de sista dagarna på semestern

kära dagbok! de sista dagarna på semestern gjorde jag följande:

klädde mig som en polkagris. och badade förstås. då utan polkagriskläder.

drack ett och annat glas bubbel.

läste bok med allvarlig min.

ibland slog jag ihop göromålen och multitaskade.

bestämde att det var kräftpremiär redan i mitten av juli. kolla in dessa klor! lokalfiskat, av vår stadiga kräftkran bernt, såklart

vi jobbade i vårt anletes svett, byggde ny trappa till köksingången och målade om dörren. målade också en massa trädgårdsmöbler, bland annat kräftbordet ovan. ottossons degerbergagrön om nån undrar, en fasligt trevlig kulör.

sen tog semestern slut. lyckades dock leva i ett zenliknande postsemester-rus i exakt en och en halv vecka innan vardagen på sedvanligt manér drämde en i huvet. kanske får öppna en burk linoljefärg och sniffa på om vardagen blir för olidlig.

Annonser

cirkuskräftskivan på julita

jag försöker bekanta mig med min nya kamera, vilket går sådär måste jag erkänna. av någon jättekonstig anledning kan jag inte byta format till råfiler och den har en himla konstig, nästan tecknad feeling på bildkvaliteten. känner dessutom ett extremt behov av att köpa lite bättre optik.

men jaja, det var inte det jag skulle gnälla över här utan förevisa kräftrelaterade festligheter i lantliga environger. det här med dukning i sobra färger går bort när ens möblemang pga lathet på semestern fortfarande är knalligt röda. så hej och välkommen till cirkuskräftskivan!

våra gäster kom med presenter. en rederietkortlek! joker var såklart joker. bert-åke varg var knekt.
som tack för present fick gästerna bubbel, det var de sannerligen värda! dock att jag kollade fel på bolaget (läs: gick uteslutande på etiketten) så det blev visst kolsyresatt vin istället för jäst bubbel. ingen dog dock.


lite lek så här innan allvaret.

för sedan blev det seriöst ätande. vår alldeles egna kräftkran bernt från bygden berättade att kräftorna inte ville låta sig fångas så lätt i år på grund av den kyliga sommaren. när det är kallt gillar de tydligen att gona in sig under stenar och sånt. fullt förståeligt, själv har jag inte ens doppat mig i år. men jag tycker ändå att bernt skötte kräftfisket exemplariskt, spana in dessa klor!

och lagen ska vi inte prata om! sött och salt i ljuvlig kombination. perfektion i ett litet exoskelett.

i övrigt avlöpte kvällen utan några skandaler. att ha landställe verkar addera en sådär femtio år på åldern. lägg till ambrosiakaka hos hanna och richard efter att ha spanat in deras kryddträdgård på torpet och du inkasserar femtio år till.

som calle dock påpekade är det tur att bilden också innehåller en knappt skolmogen gosse i shorts som drar ner snittåldern markant.

tidigare kräftisar:
2010
en till 2010
2011
2013
2015
en till 2015
2016

den sedvanliga kräftskivan på julita

för några veckor sedan, eller ja, om man ska vara riktigt petig handlar det kanske om månader, ägde den stora kräftskivan på julita rum. vilket tyvärr också råkade sammanfalla med ett untzigt rejv i ett kalkbrott som pågick nonstop från fredag kväll till söndag kl 12. bagarn hade med sig öronproppar så honom gick det ingen nöd på men vi andra var inte lika tursamma. hur mycket kan ett rejv låta egentligen tänker ni, men om jag säger såhär: man fick prata riktigt högt när man myste in arbetsveckans slut på farstutrappen tillsammans med ett glas vin och det överröstade mobilhögtalaren när man tog lilla fredagssvängomen. tänk sedan detta nonstop i 36 timmar. var helt slut på söndagen och det berodde inte bara på nubben.

tursamt nog lät det inte lika mycket hos hanna och richard och turligt nog var det där som kräftisen var. så vi lastade fyra kilo kräftor på cykeln och begav oss mot hanna och richard.

sade hej till kossorna i ekskogen samt förevigade den ståndsmässiga allén på vägen dit.


inne i en av ekonomibyggnaderna, som i framtiden ska bli en bar, hade värdparet dukat upp den lilla välkomstdrinken som hade sällskap av ingen mindre än albert engström.

värdparet skålade.

och vi gäster skålade tillbaka.

sedan var det dags att sätta ta för sig och sätta sig till bords. kräftorna var extremt lokala, uppfiskade från sjön rakt över landsvägen. och extremt goda också ska tilläggas. kanske de godaste jag någonsin ätit.



hanna var sedvanligt pepp.


selma höll vakt. kanske mest i hopp om att någon skulle råka tappa mat från bordet.

världens instagramvänligaste efterättsdukning?

sedan gick solen ned och det blev för mörkt för att fota. men en himla härlig kräftskiva var det!