roadtrip i kalifornien etapp sex: kinesiskt i san francisco

den alternativa rubriken till det här inlägget skulle också kunna vara ”när vi åkte till san francisco och ägnade en hel förmiddag åt att hitta en parkeringsplats”. visserligen fanns det ett svindyrt parkeringshus i backen nedanför vårt hotell men när vi väl började leta efter en ledig plats på gatan (som var betydligt billigare) kunde vi liksom inte sluta. men till slut blev vi så kissnödiga och hungriga så vi gav upp och parkade i parkeringshuset. gissa vad vi hittade efter fem minuters promenad på vägen till lunchstället … jaja.

i alla fall, efter att ha uträttat de basala behoven kände vi oss som människor igen och promenerade ner mot vattnet. vi hann precis ner till hamnen i tid till de sista solstrålarna.

obligatoriskt besök på pier 39 för att säga hej till sjölejonen.

tre sekunder efter att jag tagit den här bilden låg krabban i måsens mage.

efter att solen gått ner promenerade vi till chinatown och slank in på chinatown äldsta bar, red’s bar, som serverar ”reasonable drinks at reasonable prices”. jag bad om en drink ”precis vadsomhelst med ingefära i” och tyckte jag var väldigt casual, men det visade sig att det var lite väl höga krav för jag erbjöds vodka med citron istället. hehe.

klockan sju hade vi bord på z & y restaurant, som enligt källor bjuder på stans bästa szechuanumat. dessutom råkar det vara barack obamas favorit. kör alltid på säkra kort när jag äter szechuan; la zi ji det vill säga chilikyckling med szechuanpeppar och gan ban si ji dou som alltså är frasiga gröna bönor. calle tvingade mig också att beställa en oxsvansrätt, som smakade precis som svensk husmanskost. allt var ot-e-ro-ligt gott!

sen avslutade vi på sunkbaren med den snyggaste neonskylten, där bland annat anthony bourdain gillade att dricka chinese mai tai.

dagen efter drog vi norrut!

är du överdrivet intresserad av när jag var i san francisco för tio år sen, det sista stoppet på en månadslång roadtrip, så kan du förresten läsa om’et här:

roadtrip i kalifornien etapp fem: naturvin i berkeley och hipsters i oakland

livet som fullfjädrad söderhipster innebär vissa skyldigheter, inte minst när man är ute och reser. att hänga i den stadsdel som är mest lik södermalm är ju givet. men man måste också ta andra kulturella uttryck i beaktande. hipsterns givna val av alkoholhaltig dryck till exempel, vilket nuförtiden är naturvin.

eftersom kalifornien producerar enorma mängder vin tänkte vi oss att vi formligen skulle bada i naturvin på olika vingårdar i kalifornien. men efter en snabb googling på naturviner i distrikten napa och sonoma insåg vi att nej, här finns det inte mycket att hämta förutom väldigt storskalig produktion. jaha, men var hittar man naturvin i kalifornien då?

det visade sig vara på ett lite otippat ställe, nämligen berkeley.

men först checkade vi in på ett av stans ikoniska boenden, berkeley city club, som ursprungligen byggdes som ett privat klubbhus för berkeley women’s city club år 1927. arkitekt? jo, ingen annan än julia morgan, samma arkitekt som också byggde hearst castle.

jag kan verkligen rekommendera detta supermysiga och charmiga boende! inte bara för de personligt inredda rummen och den makalösa poolen utan också för selfieljuset i badrummet (ett rum som för övrigt hade kvar sin originalinredning!).

efter att vi vaskat av oss resdammet tog vi en uber till ett industriområde nära hamnen som har gjort sig känt i hela kalifornien som ett litet naturvinsmecka. vi behövde inte boka något i förväg, utan det var bara att kvista förbi. en vinprovning med utvalda viner på ett wine tasting room kostar ungefär 15 dollar, pengar som dras av på de eventuella inköp man gör. en så kallad vin-win situation.

vi började på broc cellars som är ett av de äldsta naturvinerierna (eller vad det nu heter) i området. omdöme: goda viner men lite stiff personal.

sen gick vi bort till donkey & goat, som var min absoluta favorit av alla naturvinsställen vi besökte. här smakade vi bland annat ett lila(!) vin. ”we have no idea why it turned out cloudy, but the hipsters seem to like it”, som den fryntliga (och möjligen smått berusade) damen bakom disken glatt påpekade.

sedan gick vi vidare till blue ox wine, och slutligen till windchaser, där vi efter vinprovningen bjöds på veckans ihopsamlade slattar och hamnade i ett mycket filosofiskt samtal med ägaren som sträckte sig långt efter stängningstid.

den som påstår att man inte kan bli bakis på naturviner har gruvligt fel.

dagen efter försökte vi fullgöra hipsterns övriga plikter och hitta berkeleys motsvarighet till södermalm. det visade sig heta temescal och ligger i grannstaden oakland, som praktiskt taget ligger i berkeley eftersom de båda städerna har vuxit ihop. tydligen har san francisco blivit väldigt borgerligt med sina höga hyror, så är man en hipster i the bay area är det i oakland man ska bo nuförtiden.

efter en något skakig promenad in i grannstaden tycker jag att temescal kanske inte riktigt levde upp till sitt rykte. men det kan också bero på mitt kraftigt försvagade tillstånd.

nästa stopp the bay area bourgeoisie, so stay tuned!

roadtrip i kalifornien etapp fyra: bixby bridge och john steinbecks salinas

vi börjar med ett par meningslösa bilder på highway one, bekvämt tagna inifrån bilen (orka stanna för att gå ut och fota liksom).

fast i big sur blev vi hungriga så vi stannade och åt lunch till den här utsikten.

och sen stannade vi på ett ställe till, nämligen bixby bridge. känt från otaliga bilreklamer och nu senast big little lies.

så som man tänker sig att det ser ut:

så som det var i verkligheten:

och jag ska väl inte vara sämre.

tjuvfotade detta urgulliga par. calle tyckte jag var helt vrickad.

sen brände vi vidare. vi ditchade carmel by the sea (där clint eastwood var borgmästare mellan åren 1986 och 1988) för att åka inåt landet till salinas, där john steinbeck föddes.

jag måste säga att jag nu har en helt annan förståelse för john steinbecks författarskap och det slit han skildrar efter att ha sett grönsakslanden breda ut sig mil efter mil utanför bilfönstret. jag älskar att resa, älskar att få den djupare förståelsen för händelser, berättelser och personer när man ser något med egna ögon. som att få ytterligare en bit i det stora pussel som kallas mänskligheten. och den pusselbiten får man inte genom att trängas kring en bro där folk helt utan konsekvenstänkande klättrar ut på små avsatser eller är tio cm från att backa ner med bilen i en ravin. (eller jo, det säger ju en hel del om mänskligheten det med, men framförallt undrar man ju hur det kommer sig att vi inte dör i snabbare fart än vi ynglar av oss.)

efter dessa djupsinniga tankar hamnade vi till slut i downtown salinas.

fin stad men det kröp i hela kroppen när vi var där. kan ni också få det? tycker det är väldigt tydligt speciellt när man kör bil. det kan vara hur härligt som helst utanför bilfönstret men så svänger vägen och helt plötsligt är det något med omgivningen som ger mig panne, som att det bara osar hopplöshet. kanske finns dementorer på riktigt? (obs, är i alla andra fall extremt analytisk, kritisk till sinnet och sansad.)

obligatoriskt besök på john steinbeck museum där jag hittade denna instruktion om hur man skrev på en skrivmaskin. kände mig uråldrig.

avslutade besöket med att besöka john steinbecks födelsehem.

nästa stopp berkeley och en jädra massa naturvin!

a place called fog city

slutdestination på vår kust till kust till kust-resa var san francisco, också kallad fog city. mäkta populärt på helgerna verkar det som, de få motell som inte var fullbokade hyrde ut sina rum till den här resans saftigaste priser.

första frukosten i san francisco åt vi på en hederlig gammal diner. den första på hela resan faktiskt. dinern that is, inte frukosten.

efter att ha förflyttat oss medelst bil största delen av resan var det skönt att få sträcka på sina krumma ben och promenera runt lite. som att kolla in konstiga frukter i chinatown till exemel.

eller spana in våghalsar på husfasader …

och katter i skyltfönster …

och fina hus i the haight. tror inte att det bor många hippies kvar i de här husen direkt.

sen är det ju alltid kul att kolla folklivet.

när man tröttnat på att gå kan man åka kommunala färdmedel. att överhuvudtaget se något på hjul där det satt fler än en person gjorde mig väldigt glad. ännu gladare blev jag när de var så här snygga.

och så kan man fika och ta itu med semestersurdegen: skriva vykort.

lycka är också att få gå i ett par ordentliga second hand-affärer. i den fantastiska butiken mystery mister på haight street köpte jag ett par bokstöd i form av cocker spaniels som inte går av för hackor (men som dock grävde ett rätt bra hål i min plånbok).

och sedan kollade vi lite baseboll. ganska otippat för att vara jag. men det var faktiskt rätt roligt.

fast mest för själva upplevelsens skull. höra någon waila nationalsången på planen innan matchstart, äta pretzels, kolla in den totala avsaknaden av huliganism och, hallelujeja, kunna gå på toa när man ville. jag har nog aldrig sett så mycket tjejtoaletter i hela mitt liv. STORT plus i kanten där.

ja, det var den semestern.

hem till det här igen.