jamen hörrni, nu är det redan december och allt! december är ju som bekant den bästa bloggmånaden för personer utan fantasi (läs jag) eftersom man har hela månadens inlägg kirrade om man följer uppmaningarna i någons julkalender. i år har jag valt att haka på emmas vintage och hennes 31 utmaningar att ta mig an, en för varje dag i månaden. helt traditionsenligt har jag missat de två tre första dagarna och gör min utmaningsdebut i form av ett samlingsheat:
calle och jag löser korsord efter frukosten i vår övervuxna trädgård på julita. kanske inte världens snyggaste eller mest intressanta bild men det var den första jag tog efter att ha slutat på pocket shop dagen innan. framför mig låg två veckors ledighet innan det nya började. i hela mitt vuxna liv har jag pluggat eller jobbat och har aldrig varit ledig mellan två sysselsättningar. den frihetskänslan som jag hade när jag tog bilden har jag aldrig varit med om tidigare. plus att det var den första riktigt varma dagen, 27 grader i skuggan.
2) min internetcrush
nu gör vi ett stort hopp i historien och backar bandet 15 (!) år tillbaka. till 2001 och mina allra första eskapader i sociala medier. fast då hette det inte sociala medier utan att man hängde på communities. ett av de första communities jag hängde på var spraydate. nätdejting var så nytt att det inte ens var ett begrepp, men jag dejtade väl loss en del, men framförallt lärde jag känna en massa roliga människor, varav några som jag fortfarande umgås med på en nästan daglig basis.
i alla fall så hade jag span på en hel del heta killar, men det fanns en tjej som hette pluppie som liksom var all over the place, lämnade en massa roliga och smarta kommentarer i de här killarnas gästböcker och så. först blev jag irriterad, hon var både snygg och rolig och hade dessutom exakt samma killsmak. så vad göra? jag gjorde enligt devisen ”if you can’t beat them, join them”. så jag skrev ett meddelande till henne om att hon var rolig och att vi borde ditcha killarna en kväll och träffas. det var startskottet på ett intensivt brevväxlande men vi fick inte riktigt till att ses förrän ett par månader senare. de hade skurit ner på personal på hennes jobb och hon hade fått sparken. ”nu ska jag dra till thailand och dricka buckets i sex veckor, men efter det måste vi ses”. sagt och gjort, vi sågs på carmen med varsitt litet festligt gäng och sedan dess har vi hängt. nu har pluppie skaffat två barn och flyttat till villa, så vi ses inte lika ofta längre men herregud vad vi har härjat tillsammans.
jag hette för övrigt oskuldens_hyena, efter en fantastisk låt som spelades på den legendariska fulmusik-klubben sunkit. jag fick rätt många slippriga mess på grund av mitt namn, men fick ju obviously skylla mig själv. någon annan som spraydejtat? vad hette ni?
3) 10 egenskaper jag gillar hos mig själv (och 10 jag inte är superförtjust över)
1. rolig
2. lyhörd
3. nyanserad, kan se saker från olika håll
4. bookish-smart
5. lojal
6. morgonpigg
7. kreativ
8. sinne för både detaljer och det övergripande
9. bjuder på mig själv
10. rättvis
1. långsint
2. gnällig
3. lättstött
4. velig
5. oroar mig över smågrejer
6. envis
7. kaffeberoende
8. oekonomisk
9. feg
10. ältar för mycket
4) mitt största guilty pleasure
det är ett riktigt destruktivt sådant, nämligen läsa inlägg och kommentarer i diverse byggnadsvårdsforum. med så mycket talibanmentalitet, elitism och besserwissermänniskor samlat på ett och samma ställe är det underhållning deluxe. och man kan aldrig vinna. jag läste för ett tag sedan om en person som enligt konstens ALLA regler (och det är många och ofta motsägelsefulla sådana, kudos till honom för att han ens försökte) hade restaurerat ett fönster. det var översvallande kommentarer och hejarop, ända tills någon surt kommenterade något i stil med: ”jag tycker det är lite synd att du lagt ner så mycket tid och energi på fönstret och ändå inte skruvat alla skruvarna så att spåren i alla skruvhuvuden hamnar lodrätt, det drar ner intrycket”.
i ett annat forum var den en kvinna som glad i hågen visade bilder på ett skåp och eftersökte beslag. därpå utbröt en kommentarsstorm med många ganska otrevliga inlägg i stil med ”i min värld heter det faktiskt skänk”. kvinnan som letade efter beslag kände sig påhoppad och kommenterade något om att hon inte var ett proffs och att hon letade efter beslag, inte en lektion i vad saker heter. och om man absolut ville att hon skulle lära sig kan man kommentera typ ”vilken fin skänk! nej, jag har inga beslag bla bla”. vilket fick folk att gå igång ännu mer och sa att hon i princip var otacksam för att folk försökte lära henne saker. vilket fick beslagstanten att säga att hon blev ledsen över de hårda inläggen och att hon nog inte skulle våga posta fler inlägg. vilket följdes av bedyranden att de arga inläggen inte alls var arga. saxar ett favoritcitat: ”jag menade inte alls att vara otrevlig, det är bara i ditt huvud i så fall”. vilket är kanske den mest oförskämda härskartekniken av dem alla, vara totalt vidrig och sedan skylla på den andre.
jag älskar historia och kulturvård, har pluggat arkeologi och tänkte länge att jag skulle doktorera. men det är just såna här människor med ovan egenskaper som dödar nyfikenheten och skapar ett gap mellan ”oss invigda” och övrig befolkning. och lycka till med att kunna vara en god kraft och kunna påverka människor i ”rätt” riktning om till och med jag som ”invigd” tycker att folk är dumma i huvudet.
det är precis som med läsning, och jag är så glad över att ha jobbat så länge i en bokhandel som bannlyst elitism. skitsamma vad man läser, bara man läser. kanske är snabba cash starten på ett livslångt läsintresse, kanske är det inte det. men man ska i alla fall kunna ges en ärlig chans att välja.
okej, end of jättelång rant som jag avslutar med en bild på ett ”märkligt kulturminne”
nostalgifabriken 