den eviga köksrenoveringen på torpet

hur gick det med sommarens (och de föregående somrarnas) löfte att bli klar med köksrenoveringen på torpet? berätta mer! said no one ever, men det är min blogg så nu får ni vackert följa med.

så för att svara på den högst hypotetiska bloggläsarfrågan: mja, det gick faktiskt inte helt åt skogen.

ser du den gråa färgen på golvfodret? det är originalfärgen, samma färg återfinns på en dörr som undgåtts att målas om med vit plastfärg i torpets ursprungliga hall. tycker den funkar rätt bra med guldockran på fönster och fönsterfoder så den kommer vi ta fram för att behålla.

planen var först att måla väggarna med matt linoljefärg men den innehåller terpentin vilket är ett big nono när man är gravid. så när jag var i stan för ultraljud passade jag på att kvista in på byggfabriken och köpa putsgrund och färg från auro som har den fina egenskapen att den både är ekologisk och giftfri.

det enda problemet är att färgen blev flammig på grund av underlagets olika färgnyanser. detta även efter putsgrundning och tre varv färg. nästa år får vi gå på originalplanen och måla med matt linoljefärg. men nu ser det i alla fall lite mindre ut som att vi bor mitt i en renovering.

fönster och foder inomhus målades med guldockra. kanske en av de finaste kulörerna? vanlig linoljefärg går att måla med som gravid. såvida man inte späder ut färgen med terpentin men det brukar jag aldrig göra ändå.

ett annat lyft var att vi uppgraderade vår kökssoffa till en mer nätt modell. även om calle tycker att den ser ut som ett dass. han må ha rätt men det blev ändå ett lyft från mammas till mig fyndade, enligt egen utsago ”en jättegammal kökssoffa med massor av charm”. kökssoffan visade sig vara från kanske 80-talet, skruvad med skruvar som funkar till inseksnycklar och en skiva i mdf i basen. älskar verkligen omtanken men min mor bör nog inte jobba som värderare på ett auktionshus.

taket började jag måla i en varmgrå ton som förvisso passade bra med guldockrakulören, men som på plats blev en väldigt obestämbar grågrön färg. dessutom var just den tillverkarens linoljefärg lite väl glansig. så nu är tanken att vi målar med matt linoljefärg även här. calle vill ha pompejanskt rött, och tycker att mitt förslag med kimröksgrå, här provmålat i lite olika nyanser, är utråkigt. för att kompromissa har jag i ett svagt ögonblick lovat honom att vi ska måla väggarna i en rödaktig ton istället (hoppas han hinner glömma detta till nästa sommar).

Köksrenovering_DSF1091

kvar att göra är sen att befria spiskåpan från plastfärg och måla nytt, fräscha upp det gamla femtiotalsköket med ny färg och måla golvet, i nuläget lutar det åt att det blir något slags rutigt mönster. och SEN är vi äntligen klara.

de sista dagarna på semestern

kära dagbok! de sista dagarna på semestern gjorde jag följande:

klädde mig som en polkagris. och badade förstås. då utan polkagriskläder.
Untitled
drack ett och annat glas bubbel.
_DSF1032
läste bok med allvarlig min.
_DSF1048-3
ibland slog jag ihop göromålen och multitaskade.
Untitled
bestämde att det var kräftpremiär redan i mitten av juli. kolla in dessa klor! lokalfiskat, av vår stadiga kräftkran bernt, såklart
_DSF1060
vi jobbade i vårt anletes svett, byggde ny trappa till köksingången och målade om dörren. målade också en massa trädgårdsmöbler, bland annat kräftbordet ovan. ottossons degerbergagrön om nån undrar, en fasligt trevlig kulör.
_DSF1074
sen tog semestern slut. lyckades dock leva i ett zenliknande postsemester-rus i exakt en och en halv vecka innan vardagen på sedvanligt manér drämde en i huvet. kanske får öppna en burk linoljefärg och sniffa på om vardagen blir för olidlig.

jag kämpar på

”hur går det med körkortet?” är den fråga jag oftast får just nu. och för att svara på frågan: det går inte bra, tackar som frågar. det går till och med sämre än förväntat.

under våren har jag verkligen försökt att omforma min fasta övertygelse om att jag inte är gjord för körning till följande: allt sitter i huvudet. tror man att man kan köra, så kan man. till min hjälp: dubbla examina i (förvisso) humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen, expert på att förutse situationer, flexibel, uppvuxen med lynnig stadstrafik.

herregud, till och med artonåringar och idioter har körkort, så varför inte jag?

med tio genomförda lektioner, det vill säga halvvägs in i (den mest omfattande) kursen har jag fortfarande inte tagit mig förbi växlingsmomentet. jag är godkänd på 2%, det vill säga inledande manövrering, när jag borde ligga på 50%. jag tänker att det är bra att min inre duktiga flicka, den som aldrig skulle våga om hon inte var säker på att hon klarade det, får lite kbt-träning i hur man rycker på axlarna även fast saker (koppling, växlar, bromsar) inte går som man vill. ibland är det mycket frustrerande.

men framförallt går det förbannat långsamt.

jag vet vad min körlärares ord ”vad bra, du kämpar på” egentligen betyder. på senare tid har det kompletterats med ”du vet att du kan ta körkort för automat, va?”. och som senast ”det är min skyldighet att upplysa om att körkortet kommer bli kostsamt om du kör med oss utan att köra privat också”. min envishet är både en gåva och en förbannelse.

annars händer det inte mycket. jag går upp tidigt på morgonen, äter min landetfrukost bestående av yoghurt med jordgubbar, ägg från bäsbo och så mackor från finska bageriet. kaffe, alltid kaffe. sätter mig sen på bussen till eskilstuna.
_DSF1137
i väntan på bussen tillbaka till äsköping går jag på myrorna. det är den enda loppisbutiken inom gångavstånd så jag kan sortimentet vid det här laget. ibland får jag med mig något hem.
_DSF1133jag blandar en drink eller tar ett glas vin när jag kommer hem från körskolan (because i’ve never been so much worth it) och läser en stund eller lyssnar på p1. fråga mig vad riksdagspartierna vill uträtta nästa mandatperiod, jag kan allt vid det här laget.
_DSF1110
när skuggan kommer till grönsakslandet går jag ett varv och rensar ogräs.
_DSF1113
_DSF1117
jag håller vattnandet till ett minimum. inte för att jag är för lat för att springa mellan brunnen och grönsakslandet, utan för att jag har fått en irrationell rädsla för att ramla ner i det mörka hålet. brunnen är 2,75 meter djup men ganska smal, skulle man kunna pressa fötterna mot den andra sidan och sakta ta sig upp den vägen? jag vet att de här tankarna förmodligen är en släng av lappsjuka, men tills vidare får sockerärtorna och mangolden kämpa på. precis som jag.

jag målar trädgårdsmöbler och svettas i 26-gradig värme på kvällskvisten.
_DSF1118
_DSF1127
eller så plockar jag körsbär eller hallon.
_DSF1139
jag tittar på regnmolnen som aldrig verkar komma över på min sida om vägen.
_DSF1134
på helgen kommer calle ut. vi gör något duktigt, typ snickrar en ny trapp. sedan åker han hem.
Untitled
så har ytterligare en semestervecka gått. och trots allt har jag det bra härute. jag saknar inte stan alls.

äkta trädgårdsstolar från grythyttan?

loppissäsongen har börjat bra, tackar stackare som frågar!

förrförra helgen var vi på landet. på väg till ett rafflande besök på retuna återbruksgalleria i eskilstuna svängde vi förbi en gårdsloppis. den visade sig tillhöra en man som skulle flytta och som nu rensade ut. där hittade jag ett par trädgårdsstolar i gräslig färg men med ett himla bra gung till ett facilt pris. jag utgick från att stolarna inte är äkta grythyttan eftersom sån tur har man ju bara inte, men nu när jag googlar så skulle det faktiskt kunna vara det. finns det någon i sajberspejs som kan hjälpa till med bedömningen månne?
oavsett vilket är kap-faktorn hög. och hanna lyckades med konststycket att få mannen att sälja en trädgårdssoffa som egentligen inte var till salu och dessutom deala till sig hemleverans till torpet, tack tack.

Untitled
tänker mig att efter en omgång linoljefärg (eller kanske snarare tre) kommer de bli ett fantastiskt sällskap i den sörmländska djungeln som omgärdar vårt torp.