nu har det blivit dags för den andra delen i sommarens stora happening, det vill säga dalakultur i goda vänners lag. dag två fiskade jag upp jenny i leksand och sedan satte vi kurs mot det kulturigaste kulturiga i dalarna, det vill säga carl och karin larssons hyttnäs.
men först lite loppis. för när man beställer resa med nostalgifabrikens eskortservice (hehe) ingår loppistur. det är för övrigt en av mina starkaste drivkrafter att skaffa körkort då jag tyckte att calle körde förbi alldeles för många loppisskyltar.
när vi svängde av för en loppis i närheten av sundborn såg vi att det råkade finnas en sevärdhet i närheten, nämligen carl von linnés bröllopsstuga. som namnet antyder var det här som carl von linné och sara lisa moraea hade fest efter sitt bröllop (namnet antyder dock inte alls att sara lisa visst var född och uppvuxen här …).
alltså, vilken dold juvel! kolla på dessa väggmålningar! bårderna!
vi gick så att säga IGÅNG på saker här som synes.
sedan gick vi ut i den fantastiska, jag repeterar, FANTASTISKA köksträdgården. det finns dessutom en broschyr att få som listar varenda växt i trädgården och dess kulturhistoria. om man är sugen på att göra något liknande hemma, vilket man såklart är.
ett plus för små skyltar som uppmanade oss att smaka på växterna som gick att äta.
sedan anlände vi till sundborn. det är verkligen löjligt vackert.
vi kvistade in på en loppis, men köpte inget.
eftersom vi var aningens tidiga till visningen gick vi över vägen till stora hyttnäs och fikade först.
sedan var det dags för den guidade turen i huset. för att citera jenny: vma, det är tantsläpp i sundborn idag. stäng fönster och dörrar och håll er inne.
man får inte fota inomhus, men det gör inte så mycket för det finns så mycket fint att fota utomhus.
jag tror jag har någon liknande stor träkruka (?) i boden på landet. vore fint att plantera något i den, som här.
efter visningen, mätta och belåtna på kulturupplevelser, träffade vi på den här lilla andfamiljen på väg mot bilen.
men loppis var vi inte mätta på. så vi åkte in till leksand för att köra ett sista loppisrace. det blev inga köp tyvärr men det vägdes upp att vi istället blev inbjudna på husesyn av en kvinna som renoverade sin mammas gamla hus. otroligt trevligt!
det är ju allmänt känt att min styrka som teoretisk krusidulltant vida överstiger min praktiska. att befinna sig i en pandemi där alla helt plötsligt börjar pyssla med allsköns olika diy-projekt är alltså något av en plåga i dubbel bemärkelse. men jag försöker att inte vara åtminstone så mycket sämre jag, så här kommer en lista på den senaste tidens diy-projekt där jag också betygsätter mina insatser.
projekt surdegsbröd
när pandemin började i mars satte jag igång två surdegsstarter. den ena dog direkt, eller ja, sanningen att säga kom den aldrig igång. tror att detta berodde på att mjölet hade gått ut och enligt surdegsexsperter ska man ju använda färskt mjöl. tyvärr var det här under hamstringsperioden så det var stört omöjligt att hitta ekologiskt mjöl i hyllorna.
vid den andra surdegsstarten fuskade jag och hade i honung, och jädrar i min lilla burk vad det puttrade. ända fram tills den fjärde dagen då jag upptäckte att surdegsstarten var täckt av ett monstruöst ludd. bara att kasta.
vid tredje försöket köpte jag en surdegsstart genom ekoringen jag är med i. lyckades döda denna nästan direkt. men eftersom jag visste att det skulle hända var jag förutseende nog att frysa en del av den. känner jag mig själv kommer den ligga där i frysen till 2022.
betyg: går det att få minuspoäng?
projekt frösättning
shopping är mitt forte så jag lyckades komma ihåg att lägga en beställning på fröer. och impecta kommer dessutom från julita vilket kändes passande eftersom de ska ner i jorden där, så här blir det pluspoäng, emma. dessutom var jag ute i så pass god tid att jag kunde beställa trendblomman of the year (enligt mig själv), innan den tog slut för säsongen, vallmon amazing grey. starkt jobbat med både det och försöken till trendsättning!
jag förodlade majs och humleblomster ”flames of passion”. majsen råkade jag sätta ut lite för tidigt så de dog, och humleblomstren kom aldrig ens upp. måste ha varit något fel på alla 70 fröerna, heh.
men jag lyckades hitta humleblomster ”mai tai” på en plantskola i nacka, så nu har de åkt ner i jorden. tror dock att jag placerade dem lite för soligt, så jag får se om de lever nästa gång vi är på landet.
jag är så glad förresten över att ha ett landställe som dels låg inom tvåtimmarsgränsen när reserestriktionerna lättade i våras, och dels har en stor trädgård. de timmar jag har påtat i trädgården har jag inte tänkt på corona alls. det är först när man kommer på sig själv med att tänka ”oj, nu har jag inte tänkt på corona på två timmar” som man börjar förstå vad den här lågintensiva, molande coronastressen gör med en.
passade även på att plantera jordgubbar och potatis. allt har kommit upp, förutom vallmon, hur 17 gööör man? kan man förodla vallmo?
betyg: 4 hundvalpsblickar från calle som inte kommer få någon majs i år av 5.
projekt balkongen
eftersom vi inte visste om vi överhuvudtaget skulle få åka till landet i sommar så tänkte jag att det nog var lika bra att inreda balkongen med fägring. köpte assnygga lerkrukor (som sagt, shopping kan jag) och tjoffade ner lavendel. den tyckte nog att det var lite väl tidigt att bo ute, men har förvånansvärt nog hållit stilen, vilket inte kan sägas om murgrönan. men sammantaget är det en mycket bra förbättring av balkongen.
betyg: 4 omplanterings-GT:s av 5.
projekt näverväska
jag hittade en näverväska för en tjuga på bakluckeloppisen på rosenhill förra året. förvisso torr som fnöske [sic] och i stort behov av en ny läderrem. lämnade in den hos skomakaren till det facila priset 400 kr, så helt plötsligt var det kanske inte ett fullt lika bra fynd, heh. men kul att stimulera hantverkare och så vidare.
har sedan smörjt in den med nån återfettande grej jag hittade i städskåpet. locket är fortfarande trögt att få upp, men jag kan trösta mig att det är det också för eventuella ficktjuvar.
a for effort men ändå ett fynd med fadd eftersmak. speciellt som att jag ännu inte burit den eftersom jag misstänker att den inte kommer vara så snäll mot klädesplaggen den kommer att skava emot.
betyg: 2 skogstoner från en näverlur av 5.
projekt nässelsoppa
vår trädgård är ett tillhåll för allsköns ogräs, främst nässlor. de blir enorma och deras rötter är tjocka som grenar. så här var det bara att gå loss.
jag säger inte detta ofta om min matlagning, så håll i er nu: nässelsoppan blev så sinnessjukt god! förmodligen är det tack vare saltet och grädden, men jag kan ändå inte låta bli att bli lite imponerad av mig själv.
betyg: 6 perfekta ägghalvor av 5.
projekt lägga om taket
förra sommaren kom byggaren och antikvarien från julita gård och tittade på vårt tak. efter mycket tittande, petande på brädor och hummande bestämdes det att en takomläggning är nödvändig. idag är övervåningen mest ett tillhåll för fåglar och allsköns naturbös och en gång förirrade sig till och med en fladdermus in. så takomläggningen innebär förhoppningsvis att vi inte behöver sova i vardagsrummet så värst länge till utan kan flytta upp sovrummet på övervåningen snart.
mindre kul var det att få ett nyhetsbrev i april som berättade att gården gått upp i stabsläge i coronatider och att bara det mest akuta kommer att underhållas. ett läckande tak är förvisso hyfsat akut, men å andra sidan har det ju stått såhär i många år så ett år hit och dit spelar kanske ingen roll.
därför blev jag så otroligt glad när det visade sig att de faktiskt börjat med takomläggningen! inköpen var gjorda sedan i höstas så det var bara att sätta igång. ibland har man tur.
ska man vara petig så är det ju inte direkt jag som står uppe på taket och roddar med papp och läkt, men vill ändå klappa mig lite på axeln för att jag styrde upp detta, kontaktade antikvarien och allt det där. bra jobbat!
betyg: 4 trasiga tegelpannor av 5.
projekt växtvägg
när min farmor gick bort i början av 2000-talet övertog jag en porslinsväxt av henne, som säkert hade 20 år eller mer på nacken redan då. maken till mer enkel och tacksam växt har jag aldrig varit med om! den har överlevt min bristfälliga omtanke under debaseråren då hemmasysslor inte riktigt var prioritet (en gång glömde jag bort att vattna den på tre månader tex). den har följt med i alla flyttar och fått både för lite och för mycket sol utan att knota. år efter år har den vuxit och belönat mig med vackra rosa blommor med tung söt doft. och nu känner jag att det är dags att ge den här blomman den uppmärksamhet och omtanke den förtjänar.
så jag bytte till en större kruka och bad calle, vars estetiska öga är lite vassare än mitt, att spika upp ett par spikar på väggen som blomman kan luta sig emot.
et voilà! jag tycker det blev ganska fint! tanken är att vi bygger på växtväggen genom att sätta upp fler spikar när och där det behövs.
betyg: 5 calle frammanar sin inre ernst kirchsteiger av 5.
projekt marmelad
kan ett projekt gå lite för bra? har gjort tre omgångar marmelad och använt upp ca en tjugondel, vilket känns ganska typiskt va?
den första omgången jag gjorde tror jag innehöll rabarber, men kommer ärligt talat inte ihåg och har inte smakat på den ännu. hehe.
omgång nummer två gjorde jag på maskrosor. läste en massa bloggar som följt olika recept och skrivit om resultaten, och höftade sedan till ett eget recept utifrån detta. två saker som återkommer är att man ska ha mycket mindre maskrosor än vad de flesta recepten anger och att marmeladen ska ha en ganska vattning konsistens när den är färdigkokad, den tjockar på sig av syltsockret under natten när man ställer in den i kylen. den här marmeladen är riktigt god till tex ostbricka så kommer absolut göra en ny omgång nästa år.
till sist gjorde jag en (eventuellt andra) omgång rabarbermarmelad, mest för att hålla efter i vårt odlingsland där rabarbern har en tendens att skugga de andra odlingarna.
betyg: 4 bortglömda marmeladburkar längst in i kylskåpet av 5.
projekt köksrenovering på landet
här har exakt noll hänt sedan förra året och ytterst lite sedan 2018 när vi började. i år har jag slängt en blick på taket och väggarna, suckat och åkt ner till det lokala icat och inhandlat en mårbackapelargon istället.
betyg: 5 sminkade grisar av 5.
projekt lilla hyttnäs-spaljé
vår framsida på torpet är egentligen husets baksida. på den här sidan finns inga fönster. så för att liva upp fasaden lite ska vi plantera klätterrosor som ska få fylla hela väggen. men då behövs en ordentlig spaljé som dessutom står en bit utanför fasaden så att det inte bildas fukt. här har calle satt igång att snickra.
(inser nu att hälften av alla mina coronaprojekt har bestått i att jag har bett calle göra dem åt mig, ehehe.)
eftersom vi har haft byggställningar på den här sidan så har vi pausat projektet tillfälligt och dividerar nu om vilken färg vi ska ha. vit (calle) eller kromoxidgrön (emma)? vi brukar lösa färgfrågor i hemmet med att den som tar tillfället i akt och målar först vinner. så vi får se vem som får sista ordet.
det är sen gammalt (no pun intended) att jag varit en pensionär de senaste 20 åren. när jag fyllde 27 gick jag med i en hembygdsförening, när jag var 31 hade jag landställe. när jag var 35 började jag läsa lantliv. och precis innan jag fyllde 39 hann jag med ett besök på trädgårdsmässan. ja, ni hör ju.
(vill dock för ordningens skull tillägga att trädgårdsmässan var björns idé från början.)
efter att ha löst biljett till mässan besökte vi svenska pelargonsällskapets monter, tittade på olika sorters kompostlösningar samt beundrade finalisterna i fågelholks-sm. jag var på jakt efter humleblomster ”flames of passion”-frön men hittade tyvärr inga. är pinsamt medveten om att nerd-o-metern precis gick i taket här …
däremot blev jag glatt överraskad över att carl larsson-gården hade en egen monter på mässan. jag har nämligen varit himla nyfiken på en matbokav elisabeth svalin gunnarsson, som också skriviti min trädgård vill jag vara karin. en matbok kan vanligtvis bara beställas genom carl larsson-gårdens webshop, som jag av oklar anledning har varit för lat för att göra, så jag slog givetvis till. fick den så här fint signerad!
författaren berättade att hon faktiskt hade hittat mer om karin larssons matlagning i sina källor än om trädgården på lilla hyttnäs. så det hade varit givet vad uppföljaren skulle handla om.
björn bläddrade lite snabbt i den och konstaterade: det är mycket text men inte så många recept. vilket passar den utmärkt för den teoretiska krusidulltanten (dvs jag). det är faktiskt fascinerande hur man kan vara så matintresserad som jag utan att för den skull gilla att laga mat.
vi avslutade mässbesöket med en fika i flytande form. björn mycket nöjd med inköp av salladsfrön. andreas förblev tomhänt men var lika nöjd för det.
sedan kurrade det i våra magar och vi styrde kosan mot en stenkolsgrill någonstans i älvsjö som björn hade datat upp.
maten var ungefär så god som bilden nedan illustrerar.
sedan promenerade vi till telefonplan och det var den söndagen.
nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!
senaste filmen jag blev pepp på en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)
när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.
sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.
är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!
senaste boken jag läste lyssnade klart påthe echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.
köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.
senaste serien jag sträcksåg förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.
seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:
dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.
när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.
senaste låten jag lyssnade på undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här
senaste restaurangen jag besökte jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.
tre grejer på youtube jag vill rekommendera det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!
jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.
men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.
första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.
den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.
mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?
så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.
nostalgifabriken 