läsåret 2020

2020 närmar sig sitt slut, vilket självklart måste summeras på massor av sätt! läsåret 2020 har varit ett mellanår tycker jag. det har varit få riktigt bra berättelser som stannat kvar.

höjdpunkterna
bortsett från mina egna serier jag varit förläggare för (det är min blogg och här får jag vara jävig, hehe) så tyckte jag att bränn alla mina brev av alex schulman var otroligt drabbande. gillade också ha ett underbart år av tove meyer väldigt mycket. hennes karaktärer är inte oskyldiga och älskvärda, går inte att stoppa in i ett prydligt fack. ibland vill man skrika på dem i ren frustration. men de lämnar ett avtryck och jag har kommit på mig själv med att tänka tillbaka på karaktärerna flera gånger efter att jag lyssnat klart.

frannie langtons bekännelser av sara collins gillade jag också väldigt mycket. slaveri är något som väl vanligtvis förknippas med usa, men när jag läste på om slaveriet på jamaica har jag förstått att det är en av de länder där slaveriet kanske var mest utpräglat av alla. när slaveriet avskaffades på jamaica år 1833 bestod befolkningen av 322 000 slavar av sammanlagt 360 000 invånare.

_DSF1048-2

i underhållningsväg tycker jag att vår egen julkalender lillforsa ladies av karin janson utklassade allt. välskrivet, bra karaktärer, tydligt driv och en dos nostalgi som inte tar överhanden. gillade också bergens stjärnor av jojo moyes.

största besvikelserna
rodham. jag förstår vad curtis sittenfeld vill säga med denna. men den är tråkig, så tråkig. den underjordiska järnvägen av colson whitehead har ett angeläget tema, men jag tycker faktiskt inte det är så bra utfört (förlåt alla som älskar den). lisa taddeos tre kvinnor hade jag hört mycket om, kanske för mycket, den berörde mig inte heller, fastän den här sortens böcker vanligtvis brukar falla mig på läppen.

böcker på nästa års att-läsa-lista
jenny offill släppte nytt i början av året. jag älskade hennes avd för grubblerier så ska definitivt köpa hennes nya. har också hört mycket bra om little, som handlar om madame tussaud. lucia berlins kväll i paradiset+välkommen hem är jag också nyfiken på. och så ska jag också läsa något av zora neale hurston tänkte jag.

förresten, om man har ett storytel-abonnemang kan man kolla sitt läsår här under hashtaggen #storytel2020.

jag läste ut 93 digitala böcker detta år. vilket förmodligen är en sanning med modifikation eftersom jag har lyssnat på en hel del storytel original som är uppdelade i avsnitt, där ett avsnitt förmodligen räknas som en hel bok?

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.32.44

den här höjd-featuren gillade jag! många av mina kollegor fick dock giraff så jag är inte värst.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.32.54

ytterligare ett bevis på att jag är en pliktmänniska. man avslutar det man börjat på.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.05

vet inte om jag ska vara glad eller lite rädd över att jag har lyssnat på ljudböcker en hel månad i sträck? jag tröstar mig med att det är tid jag har gjort annat på också, som att vika tvätt och sånt.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.15

vad gäller författarna jag hängt med mest: sa lelchuck, vem i hela friden är det? rädda mig från farliga män var det jag hade läst tydligen. kommer dock ihåg noll av denna?

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.27

på tal om inläsare så gillade jag verkligen nina wähäs inläsning av testamente. vanligtvis tycker jag att författarinläsningar sällan är särskilt lyckade, men den här är det stora undantaget tycker jag. tycker recensenten melina roy sätter fingret på vad en bra inläsning kan göra för en bok.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.36

under mellandagarna började jag lyssna på hjärtblad av aino trosell. den handlar om dalkullan hulda som föds i malung under svältåren på 1860-talet. jag har kommit ungefär halvvägs och hittills gillar jag den mycket. som en ”utvandrarna”, fast med dem som istället blev kvar i sverige.

bästa faktaboken jag läste i år var förresten svälten av magnus västerbro. nu har ju har ju jag bara läst en termin historia, men den här boken sätter fingret på insikten jag upplevde då: vi har glömt bort vilket otroligt fattigt land sverige var för inte så länge sedan. historielösheten tycker jag finns speciellt hos de som lättsamt avfärdar orsakerna bakom och resultatet av vad ett långvarigt socialdemokratiskt styre i kombination med socialliberalism (inte att förväxlas med nyliberalism) faktiskt har inneburit för välfärden i sverige.

okej, nog med politisk rant för denna gång. nästa inlägg kommer att handla om hästar, hundvalpar och rosetter, jag lovar.

lilla kultürlistan maj

senaste filmen/tv-serien jag blev pepp på
om man korsar australiensisk såpa med downton abbey får man hemma igen. måste hinna se de första säsongerna innan de försvinner från svtplay om en månad.

senaste tv-serien jag sträcksåg
nu har ju sista säsongen av game of thrones börjat! vi har börjat koordinera på jobbet så att man får säga till i förväg i vår skrivbordsgrupp om man har missat att kolla senaste avsnittet, allt för att undvika att höra några spoilers.

senaste boken jag läste
fick låna min chefs exemplar av virginie despuentes bok vernon subutex. jag älskar ju böcker som är mer känsla än intrig och denna kändes precis som en efterfest. eller snarare det som händer efteråt. när du är på väg hem i morgonrusningen är du uppfylld av nattens händelser och lite småimpad av dig själv; hur otroligt snygg och rolig du var – ja, kanske till och med en smula spirituell? fast när du sitter inklämd i tunnelbanevagnen tillsammans med dina medtrafikanter börjar nattens magi falna. varför sa jag det där? varför har jag skrapat upp ena knät, ramlade jag? hur mycket drack jag egentligen? och var i helvete är min halsduk? sen kommer du på att det förmodligen syns lång väg att du har festat hela natten och att du med största sannolikhet ser för jävlig ut medan den här tjugonåntingtjejen som sitter mittemot dig ser sjukt snygg och fräsch ut, fastän hon inte ens har smink på sig. tack och godnatt.

omslaget ser ut som ett skivomslag med shoegazebandet ride och boken skildrar de som var unga och hippa i musiksvängen på det tidiga 90-talet. de som nu, över 25 år senare, inser att de förvandlats till sin värsta mardröm: de har blivit föredettingar. antingen har de blivit en del av den tillbakalutade medelklassen eller så har det gått käpprätt åt helvete. och alla har blivit hopplöst gamla. de som fortfarande lever vill säga.

jag tycker att den här boken var intressant och, faktiskt, lite smärtsam att läsa. hade jag inte åldersnoja innan så har det definitivt såtts ett frö här. jag såg upp till just den här generationen när jag var tonåring. och nästa generation på tur att bli hopplöst mossig är min egen, vi som var unga på tidigt 00-tal. så jag ser det väl det här som lite kbt inför det som komma skall.

annars har precis börjat läsa amanda svenssons supertjocka roman ett system så magnifikt att det bländar. älskade hey dolly så har sjukt höga förväntningar på denna eftersom jag har hört att den jämförs med både den hemliga historien av donna tartt och nattfilm av marisha pessl, två riktiga favoriter.

sånt jag har haft i örat senaste tiden är bland annat hemmet av mats strandberg (johan ehn läser fantastiskt som vanligt) och hidden bodies, uppföljaren till caroline kepnes hipsterpsykopathistoria you, som också blivit netflix-serie. har också lyssnat på kåda av ane riel som vann glasnyckeln 2016. den klassas som deckare man jag skulle nog snarare säga att det är en väldigt sorglig roman om mental ohälsa snarare än en spänningsroman eller en deckare.

den bok jag lyssnar på just nu är en fest för livet av ernest hemingway som är baserad på hans liv i paris som ung på 20-talet. gillar mycket! har läst the paris wife av paula mclain som skildrar samma period men ur hans frus perspektiv. det ska bli intressant att jämföra när jag är klar.

jag tycker för övrigt att de hemingway-böcker jag lyssnat på (den här och farväl till vapnen) funkar riktigt bra i ljud, kanske på grund av att berättelsen skildras i första person.

senaste museibesöket
vi har en kulturklubb på jobbet, och för några veckor sedan var vi på en jobbsponsrad guidad visning om renoveringen av nationalmuseum. själva upplägget på visningen lät väl inte sådär jättespännande men det var faktiskt oerhört intressant att höra både originaltanken när huset byggdes och hur man tänkt under renoveringen i nutid. kanske lite töntigt att säga, men det känns som att nationalmuseum har gått från att vara avlägsen facebook-kompis till att faktiskt bli en lite närmare vän som man kan hälsa på när som helst.

Untitled

kommande album att bli pepp på
det var ju otroligt länge sedan jag orkade lyssna på en hel skiva. men jag har hört ryktas att dixie chicks ska släppa nytt 2019. då kommer jag lyssna från start till slut!

senaste låten jag lyssnade
idag har jag alternerat mellan den här emoakustiska dängan:

och den här lite plastiga, men fantastiska, countrydängan:

senaste matbesvikelsen
mitt bästa matminne är från fäviken (glass på ensilage!!!). att äta där kostar som att åka på solsemester i eruopa, men det är en underbar och lite märklig känsla att få ta del av nya smakpaletter i vuxen ålder. jag och calle har pratat lite löst om att vi måste åka dit när de serverar vintermenyn. därför damp en himla tråkig nyhet i början av veckan när fäviken meddelade att de lägger ner. till tröst: står nu på väntelistan, så det finns en mikroskopisk chans att vi åker dit i december.

Åre and Fäviken

annan anledning att åka dit: det är så oerhört vackert uppe i krokarna kring åre.

Untitled

lilla kultürlistan mars

nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!

senaste filmen jag blev pepp på
en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)

när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.

sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.

är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!

senaste boken jag läste
lyssnade klart på the echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.

köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.

senaste serien jag sträcksåg
förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.

seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:

dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.

när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.

senaste låten jag lyssnade på
undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här

senaste restaurangen jag besökte
jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.

tre grejer på youtube jag vill rekommendera
det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!

jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.

IMG_5059

men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.

första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.

den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.

mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?

så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.

vi ses i kina, hejdå!

lilla kultürlistan december

äntligen tog mordornovember slut! tyvärr betyder det att vi gick in i december som endast är snäppet bättre än november. förra året var vi i savannah vid den här tiden och fick fem timmar mer solljus per dag(!), så har liksom glömt bort att det blir så här mörkt vid den här tiden. ett perfekt tillfälle att bädda in sig i en massa kulturkonsumtion för att försöka undkomma mörkret således.

senaste tv-serien jag blev pepp på

a very british scandal, en miniserie i tre delar som visas på svtplay med start idag. hugh grant spelar högt uppsatt politiker som försöker ta livet av sin hemliga älskare.

senaste boken jag läste

har hunnit lyssna på två bra ljudböcker den senaste månaden. först ut är michelle mcnamaras i’ll be gone in the dark, om the golden state killer. riktigt bra true crime där fakta blandas med författarens reflektioner, och en otroligt bra inläsning (tips till dig som inte gillar att lyssna på engelska böcker). sedan har jag lyssnat på joyce carol oates mörkt vatten, som tar avstamp i the chappaquiddick incident, där senator ted kennedy körde ner sin bil i vattnet på ön chappaquiddick nära martha’s vineyard. kennedy lyckades ta sig ut ur den vattenfyllda bilen, men hans passagerare, mary jo kopechne, klarade sig inte. oates skildrar den unga kvinnans dödskamp på ett både rysligt och mästerligt sätt, rekommenderas verkligen! läste ut oskuldens tid av edith wharton igår, de 10% sista procenten grep verkligen tag men fram tills dess var det en enda lång startsträcka tycker jag.

senaste serien jag sträcksåg

nu har jag faktiskt inte gråtit på två hela avsnitt

detta besvikna konstaterande kom från mig när jag och calle kollade säsong två av this is us, som precis släppts på amazon prime. jag vet att jag måste sluta tjata, men först måste jag bara få ur säsong två ur systemet först. serien ligger verkligen och dallrar på en känslomässig sträng som hotar att brista precis hela tiden, dessutom är det ur-amerikanskt. men det finns INGEN serie som har fått mig att gråta så mycket. jag gråter när det går dåligt för huvudpersonerna, jag gråter när det går bra för dem och däremellan gråter jag för att serien får mig att vilja bli en bättre människa. på riktigt.

senaste låten jag lyssnade på repeat

hur bra är inte den här?

senaste restaurangen jag besökte

hanna bjöd mig på flott avsmakningsmeny på adam/albin. riktigt gott, även om hanna förmodligen skämdes ögonen ur sig när jag sa att jag ville ha ett ”busigt vin” till maten.

senaste kulturella event jag var på

skansens julmarknad med jenny, min kultürkompis no 1, och hennes son anton. mer om det i ett separat inlägg!

månadens foto

21122013-IMG_2204

det har varit skralt på julpyntfronten i år och är osäker på om det blir någon julgran i år. har känt mig osedvanligt tom på energi den här hösten och vintern. jag har full rulle i veckorna nu när jag övningskör på mornarna så har förhandlat med mig själv om att sänka träningskraven för att få plats med körningen. men tror att avsaknad av regelbunden träning gjort mig orkeslös. vilket i sin tur har gjort att jag knappt ens orkat städa här hemma, än mindre pynta. tur i oturen att det finns gamla bilder på gamla granar att omge sig med! (edit: kom hem till ett julpyntat hem förra veckan. calle, som vanligtvis är julgrinchen, hade passat på medan jag var och tränade (för första gången på tre veckor). blev så himla och märkligt rörd av detta).

tre grejer jag vill rekommendera

måste tipsa om amazon prime, amazons egna streamingtjänst. sajnade på för att kolla tv-serieversionen av neil gaimans american gods, som jag väntat på i en massa år. tyvärr visade sig inte hålla måttet, men det finns en massa bra andra bra serier, ett axplock av favoriter: the marvelous mrs maisel, mozart in the djungle och så this is us såklart. första halvåret kostar typ tre dollar, sedan är det tre dollar i månaden efter det.

fotografen jamie becks fantastiska blogg och instagramkonto med inlägg som snarare påminner om barocktavlor än om uppdateringar i sociala medier. hon är också en av anledningarna till att jag älskar savannah. idag bor hon i en liten by i provence och det ser helt enkelt förjävla härligt ut, speciellt en dag som denna då snön vräker ner.

amaryllis på snitt. ja, det är hemskt miljöovänligt med snittblommor men mörkret blir lite uthärdligare. förlåt jorden.

Amaryllis_DSF1010

lilla kultürlistan juli

juli-listan får bli en något decimerad version då jag förvisso fixat ett mobilt wifi för att hålla mig någorlunda uppdaterad, men är ändå långt från obegränsad data och streaming.

senaste filmen jag blev pepp på


ingen film, men däremot hbo-serien sharp objects! älskar ju gillian flynns stringenta dark places och sharp objects, till skillnad från gone girl som jag tycker är onödigt tjock och för pladdrig. lite osäker på om hbo ens har offline-läge och har inte orkat kolla efter men jag har av folks reaktioner hittilsl att döma något väldigt bra att se fram emot när jag kommer tillbaka från spenaten sen.

senaste boken jag läste
Untitled
karen joy fowlers jane austen-klubben som jag hittade för en tia på myrorna i eskilstuna. älskade ju hennes we’re all completely besides ourselves när det begav sig. gillade också denna, men tror man hade haft mer utväxling av den om man också gillar jane austen (okej, svär  förmodligen i kyrkan här men tycker att jane austen ofta har för många karaktärer som introduceras samtidigt, vilket gör hennes böcker röriga och lite pladdriga).

annars är jag inne i ett stim. har läst klart the deep south, lyssnat färdigt på silvervägen av stina jackson (mycket bra, får norrland att kännas som usa = utmärkt!) ,gäddismmerskan av cecilia klang (vår egen produktion, lättlyssnad och charmig feelgood), för såna som oss av min kollega tiina nevala och henrik karlsson (mycket bra, passar dig som älskade one day av david nicholls. mirja turestedts inläsning av dialogen är för övrigt något av det bästa jag lyssnat på), nej och åter nej av nina lykke (ÄLSKADE denna! för dig som gillade gun-britt sundströms maken eller inger alfvén. välskriven, underbara karaktärer, hög igenkänning (jag är en blandning av inger till sättet och hanne i livssituationen) och bra inläsning. skrattade också gott åt jan, som är den siste att förstå vartåt hans liv barkar, trots att det är så uppenbart för precis alla andra).

senaste serien jag sträcksåg


glow säsong två är bättre än första, och då älskade jag säsong ett. här går vi mer in på karaktärernas utveckling, samtidigt som det såklart händer en massa roliga, rörande och konstiga saker.

senaste låten jag lyssnade på
lyssnade på en kortdokumentär på p1 om jackie shane, en trans-soulsångerska som lämnade amerikanska södern på 60-talet för kanada. låten any other way är så för-e-bannat bra!
https://open.spotify.com/embed/track/4zmDtYcImw2BMf7I6RMqGY

senaste restaurangen jag besökte
grekiska kolgrillsbaren i eskilstuna. hehe.

tre ställen jag vill rekommendera
på den här frågan vill jag nästan skriva ”pass”. jag befinner mig ute på landet och i eskilstuna så fantasin tryter en smula. men om jag hade varit kvar i stan hade jag nog passat på att rensa alla loppisbutiker på prylar. det är på sommaren det går att göra riktigt bra fynd i stan, konkurrensen är närapå noll. förutom möjligtvis på stadsmissionen på nytorget där man får fajtas med japanska, amerikanska och holländska turister.

vår nybyggda trapp är ett ställe jag kan rekommendera. passar lika bra till frukosthäng som till after bilskola-häng. enda problemet är alla getingbon under takpannorna till farstun. getingarna är dock väldigt slöa i värmen.
Untitled
matpiraten i katrineholm är trevligt också. världens mest välsorterade matvarubutik med bra ekologiskt utbud och mat från all världens hörn. plus de har min favoritajvar <3.