lilla kultürlistan januari

nytt år, nya kulturella utsvävningar!

senaste tv-serien jag blev pepp på
min kompis björn har hetsat en massa på mig att jag ska se serien babylon berlin, som bygger på en roman av volker kutscher. serien skildrar weimarrepublikens sista år innan nazisterna tar makten och är den hittills dyraste tv-serie som producerats i tyskland. huvudperson är polisen gereon raths som har förflyttats från köln till berlin efter en mustig skandal. svt har köpt in rättigheterna men har tydligen inget sändningsdatum än.

senaste boken jag läste
har varvat tunga ämnen som nazityskland med cancersjukdom. lyssnar just nu på jag heter inte miriam av majgull axelsson om den romska flickan malika som överlever förintelsen genom att överta en död judinnas identitet. katarina ewerlöf läser helt magiskt. boken påminner både tematiskt och berättarmässigt om en av mina absoluta favoritböcker molnfri bombnatt av vibeke olsson, kan verkligen rekommendera båda två.

sedan har jag precis läst ut den sista resan av jenny diski. jag har alltid varit både rädd för och fascinerad av diski. en trulig och obstinat författare med en skarp iakttagelseförmåga och stor dos lågmäld humor. i den sista resan skriver hon om sin struliga uppväxt hos doris lessing och hennes vardag som cancersjuk i livets slutskede. efter att ha läst ut denna är jag numera även rädd för doris lessing, även om diski till stor del problematiserar och nyanserar hennes livsval.

lyssnade också precis klart på carolines pris av peter barlach, den fjärde delen om krögaren caroline som går sin alldeles egna väg. genren är väl feelgood eller chicklit, men den här serien har ett avgrundsmörker som döljer sig bakom allt klämkäckt. det kommer bli tomt efter caroline känner jag.

senaste låten jag lyssnade på repeat
kachi uchis killer, mycket bra!

senaste restaurangen jag besökte
pat’s place på folkungatan. thailändska tapas deluxe till ett facilt pris.

senaste serien jag sträcksåg
jag och calle kollade precis klart på you på netflix. läste boken av caroline kepnes för några år sedan och gillade mycket. inte helt lika såld på tv-serien dock.

senaste kulturella event jag var på
har inte varit så sugen på att besöka nationalmuseum efter att ha sett de sinnessjuka köerna när jag promenerat förbi på helgerna. tydligen har nationalmuseum haft ungefär lika många besökare sedan öppningen i oktober som de hade på hela år 2015, det sista året innan renoveringen. men för några veckor sen kom jag, hanna och katarina upp med en sneeky masterplan för att undvika massorna. de har öppet till klockan 19 på lördagarna, så om man kommer vid fyratiden high-fajvar man lunchbesökarna hejdå i dörren men har ändå tre timmar kultür tillgodo. vet inte riktigt om planen fungerade till 100% måste erkännas. förvisso slapp vi stå i kö utomhus men i salarna kände vi oss som makrillar i en konservburk. förresten, har jag dåligt minne eller har de smackat på med fler tavlor i salarna nu efter renoveringen? jaja, humöret var det i alla fall inget fel på!

några favorittavlor.

måste steppa upp cocktailglasgejmet känner jag.

månadens foto

nu har ju halva januari gått. om jag hade haft några nyårslöften hade det definitivt varit dags att bryta dem vid det här laget. skylt spottad för ett år sen utanför ölbutiken white whale craft ales i savannah.

tre grejer jag vill rekommendera
på tal om savannah (förlåt, jag ska sluta tjata alldeles strax):

foto: keller williams realty coastal area partners

foto: keller williams realty coastal area partners

ett av mina favorithus i savannah (ja, jag har många) är till salu. för priset av en hyfsad trea på söder kan du få ett pepparkakshus i världens finaste stad, med en tornbalkong! jag vill ha detta hus! om inte annat för att rädda det från den minst sagt eklektiska inredningen (kolla länken så fattar ni).

okej, nu scrollade jag vidare och ser att mitt ABSOLUTA favorithus i savannah också är till salu!!!! jag har ju redan tjatat hål i huvudet på er med alex raskin antiques så jag kan ju lika gärna fortsätta. det är alltså ett av de få stora hus i savannah som har fått stå i princip orört sedan huset byggdes och det säljs inklusive alla antikviteter och allt. jag gissar att alex raskin antiques dagar är räknade, och även om det kommer ta ett tag att hitta en köpare säger jag bara: skynda er att besöka denna pärla!

och när vi ändå är i husletarträsket kan jag ju tipsa om det här kanonfina huset som ligger i närheten av vårt torp. på lilla ulfåsa grundade fogelstadgruppen kvinnliga medborgarskolan, som verkade för att utbilda kvinnor i sina nyvunna medborgerliga rättigheter efter att ha fått allmän rösträtt. bilderna har valsat runt en massa på internet redan (hur de nu kan ha gjort det eftersom det inte verkar gå att spara ned bilderna? jaja), men de tål att tittas på och dräglas över igen. gå in på länken vettja!

Annonser

kanske årets sista helg på utsikten.

trött katt.


mystiska skogar.


överflöd av karl johan + lite andra soppar som jag fick rensa bort. allt är inte guld som glimmar i skogen och så vidare.

ödesmättade vyer.

inte så ödesmättad hasselbackspotatis hos hanna och richard.

nu har vi förberett för vinter på torpet. plockat in alla utemöbler och städat och rensat. kändes vemodigt men skönt att ha det gjort. åker vi ut något mer blir det en bonus, annars slipper vi i alla fall ta en helg och åka ut enkom för att stänga igen.

sommaren del två

lagom till att hösten knackar på dörren är vi i min tideräkning ungefär i juli. då tvingar jag calle att ta bilder på mig, med och utan konstiga miner, för att visa sommarens absoluta loppisfynd.

bärandes denna lilla korgväska i näven har komplimangerna öst in från alla tänkbara håll. eller ja, mestadels från tanter 50+. men i alla fall.

bildbonus: visar även upp nån blomma som jag glömt namnet på. kommer dock ihåg att den är giftig. i bakgrunden syns även min yttepyttelilla stockros. men trots sin ringa storlek har den faktiskt blommat. eller ja, halvblommat, för den orkade inte slå ut helt.

korgväskan är för övrigt inhandlad på en superloppis som heter superloppis (som ligger bredvid en annan loppis som heter kisstantens loppis. här snackar vi i kod för att inte locka dit oss loppissugna konkurrenter). nedan hannas skörd från samma runda för övrigt, hopsamlat på ett mycket estetiskt tilltalande sätt. det är inte för inte hon är min martha stewart i bekantskapskretsen.

satte förmodligen rekord i jordgubbsätning i sommar. hade detta i filen VARJE dag. tack matpiraten i katrineholm för detta!

det enda ansträngande jag gjorde på landet var att rensa i djungeln och att måla om nedan möbel i linoljefärg efter konstens alla regler.


efter sista strykningen föll dock ett oförutsett regn så nu är den helt prickig efter alla regndroppar. avgå sommarvädret!

förresten: kom på att vi dessutom rev ner ett innertak.

sedan fick calle en spik i foten så då fick vi en dag i eskilstuna medan calle var på akuten för att få stelkrampsspruta och lite annat. vi käkade lunch på kaffe å som ligger i den gamla slussvaktarbostaden (kan verkligen rekommenderas) och tog sedan en sväng till det skansendoftande rademachersmedjorna.



social samvaro blev det en hel del av. vi bjöd över hanna och richard på trerätters.

nedan skådas en förrätt bestående av finskt surdegsbröd, någon slags sås, rom, picklad lök och något som ser ut som pizzasallad. toppat med hemodlad dill. mmmm.

någon som inte fick smaka.

mot slutet av kvällen såg det ungefär ut såhär. jaja.

vi blev också hembjudna till lövhagen. här står jag och flåsar utanför huset som en annan obehaglig stalker i syfte att illustrera myset på landet med öppen brasa och allt.

slutligen ruinerade jag mig på plantskolan. alla pollinerare försvann så fort vi klippte gräset förra året så jag köpte lavendel, salvia, höstflox och riddarsporre med mera med mera.

men det var i alla fall gratis att klappa katten.

cirkuskräftskivan på julita

jag försöker bekanta mig med min nya kamera, vilket går sådär måste jag erkänna. av någon jättekonstig anledning kan jag inte byta format till råfiler och den har en himla konstig, nästan tecknad feeling på bildkvaliteten. känner dessutom ett extremt behov av att köpa lite bättre optik.

men jaja, det var inte det jag skulle gnälla över här utan förevisa kräftrelaterade festligheter i lantliga environger. det här med dukning i sobra färger går bort när ens möblemang pga lathet på semestern fortfarande är knalligt röda. så hej och välkommen till cirkuskräftskivan!

våra gäster kom med presenter. en rederietkortlek! joker var såklart joker. bert-åke varg var knekt.
som tack för present fick gästerna bubbel, det var de sannerligen värda! dock att jag kollade fel på bolaget (läs: gick uteslutande på etiketten) så det blev visst kolsyresatt vin istället för jäst bubbel. ingen dog dock.


lite lek så här innan allvaret.

för sedan blev det seriöst ätande. vår alldeles egna kräftkran bernt från bygden berättade att kräftorna inte ville låta sig fångas så lätt i år på grund av den kyliga sommaren. när det är kallt gillar de tydligen att gona in sig under stenar och sånt. fullt förståeligt, själv har jag inte ens doppat mig i år. men jag tycker ändå att bernt skötte kräftfisket exemplariskt, spana in dessa klor!

och lagen ska vi inte prata om! sött och salt i ljuvlig kombination. perfektion i ett litet exoskelett.

i övrigt avlöpte kvällen utan några skandaler. att ha landställe verkar addera en sådär femtio år på åldern. lägg till ambrosiakaka hos hanna och richard efter att ha spanat in deras kryddträdgård på torpet och du inkasserar femtio år till.

som calle dock påpekade är det tur att bilden också innehåller en knappt skolmogen gosse i shorts som drar ner snittåldern markant.

tidigare kräftisar:
2010
en till 2010
2011
2013
2015
en till 2015
2016

den sedvanliga kräftskivan på julita

för några veckor sedan, eller ja, om man ska vara riktigt petig handlar det kanske om månader, ägde den stora kräftskivan på julita rum. vilket tyvärr också råkade sammanfalla med ett untzigt rejv i ett kalkbrott som pågick nonstop från fredag kväll till söndag kl 12. bagarn hade med sig öronproppar så honom gick det ingen nöd på men vi andra var inte lika tursamma. hur mycket kan ett rejv låta egentligen tänker ni, men om jag säger såhär: man fick prata riktigt högt när man myste in arbetsveckans slut på farstutrappen tillsammans med ett glas vin och det överröstade mobilhögtalaren när man tog lilla fredagssvängomen. tänk sedan detta nonstop i 36 timmar. var helt slut på söndagen och det berodde inte bara på nubben.

tursamt nog lät det inte lika mycket hos hanna och richard och turligt nog var det där som kräftisen var. så vi lastade fyra kilo kräftor på cykeln och begav oss mot hanna och richard.

sade hej till kossorna i ekskogen samt förevigade den ståndsmässiga allén på vägen dit.


inne i en av ekonomibyggnaderna, som i framtiden ska bli en bar, hade värdparet dukat upp den lilla välkomstdrinken som hade sällskap av ingen mindre än albert engström.

värdparet skålade.

och vi gäster skålade tillbaka.

sedan var det dags att sätta ta för sig och sätta sig till bords. kräftorna var extremt lokala, uppfiskade från sjön rakt över landsvägen. och extremt goda också ska tilläggas. kanske de godaste jag någonsin ätit.



hanna var sedvanligt pepp.


selma höll vakt. kanske mest i hopp om att någon skulle råka tappa mat från bordet.

världens instagramvänligaste efterättsdukning?

sedan gick solen ned och det blev för mörkt för att fota. men en himla härlig kräftskiva var det!

del två i semester-mellan-jobb-semestern där vi badar och går på loppis

startar del två från min semester-mellan-jobb-semester med en bildlig och bokstavlig kalldusch. precis i början av juni var det stekhett, men sedan slog det om och blev junikallt. när det enda alternativet att hålla sig ren är att bada i hjälmaren utan 27-gradig värme i luften att luta sig mot är man inte så kaxig. addera sedan långgrunt och du har en rysare som aldrig tog slut. men en bra bild blev det i alla fall.

kanske jag kan nämna ett par ord om min träning också? (för det är ju så himla intressant, eh). enligt mig själv lämnade jag stockholm stark som en tjur och smärt som en kviga, men återvände som en uttjänt pensionär, alldeles tung och krum i kroppen. de få gånger jag orkade mig ut för att jogga på julita tog det emot nåt så in i bängen. och vägen tillbaka är enormt motig fortfarande. gissar att det har att göra med att motivationen saknas. på sommaren är man ju hänvisad till de få friskispass som erbjuds vilket innebär att man måste göra en del gästspel på märkliga pass man annars aldrig skulle drömma om att gå på. men själva naturen var det i alla fall inget fel på de få gånger jag orkade ut på en springtur, se bildbevis nedan:


det är så vackert här ute på försommaren att man nästan spricker. har helt allvarligt börjat fundera på hur man ska kunna kombinera natur och bo nära storstad utan att ruinera sig själv på kuppen. det säger sig själv, en rätt olöslig ekvation alltså. förhoppningsvis löser det sig av sig själv någon gång i oktober när man ska rensa löv i takrännor och annat trist. annars kommer det bli himla jobbigt alltså.


”jaha, vad tyckte katterna om att vara på landet då?” so glad you asked, de trivdes alldeles utmärkt, som synes!

och när vi ändå är på temat katter kan jag ju berätta lite om mina loppisfynd. den här kattkreationen lät jag dock bli.

dessa betalade jag 12 kr styck för. helt fantastiskt att det faktiskt fortfarande går att fynda saker billigt på loppis.

den här fina asken fick jag för 25. man tackar!

ett annat fynd var matpiraten i katrineholm. allt som man är sugen på (vilket i mitt fall är fetaost, jordgubbar och diverse olika sorters grönsaker) är superbilligt. som bonus har de också en gigantisk lösgodisavdelning som kallas godisgrottan. jag var i sjunde himlen.

en helg kom hanna och richard ut också. vi blev bjudna på lyxig middag och drack vin, tittade på brasa och spisade musik till sena timmen. så här ljust var det klockan två på natten. m-a-g-i-s-k-t.
sedan började jag nya jobbet och det blev midsommar och allt det där, men vi tar det i sinom tid. känner jag mig rätt lär väl midsommarinlägget dyka upp i september. men det kanske är lite härligt att minnas ljusare tider? vi säger väl det va?

ett livstecken samt arbetets vedermödor på utsikten

hej hej och hallå! jag är ju skamligt dålig på att uppdatera bloggen vanligtvis men nu har det gått så lång tid att du säkert undrar om jag ens lever. svaret är ja, i allra högsta grad. men eftersom jag numera upplever historier overload på jobbet är drömmen numera att spendera min lediga tid i ett mörkt rum utan teve, böcker eller data för att slippa ta in fler berättelser. men snart kommer väl huvudet sprängas, så det kanske är lika bra att jag kommer ut ut mitt hideyhole för att hinna berätta (nggghhhh!) om den gången för länge sedan i juni, då jag var mellan jobb och njöt för fulla muggar av vårt gullgull utsikten.

 vi åt abnormt långa frukostar med alla tänkbara sorters godsaker. intresseklubben antecknar, jag vet …

i bilen på väg till julita hörde jag på radion att folk som löser korsord drabbas av demens i mindre utsträckning än andra, så jag tänkte att jag skulle bli den skarpaste hjärnan på ålderdomshemmet. jag kom halvvägs in i korsord två och gav sedan upp. tanten i radion tipsade dock om att börja i högra hörnet för det är där som korsordsmakaren oftast avslutar korsordet och då måste det till en del enkla nödord för att få det hela att gå ihop.

det var inte bara pensionärsaktiviteter och lugn och ro som stod på schemat, vi hade faktiskt en hel del saker att göra. som att ränna på diverse bygghandlar och mura upp en gammal brunn.

calle skulle också skriva en jobbfrilansargrej. det blev dock inte av för att det var så mycket annat som hände. roligt och härligt tills jag kom på likheten med the shining. par flyttar ut på landet till overlook aka utsikten hotel, mannen försöker skriva bok och det går sådär. kombinera detta med nedan jack nicholson-grin och det blir riktigt ruggigt.

förde också min sedvanliga kamp mot lupiner. kampen går tillbaka ända till mitt förra landställe år 2011. de må se oskyldiga ut – tills man har grävt upp ett rotsystem i storlek av en tremånaders baby. dessutom dödar de alla andra växter som finns i närheten (ytterligare en kunskap hämtad från radion, tack för det odla i p1).

jag grävde inte bara upp växter, jag satte en del i jorden också. köpte några doftpioner och satte i rabatten närmast huset. testade även att flytta ett par från ett annat undanskymt ställe där en ek fått breda ut sig. vi får se hur det går.

jag har lite fler bilder men tänkte att jag inte ska chocka dig med en mastodontuppdatering efter så lång tid. vi tar det nice and slow, nice and slow här …