och serien lyckas skildra alla de känslor som en familj i kris genomgår. tänker också på bloodline, där allt inte är så svart-vitt som man först tänker sig.

måste också bara nämna senaste filmen jag såg på bio för att få kultürometern att gå off the scales: den ihoppusslade och numera (nästan) helt kompletta utgåvan av metropolis.

senaste låten jag lyssnade på repeat
hehe. den här som gick varm på bilradion när vi åkte till jekyll island i helgen. älskar för övrigt zac browns låt chicken fried och speciellt de här raderna:

You know I like my chicken fried
Cold beer on a Friday night
A pair of jeans that fit just right
And the radio on

(… och precis där försvann mitt kulturella metropoliskapital … )

senaste föreställningen jag gick på
så länge skutan kan gå med sven-bertil taube på dramaten. vill tillägga att det var calles födelsedagspresent från mig, inget jag valt själv alltså.

senaste restaurangen jag besökte
cotton & rye, en restaurang som ligger i en gammal bank nere på habersham och 34rd  nära oss. köket är ett slags upphottad lowcountry-tjofräs. mat från södern är ju rätt stabbigt och inte jätteförfinat, det är mer ett slag i magen medelst frityrsmak samt grytor med en liiiiten hint av dy men här var smakerna spritsiga och distingerade. åt musslorna som var de största jag ätit (på gränsen till lite läskiga faktiskt), men de var lena och väldigt smakrika.

tre ställen jag vill rekommendera
the bowery boys podcast. två killar (varav en har en förkärlek för riktiga pappa-göteborgar-ordvitsar) gör en podcast om new yorks historia. intressant och roligt som ger en ny dimension till allas vår favoritstad.

när vi ändå är på temat new york-historia så har jag genom sagda podcast blivit närmast besatt av att besöka tenement museum i new york. museet ligger beläget i ett gammalt hyreshus på lower east side. i huset bodde och jobbade upp till 15 000 personer, mestadels immigranter, ihopträngda under vidriga förhållanden, och ofta i lägenheter utan fönster. en resa till new york får dock vänta ett tag, men under tiden kan man alltid läsa jacob riis klassiska reportagebok how the other half lives (1890) om new yorks fattigaste områden i slutet av 1800-talet. intas dock, som med alla historiska källor, med en rejäl nypa salt. boken är såklart ett barn av sin tid med stereotyper och annat som inte lajar så bra med ens 2000-talsglasögon. men det där med källkritik har ni ju såklart koll på själva.