nu var det ju ett tag sen märta föddes men jag har ju inte visat vad jag gav mig själv i pushpresent.
jag budade hem ett musselmaletfat från royal copenhagen.
det blev alldeles för dyrt, speciellt eftersom jag råkade chippa det innan jag ens hann använda det. men jag funderar på att lämna in fatet och ett gäng andra på lagning. avd Viktiga Ärenden man hittar på för att ha en anledning att komma ut om dagarna.
så till present nummer två.
som sagt, mitt mobilscrollande har gått upp nåt enormt. i takt med att världen krympt har jag blivit ett lätt mål för instagramannonser, och när jag såg reklam för det svenska parfymmärket savour klickade jag hem ett prova-på-kit.
eftersom man ska vara restriktiv med parfymer när man har en liten bebis har jag än så länge bara testat november violet med doft av viol, morotsfrö och slånlav och steel by naim, också med doft av viol men också metall och vinbär. gillar båda riktigt mycket! parfym överlag brukar försvinna snabbt på mig, men en liten dutt av de här sitter länge.
det började i slottsboden där vi trängdes med tanter och gubbar. jag köpte servetter med blåvitt kinesiskt motiv och en tändsticksask som 1700-talet ringde och ville ha tillbaka. så kallade små men onödiga fynd.
sedan kvistade (eller ja, på grund av regnet snarare klafsade) vi över till kupan som ligger tvärsöver vägen. fyndade ett scharlakansrött diadem som jag har burit nästan varje dag sedan dess. ett mycket bra fynd således. lade även vantarna på två träskedar och en helt omistlig smör-rullare (kan inte förstå hur jag jag levt nästan 40 år utan!).
sparar det bästa fyndet till sist, nämligen en bok om josabeth sjöberg. för dig som inte har koll på mamsellen i fråga kommer här en liten lektion:
josabeth sjöberg föddes i stockholm år 1812. som musiklärarinna levde hon ett enkelt och anonymt liv på sammanlagt tolv olika adresser i stockholm. som det anstod en kvinna ur den lägre borgarklassen målade och musicerade hon och efter föräldrarnas och broderns död ansökte hon om att bli myndig, vilket hon också blev. år 1882 avled hon på allmänna försörjningsinrättningen vid reparebansgatan på kungsholmen. hennes historia hade kunnat sluta här om inte hennes akvareller hade köpts in av stockholms stadsmuseum. de detaljrika målningarna, interiörer från de bostäder hon levt i, utgör en stor källa till kunskapen om hur borgarhemmen såg ut på 1800-talet. ganska spännande va?
en kul parentes är att hon bodde högst upp i byggfabriken-huset på högbergsatan under en tid. här är hennes vindsrum:
inser att jag faktiskt har lite andra loppisfynd att visa. vill ni se? jamen såklart ni vill! de här fejkmusselmalet-serveringsfaten fyndade jag till exempel på myrorna götgatan för ett litet tag sen. vilket påminner mig om att jag snart måste gå med i anonyma porslinianer. har insett att jag använt kanske en tredjedel av allt porslin jag köpt (vilket sjunker till en sjättedel om kriteriet är att det ska ha använts fler än två gånger). så jag har i alla fall någon slags sjukdomsinsikt.
fler böcker. helg och söcken – bilder ur svenska folkets liv och arbete vid förra sekelskiftet brukar man ganska ofta ramla över på loppis. det här var ett finfint exemplar och till det facila priset 35 kronor. en bok om gammalt porslin, som jag tänker är bra läsning för vidare lyckade loppisräder, och en bok om kryddor utifrån ett etnologiskt perspektiv.
klart slut från mig efter denna kulturhistoriska overload!
har ni märkt att min sida är seg på att ladda? vet inte om det är mitt excessiva bildstaplande i de här tillbakablicksinläggen eller om det är något som hänt med länkningen från flickr. jaja, hav tålamod med både mig och laddningstider så ordnar det sig säkert.
jo, var var vi? just det: 2018 var ett konstigt år. mycket som hände på jobbet och mycket som hände privat. det var inte ett så himla kul år om jag ska vara ärlig.
det började i alla fall i ett supersnöigt savannah. jag trodde ju i min enfald att jag skulle få slippa snön, men i sällsynta fall dyker den upp (ner?) även i amerikanska södern fick vi erfara. även om det tydligen var en sådär 20 år sen sist. alla butiker, restauranger och till och med flygplatsen stängde, så hanna och richard kunde inte komma hem på ett par dagar.
men det absolut värsta av allt: folk var så orimligt glada över snön.
sen smälte snön lyckligtvis bort och vi firade martin luther king day.
semestern tog slut och jag återgick till jobbet. började dagarna med möten från klockan sju, hela förmiddagarna i ända, och fick sen jobba ostört på eftermiddagarna. fick så otroligt många saker gjorda. så länge jag inte tänkte på att jag syntes på femtiotumsskärm direkt efter frukost.
jag och calle åt oftast middag ute. och oftast tacos. åt så sjukt mycket tacos i savannah att det är ett under att jag inte förvandlades till en.
på helgerna hyrde vi bil och gjorde utflykter. som här när vi var på en jättevacker drivvedsstrand på edisto island i south carolina.
eller som här när vi var på botany bay plantation.
en annan drivvedsstrand på hunting island i south carolina.
att få i sig ungefär sju timmar mer dagsljus per dag under de mörkaste månaderna var en lisa för själen. jag är inte gjord att leva i norden under vinterhalvåret.
en helg åkte vi inåt landet, till andersonvillefängelset och deadline. har bloggat om det här.
våren kom till savannah.
och johanna kom och hälsade på!
när våren tog fart på allvar i savannah åkte vi hem till snön. ett par dagar efter att jag kommit hem till sverige försvann en kompis. ett par månader senare sa vi farväl till honom i ett knökfullt kapell på skogskyrkogården.
det konstigaste är att det känns som att han alldeles snart kommer tillbaka, med ett förnöjsamt flin och en tom kaffekopp i handen för att berätta världens mest skruvade historia om vad som hände under hans rökpaus, och att det är därför det dröjde så länge innan han kom tillbaka. jag antar att det alltid kommer kännas så.
lite senare var jag och min kollega bia med i dn och svamlade om ljudböcker. tycker alltid att man verkar mycket smartare än vad man egentligen är i intervjuer, som att det man säger faktiskt är logiskt och sammanhängande när det i själva verket är ett myller av random tankar. jaja.
jag tycker det ju är dödstråkigt att laga mat men vartannat år gör jag ett ryck. det här året testade jag att göra ramen. hanna ringde och undrade om jag ville hitta på något när jag som bäst höll på med förberedelserna. ”nej”, svarade jag, ”jag ska göra ramen, det kommer ta ungefär fem timmar”. det där har jag ju fått äta upp ett par gånger så att säga.
tur att det blev gott i alla fall. men seriöst, gör folk det här mer än en gång? kudos isåfall.
det blev dags att spänna knytnäven och ta på sig knytblusen. för övrigt min mest gillade bild på instagram någonsin.
sedan äntligen dags för första uteserveringsölen! oavsett hur livet än är så är den första uteserveringsölen en kär och omhuldad tradition.
mer öl på uteservering.
vi kollade kosläppet på julita. det var vi inte ensamma om som synes.
fler helger på landet kom.
och mer öl på uteservering.
fest på jobbet. de tre senaste festerna har alla innefattat solglasögon av oklar anledning.
på tal om glasögon fick jag dessa av mamma. om jag inte minns fel var de ”lite tuffa, jag tyckte de passade er”.
en gb-gubbeklänning på det och sommaroutfiten är komplett.
det blev semester och jag tog tag i en av livets surdegar nämligen det här med körkort. när alla andra hade klimatångest av den varma sommaren hade jag en annan sorts ångest som kom sig av att vara en extremt tröglärd körskole-elev. två ytterligheter med andra ord.
sommaren var så varm att vi kunde äta kräftor redan den 21 juli.
målade en dörr.
och de där grythyttanstolarna jag inte orkade måla året innan. har för övrigt två stolar kvar att måla. här går det inte snabbt.
hanna och hennes brorsa kom ut. vi firade hannas födelsedag genom att skjuta med luftgevär.
sen var semestern slut och vi kunde återgå till att dricka öl i stan.
vi fortsatte att åka ut på landet på helgerna, gick på auktion bland annat.
plockade sjuka mängder äpplen. varken före eller efter denna sommar har våra åppelträd burit frukt.
vi hade konferens och fest på jobbet. kom ihåg att jag blev tvungen att skippa festen för på morgonen innan konferensen hade jag för första gången kört motorväg i 110. var helt skakig av adrenalin hela dagen. ett par enheter alkohol på det och jag vet inte hur kvällen hade slutat.
vi satt utomhus och jobbade långt in på hösten. tror det här var den 12 oktober eller så.
ett par turer till julita hann vi med innan vi stängde igen för året.
baskern ersattes av en turban, vilket är snäppet kulturtantigare.
många aw:ar på jobbet också. just den här kolsyrade incidenten slutade inte bra. don’t try this at home kids. eller på jobbet heller för den delen.
i november åkte jag på konferens till köpenhamn. mötte sen upp calle och hans kompisar och firade calles 40-årsdag på noma. det var mycket gott!
gjorde livets fynd på emmaus. trodde jag. tills någon i personalen sa ”du skulle varit här för två timmar sen, då sålde vi en hel servis musselmalet till en man. men han lämnade de där för att de var lite naggade”. jaja.
fest med jobbet. igen! man kan ju tro att vi bara festar men ibland jobbar vi också lite.
det blev advent och snö. övningskörandet fortsatte. var så sjukt trött på att gå upp supertidigt och köra på morgnarna. men det var ju bara att kötta vidare. nu var jag halvvägs.
julafton kom. jag, hanna och calle firade hemma hos oss. vi började med frukost och jag fortsatte med förkylningsfrossa. ändå ganska mysigt att ligga i soffan och slumra och lyssna på två fina personer som pratade.
förkylningen fortsatte över nyår. skålade in året med en lugn skål i soffan.
så var äntligen 2018 slut, stay tuned för en sammanfattning av detta år!
jag har haft enormt många bra loppisrundor den sista tiden! som förrförra helgen, när jag och hanna besökte ett gäng loppisar i sundbyberg. kan det bero på att alla har drabbats av marie kondo-sjukan? att folk lämnar bort en massa saker som som inte sparkar joy, och att de dessutom besöker några loppisar längre av rädsla för att få hem en massa bös? isåfall är jag marie kondo evigt tacksam!
en av våra favvoloppisar i sundbyberg hade dessutom 50% på allt, vilket gjorde att vi kunde plocka en hel kundkorg full utan att tänka på priset. voilà!
fejk-musselmaletfatet och skålen kostade 100 kr styck, vanligtvis hade jag sagt att det är på tok för dyrt för att få följa med hem. men efter att ha plöjt ner åtskilliga tiotusentals kronor på körlektioner har jag numera ett ganska ohälsosamt förhållande till pengar. allt blir liksom billigt i jämförelse. nåväl, tror de kommer passa utmärkt på landet.
de gamla linneörngotten kostade 20 kr styck och den gamla linneduken 40 kr. gammal trälåda med dam 75 kr och ett halsbandsetui 25 kr. vykortet med norstedtshuset i nattskrud är från 100-årsjubileumet år 1923. fun fact: jag jobbar i den byggnaden om dagarna.
hittade också en sida ur ett fotoalbum som jag tyckte var så himla fint. en lapp som jag hittade bakom ett av fotografierna berättar att bilderna var tagna sommaren 1940.
det spelar ingen roll att jag inte vet vilka fotografierna föreställer, jag älskar sommarlovskänslan de förmedlar. soldränkta lata dagar vid vattnet, inte ett moln eller bekymmer i sikte.
på andra sidan är det studenttider och ett besök på en djurpark.
fler smyckesetiuer för 25 kr. plockade också på mig några andra fotografier, ett från ett midsommarfirande och ett från en båttur. av kläderna att döma tror jag att de här är äldre än 1940. 30-tal kanske?
gjorde en så bra loppisrunda för ett tag sen. allt inhandlat på återvinnarna i skanstull. SOM NUMERA TAR KORT! jag blev helt chockad.
skärbräda i porslin (30-tal?), 40 kr.
djupa tallrikar i musselmaletmönster (alva, gustavsberg) 40 kr styck.
stor skål med willow-mönster 150 kr (inte så fyndigt pris, men eftersom en såndär skärbräda i porslin brukar kosta mer än 40 kr bestämde jag mig för att det gick på ett ut).
läste förresten att det snart kommer bli omodernt att samla på omaka blåvitt loppisporslin. bra, då blir det mer över åt mig, tack tack.
nostalgifabriken 