frigolitsitsens lov

för ett par veckor sen åkte vi ut på torpet för sista gången det här året. eller det var nog fler än ett par veckor vid närmare eftertanke. tiden går fort när man har roligt. och/eller/samt en ettåring som stjäl exakt all tid.

för att slippa stressa från stan på fredagskvällen åkte vi ut på lördagen.

när vi kom fram avslöjade höstsolen att det väl inte gått så värst framåt med torprenoveringen det här året heller. det behövs minst två lager färg till på väggarna och fönstret är fortfarande halvmålat. jag skyller på barnet även här.

jag plockade upp ett sista loppisfynd nere på byn också. en perfekt korg att förvara överkast och annat sänglinne i sovrummet på torpet.

jag skulle vilja skylla mitt pryltokiga leverne på barnet även här, men eftersom hon knappast har en uppfattning om materialistiska ting blir det aningen svårt känner jag.

om man nu inte kan hävda att man investerar i märtas arv förstås. ”varsågod, du får en rottingkorg att minnas din mor med”. hmmm. den var bra måste jag säga.

mamma och pappa kom över och fikade. nu syns det inte på bilden här nedan men varje år efter att löven fallit har vi viss sjöutsikt, som man säger på mäklarspråk.

det ser ut som att märta smälter denna information. men i själva verket tror jag att hon mest tänker på tuggleksaker och sina gosedjur.

efter att mamma och pappa åkt hem ägnade jag mig åt ytterst viktiga saker som att fotografera torpet i höstsol.

så fort solen gick ner blev det givetvis smällkallt. alltid lika kul att gå på dass på hösten när det är både mörkt och kallt.

tack gode gud för frigolitsits.

ny dag. nya tidningar att riva sönder!

medan märta sov förmiddag passade jag på att ta en tur i hagen.

dimmigt var det.

jag var på jakt efter stolt fjällskivling och blomkålssvamp, som jag vet finns i hagen, men just den här dagen var inte svampplockargudarna med mig.

fast sen råkade jag gå förbi ett nedfallet träd och vad skådade mitt norra öga?

ostronmussling. där ser man. inte så pjåkigt att ha en sådan odling på armlängds avstånd. tack tack.

sedan packade vi ihop oss. nu blir det inga fler bilder på hemodlade blommor och grönsaker och annat strunt på ett tag.

hejdå!

loppissommaren 2021

årets loppisfynd gjordes redan i slutet av maj när jag sprang på två stycken liljan-ljusstakar i mässing för tjugo kronor styck på en gårdsloppis i eskilstuna. ett svårslaget fynd.

i övrigt har loppissommaren varit ganska skral. flera av våra standardloppisar på landet har lagt ner eller håller stängt på grund av corona. men några små men naggande goda fynd har jag gjort. vi kikar!

vi börjar med två skira vinglas som jag köpte på nån loppis i borlänge. jag har två likadana glas sedan tidigare som jag köpte på loppisen på hötorget och nu har jag alltså två till. vad kan det vara, trettio-fyrtiotal? trettio kronor sammanlagt fick jag betala.

min bästa loppis i dalarna är erikshjälpen i borlänge, där jag bland annat köpte två gamla fantastiska allmoge-keramikskålar för fyrtio kronor styck för ett par år sen. men nu när jag var där senast så var det ett enormt tråkigt utbud. vet inte om det beror på att jag bara hade otur eller om fler och fler loppisar säljer de riktiga fynden på nätet eller via auktionsverk?

men precis innan jag var på väg att ge upp och lämna butiken tomhänt hittade jag detta paraplyglas/snapsglas för 15 kronor, handblåst med puntelmärke. har googlat och tror det är sent 1800-tal. starten på en samling hoppas jag.

alla blogg-trendorakel har ju börjat rensa ut sitt blåvita porslin. desto mer till mig då, moahaha. den här blåvita skålen har jag en mindre kompis till. 45 kronor var taget på nån tillfällig loppis i rättvik.

under ser du en liten blåvit keramikskål från portugal som jag hittade för 40 kronor på bk’s i insjön. perfekt att ha chips eller oliver till apéro:n.

en gammal låda som blivit ombyggd till ett underrede för en lavoar, som sedan någon snickrat till en bordsskiva över. den här tänkte jag att vi ska ha spisen/ugnen på ute på landet tills vi hittar en mer beständig lösning. femtio kronor gav jag.

de här två lådorna köpte jag enbart för att de var så billiga, trettio kronor styck. på finloppis med utvalda pryttlar skulle de kosta det tiodubbla minst. och alltid har man något man kan förvara i dem.

idag gjorde jag också kanske årets andra riktigt bra fynd: ett nattduksbord med en såndär marmorskiva. 300 kronor fick jag ge på re-tuna återbruksgalleria. träet är lite medfaret så är nu i valet och kvalet om jag ska måla det eller inte.

med min makliga pifftakt lär det ske lagom till år 2025 eller något.

de sista sommardagarna

ja, nu är det väl nån överdrivet positiv människa som RASAR över att jag skriver detta, att sommaren minsann inte alls är slut och att det har med temperatuuuuren att göra. men i min kalender tar sommaren slut den 31 augusti punkt slut. så vi kan ju kolla på vad jag pysslade med innan vi passerade den magiska datumgränsen.

jag kom tillbaka till stan från julita! njöt av faciliteter som dusch och rinnande vatten.

dock länge sedan ett frisörbesök. visste ni att jag typ är helt gråhårig-ish? men min geniala frisör färgar mitt hår icke heltäckande så att vissa av de gråa hårstråna snarare ser ut som slingor. på något sätt trollar det bort mycket av utväxten.

tillbaka ut i spenaten igen. så här ser mitt landetkontor ut. förutsatt att det inte är dags för möte, då måste jag sätta mig nära fårhagen där datat är bäst.

tog mitt första bad den 11 augusti. är ju inte ett fan av att bada, vissa somrar badar jag inte alls. men när det är 27 grader i luften och 23 i vattnet kan till och med jag blöta ner mig.

kvällslektyren medelst förfriskning. ica-ipa. boken är i min trädgård vill jag vara karin, och handlar om trädgården på lilla hyttnäs.

kvällssolen i augusti. så in i bomben vackert ljus.

gässen övar på formationer. en favoritsysselsättning i slutet av juli är att studera dem när de börjar flyga. det ser verkligen inte bra ut där i början (ja. jag är medveten om att jag mobbar naturen nu).

på min sedvanliga morgonpromenad innan jobbet fick jag syn på så otroligt fina blommor! men vad var det för sort? postade frågan i ett trädgårdsforum och fick en drös av kommentarer, skötselråd och tips andra blommor. sorten är gullboll (rudbeckia lacinata) om någon undrar. en norsk kvinna påstod att de heter dassblomma i vardagligt tal i norge eftersom det var vanligt att ha dem vid dasset förr. man lär sig något nytt varje dag.

vår vana trogen blev det sen middag en lördagkväll. hanna måttligt road. ”ursäkta, men jag är döhungrig, finns det nåt jag kan snacksa på innan middagen”

sensommarfägringen! satte en luktärtsplanta i våras men orkade inte riktigt med den så den har fått leva sitt eget liv. men några blommor blev det i alla fall, här tillsammans med höstflox, kanadensiskt gullris och oregano.

sommarlooken. typisk bild man knarkar i vinter.

en dag var vi i wadköping, som är örebros skansen kan man säga. fast där folk verkar bo? på fiket var det så himla fint i alla fall!

jag åt supergod lax. eller om det var röding kanske? jaja. missa inte heller röda korsets second hand i wadköping. superfint utvalt och bra priser.

vi promenerade nere vid gården på julita. gjorde mitt bästa för att verka eterisk.

på väg till ett dopp (det andra för året) stötte vi på ett rymmarfår. i den lokala grannsamverkangruppen består 50% av inläggen av bortsprungna katter och den resterande 50% av observationer om får på rymmen.

tillbaka i stan. kallar bilden ”i väntan på apokalypsens fyra ryttare” och passar väl alldeles utmärkt att illustrera år 2020.

denna bild på äsköping by night tog jag efter att för första gången ha kört själv från stan till landet. var nöjd men helt slut efteråt.

såna här grejer kan låta urfåniga, jag har ju haft körkort i snart två år och kört ganska mycket själv, fast på landet då. men det är så otroligt bekvämt att calle oftast sitter bredvid så att man kan bolla olika körsituationer som uppkommer. det har känts som en extra försäkring på nåt sätt. och att köra själv från stan har liksom känts som ett jobbigt stressmoment att ta sig över (kanske för att det dröjt så länge?).

jag hatar att köra sträckan mellan nyboda och södertälje, så mycket nonchalant körande där man förutsätts att rädda upp situationerna som de dåliga bilisterna orsakar. och de dåliga bilisterna fattar inte att de lägger sina liv i händerna på någon som inte heller är något ess på bilkörning dvs jag. men som tur är ju majoriteten extremt rutinerade bilförare och kan väga upp. och nu är det i alla fall gjort!

vi var på sörmlands längsta loppis. jag köpte bland annat ett gäng gamla handblåsta filbunkeskålar som brukar ha blå rand, fast dessa var med genomskinlig rand istället (ni vet, som den här). detta för smått ofattbara fem kronor styck. årets loppisfynd?

sen var det dags att åka hem. hejdå sommaren och tack för att du var så mummig!

loppisrundan i österåker

jag är tillbaka på jobbet efter semestern och håller som bäst på att sortera och redigera bilder från ledigheten. första batchen är klar, så nu hoppar vi tillbaka ett par veckor och den årliga loppisrundan i grannbyn österåker!

det var inte särskilt länge sen såna här bilar fanns överallt. nu är de sällsynta. mvh stofilen.

det här med att en hel by ordnar loppis i sina trädgårdar på en specifik dag, är det ett hyfsat nytt fenomen? lade märke till det för några år sen i dalarna, nu verkar fenomenet finnas överallt i sörmland också.

eller har jag blivit gammal och seg även när det gäller loppis? the horror!

gemensamt för de loppisrundor jag har varit på är att man hämtar en karta över deltagande gårdar vid typ kyrkan, och sen kör man till så många loppisar man hinner och mäktar med (många bilmöten på pyttesmala grusvägar, brr).

de här rundorna brukar inte generera särskilt många fynd, förutsatt att man inte gillar krukor i grälla färger, plastleksaker och dvd-samlingar. men det är ganska roligt att få komma in i folks trädgårdar och se hur de bor. plus att man kan fynda en och annan tomatplanta eller perenn.

okej, that settles it. jag har åldrats ca 300 år denna sommar tror jag.

just på denna runda var loppiskartorna slut, men det gjorde inte så mycket för de flesta gårdarna var centrerade kring kyrkan och fanns inom gångavstånd.

efter någon timme började blodsockret sjunka. turligt nog hade efterföljande loppis-stopp servering i trädgården.

alltså, den här trädgården? så himla fin! jag kommer aldrig få en instagramperfekt trädgård pga spretig personlighet och lättja. men det här skulle jag nog kunna åstadkomma tror jag.

om hjorten kan lämna mina odlingar i fred, grrr. (separat inlägg om hjorten kommer)

ett par bilder på mig som jag tvingade calle att ta.

en bild på calle som jag tvingade honom att posera för. alla relationer mår bra av måttfullt tvång. heh.

fabriques kardemummabullar i all ära, men det finns inget godare än små vaniljbullar hembakade av en tant (eller gubbe).

blev det några fynd då?

jajamen, ett litet. några hemstöpta ljus som var någons julklapp för en massa år sen. känner mig väldigt mycket @gustavsrum här.

den enes halvljumma present, den andres skatt, eller hur är det nu ordstävet går?

en tur ner på byn med hanna

semesterns bästa händelse var utan tvivel när hanna kom hem från bali! man kan ju dock undra varför jag väljer att illustrera hannas ankomst till sverige med en bild på mig själv. men ibland tänker man ju inte att saker och ting ska bli blogginlägg och då får man trolla lite med det bildcontent man har. som selfies till exempel, det har man ju i överflöd.

men här sittar jag i alla fall och väntar på att hanna ska svänga ner från sin grusväg för gemensam färd ner på byn för att göra diverse ärenden. calle var i stan på bröllop så vi hade byn för oss själva (eller ja, vi delade den såklart med alla som bor där plus sommargäster och besökare till julita gård. men det var i alla fall en person mindre i alla fall).

älskar för övrigt lata sommardagar, när en tur ner till ica blir dagens Otroligt Viktiga To Do.

men först hämtade vi ut våra årskort på julita gård. också en Otroligt Viktig To Do, två stycken på samma dag, ojoj.

vi kollade in museishoppen och blomutbudet. trädgårdsbutiken har stängt i år på grund av corona, men en del växter finns att köpa i anslutning till museishoppen.

”du tar väl inga bilder för att lägga upp på bloggen va?”.

hehe, förlåt hanna, men du var så gullig här.

efter lite fika på julita gård, där vi konstaterade att fiket var lika sorgligt tråkigt som vanligt, begav vi oss iväg mot ica. finvägen, det vill säga munkleden längs med öljarens strand. tycker det är ganska spännande att det en gång legat ett kloster på julita gård, innan gården. (ni övriga: zzzzzzzzz).

på väg mot ica såg vi den här skylten så vi gjorde en tvär vänstersväng.

loppisen var högst ordinär, men vi fick oss en fin titt på gården. de som bodde där berättade att ett av uthusen är från 1500-talet. ja, ni kan ju fatta vad jag tycker om det.

blev tvungen att ta en bild på rabatten, garden goalz för min inre pensionär.

kom därifrån med en vas.

ica-besöket var högst ordinärt så det besparar jag er. dessutom började det regna.

men sen klipp till nästa dag när jag är på väg till hanna för en skogspromenad.

den här vägen är så makalöst fin.

hälsade på de ytterst sociala korna. hejhej.

medan hanna samlade ihop sig spanade jag in hannas fina ros i örtträdgården. ett par dagar senare föll den offer för ett förrymt får. det hårda livet på landet och så vidare.

ut på tur, aldrig sur! speciellt inte in om man heter ebba och får leka i en vattenpöl.

hanna och emma var inte heller sura kan meddelas, så himla härligt att få promenera loss lite, plocka ett blåbär här och där och bara låta munnen gå, högt och lågt om vartannat.

hittade kantareller också! när hanna erbjöd sig att förvara kantarellerna i sin återgäldade jag henne enligt uppgift med en panikartad blick. ”det såg ut som att du trodde att jag skulle ta dem”. det är inte för inte som kantareller kallas skogens guld. my preciousssss ….

tilbakaväg. ebba spanar på fåren.

avslutade skogsturen med ett par korvar.

två ypperligt trivsamma dagar var till ända!