frigolitsitsens lov

för ett par veckor sen åkte vi ut på torpet för sista gången det här året. eller det var nog fler än ett par veckor vid närmare eftertanke. tiden går fort när man har roligt. och/eller/samt en ettåring som stjäl exakt all tid.

för att slippa stressa från stan på fredagskvällen åkte vi ut på lördagen.

när vi kom fram avslöjade höstsolen att det väl inte gått så värst framåt med torprenoveringen det här året heller. det behövs minst två lager färg till på väggarna och fönstret är fortfarande halvmålat. jag skyller på barnet även här.

jag plockade upp ett sista loppisfynd nere på byn också. en perfekt korg att förvara överkast och annat sänglinne i sovrummet på torpet.

jag skulle vilja skylla mitt pryltokiga leverne på barnet även här, men eftersom hon knappast har en uppfattning om materialistiska ting blir det aningen svårt känner jag.

om man nu inte kan hävda att man investerar i märtas arv förstås. ”varsågod, du får en rottingkorg att minnas din mor med”. hmmm. den var bra måste jag säga.

mamma och pappa kom över och fikade. nu syns det inte på bilden här nedan men varje år efter att löven fallit har vi viss sjöutsikt, som man säger på mäklarspråk.

det ser ut som att märta smälter denna information. men i själva verket tror jag att hon mest tänker på tuggleksaker och sina gosedjur.

efter att mamma och pappa åkt hem ägnade jag mig åt ytterst viktiga saker som att fotografera torpet i höstsol.

så fort solen gick ner blev det givetvis smällkallt. alltid lika kul att gå på dass på hösten när det är både mörkt och kallt.

tack gode gud för frigolitsits.

ny dag. nya tidningar att riva sönder!

medan märta sov förmiddag passade jag på att ta en tur i hagen.

dimmigt var det.

jag var på jakt efter stolt fjällskivling och blomkålssvamp, som jag vet finns i hagen, men just den här dagen var inte svampplockargudarna med mig.

fast sen råkade jag gå förbi ett nedfallet träd och vad skådade mitt norra öga?

ostronmussling. där ser man. inte så pjåkigt att ha en sådan odling på armlängds avstånd. tack tack.

sedan packade vi ihop oss. nu blir det inga fler bilder på hemodlade blommor och grönsaker och annat strunt på ett tag.

hejdå!

den allra sista skvätten sommar eller ett inlägg om hur livet ger och tar

hur sen kan man vara i sitt bloggande? det känns som att varje inlägg jag skriver tänjer på gränserna mer och mer. men alla bloggare ska väl ha sin specialitet så min får väl vara extrem senfärdighet då. för nu gott folk är det dags för de sista uteserveringsbilderna, strandhängsbilderna och så vidare för det här året.

rent allmänt har den här sommaren varit ganska konstig. att vara själv med märta på landet alla dessa veckor tog liksom lite knäcken på mig. samtidigt har det varit alldeles underbart att få vara barnledig när det är varmt och skönt. dessutom med ett alldeles fulländat och perfekt barn som märta, hehe. rent logistiskt är det dessutom enklare med barn på sommaren, mindre påbylsning av kläder och så vidare, lättare att sitta ned vid en uteservering istället för att knö sig in på ett ställe med en barnvagn osv. samtidigt är det svårare att natta barn när det är 32 grader i lägenheten eller när solen går upp vid 4.30.

livet ger och tar så att säga.

om vi ska betygsätta min bilddokumentation enligt livet ger och tar-systemet, som jag uppfann alldeles nyss, så är denna bild nedan är definitivt från livet ger-sidan.

vi hade ett tidigt besök på bvc och efteråt däckade märta i barnvagnen. mamman firade med en andra frukost och en redig kopp cappucino samt en sådär tre sidor läsning i bok (vilket är ungefär det man hinner med innan barnet vaknar. hur hårt barn än sover vaknar de på något magiskt sätt när man precis ska göra något man absolut inte kan göra med ett barn i sällskap, så det är väl lite livet tar på denna bild också)

nästa bild får väl klassas som livet tar.

efter att ha undkommit covid i smått osannolika två och ett halvt år blev det så slutligen min tur. alla andra verkade få den milda varianten medan jag mådde fruktansvärt dåligt. det var otroligt länge sedan jag var så sjuk. märta var dessutom sjuk samtidigt så jag kunde även bocka av att vara supersjuk med sjukt barn. så där tog ju definitivt livet ännu lite mer. å andra sidan: utöver det uppenbara att jag och märta slapp bli dödligt sjuka så rev jag åtminstone av covid innan jag började på nya jobbet.

se där, livet ger igen.

nästa bild är uteslutande livet ger.

vi åkte alltså ut till saltsjöbadens havsbad med märta. det var ganska sent på kvällen så solen var alldeles gyllene och kastade långa skuggor. en av de sista riktigt varma sommar dagarna.

nästa bild är också uteslutande att livet ger. är på väg till mitt nya jobb, första pirriga dagen!

har dessutom lyckats med konststycket att inte slarva bort mina solglasögon under sommaren, cheers to that!

nästa bild visar märta i gasen, vilket hon är ca 89% av sin vakna tid. en livet ger-situation förutsatt att man är pigg och har fått sitt morgonkaffe. annars är det ganska plågsamt faktiskt.

istället för middag: jag och tove tog oss en glass på sticky nikky på skånegatan.

helt plötsligt när vi satt där kom en first line jazzorkester. lite musik på kvällskvisten, jomantackar.

ute på landet igen. den här sommaren misslyckades jag kapitalt med gurkan. förmodligen för att det var så kallt där i början av våren.

men salladen och morötterna kämpade på som vanligt i alla fall. och calles tomater såklart.

en lördag hade vi hanna och hennes mamma över på kräftskiva.

vi tänkte hålla oss utomhus men helt plötsligt öste regnet ner. sedan började det åska så att det skallrade i rutan. låt oss säga att jag var väldigt nöjd med att vi hade kräftskivan hos oss.

ja, och det var hela sommaren år 2022.

midsommar 2022

så var midsommarhelgen här och min vana trogen är den givetvis dokumenterad. jag har inte orkat tjorva in mina egna presets i lightroom sen datorn återställdes så det blev en lite hafsig bildredigering. men ska man vara semi-snabb på att läsa om mina auktualiteter får man hålla tillgodo med det som bjuds.

fast nu var det ju inte mina bildrelaterade vedermödor vi skulle diskutera utan den härligaste högtiden av dem alla, nämligen midsommar. som tillbringades på landet och richard och kristina. förra året var jag ju nykter eftersom jag bakade ett barn så den här midsommaren erbjöd sig calle att vara nykter. det blev dock min näst nyktraste midsommar någonsin. dels för att snapsen som erbjöds var den äckligaste av dem alla, nämligen bäska droppar.(till värdparets försvar var flaskan en gåva, men jag kan ärligen inte förstå folk som frivilligt köper denna?).

dels var det nyktert eftersom jag inte kan tänka mig något värre än att behöva ta hand om ett barn när man är bakis. det är tillräckligt kraftansträngande ändå så att säga.

nedan ser vi midsommargänget. ej i bild: calle och märta. de som inte dricker alkohol får inte vara med på bild.

skoja! här är de.

jamen välkommen och skål då!

efterrättsförberedelserna. daim ska krossas och så vidare.

en fantastisk god efterrättspaj. jag tog om tre gånger.

vanligtvis brukar man få bylsa på sig rejält på midsommar (och alla andra sommarkvällar med för den delen) på grund av alla mygg. men detta år har det varit väldigt lite mygg.

iofs kommer det väl ändras nu när regnet har öst ner igår och i förrgår.

när klockan var kvart över tolv tackade vi för oss och åkte hem. märtas första midsommar var till ända.

lite mer rajiga midsomrar kan beskådas här:
2021 (kanske inte här eftersom jag var preggo)
2020 (en spontanare i julita)
2019 (stressfritt i stan)
2018 var jag i mockfjärd men verkar inte ha något bildbevis på detta
2017 var jag på julita men verkar inte ha något specifikt inlägg
2016 del 1 och del 2 i julita
2015 i julita
2014 i, eh, julita
2013 i new orleans men har inget inlägg specifikt från midsommar
2012 i min trädgård på malmgårdsvägen
2011 i bastuparken
2010 på rådmansö

2021 års upplaga: kräftskivan på torpet

jag vet att jag lovade ett loppisinlägg senaste gången vi hördes men i väntan på att jag ska bli inspirerad att städa sovrummet pga vill fota en loppisfyndad möbel i sitt naturliga habitat så får vi chilla lite. eller kanske tom chilla mycket då vi har örtio ouppackade väskor från landet med smutstvätt samt ren tvätt från diverse olika tvättomgångar som ska in i skåp och lådor innan det kan bli tal om en fotosession.

men frukta icke, ty eder bloggare i bukten har lite annat kvalitetscontent att servera under tiden! närmare bestämt kräftrelaterat sådant. det är ju ändå augusti och så vidare. (även om dessa bilder togs i juli)

vi går starkt ut med en bild jag fotat i lönndom åt er kära bloggläsare. jag har ju tidigare berättat om vår fascination för den lokala kräftkranen bernt. jag har dock känt att beskrivningen inte gör honom rättvisa. så här har ni stiliga bernt i all sin prakt.

vi var ju lite oroliga för honom förra året då lappen han vanligtvis sätter upp på ica i kräfttider inte dök upp. det visade sig att han hade brutit benet lagom till kräftfisket. men han hade tydligen fiskat ändå. ”vadå, glömde jag att sätta upp lappen? det märkte inte jag, folk ringde ändå”.

sen snabbt hem igen för att förbereda välkomstdrink till gästerna. kan för mitt liv inte komma ihåg vad calle hade i dem men gissar att de som drack alkohol fick sin spetsad med bourbon eftersom det är calles standardsprit till allt. att döma av grumligheten kan drinken också innehålla cloudy äppeljos efter ett tidigare besök av johanna som varken dricker kaffe eller te till frukost men gärna jos. det som toppas på bilden gissar jag är alkoholfritt bubbel. man tager vad man haver helt enkelt.

les guests var kanske föga förvånande richard och kristina. men icke desto mindre otroligt välkomna!

dags att servera kräftorna.

ett tankeexperiment: om du inte fotar kräftorna med din mobil innan maten, har du då sen ätit dem?

bäst att fota ännu lite mer. vill ju inte riskera att inte ha ätit kräftor när vi väl köpt svindyra sådana.

notera att även jag fick något i snapsglaset, nämligen swedish tonics alkoholfria snaps. jag var lite misstänksam mot gin-smaken innan jag testade men det visade sig faktiskt vara ett ganska trevligt inslag som bidrog till lite bett.

sen satt vi väl och gaggade loss om viktiga och oviktiga grejer i ett par timmar innan det blev dags att köra hem sällskapet.

på det hela taget en mycket angenäm kväll!

andreas mödosamma resa och hannas födelsedag

en dag i juli fick jag ett väldigt trevligt meddelande. andreas skulle cykla till julita från stan. drygt åtta timmar skulle det ta.

när kvällen kom förberedde vi välkomstskål.

… och där kom han!

ständig motvind och många backar gjorde resan jobbig så det blev en tidig kväll.

klipp till ny dag och frukost! vi har haft såna enorma mängder hallon och krusbär och kunnat plocka en stor tallrik varje dag i hela juli. och det kryllade av blåbär i skogen. tack naturen!

efter frukost pluggade andreas lite, han läser en kurs i motion design just nu. sen cyklade vi runt i omgivningarna. andreas kunde tydligen inte få nog av att cykla.

på kvällen hamnade vi hos födelsedagsbarnet hanna som bjöd på grillat. första gången vi träffade hennes nya kille också. var ju OTROLIGT nyfiken, men försökte vara lite lagom avspänd och casual. tror jag ändå lyckades.

sen blev det lite kyligt och vi flyttade inomhus.

elda brasa mitt i sommaren var ju en grej att bocka av. men inte helt oävet faktiskt.

en mycket bra dag till ända!