lagom till att det närmar sig fjärde advent är jag redo att blogga om första advent, allt enligt devisen den som väntar på något gott och så vidare.
december närmade sig vilket var lite panik eftersom jag och calle hade inte stängt landet för säsongen ännu. först hade jag min kurs och sedan blev calle sjuk. men så såg jag i väderappen att det skulle snöa veckan efter första advent så då var det bara att hyra en bil illa kvickt och dra ut.
när löven är borta har vi sjöutsikt. fint ska det vara.
hela hösten har det ju varit plusgrader, ett par dagar innan vi åkte var det hela tretton grader. men just denna helg var det minusgrader. andedräkten stod som en rök inomhus och vi eldade som galningar. det. var. så. kallt. jag sov med underställ, sockor och mössa.
när vi vaknade på söndagen såg det ut såhär. snön som skulle komma veckan efter var otålig och kom istället till helgen.
jag passade på att ta en promenad innan frukost. så otroligt vackert!
har ni märkt att min sida är seg på att ladda? vet inte om det är mitt excessiva bildstaplande i de här tillbakablicksinläggen eller om det är något som hänt med länkningen från flickr. jaja, hav tålamod med både mig och laddningstider så ordnar det sig säkert.
jo, var var vi? just det: 2018 var ett konstigt år. mycket som hände på jobbet och mycket som hände privat. det var inte ett så himla kul år om jag ska vara ärlig.
det började i alla fall i ett supersnöigt savannah. jag trodde ju i min enfald att jag skulle få slippa snön, men i sällsynta fall dyker den upp (ner?) även i amerikanska södern fick vi erfara. även om det tydligen var en sådär 20 år sen sist. alla butiker, restauranger och till och med flygplatsen stängde, så hanna och richard kunde inte komma hem på ett par dagar.
men det absolut värsta av allt: folk var så orimligt glada över snön.
sen smälte snön lyckligtvis bort och vi firade martin luther king day.
semestern tog slut och jag återgick till jobbet. började dagarna med möten från klockan sju, hela förmiddagarna i ända, och fick sen jobba ostört på eftermiddagarna. fick så otroligt många saker gjorda. så länge jag inte tänkte på att jag syntes på femtiotumsskärm direkt efter frukost.
jag och calle åt oftast middag ute. och oftast tacos. åt så sjukt mycket tacos i savannah att det är ett under att jag inte förvandlades till en.
på helgerna hyrde vi bil och gjorde utflykter. som här när vi var på en jättevacker drivvedsstrand på edisto island i south carolina.
eller som här när vi var på botany bay plantation.
en annan drivvedsstrand på hunting island i south carolina.
att få i sig ungefär sju timmar mer dagsljus per dag under de mörkaste månaderna var en lisa för själen. jag är inte gjord att leva i norden under vinterhalvåret.
en helg åkte vi inåt landet, till andersonvillefängelset och deadline. har bloggat om det här.
våren kom till savannah.
och johanna kom och hälsade på!
när våren tog fart på allvar i savannah åkte vi hem till snön. ett par dagar efter att jag kommit hem till sverige försvann en kompis. ett par månader senare sa vi farväl till honom i ett knökfullt kapell på skogskyrkogården.
det konstigaste är att det känns som att han alldeles snart kommer tillbaka, med ett förnöjsamt flin och en tom kaffekopp i handen för att berätta världens mest skruvade historia om vad som hände under hans rökpaus, och att det är därför det dröjde så länge innan han kom tillbaka. jag antar att det alltid kommer kännas så.
lite senare var jag och min kollega bia med i dn och svamlade om ljudböcker. tycker alltid att man verkar mycket smartare än vad man egentligen är i intervjuer, som att det man säger faktiskt är logiskt och sammanhängande när det i själva verket är ett myller av random tankar. jaja.
jag tycker det ju är dödstråkigt att laga mat men vartannat år gör jag ett ryck. det här året testade jag att göra ramen. hanna ringde och undrade om jag ville hitta på något när jag som bäst höll på med förberedelserna. ”nej”, svarade jag, ”jag ska göra ramen, det kommer ta ungefär fem timmar”. det där har jag ju fått äta upp ett par gånger så att säga.
tur att det blev gott i alla fall. men seriöst, gör folk det här mer än en gång? kudos isåfall.
det blev dags att spänna knytnäven och ta på sig knytblusen. för övrigt min mest gillade bild på instagram någonsin.
sedan äntligen dags för första uteserveringsölen! oavsett hur livet än är så är den första uteserveringsölen en kär och omhuldad tradition.
mer öl på uteservering.
vi kollade kosläppet på julita. det var vi inte ensamma om som synes.
fler helger på landet kom.
och mer öl på uteservering.
fest på jobbet. de tre senaste festerna har alla innefattat solglasögon av oklar anledning.
på tal om glasögon fick jag dessa av mamma. om jag inte minns fel var de ”lite tuffa, jag tyckte de passade er”.
en gb-gubbeklänning på det och sommaroutfiten är komplett.
det blev semester och jag tog tag i en av livets surdegar nämligen det här med körkort. när alla andra hade klimatångest av den varma sommaren hade jag en annan sorts ångest som kom sig av att vara en extremt tröglärd körskole-elev. två ytterligheter med andra ord.
sommaren var så varm att vi kunde äta kräftor redan den 21 juli.
målade en dörr.
och de där grythyttanstolarna jag inte orkade måla året innan. har för övrigt två stolar kvar att måla. här går det inte snabbt.
hanna och hennes brorsa kom ut. vi firade hannas födelsedag genom att skjuta med luftgevär.
sen var semestern slut och vi kunde återgå till att dricka öl i stan.
vi fortsatte att åka ut på landet på helgerna, gick på auktion bland annat.
plockade sjuka mängder äpplen. varken före eller efter denna sommar har våra åppelträd burit frukt.
vi hade konferens och fest på jobbet. kom ihåg att jag blev tvungen att skippa festen för på morgonen innan konferensen hade jag för första gången kört motorväg i 110. var helt skakig av adrenalin hela dagen. ett par enheter alkohol på det och jag vet inte hur kvällen hade slutat.
vi satt utomhus och jobbade långt in på hösten. tror det här var den 12 oktober eller så.
ett par turer till julita hann vi med innan vi stängde igen för året.
baskern ersattes av en turban, vilket är snäppet kulturtantigare.
många aw:ar på jobbet också. just den här kolsyrade incidenten slutade inte bra. don’t try this at home kids. eller på jobbet heller för den delen.
i november åkte jag på konferens till köpenhamn. mötte sen upp calle och hans kompisar och firade calles 40-årsdag på noma. det var mycket gott!
gjorde livets fynd på emmaus. trodde jag. tills någon i personalen sa ”du skulle varit här för två timmar sen, då sålde vi en hel servis musselmalet till en man. men han lämnade de där för att de var lite naggade”. jaja.
fest med jobbet. igen! man kan ju tro att vi bara festar men ibland jobbar vi också lite.
det blev advent och snö. övningskörandet fortsatte. var så sjukt trött på att gå upp supertidigt och köra på morgnarna. men det var ju bara att kötta vidare. nu var jag halvvägs.
julafton kom. jag, hanna och calle firade hemma hos oss. vi började med frukost och jag fortsatte med förkylningsfrossa. ändå ganska mysigt att ligga i soffan och slumra och lyssna på två fina personer som pratade.
förkylningen fortsatte över nyår. skålade in året med en lugn skål i soffan.
så var äntligen 2018 slut, stay tuned för en sammanfattning av detta år!
vi har kommit till 2016, ett himla pangår om du frågar mig! hade en bra träningsrutin, åt och sov gott, så kände mig stark och smidig och pigg, sen var det så många roliga saker som hände också.
till och med håret och sminket var bra 2016!
året började med att vi fick ett alldeles eget torp på julita. mamma och pappa hjälpte oss att flytta in alla grejer.
calle ser ju alltid så rolig ut i rum med liten takhöjd.
det första som hände var att calle rev upp klickgolvet i vardagsrummet. ”jag ska bara kolla lite”.
året innan hade jag börjat söka nytt jobb så smått. var så otroligt less på mitt dåvarande jobb, men samtidigt lät alla andra jobb så himla tråkiga. fast det knepigaste var nog ändå att jag hade så svårt att göra reklam för mig själv. jag såg bara mina brister och att jag aldrig någonsin räckte till.
min gamla kollega bia jobbade på storytel och hon tipsade mig om att söka en tjänst på marknadsavdelningen. det kändes som det bästa av två världar, ett företag som stod med ett ben i techvärlden och ett ben i bokvärlden, och med en entreprenöriell företagskultur jag kände igen och trivdes med. det var ett par nerviga månader där jag gick på hundraörtio intervjuer då ”det var något som inte riktigt stämde”. efter varje intervju trodde jag det var helt kört tills en dag då de erbjöd mig en tjänst som förläggare istället. än idag är jag så imponerad över att de hade förstått vad min dröm var innan jag ens hade formulerat den för mig själv. bilden är tagen direkt efter intervjun samma dag jag hade fått jobbet. minns att jag var så vimmelkantig efter. vad sjutton var det som hade hänt?
och så här såg det ut i min telefon samma dag. för samtidigt som jag genomgick en massa intervjuer var hanna också med i en rekryteringsprocess. för varje intervju vi gick vidare till så firade vi, och eftersom vi var två blev det ju dubbelt firande. och sen kom det sig att vi bytte båda jobb på samma dag.
jag fyllde 36 och hade fest hemma. som den fullblodsegoist jag tydligen är fotade jag inget annat än presentbordet … hehe.
sen åkte jag, hanna, calle och andreas till berlin. vädrets makter hatade oss, men berlin är ju alltid berlin.
vi bodde i en airbnb-lägenhet i neukölln och åt sjuka frukostar på lokal.
det blev valborg och vi var på julita! varvade bubbel med trädgårdsarbete.
svirade på diverse olika lokaler under våren och tog selfies på toaletten.
jag var evinnerligt trött på att leva i en enda lång renovering.
men i maj blev i alla fall hallen klar.
promenerade i mitt älskade försommarstockholm.
och så efter 13 år blev det så dags för min sista dag på pocket shop. sen väntade två veckors semester innan jag började mitt nya jobb.
vi åkte ut till landet. det som i april kändes som en hyfsat kontrollerbar trädgård hade i juni förvandlats till en oigenomtränglig djungel. kampen mot naturen har fortsatt sedan dess.
vädret var helt fantastiskt minns jag. vi hade haft en ganska kall vår men den första juni var det 27 grader varmt. och jag fick chans att uppleva den vackraste tiden på hela året utan att behöva tänka på jobb och deadlines, otroligt lyxigt! det är fortfarande en av de bästa semestrarna jag någonsin haft.
det var långsamma frukostar och loppisar, mina två favoritaktiviteter.
sen började jag mitt nya jobb! inledde starkt på personalfesten en dag senare med att se ut som en idiot. min nya kollega johanna tyckte ändå det var starkt jobbat.
sen de sedvanliga uteserveringarna med de här två herrarna.
det blev midsommar och jag och calle åkte ner till julita igen.
tårtan älskade att vara ute på julita. för andra gången i sitt liv klättrade hon i träd.
i juli blev det också lite parkhäng. vågar knappt räkna antalet timmar jag har tillbringat med att dricka öl på uteservering eller i park det senaste decenniet …
en helg i juli åkte vi upp till mockfjärd. vi spanade ut över åkern och på badplatsen hade någon annan emma varit före mig.
mitt minne från 2016 var att jag jobbade hela sommaren, men av mina bilder att döma var jag sannerligen effektiv under den lilla ledighet jag ändå hade. som här när vi åkte upp till åre.
vi åt på fäviken, vilket är det godaste jag har ätit i matväg.
avslutade kvällen med cirka trehundra glas grön charteux.
det var inte så kul dagen efter kan jag meddela … men vi åkte ändå och tittade på vattenfall och körde en sväng in i norge.
sen blev det kräftskiva på julita. hanna och richard hade precis gjort i ordning baren i ett av deras uthus. vilket var tur, för vädret var inte det bästa.
tillbaka i stan sportade jag blå klänning och rutan hängmage.
sen blev det september och johan och johanna anordnade talko i sin trädgård. talko är alltså när man drar ihop en massa folk som får göra en liten sak var och vips så är en massa grejer fixade. sen bjöd värdparet på mat och dryck.
september övergick i oktober och jag, andreas, björn och martina utflyktade till ekerö bland annat. här i jakt på något slags utkikstorn som visade sig vara nedmonterat för längesen. jahaja.
det blev november och ann fyllde 40 år!
och sen kom min fiende snön. minns att jag var på väg till tunnelbanan på morgonen och efter ungefär fem minuter var jag helt täckt av snö. så jädra förbannad här.
ölandet flyttade inomhus.
vi hade julfest på jobbet och insåg att min outfit matchade tapeten i min hall.
i december hade jag äntligen skrapat ihop ett par semesterdagar på mitt nya jobb och jag och calle åkte till kuba.
kuba var … konstigt. härligt och ohärligt på samma gång.
vi var hemma lagom till jul och nyår, det sistnämnda firade vi hemma hos oss med kubanska cigarrer som vi hade svarthandlat på cigarrfabrik.
med vår makliga renoveringstakt på torpet kommer vi kunna ta emot övernattande gäster ca år 2035. men en helg för ett par veckor sen kom faktiskt johanna ut till oss på landet. tapper som hon var tältade hon i trädgården, guldstjärna på det alltså.
på lördagen gjorde vi en sedvanlig loppisrunda (vi köpte en blompiedestal som vi inte riktigt vet var vi ska ha, typiskt livsviktigt loppisfynd med andra ord) och på kvällen köpte vi kräftor av den lokala förmågan bernt.
jag och calle är otroligt fascinerade av bernt och pratar orimligt mycket om honom. detta gör oss till supercreepy personer, speciellt med tanke på att vi ser honom kanske två gånger om året i max fem minuter. bernt är i alla fall en mycket brunbränd äldre man med ett gnistrande stomatolsmajl som har råkat nämna för oss att han tidigare bott på en karibisk ö. det var startskottet för våra fria fantasier. han ser ut som en typisk person som har ägt en stor segelbåt, ni vet. så jag och calle misstänker att han möjligtvis har varit en playboy på 70-talet. eller varit något coolt som typ smugglare. eller kanske både och. varje år får man en ny liten pusselbit så lagom till att vi kan börja ta emot övernattande gäster har vi löst gåtan bernt!
jag hade för övrigt totalt gett upp om våra hallonbuskar som i år antagit formen av ogenomtränglig djungel, men johanna (återigen så tapper) lyckades få tag på lite rött guld.
har inte orkat rensa något ogräs i grönsakslandet på tre veckor. då blir det som på bilden nedan. växtkraften i jorden här är helt sinnessjuk. på gott och på ont.
men sen får man skörda grönsaker och då glöms allt genast bort.
vi hälsade på våra närmaste grannar.
ibland bjuder de till.
men allt som oftast måste de mutas.
en man och en grill. vi har på riktigt ingen ugn på landet eftersom calle med bestämdhet påstår att det inte behövs. ”vadå, allt man lagar i en ugn kan man ju laga på en grill!”. jag låter honom hållas ett tag till.
och för en gångs skull fick calles favoritpryl på landet vila. vi skulle ju trots allt äta kräftor.
som vanligt levererade bernt belgian blue-kräftor med enorma klor.
efteråt fångade johanna mig in disk-action så att säga.
sen blev det monsterkallt och johanna fick flytta in på köksgolvet. ändå mycket bra helg!
fler kräftskivor kan beskådas här: 2017 på julita 2016 på julita 2015 på tynningö 2015 på julita 2013 på julita 2011 på malmgårdsvägen 2010 på karlbergsvägen 2010 på värmdö
utanför fönstret är det supersommar ute, men nu hoppar vi tillbaka i tiden till kristi himmelsfärd och övergången från vår till sommar. orkade inte ta med mig kameran över helgen, så här kommer ett par random bits and pieces från kristi himmelsfärd.
en kväll i eskilstuna köper vi gaffatejp (den kända från förra inlägget), äter middag på eskilstuna ölkultur och jag spanar in världens finaste pionbuske.
övar trafikplanering och vänstersväng på landsväg genom att reagera på varje loppisskylt mellan katrineholm och julita. köper livsnödvändiga saker som blåvitt porslin.
vi rundar av loppisrundan på en restaurang vid hjälmaren. vi dricker cocktails (hanna och calle), mocktails (jag aka the designated driver) och äter wallenbergare på hjälmargös.
frukost med ett loppisfynd. kioskvältaren ensam i köket då och då. ”läs om 245 män företrädesvis från örebro län och deras favoriträtter”.
ostsoppa? jomantackar.
köksrenoveringen går sakta framåt. nu är alla 5473546556456654 spikar i taket borta.
funderar på om det här verkligen är smultron? isåfall blir det smultronfest lagom till semestern.
vi kan på riktigt ha sörmlands största rabarber.
vi (det vill säga calle) har kapat träd och röjt vid dasset. nu börjar den ursprungliga trädgården titta fram, med krusbärsbuskar, rosor och humle. skrek rakt ut av lycka när jag hittade. var glad ända tills att hanna sa: jag hatar min humle, den tar över allt!
fast nu när jag kollar och jämför med humleblad har de en helt annan bladställning. vad sjutton kan det vara?
plockade med mig ett fång lupiner och pioner hem. vi var inte på julita på midsommar så kommer missa när schersminen blommar, det är jag lite ledsen över.
men om mindre än en vecka har jag semester. ska bli så skönt.
nostalgifabriken 