mitt tiotal: 2013

vi har kommit fram till 2013, ett av mina favoritår under 2010-talet, så varning för sjukt långt blogginlägg!

under de tre första månaderna verkar det dock inte ha hänt så mycket. men i april gick vi på rollerderby. cirka tusen gånger roligare än bandyn jag kollade på 2010.

i april flyttade vi från malmgårdsvägen till södermannagatan. calle, 190 cm lång var trött på att konstant huka sig i lägenheten på malmgårdsvägen, vars takhöjd snittade på 210.

jag var i mitt värsta instagram-esse och fotade i princip allt i min närhet. calle började samla på bilder där jag fotograferade.

i maj hade ann och kalle bröllopsfest i järvsö.

folk var så himla fint klädda ❤

i slutet av juni åkte jag, calle, johanna och johan på en månads roadtrip i usa. första stoppet atlanta, georgia.

vi såg huset som martin luther king föddes i.

på vodoomuseet i new orleans, louisiana. här försökte calle skämta om svart magi. det gick INTE hem hos museipersonalen.

på en bar i natchez, mississippi där vi lyssnade på tvättbrädesblues.

åkte natchez trace parkway och vi besökte världens fridsammaste kyrkogård i den övergivna staden rocky springs, mississippi. ända tills en barnfamilj kom och störde friden.

vi åkte till clarksdale, mississippi, och bodde på shack up inn. ”the ritz we ain’t”.

gick på jukejoint, lyssnade på blues och dansade.

besökte korsningen mellan highway 49 och highway 61, där robert johnson sades ha sålt sin själ till djävulen.

åkte till nashville och gick på sun studio där elvis spelade in sin första skiva.

åkte till kentucky och gick på guidad tur på whiskydestilleriet woodford reserve.

åkte till virginia och tittade på gulliga gubbar på jamboree i floyd.

utmattade turister i washington, dc.

spelade bangolf i myrtle beach, south carolina, staden som har flest golfbanor per square mile i hela usa.

drack öl på gatan (because you can) i savannah, georgia.

sen åkte jag och johanna ner en vecka till florida, men det har jag nog inte bloggat om tidigare, eller visat några bilder. kanske får bli ett eget inlägg så här sex år senare …?

väl hemma igen var vi på kollobröllop i skärgården, där calles kompisar lina och daniel gifte sig.

vi åkte ut till hanna och richards torp och njöt av det sista av sommaren.

sen började jag en halvtidskurs på berghs i marknadskommunikation. swish sa det och så blev det jul.

och nyår. vi firade hemma hos hanna och richard.

och ett alldeles ypperligt år var till ända!

martin luther king day och ett taffligt försök till samhällsanalys (fast det blev mest en massa frågor)

igår var det martin luther king day, en dag som firas i över hundra länder den tredje måndagen i januari till minne av medborgarrättskämpen martin luther king jr. i usa är det en allmän helgdag och här i savannah firas dr king med en årlig parad. vid lunchtid svängde den förbi oss vid mlk boulevard så vi bestämde oss för att gå ut och titta på folkfesten. det var ingen hejd på entusiasmen och folk hade dragit ut stolar och grillar för att fira loss rejält.



jag är ju inte särskilt bevandrad i varken amerikansk politik eller samhällsliv men några saker som blev väldigt uppenbara för oss var följande:

det fanns nästan inga vita i paraden.
det fanns nästan inga vita som tittade på.

vi bor söder om the historic district, i något som kallas west victorian district. ett ganska intressant område om man vill se gentrifiering i livetakt. det är ett ganska blandat område med social housing units och snutpådrag för jämnan samtidigt som det lockar new york- och londonhipsters, som köper upp och rustar gamla viktorianska ruckel för att komma ner i boendekostnader och för att hyra ut. savannah är också en stad med relativt stora klyftor, där 22% lever under fattigdomsgränsen (att jämföra med riksgenomsnittet som ligger på 12%). något som blir väldigt uppenbart när man är inne i the historic district som är den fina delen av savannah, med alla sina stora hus och grönskande torg. det är vä-häldigt vitt. och rikt. eller som en kille vi pratade med en blöt fredagskväll på en dive bar uttryckte det: ”i’m probably the only black guy living in the historic district”.

om vi går in mot stan kanske demografin ändras tänkte vi och traskade tjugominuterspromenaden in till broughton street där paraden också gick förbi. kanske är det där alla vita hänger en dag som martin luther king day?

det var ingen vidare publikrusning direkt. vilket är ganska märkligt, för broughton street är ungefär som savannahs motsvarighet till drottninggatan.

är folk nöjda med att ha det så här uppdelat? (ironiskt i så fall med tanke på martin luther kings budskap). eller bryr sig inte den vita befolkningen i savannah för att de inte kan (vill?) relatera? eller har jag en endimensionell syn på vad det innebär att hedra någon? hur ser firandet ut i övriga amerikanska städer? (vi vet ju alla vad presidenten pysslade med, nämligen sin 94:e golfrunda sedan han blev president). eller är det en så enkel förklaring som att masskjutningen som inträffade på fjärde juli i savannah förra året har satt sina spår (å andra sidan var det inga problem att samlas vid kajen för nyårsfirandet)?

nånstans här önskar jag att jag orkade öppna en bok om det amerikanska samhällsklimatet så att jag kunde leverera någon intelligent slutsats. men för en person som ljuger om att den läser filterartiklar (även de inte ens är på någon slags djuplodande nivå) blir det här lite för mycket och hjärnan imploderar.

jag gör som alltid när orden tryter och bjuder istället på bilder från när vi besökte martin luther kings barndomshem i atlanta.

roadtrip i usa etapp 1: vi landar i usa:s frankfurt

i fredags kickade vi igång vår efterlängtade southern usa tour 2013. första stopp var atlanta, staden som som mest är känd för coca cola och cnn. vi struntade högaktligen i båda och spanade in en annan historisk plats: martin luther kings födelsehem på auburn avenue.

vårt stamhak (om man nu kan kalla det så när man bara stannar två dagar) blev manuel’s tavern. på manuel’s skapades en annan bit amerikansk historia: det var här jimmy carter förklarade att han skulle ställa upp i guvernörsvalet 1970.

oavsett i vilken okänd stad man befinner sig i börjar jakten på stans motsvarighet till södermalm.
vi enades om att little five points var en värdig motsvarighet.


… om än kanske liite mer hippieinfluerat. i övrigt kändes stan lite som frankfurt. stor förvirrande flygplats och mycket businessgubbar och höghus nere i downtown.

vad har vi att säga om vädret då? nja, det visade sig kanske inte från sin bästa sida. men vi var glada i alla fall.

sista stoppet innan vi brummade vidare ner mot alabama blev paris on ponce, en stor lagerlokal med utvald second hand och vintage … samt en hel del shabby chic. jag köpte en fin grej som jag ska visa lite senare.