jag är tillbaka på jobbet efter semestern och håller som bäst på att sortera och redigera bilder från ledigheten. första batchen är klar, så nu hoppar vi tillbaka ett par veckor och den årliga loppisrundan i grannbyn österåker!
det var inte särskilt länge sen såna här bilar fanns överallt. nu är de sällsynta. mvh stofilen.
det här med att en hel by ordnar loppis i sina trädgårdar på en specifik dag, är det ett hyfsat nytt fenomen? lade märke till det för några år sen i dalarna, nu verkar fenomenet finnas överallt i sörmland också.
eller har jag blivit gammal och seg även när det gäller loppis? the horror!
gemensamt för de loppisrundor jag har varit på är att man hämtar en karta över deltagande gårdar vid typ kyrkan, och sen kör man till så många loppisar man hinner och mäktar med (många bilmöten på pyttesmala grusvägar, brr).
de här rundorna brukar inte generera särskilt många fynd, förutsatt att man inte gillar krukor i grälla färger, plastleksaker och dvd-samlingar. men det är ganska roligt att få komma in i folks trädgårdar och se hur de bor. plus att man kan fynda en och annan tomatplanta eller perenn.
okej, that settles it. jag har åldrats ca 300 år denna sommar tror jag.
just på denna runda var loppiskartorna slut, men det gjorde inte så mycket för de flesta gårdarna var centrerade kring kyrkan och fanns inom gångavstånd.
efter någon timme började blodsockret sjunka. turligt nog hade efterföljande loppis-stopp servering i trädgården.
alltså, den här trädgården? så himla fin! jag kommer aldrig få en instagramperfekt trädgård pga spretig personlighet och lättja. men det här skulle jag nog kunna åstadkomma tror jag.
om hjorten kan lämna mina odlingar i fred, grrr. (separat inlägg om hjorten kommer)
ett par bilder på mig som jag tvingade calle att ta.
en bild på calle som jag tvingade honom att posera för. alla relationer mår bra av måttfullt tvång. heh.
fabriques kardemummabullar i all ära, men det finns inget godare än små vaniljbullar hembakade av en tant (eller gubbe).
blev det några fynd då?
jajamen, ett litet. några hemstöpta ljus som var någons julklapp för en massa år sen. känner mig väldigt mycket @gustavsrum här.
den enes halvljumma present, den andres skatt, eller hur är det nu ordstävet går?
ber om ursäkt i förväg, men det här kommer bli ytterligare ett materialistiskt inlägg. för samtidigt som loppisarna lyser med sin frånvaro under pandemin (flera av mina bästa loppisställen har stängt) så har jag kanske min bästa loppissommar någonsin. tror ni mig inte? då ska jag minsann visa!
nedan: en handduk med ett broderat g samt en tehuva från 1926 med ett tjusigt monogram.
ett par brunvitrutiga tygservetter. väldigt johanna bradford, eller hur?
en stooor linneduk och ett rödvitt äldre kuddvar.
ett rejäl, perforerad skål i glaserat lergods.
den bruna, mindre skålen i lergods hittade jag på en av mina favoritloppisar, längst ner i hyllan bakom en massa bös. tjugo kronor gav jag för den, men vanligtvis brukar de gå för väldigt mycket mer.
men jag har läst nånstans att de här skålarna kan vara glaserade med bly, så jag kommer nog inte använda dem för brödbak direkt. (iofs kanske mest för att jag aldrig bakar, hehe).
det är ett gammalt par som har den här favoritloppisen. de är så himla mysiga och vet att de skulle kunna ta mycket mer betalt för vissa grejer men de verkar mest ha loppisen som en ursäkt att få gagga loss med folk. i år var dock mannen så skruttig att han knappt orkade prata med oss : (
på favoritloppisen hittade jag också dessa åtta vinglas. supertunna med en riktigt tjock och tung botten. passar bra till bubbel, rött, vitt, rosé, ja, you name it. mycket facilt pris dessutom, åtta stycken för sammanlagt 80 kr.
till sist en ljusmanschett. perfekt att ha till en av mina arton miljarder ljusstakar. undrar vilken som ska få äran …?
jag vet att jag sa att jag var trött på att gå på loppis. men semesterns första loppisrunda gav en riktigt bra skörd, så nu är jag fast igen. vi kikar!
två stycken små pajformar för mini-rabarberpajer och annat gott. problemet är bara att spisen/ugnen vi köpte på loppis för någon månad sen (det enda loppisfyndet som faktiskt fyller ett efterfrågat behov) inte verkar fungera. när vi testade den så löste jordfelsbrytaren ut, så det kommer nog att dröja ett tag innan dessa används.
en liten assiett blå blomst från royal copenhagen i originalförpackning för ynka 40 kr.
en liten gullig lampskärm.
en liten men naggande god glasvas. den här ska jag nog ta till stan, för den är perfekt för den där ensamma blomman när resten av blombuketten vissnat.
en linnehandduk och ett par tygservetter. alltid bra att ha.
till sist: ett par terrakottakrukor. gissar på att dessa är från 80-90-talet, men jag tycker de är fina ändå.
det började i slottsboden där vi trängdes med tanter och gubbar. jag köpte servetter med blåvitt kinesiskt motiv och en tändsticksask som 1700-talet ringde och ville ha tillbaka. så kallade små men onödiga fynd.
sedan kvistade (eller ja, på grund av regnet snarare klafsade) vi över till kupan som ligger tvärsöver vägen. fyndade ett scharlakansrött diadem som jag har burit nästan varje dag sedan dess. ett mycket bra fynd således. lade även vantarna på två träskedar och en helt omistlig smör-rullare (kan inte förstå hur jag jag levt nästan 40 år utan!).
sparar det bästa fyndet till sist, nämligen en bok om josabeth sjöberg. för dig som inte har koll på mamsellen i fråga kommer här en liten lektion:
josabeth sjöberg föddes i stockholm år 1812. som musiklärarinna levde hon ett enkelt och anonymt liv på sammanlagt tolv olika adresser i stockholm. som det anstod en kvinna ur den lägre borgarklassen målade och musicerade hon och efter föräldrarnas och broderns död ansökte hon om att bli myndig, vilket hon också blev. år 1882 avled hon på allmänna försörjningsinrättningen vid reparebansgatan på kungsholmen. hennes historia hade kunnat sluta här om inte hennes akvareller hade köpts in av stockholms stadsmuseum. de detaljrika målningarna, interiörer från de bostäder hon levt i, utgör en stor källa till kunskapen om hur borgarhemmen såg ut på 1800-talet. ganska spännande va?
en kul parentes är att hon bodde högst upp i byggfabriken-huset på högbergsatan under en tid. här är hennes vindsrum:
inser att jag faktiskt har lite andra loppisfynd att visa. vill ni se? jamen såklart ni vill! de här fejkmusselmalet-serveringsfaten fyndade jag till exempel på myrorna götgatan för ett litet tag sen. vilket påminner mig om att jag snart måste gå med i anonyma porslinianer. har insett att jag använt kanske en tredjedel av allt porslin jag köpt (vilket sjunker till en sjättedel om kriteriet är att det ska ha använts fler än två gånger). så jag har i alla fall någon slags sjukdomsinsikt.
fler böcker. helg och söcken – bilder ur svenska folkets liv och arbete vid förra sekelskiftet brukar man ganska ofta ramla över på loppis. det här var ett finfint exemplar och till det facila priset 35 kronor. en bok om gammalt porslin, som jag tänker är bra läsning för vidare lyckade loppisräder, och en bok om kryddor utifrån ett etnologiskt perspektiv.
klart slut från mig efter denna kulturhistoriska overload!
nostalgifabriken 