sprit, hattar och kentucky derby på södermannagatan

jag välkomnar alla slags ursäkter till festligheter och säger inte nej till nya traditioner att följa. i den amerikanska södern är kentucky derby ett stående festinslag, kanske mer för att få klä upp sig, bära hatt och sippa den officiella drinken mint julep än för kärleken till hästkapplöpning. så sprit och hattar, kan det bli bättre?!

nä, trodde inte det.

tanken på en kentucky derby-fest har jag haft länge. men senast vi firade amerikanska festligheter (thanksgiving) slutade det med att vi serverade kalkonen först halv tolv på kvällen till ett, förvisso glatt (läs berusat), men hungrigt gäng och sen dess har jag haft lite svårt att sätta mig i fest-sadeln igen (no pun intended). så även om det var första gången vi firade kentucky derby känns det ändå som en kär gammal tradition.

förberedde mig dagen innan genom att stryka min loppisfyndade nk-hatt för 20 kr.

på själva dagen iklädde jag mig min tantigaste outfit.

upplägget: man tog med sig dryck av choice av antingen bubbel eller whisky och vi stod för mint julep-ingredienser, tilltugg och den traditionella grytan burgoo.

sedan dök gästerna upp, finklädda och allt. vilka raringar!

hanna var såklart där!

för dagen utpyntad med häst.

en del hade också klätt upp sitt vin. pluspoäng på detta!

riders up!

våra gäster fick gissa vinnare i the run of the roses, det mest prestigefyllda loppet på kentucky derby.

eftersom det riktiga loppet gick av stapeln klockan 19 amerikansk tid dvs klockan tre på natten svensk tid så tog vi förra årets lopp och projicerade det på väggen så att alla kunde heja på sin häst. vinnaren blev hästen justify om någon undrar.

bagarn vann inte. men han var glad ändå. faktiskt var det ingen som lyckades pricka in rätt häst.

funderar på om man kan ha hatt varje dag. det är ju förjävla snyggt alltså!

björn visar upp ett gott, rökigt naturvin.

att bjuda vänner, kollegor och andra jobbrelaterade personer och bjuda på stor dagsfest med fokus på sprit är för övrigt ju lite vardagsedge.

tur att strindberg höll ögonen på oss.

vid nio hade vi, tro det eller ej, druckit upp precis allt i hemmet med en alkoholhalt. och när de andra gick ner till det lokala vattenhålet blecktornskällaren tackade jag och sa godnatt och fick mig en redig nattsömn. dagsfest ftw!

roadtrip i usa 8: jag lär mig ingenting om bourbon i kentucky

 kentucky var en liten trevlig överraskning. så här ståndsmässigt ser det ut på woodford reserve i bourbon county, där man – föga förvånande – gör bourbon.

 här skulle jag kunna göra en stor utläggning om tillverkningsprocesser och hur bourbon skiljer sig från annan whisky och så vidare, men jag har helt enkelt glömt det mesta (läs: jag var för upptagen med att fota så jag lyssnade inte riktigt).

det jag vet är dock att bourbon till skillnad från många andra whiskysorter tillverkas av minst 51% majs. det var nog det enda av värde som fastnade.

destilleri-kattens namn glömde jag också bort.

efter provsmakning, en fin portion bourbonchilli och lite häng i gungstolarna på porchen var det dags att säga hejdå och bege sig mot virginia.

på vägen dit tvingade jag mina medpassagerare att köra en avstickare förbi en sevärdhet som heter duga. på pinterest vimlar det av finfina bilder på detta geologiska under och när väl tillfälle ges kan man ju inte bara åka förbi den utan att titta på den.

vi fick gå över stock och sten på en stig som till en början var behaglig men som senare bjöd på en redig lutning.

 samt lite andra strapatsrika utmaningar.

sedan: besvikelsen när det visade sig vara en helt annan sevärdhet!

 besvikelsen varade dock inte så värst länge, för det visade sig vara rätt fint där med. det var väl tur för annars hade väl jag blivit avsatt i skogen av mina medtrafikanter.

nästa stopp virginia!

mina tidigare inlägg om roadtripen läser du här: 1, 2, 3, 4, 5 och 6