roadtrip i usa 3: vaggad till sömns av ett tvättbräde i natchez

för att du inte ska tro att jag har världens längsta semester och segar runt hur länge som helst i usa kan jag för ordningens skull meddela att jag numera är hemma i svedala igen. men eftersom jag endast har berättat om ca 2% av själva resan fortsätter roadtrips-inläggen att komma tills antingen du eller jag fått nog.

så, då var det sagt.

bild-3IMG_9484IMG_9489IMG_9493
på den här fiskmarknaden utanför mobile var det egentligen tänkt att vi skulle åka på träsktur men båtturen var inställd på grund av en svensexa. vi hängde läpp ett tag men bestämde oss för att göra det bästa av saken, nämligen äta lunch. att åka från louisiana utan att ha ätit en po’ boy är nog inte lagligt, så vi beställde in varsin macka och lät oss väl smaka. som synes är mackan ganska chosefri; vitt bröd, majonnäs, friterade räkor, grönsaker och pickles. den som letar efter något i matväg som inte är friterat får leta länge i södern, herreminje vad de gillar att fritera saker där.

IMG_9548IMG_9558målet för dagens etapp var natchez i mississippi. där tog vi in på the mark twain guesthouse, byggt på slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet och således ett av de äldsta husen vid mississippifloden. under 1800-talet angjorde många flodpråmar natchez och den lilla gatan närmast stranden var känd för sitt hallabaloo och sina smått ljusskygga aktiviteter. huset har bland annat varit en bordell, bar och handelsbod. det var också resans klart billigaste boende – för 55 dollar fick vi två rum (varav ett påstås ha bebotts av ingen mindre än mark twain himself).

IMG_9534IMG_9531
IMG_9528när vi tröttnade på husets tidningsutbud var det bara att traska en trappa ner till baren. där drack vi öl och lyssnade på livemusik tills att klockan blev mycket och jag sa tack och godnatt till de andra. sömnen infann sig dock långt senare, då fördelen med att ha en bar i samma hus som sitt boende genast upphör så fort man befinner sig utanför den. men att bli vaggad till sömns av ett tvättbräde var ju rätt härligt det med.

nästa mål: natchez trace parkway!

Annonser

roadtrip i usa 2: mobile till new orleans

här sitter vi och tar det lite lugnt på wintzell’s oyster house i mobile, alabama, i väntan på att få beställa de godaste ostronen jag någonsin smakat (update: sedan åt jag godare ostron, men kommer tyvärr inte ihåg i vilken stad). i vilket fall ska ostronen vara kolgrillade och dränkta i parmesan, då är det succé enligt mig.
IMG_9442
IMG_9443

på vägen till mobile åkte vi förbi den här nätta lilla krigsmaskinen vid namn uss alabama. under andra världskriget sänkte hon 22 flygplan utan att få en endaste skråma, men numera tar hon det lilla lugna. eftersom det var andra gången jag var där nöjde jag mig med att tjuvlyssna på andra människor i museicafét, där jag bland annat hörde en kille på ungefär fem år oimponerat yttra: ”so they used all these airplanes, weapon and shit in the war?”.
IMG_9438
i övrigt: som medborgare i en nation med fred i över 200 år är det väldigt intressant (och lite läskigt) att se att krig får så stor plats i det offentliga rummet, oavsett om kriget är nytt eller gammalt. antalet statyer och minnesstenar är oräkneliga, precis som alla motorvägar som döpts efter anhöriga som dött i strid. i washington uppmanades vi till och med att hedra usas trupper genom att inte beträda gräset. och på 150-årsjublieet av slaget av gettysburg livesände cnn exempelvis ett re-enactment av slaget, komplett med två kommentatorer som analyserade styrkornas framfart. så svt: om ni vill exempelvis vill täcka 381-årsjubileet av slaget vid lützen bjussar jag på tablåidén. (sedan får vi väl skylla oss själva som åker runt i the deep south, där det såklart kryllar av avgörande platser för exempelvis inbördeskriget).

sedan kom vi till new orleans, som jag faktiskt har blandade känslor för. å ena sidan är det hur fint som helst, speciellt i garden district med sina fantastiska hus. vi bodde exempelvis på det här fantastiska bed & breakfaststället (som jag tyvärr glömt bort namnet på).
bild-12
IMG_9467
å andra sidan finns det en hel del rätt ohärliga områden. även om man går i ett okej område som till exempel garden district kan man lätt hamna lite fel och på ett par minuter hinner man knalla rakt in i ett område som är allt annat än glatt och härligt. ryktet om new orleans farlighet är såklart överdrivet, precis som i alla större städer får man tänka lite på vad man gör och vara observant, men jag kunde inte låta bli att känna mig lite instängd trots allt.

bild-11

men det fanns i alla fall gulliga katter i stan. och bra barer. bild-10
IMG_9478
napoleon house i french quarter serverade exempelvis grymma drinkar. johanna var mycket nöjd som synes.

innan vi åkte vidare mot natchez i mississippi passade vi på att åka ut från stan via lower ninth ward som är det område som drabbades hårdast av orkanen katrina år 2005. där spanade vi in det bostadsområde som organisationen make it right, med brad pitt i spetsen, byggt upp efter orkanen. projektet har fått ta emot en del kritik då bostäderna anses för få och kostsamma och att husens utseende  skiljer sig för mycket från områdets övriga arkitektur. å andra sidan är husen energisnåla och utformade för att klara hårda väderförhållanden, så förhoppningsvis står de kvar om en liknande orkan skulle drabba new orleans i framtiden. you can’t have it all som de säger.
bild-8

redneck riviera

dag två i mobile tog vi en tur till gulf shores, eller ”redneck riviera” som det också kallas.

gulf shores

gulf shores

väldigt vackert. men tyvärr verkar strandskydd inte vara så värst hett. mil efter mil med hus precis vid stranden och ”no trespassing”-skyltar, varvat med ”no parking”.

gulf shores

till slut tog vi en rövare och parkerade vid den snällaste ”no parking”-skylten och pulsade ner på stranden som var helt öde.

gulf shores

gulf shores

anledningen har du ovan. små klumpar av olja.

gulf shores

vi fick muntra upp oss lite på souvernir city. ingången var via en haj. inga konstigheter alls.

gulf shores

hajen hade konkurrens av en bläckfisk på en butik lite längre bort. men både hajen och bläckfisken bleknade i jämförelse med den syn som mötte oss när vi körde ut från gulf shores. en pickup med en uppstoppad hund längst bak, med baktassarna på kofångaren, framtassarna på flakdörren och svansen i en stel hälsning (detta saknar jag tyvärr bildbevis på). redneck riviera var det, just det …

stuck inside of mobile with the memphis blues again

mobile, alabama var en trevlig liten överraskning.

mobile, alabama

mobile, alabama

här ser ni den första skyskrapan i sydöstra usa. hela nio våningar.

mobile, alabama

gaslampor. snyggt men kanske lite osäkert ..?

mobile, alabama

man ser det inte på mina bilder (för feg för att fota okändingar) , men det var fullt med folk på alla barer, orkestrar, tonvis av vernissager med lokal hippieinfluerad konst. wow, tänkte vi, en småstad med ett otroligt levande kulturliv, vilken grej. senare, när vi pratade med en man (från bp som skulle täppa till oljan i gulfen för övrigt), berättade han att det varit HELT dött i stan under hela veckan.

mobile, alabama

när det kurra i våra magar gick vi till den berömda ostronrestaurangen wintzell’s.

mobile, alabama

deras grillade ostron var kanske det godaste jag ätit. och jag som inte ens gillar ostron.

mobile, alabama

mobile, alabama

efter vi blivit så mätta att vi i princip rullade ut gick vi på lite barer. här på en pianobar med duellerande män bakom varsitt piano som spelade hela guilty pleasures-repertoaren. sedan gick vi till en bar som var en gammal lägenhet. där drack jag öl tills jag somnade i en fåtölj och det var dags att går hem.

mobile, alabama