semesterns bästa händelse var utan tvivel när hanna kom hem från bali! man kan ju dock undra varför jag väljer att illustrera hannas ankomst till sverige med en bild på mig själv. men ibland tänker man ju inte att saker och ting ska bli blogginlägg och då får man trolla lite med det bildcontent man har. som selfies till exempel, det har man ju i överflöd.
men här sittar jag i alla fall och väntar på att hanna ska svänga ner från sin grusväg för gemensam färd ner på byn för att göra diverse ärenden. calle var i stan på bröllop så vi hade byn för oss själva (eller ja, vi delade den såklart med alla som bor där plus sommargäster och besökare till julita gård. men det var i alla fall en person mindre i alla fall).
älskar för övrigt lata sommardagar, när en tur ner till ica blir dagens Otroligt Viktiga To Do.
men först hämtade vi ut våra årskort på julita gård. också en Otroligt Viktig To Do, två stycken på samma dag, ojoj.
vi kollade in museishoppen och blomutbudet. trädgårdsbutiken har stängt i år på grund av corona, men en del växter finns att köpa i anslutning till museishoppen.
”du tar väl inga bilder för att lägga upp på bloggen va?”.
hehe, förlåt hanna, men du var så gullig här.
efter lite fika på julita gård, där vi konstaterade att fiket var lika sorgligt tråkigt som vanligt, begav vi oss iväg mot ica. finvägen, det vill säga munkleden längs med öljarens strand. tycker det är ganska spännande att det en gång legat ett kloster på julita gård, innan gården. (ni övriga: zzzzzzzzz).
på väg mot ica såg vi den här skylten så vi gjorde en tvär vänstersväng.
loppisen var högst ordinär, men vi fick oss en fin titt på gården. de som bodde där berättade att ett av uthusen är från 1500-talet. ja, ni kan ju fatta vad jag tycker om det.
blev tvungen att ta en bild på rabatten, garden goalz för min inre pensionär.
kom därifrån med en vas.
ica-besöket var högst ordinärt så det besparar jag er. dessutom började det regna.
men sen klipp till nästa dag när jag är på väg till hanna för en skogspromenad.
den här vägen är så makalöst fin.
hälsade på de ytterst sociala korna. hejhej.
medan hanna samlade ihop sig spanade jag in hannas fina ros i örtträdgården. ett par dagar senare föll den offer för ett förrymt får. det hårda livet på landet och så vidare.
ut på tur, aldrig sur! speciellt inte in om man heter ebba och får leka i en vattenpöl.
hanna och emma var inte heller sura kan meddelas, så himla härligt att få promenera loss lite, plocka ett blåbär här och där och bara låta munnen gå, högt och lågt om vartannat.
hittade kantareller också! när hanna erbjöd sig att förvara kantarellerna i sin återgäldade jag henne enligt uppgift med en panikartad blick. ”det såg ut som att du trodde att jag skulle ta dem”. det är inte för inte som kantareller kallas skogens guld. my preciousssss ….
2017 började med brunch hemma hos hanna och richard, vilket betydde att jag och calle tydligen höll i nyårsfesten dagen innan. i en massa år hade vi nämligen uppdelningen att det ena paret anordnade nyårsfesten och det andra paret anordnade brunchen och vice versa efterföljande år.
sedan ett långt hopp till februari och en solig promenad på djurgården. fy fan vad vinter är tråkigt alltså.
helena flyttade tillbaka till stockholm från gotland. vi var glada men det var inte hon, så hon flyttade tillbaka strax efter denna kombinerade födelsedags-, inflyttnings-, och hejdåfest. skön åttitalsfeeling på denna bild förresten.
jag, calle, johan och johanna åkte på utflykt till sorunda och besökte en gammal fabrik.
den här baskern tappade jag senare bort på ett vernissage. kan det bli mer kulturtantigt än så? svar nej.
hösten 2016 började rutan gå ner i vikt. i januari fick jag reda på att hon hade sköldkörtelcancer och i början av mars fick hon somna in. min fina katt som varit med i hela mitt vuxna liv. björn sammanfattade rutans liv nedan.
det var fest på jobbet. fotoautomaten gick varm.
firade min födelsedag genom att se ut som en medlem i ramones. kommer aldrig ihåg vem av dem dock. joey? dee dee? hur många är de egentligen?!
vi åkte till portugal över påsken! på arlanda stötte vi på björn som skulle fira påsk i tyskland så vi utbringade en gemensam skål för jesus.
lissabon var fint som vanligt.
sen drog vi söderut mot det som kallas portugals provence, som jag dock glömt bort det riktiga namnet på. jaja.
där tog vi in på ett sjukt härligt lyxboende i en pinjeskog där vi låtsades vara superrika kändisar på rehab. fast med den stora skillnaden att vi hade örtio flaskor douro-vin med oss i bagaget.
hemma i sverige igen överraskade vi katarina med en babyshower. fast det fattade hon inte förrän en timme in. ”hörrni, är det här en sån här … vad heter det … babyshower?”
i maj satte loppissäsongen igång igen. gjorde ett par riktigt starka fynd som synes nedan.
var så sjukt nöjd över dessa grythyttanstolar, kanske årets bästa loppisfynd.
sen åkte jag, anders och kristoffer till tbilisi i georgen.
vi åt och fotade oss genom stan.
tillbaka i sverige igen hade det äntligen blivit tillräckligt varmt för öl på uteservering.
mina första egenodlade grönsaker började titta fram på julita. det första året jag odlade egna grönsaker exploderade pallkragarna. sen dess har det varit lite mer skralt. ser nu att jag körde på både täckodling och duk det första året. kanske något att ta upp igen?
i juni sprang vi blodomloppet med jobbet.
det blev juni och dags att stå i en syrénhäck och lukta på blommorna. bäst att passa på, innan man vet ordet av är det dags för mordornovember igen.
i juni flyttade mitt jobb från valhallavägen in till riddarholmen. slussen såg ut såhär.
vi hade fest på jobbet. det visade sig att alla hade en fäbless för prickigt.
2017 års drink måste väl ändå ha varit aperol spritz? det är så roligt när alla helt plötsligt börjar dricka samma sak.
dagen innan midsommar stod tågen stilla. men en dag försenade kunde vi ändå fira midsommar på julita.
det blev semester och jag skrapade möbler och målade. varje gång jag körde ett varv med linoljefärgen var det som att be om regn. slog ALDRIG fel.
jag läste böcker och drack gin och tonic.
ingen dag på semestern utan jordgubbar.
efter ett tag blev det tråkigt att läsa och dricka drinkar så vi började renovera i köket på julita. de sista spikarna i det här taket togs för övrigt ner sommaren 2019. festina lente och så vidare …
johan och johanna hälsade på oss på julita. här är de lyckligt ovetande om att den uppblåsbara sängen vi hade i beredskap åt dem, och som vi försökte blåsa upp vid tvårycket på natten, visst hade gått sönder så att de blev tvungna att sova på golvet …
det blev augusti och kräftskiva.
september är lika med bokmässa och tossiga saker.
hittade en klänningsbestie.
sedan blev det dags för det årliga besöket hos helena på gotland. det innehöll loppis, promenader och surfers. samt storm och tre meter höga vågor på båtfärden hem.
sen tillbaka till stockholm en kortis.
för i början av december drog jag och calle iväg till savannah i usa där vi skulle stanna i tre månader. calle skulle göra lite research för ett projekt och jag skulle jobba på distans.
till jul kom också den bästa julklappen i form av hanna och richard som stannade över jul och nyår.
vi är halvvägs i tiotalet! 2015 var ett ganska trevligt år vill jag minnas, många roliga resor och aktiviteter. till och med vintern var sådär väluppfostrad och fin.
jobbade fortfarande kvar på pocket shops huvudkontor, med en innergård to die for som synes nedan.
det lokala icat bredvid jobbet sålde sjukt bra tulpaner för nästan inga pengar alls. kommer ihåg när jag tog den här bilden, det var i slutet av februari och jag hade sån enorm fredagsfeeling. snön hade smält bort och det var så varmt att man inte behövde ha några vantar. och det var fortfarande ljust när man gick hem.
i april åkte jag och andreas till japan. en av de bästa resorna nånsin! vi åt, drack och shoppade oss igenom tokyo.
körsbärsträden hade precis slagit ut.
min trettiofemte födelsedag tillbringade jag i en bar på femtiotredje våningen på hyatt, also known as lost in translation-baren. det var sjukt trevligt!
sen åkte vi shinkansen till kyoto och hängde där lite.
2015 var året då mina gråa hår började synas på riktigt. fick mina första gråa hår redan som 24-åring men det var inte förrän 2015 det började gå utför på riktigt.
hemma igen var det mer jobb. på bokhandelsevent i täby lärde jackie ferm mig den ultimata selfieposen, man tackar!
men verkar tydligen ha glömt bort tricket lagom tills jag tog den här bilden. sån surpuppastyle här!
det blev valborg! vi firade med sos-tallrik och köttbullar på pelikan. (väldigt spretigt budskap i denna bild fö, känns som att både dejt och jobbmöte pågår samtidigt).
solnedgångarna blev smörigare och smörigare.
och nätterna blev ljusare och ljusare.
antalet öl på uteserveringarna blev fler och fler i takt med att värmen kom.
jo just det, jag och calle hyrde en del av statarlängan på julita också.
rutan älskade stället!
det var ett sånt otroligt myz att komma ut dit på helgerna, elda lite brasa, dricka lite vin och läsa en god bok. ytterligare en spik i kistan innehållande min ungdom (om man nu kan säga det om en 35-åring …).
det var också där vi firade midsommar. calle jobbade så det var bara jag, hanna och richard. efter föregående års urstora baluns på hanna och richards torp kändes det så himla skönt att få fira i mindre skala (och då var det ju inte ens min midsommarfest).
sen åkte jag och calle till paris!
iförda hipsterns motsvarighet till matchande träningsoveraller.
kommer ihåg att det var så sjukt varmt. fanns inget sätt att behålla minsta utseendemässiga värdighet.
vid det här laget har ni ju alla hört till förbannelse hur jag, med ett ytterst komplicerat förhållande till paris (läs: jag gillar inte stan) efter denna resa bestämde mig för att gilla den. bara för att sekunden senare få någon annans använda kondom slängd i ansiktet på vårt hotellrum (att jag fick den slängd i ansiktet är förstås bildligt talat, men kondomen var i högsta grad konkret).
sedan åkte jag, andreas, björn och martina till italien. vi turistade runt i venedig.
bodde på bondgård i bergen.
bodde på en vingård som tillverkade lambrusco. björns val av boende …
och myste runt vid comosjön.
det enda omysiga med den där resan var att jag blev så sjukt biten av vägglöss när vi övernattade på nåt ställe. (det var såklart ingen annan som drabbades, bara jag. tror jag har nåt superblod för myggor älskar mig också). jag tog till sjuka säkerhetsåtgärder, slängde allt som inte gick att tvättas och skickade alla kläder på typ koktvätt under resans gång. när jag kom hem klädde jag av mig naken i trapphuset (ehehehe, yup) utanför lägenheten och hämtade en stor svart säck och la in all min packning i frysen ett par veckor. calle tyckte att jag överreagerade deluxe men bjöd hellre grannarna på lite naket än att få med mig eventuell skit in i lägenheten.
i augusti började jag jobba igen, men än var det inte slut på uteserveringarnas tid.
faktum var att sensommaren bjöd på så sjukt bra väder. som här under den traditionella kräftskivan på julita.
augustinatthimlarna på julita är verkligen fantastiska. så otroligt många stjärnor.
bakishäng i statarlängan.
vi åkte också ut till katarinas landställe i skärgården.
en sällsynt bild på mig där jag badar. har verkligen kommit på att jag inte gillar att bada i naturen. knappt ens på badhus eller i pool heller.
blev inbjuden till manillafesten och den här gången var det ingen förkylning som stoppade mig. mest fascinerande på hela festen var husets toalett. det kan ju uppfattas som en fet diss, men förstå då att toaletten är i original från året då huset byggdes! och ni känner mig så väl nu vid det här laget att ni vet att jag älskar gammal skit (no pun intended).
kräftskiva två gick av stapeln på tynningö.
björn projade upp nån film i trädgården. fint, tills någon (kan ha varit jag vid närmare eftertanke) råkade dra ur sladden.
vi hälsade på hos ann som hade hunnit bli tvåbarnsmorsa och flytta ut till villa. väldigt exotiskt då, nu gäller det ju för hälften av ens bekantskapskrets.
hanna fyllde trettio! vi överraskade henne med en resa till tallinn. väldigt fin stad men vi hade nog inte fattat exakt hur stora medeltidsvibbarna var. som tur var hittade vi en motsvarighet till södermalm i området kalamaja.
precis som 2014 var 2015 ett bra dim-år. alltså, den här stan är så otroligt vacker <3.
ännu hade de inte börjat riva slussen. i sin sista suck såg det runda huset mitt på slussen ut så här.
jag och calle åkte upp till mockfjärd ett par gånger under hösten. vi gjorde det vi alltid gör i mockfjärd, dvs åker på loppisar, eldar i brasan och inspekterar roliga saker som ligger i ladan och i uthusen.
kommer ihåg att vi var i mockfjärd och kollade linjärtv (har ju inte haft tv sen 2011 så detta kändes väldigt exotiskt) när de hemska nyheterna om skottlossningen på bataclan och terrordåden i paris rullade in över rutan. det kändes helt overkligt och ofattbart.
i november bestämde sig jag, hanna och katarina för att ha en staycation på grand hotel. vi gled in till receptionen i våra bästa mysdressar och utan att vi själva ens förstod hur blev vi uppgraderade till en svit.
fast sen styrde vi upp oss för en kväll på stan. så roligt att leka turist i sin egen stad!
december kom. katterna frös och vi renoverade badrummet.
vi gick på toa nere i tvättstugan och jag duschade på jobbet och friskis (att inte ha ett badrum gjorde under för motivationen att träna på morgonen kan jag meddela). efter ett tag så blev det som ett självspelande piano, och den dag badrummet blev klart kom jag på mig själv på väg till jobbet efter friskis att jag faktiskt kunde ha duschat hemma. vanans makt osv.
jag och calle hade så otroligt många livliga diskussioner om hur badrummet skulle se ut. golvet var ett riktigt touchy subject. vi var överens om att ha klinker från byggfabriken, men där slutade den gemensamma visionen. är ni medvetna om hur detta klinker kan varieras i alla oändlighet? till slut löste vi det som vuxna. det vill säga jag fick bestämma att vi skulle ha en fris och färgen på denna och calle fick bestämma hur det skulle se ut inuti frisen.
2015 års julgran. en väldigt liten sak i jämförelse med tidigare år. snövit och de sju dvärgarna i gips köpte vi i mockfjärd. varje år är det någons näsa eller fot som ramlar av.
nyår firade vi på södermannagatan hos hanna och richard. trevligt som vanligt när dessa festuppstyrare av rang gör sin magi.
2012 var året då jag nästan enbart tog mobilbilder.
försökte göra det bästa av vintern med promenader. promenerade så sjukt mycket under hela 2012. bästa botemedlet mot ångest.
till och från jobbet fastän det tog över två timmar per dag. promenerade längs med djurgårdskanalen och längs med mälaren på helgerna.
har för mig att 2012 också var ett sånt där supersnö-år. eller så kändes det bara som det. min utsikt från vardagsrummet på malmgårdsvägen.
köket på malmgårdsvägen. älskade verkligen den lägenheten. för att inte tala om det enorma vindsutrymmet, som ett tag inrymde hela calles bohag innan vi flyttade till södermannagatan.
i mars drog jag och calle till new york! det var typiskt vårväder med sommarvärme ena dagen och höstkyla den andra.
magnolian hade precis slagit ut.
ett par dagar senare mötte vi upp andreas och hans dåvarande tjej kristin, som också hade åkt till new york.
vi turistade loss på ellis island och vid frihetsgudinnan.
sedan åkte jag på ölsmakarresa till bryssel med anders och kristoffer.
vi besökte olika sorters bryggerier, drack öl och tittade på par som dansade tango.
det blev midsommar och jag hade fest i trädgården på malmgårdsvägen. förutom den fina lägenheten var en av perksen en sjukt stor trädgård, med hallonbuskar och äppelträd och ett gulligt lusthus från 1700-talet. var man hemma i stan på sommaren hade man trädgården i princip för sig själv.
vi överraskade hanna med en möhippa på djurgården, på temat rött.
i juli åkte jag och calle på semester. jag skulle visa honom mitt budapest men eftersom jag har så dåligt lokalsinne var det istället calle som visade mig mitt budapest. jaja.
sommaren fortsatte med mer parkhäng. här i hemliga parken på mariaberget.
sen i vinterviken.
hanna och richard gifte sig! jag agerade bröllopsfotograf.
det gick bra tills jag råkade sparka till ett glas rödvin som hamnade på brudgummen. hehe. slutsats: anlita aldrig mig som bröllopsfotograf.
tycker calle var så fin här förresten. han ser ut som the great gatsby.
tog även århundradets smörigaste bild på katarina och hennes dåvarande kille.
på hösten åkte vi till gotland och hälsade på helena.
vi hade kräftskiva. björn var i gasen, helena not so much.
sen kom snön.
ungefär här började jag må bra igen. det var så otroligt skönt när det äntligen vände.
vi firade nyår på malmgårdsvägen. kommer ihåg att det var ett väldigt spontant påhitt som gick från idé på nyårsaftonsmorgonen till realisering ett par timmar senare.
avslutade året med att få en friend request från en av mina litterära husgudar, james frey. vi hade träffats på en middag som hans svenska förlag ordnat. ni kanske kommer ihåg hans självbiografiska bok ”tusen små bitar”, som sen inte visade sig vara riktigt lika självbiografisk som han lät påskina. hans bästa bok är för övrigt bright shiny morning, som är en helt makalös skildring av los angeles. finns obegripligt nog inte på svenska.
jag är nog världens mest planlösa människa. inga fem- och tioårsplaner här inte, utan har halkat in på utbildningar och jobb av en ren slump, driven av det jag upplevt varit lustfyllt i stunden. men förra året lovade jag mig själv att till semestern 2019 ha körkort. ni som följt mig ett tag vet ju att det där inte var världens lättaste sak för mig. men skam den som ger sig. efter tusen lektioner blev jag i februari så äntligen innehavare av söders dyraste körkort!
men dessa dyrköpta kunskaper har tyvärr förvandlat mig till naturens fiende nummer ett. min största mardröm är nämligen att vakna upp en morgon och ha glömt bort hur man kör. så denna sommar har jag bränt en hel massa gummi i preventivt syfte (no pun intended).
så, jag ger er en summering av semesterns utflykter, sett ur en nybliven körkortsinnehavares perspektiv. roligt va?
en dag åkte vi till metropolen kungsör. fortfarande väldigt fascinerad över 2-1-vägar eftersom jag aldrig övningskörde på såna.
här står vi och hänger läpp utanför thor modéens gästgifveri som tyvärr var stängt. norrsylta strödde salt i såren genom att upplysa om att det var riktigt bra. jaja, det är väl bra att spara lite upplevelser för framtida utflykter …
vi åkte och badade titt som tätt. när jag skriver titt som tätt menar jag tre gånger. är egentligen för bekväm för att blöta ner mig så tycker att svenska sommarbad är överreklamerade. speciellt inte om utomhustemperaturen inte orkar sig upp över 25 grader. *lutar mig tillbaka och inväntar shitstorm*
men på tal om väder outsmartade vi 11 grader och regn i katrineholm och åkte upp till mockfjärd, där det var hela 14 grader och sol. vägen mellan julita och mockfjärd kan lätt kvala in som sveriges hastighetskameratätaste (säg det fem gånger på raken om du kan).
också fascinerande att alla kör minst 10 km/h under hastighetsgränsen mellan djurås och leksand. varför?!!
är för övrigt så fashion här med vinglas och helly hansen. notera också att jag bär jeans, vilket alltså bara händer på landet.
(vi passade också på att tvätta. hoppas ni antecknar detta)
en dag stånkade vi oss upp på tvåans växel till kalkbrottet på gruvberget i djura. bilden visar tyvärr inte hur vackert turkost vattnet var, men jag vet att ni är ett fantasifullt gäng så ni kan föreställa er detta.
och återigen, so much fashion going on på semestern!
tillbaka i sörmland åkte calle hem och jobbade medan jag och hanna utflyktade till andra sidan öljaren och äppelgårdens design & trädgård. det är en urmysig handelsträdgård som bland annat säljer grönt kulturarv-växter som samlats in i programmet för odlad mångfald. grönt kulturarv är trädgårdens antikviteter kan man säga, med fantastiskt fina berättelser om var och hur växterna insamlats. så förutom att man får en trädgård to die for synliggör projektet också ett stycke förbisedd historia om helt vanligt folk.
just nu är jag på jakt efter rosor till framsidan på torpet och fick veta av mannen som driver äppelgården att det finns en ros bland grönt kulturarv-rosorna, blomsterhult, som är lokal för bygden. en sån får det bli! dock först nästa år för det var nån tant som hade köpt upp alla 55 exemplar i våras. undrar hur hennes trädgård ser ut …
en annan dag åkte vi på utflykt till brevens bruk, ett gammalt nerlagt järnbruk som nu är ett välbesökt utflyktsmål i en vacker bruksmiljö, med ett museum och ett kombinerat café och antikvitetsbutik. vi skulle egentligen gå på hembygdsgårdens årliga loppis men hittade tyvärr inte så mycket. däremot var själva platsen ett fynd så hit åker vi igen. urmysigt ställe!
att köra landsväg i sörmland är som att ta på sig en t-shirt där det står annoying people on the road since februari 2019. detta eftersom jag, till skillnad från precis alla andra, håller mig till hastighetsgränsen. lyckan när det kommer en raka och alla bilförare i svarta bilar (varför är det alltid svarta?) ÄNTLIGEN kan köra om går inte att ta miste på. jag fattar ärligt talat inte hur de lyckas köra snabbare än 80 km/h på dessa supersnirkliga och backiga vägar, men men.
en annan dag tog vi en sedvanlig tur ner på julita gård och spanade in växtbutiken och orangeriet.
kan konstatera att jag har lång väg kvar på torpet till julita gårds rabatt-perfection. nästa år kanske?
en söndagskväll ville vi ha lite highlife, dvs glo på folk och äta pizza. vi åkte till vårt lokala vattenhål äsköping som har en matbutik med förvånansvärt bra utbud, en loppis, en pizzeria samt butiken ”vackert med vitt”. pizza fick vi, men i övrigt var byn helt öde. misstänker att det inte bara var för att det var söndag …
men jag har ju inte bara kört bil! en gång tog vi cyklarna och for över till hanna för en lasternas kväll.
instruktionen för detta foto löd: ”se ut som att ni har ett ytterst spirituellt samtal”. jag tycker de lyckades ganska bra måste jag ändå säga.
när livet ger dig citroner i form av temperaturer på femton grader, gör upp en eld och grilla marshmallows.
sen åkte vi hem i natten utan att åka i diket eller få punka. en mycket bra kväll.
stay tuned för nästa sommaren 2019-inlägg, då blir det the loppisfynd edition!
nostalgifabriken 