mitt tiotal: 2018

har ni märkt att min sida är seg på att ladda? vet inte om det är mitt excessiva bildstaplande i de här tillbakablicksinläggen eller om det är något som hänt med länkningen från flickr. jaja, hav tålamod med både mig och laddningstider så ordnar det sig säkert.

jo, var var vi? just det: 2018 var ett konstigt år. mycket som hände på jobbet och mycket som hände privat. det var inte ett så himla kul år om jag ska vara ärlig.

det började i alla fall i ett supersnöigt savannah. jag trodde ju i min enfald att jag skulle få slippa snön, men i sällsynta fall dyker den upp (ner?) även i amerikanska södern fick vi erfara. även om det tydligen var en sådär 20 år sen sist. alla butiker, restauranger och till och med flygplatsen stängde, så hanna och richard kunde inte komma hem på ett par dagar.

men det absolut värsta av allt: folk var så orimligt glada över snön.

_DSF1352
_DSF1348
_DSF1347

sen smälte snön lyckligtvis bort och vi firade martin luther king day.

_DSF1428

semestern tog slut och jag återgick till jobbet. började dagarna med möten från klockan sju, hela förmiddagarna i ända, och fick sen jobba ostört på eftermiddagarna. fick så otroligt många saker gjorda. så länge jag inte tänkte på att jag syntes på femtiotumsskärm direkt efter frukost.

jag och calle åt oftast middag ute. och oftast tacos. åt så sjukt mycket tacos i savannah att det är ett under att jag inte förvandlades till en.

Savannah 2017-2018
Savannah 2017-2018

på helgerna hyrde vi bil och gjorde utflykter. som här när vi var på en jättevacker drivvedsstrand på edisto island i south carolina.

Jekyll Island_DSF1085 2

eller som här när vi var på botany bay plantation.

Botany bay_DSF1165 1

en annan drivvedsstrand på hunting island i south carolina.

Hunting Island, SC_DSF1242 1
Hunting Island, SC_DSF1249 1

att få i sig ungefär sju timmar mer dagsljus per dag under de mörkaste månaderna var en lisa för själen. jag är inte gjord att leva i norden under vinterhalvåret.

edisto island, south carolina
Savannah, Georgia

en helg åkte vi inåt landet, till andersonvillefängelset och deadline. har bloggat om det här.

Andersonville Prison, GA_DSF1288

våren kom till savannah.

Savannah, GA_DSF1357
Savannah, GA_DSF1321 1

och johanna kom och hälsade på!

Café M, Savannah_DSF1511
_DSF1086 2
_DSF1076 4

när våren tog fart på allvar i savannah åkte vi hem till snön. ett par dagar efter att jag kommit hem till sverige försvann en kompis. ett par månader senare sa vi farväl till honom i ett knökfullt kapell på skogskyrkogården.

det konstigaste är att det känns som att han alldeles snart kommer tillbaka, med ett förnöjsamt flin och en tom kaffekopp i handen för att berätta världens mest skruvade historia om vad som hände under hans rökpaus, och att det är därför det dröjde så länge innan han kom tillbaka. jag antar att det alltid kommer kännas så.

påsken kom och med den våren.

Easter 2018_DSF1221

jag och mina kollegor var med i en artikel i tidningen skriva om vår arbetsprocess och att skriva för ljud.

lite senare var jag och min kollega bia med i dn och svamlade om ljudböcker. tycker alltid att man verkar mycket smartare än vad man egentligen är i intervjuer, som att det man säger faktiskt är logiskt och sammanhängande när det i själva verket är ett myller av random tankar. jaja.

jag tycker det ju är dödstråkigt att laga mat men vartannat år gör jag ett ryck. det här året testade jag att göra ramen. hanna ringde och undrade om jag ville hitta på något när jag som bäst höll på med förberedelserna. ”nej”, svarade jag, ”jag ska göra ramen, det kommer ta ungefär fem timmar”. det där har jag ju fått äta upp ett par gånger så att säga.

tur att det blev gott i alla fall. men seriöst, gör folk det här mer än en gång? kudos isåfall.

det blev dags att spänna knytnäven och ta på sig knytblusen. för övrigt min mest gillade bild på instagram någonsin.

sedan äntligen dags för första uteserveringsölen! oavsett hur livet än är så är den första uteserveringsölen en kär och omhuldad tradition.

mer öl på uteservering.

vi kollade kosläppet på julita. det var vi inte ensamma om som synes.

Kosläpp_DSF1012
Kosläpp Julita_DSF1015

fler helger på landet kom.

Julita_DSF1142
Julita_DSF1157

och mer öl på uteservering.

fest på jobbet. de tre senaste festerna har alla innefattat solglasögon av oklar anledning.

på tal om glasögon fick jag dessa av mamma. om jag inte minns fel var de ”lite tuffa, jag tyckte de passade er”.

en gb-gubbeklänning på det och sommaroutfiten är komplett.

det blev semester och jag tog tag i en av livets surdegar nämligen det här med körkort. när alla andra hade klimatångest av den varma sommaren hade jag en annan sorts ångest som kom sig av att vara en extremt tröglärd körskole-elev. två ytterligheter med andra ord.

_DSF1002
_DSF1110
_DSF1137
_DSF1048

sommaren var så varm att vi kunde äta kräftor redan den 21 juli.

_DSF1070

målade en dörr.

_DSF1074

och de där grythyttanstolarna jag inte orkade måla året innan. har för övrigt två stolar kvar att måla. här går det inte snabbt.

_DSF1127

hanna och hennes brorsa kom ut. vi firade hannas födelsedag genom att skjuta med luftgevär.

_DSF1084

sen var semestern slut och vi kunde återgå till att dricka öl i stan.

vi fortsatte att åka ut på landet på helgerna, gick på auktion bland annat.

IMG_8474-2

plockade sjuka mängder äpplen. varken före eller efter denna sommar har våra åppelträd burit frukt.

IMG_8529-2

vi hade konferens och fest på jobbet. kom ihåg att jag blev tvungen att skippa festen för på morgonen innan konferensen hade jag för första gången kört motorväg i 110. var helt skakig av adrenalin hela dagen. ett par enheter alkohol på det och jag vet inte hur kvällen hade slutat.

vi satt utomhus och jobbade långt in på hösten. tror det här var den 12 oktober eller så.

ett par turer till julita hann vi med innan vi stängde igen för året.

IMG_8840-2

baskern ersattes av en turban, vilket är snäppet kulturtantigare.

Millesgården_DSF1038

många aw:ar på jobbet också. just den här kolsyrade incidenten slutade inte bra. don’t try this at home kids. eller på jobbet heller för den delen.

i november åkte jag på konferens till köpenhamn. mötte sen upp calle och hans kompisar och firade calles 40-årsdag på noma. det var mycket gott!

Köpenhamn_DSF1095
Noma Game and Forest season_IMG_9129-2

gjorde livets fynd på emmaus. trodde jag. tills någon i personalen sa ”du skulle varit här för två timmar sen, då sålde vi en hel servis musselmalet till en man. men han lämnade de där för att de var lite naggade”. jaja.

fest med jobbet. igen! man kan ju tro att vi bara festar men ibland jobbar vi också lite.

det blev advent och snö. övningskörandet fortsatte. var så sjukt trött på att gå upp supertidigt och köra på morgnarna. men det var ju bara att kötta vidare. nu var jag halvvägs.

_DSF1012

julafton kom. jag, hanna och calle firade hemma hos oss. vi började med frukost och jag fortsatte med förkylningsfrossa. ändå ganska mysigt att ligga i soffan och slumra och lyssna på två fina personer som pratade.

förkylningen fortsatte över nyår. skålade in året med en lugn skål i soffan.

så var äntligen 2018 slut, stay tuned för en sammanfattning av detta år!

vi närmar oss deadline och går jimmy carters fotspår

en helg för ett par veckor sen hyrde jag och calle bil och styrde kosan västerut. vår agenda för dagen var fullspäckad: besöka andersonville prison och national prisoner war museum samt jimmy carters födelsestad plains i georgia.

när vi kom till andersonville vräkte regnet ner, vilket i och för sig gjorde platsen rättvisa, men tanken på att gå runt på ett friluftsmuseum i ösregn kändes inte så härligt. som tur är älskar amerikaner att åka bil överallt så SJÄLVKLART kunde man låna en audioguide som guidade i en snitslad bilväg runt lägret.

i slutet av amerikanska inbördeskriget (som ibland kallas the war between the states i södern) levde här 45000 krigsfångar från nordstaternas armé i en inhägnad på 490×237 meter under alldeles mardrömslika former. från början vistades fångarna utomhus utan det minsta skydd mot sol och regn men lite senare fick de tillåtelse att bygga primitiva tält. lägret låg i en sänka och längst ner låg en bäck som var den enda vattenresursen i lägret. eftersom den tjänstgörande fängelsepersonalen använde bäcken för sina toalettbehov lite längre upp spreds sjukdomar vilket bidrog till att dödligheten var närapå 30% i lägret.
Andersonville Prison, GA_DSF1294 1
idag finns inga lämningar kvar av den ursprungliga träkonstruktionen. men om du tittar på bilden ovan visar raden med vita pinnar längst till vänster var det yttre planket sträckte sig. för att undvika att fångarna grävde en tunnel under planket eller klättrade över och rymde reste man ett inre staket. utrymmet mellan palissaden och det inre staketet blev en no go-zone och om man så mycket som lutade sig över staketet blev man skjuten. the deadline, som staketet kallades, är alltså pinnarna till höger i bild ovan.
Andersonville Prison, GA_DSF1270
och det är alltså härifrån uttrycket deadline kommer. på national prisoner war museum som ligger i anslutning till lägret finns en yttepytte träbit på 2×2 cm bevarad från deadline-staketet. det var en otroligt märklig känsla att se något så litet som i hög grad styr merparten av våra liv idag.
Andersonville Prison, GA_DSF1288
Andersonville Prison, GA_DSF1300 1
måste för övrigt verkligen rekommendera ett besök på muséet. stora delar av utställningen behandlar inte bara andersonville, utan även krigsfångar i modern tid. eftersom vi hade ett späckat schema hann vi bara gå en snabb tur men det belyste verkligen den mänskliga erfarenheten av krig på ett sätt som jag blev väldigt berörd av. kanske för att man också lät anhöriga (läs: merparten kvinnor) komma till tals. krig berör inte bara de som är ute på fältet utan de som väntar på besked hemma också.

sedan var det dags att åka vidare. en halvtimme senare befann vi oss i den sömniga småstaden plains där usa:s 39:e president föddes. (och fortfarande bor, SAMT undervisar i söndagsskolan!)
Jimmy Carter National Historic Site_DSF1308
jimmy carters high school har byggts om till museum.
Jimmy Carter National Historic Site_DSF1303 1
Jimmy Carter National Historic Site_DSF1307 1
carter anses vara en av usa:s svagare presidenter och förlorade stort mot reagan 1980, men efter att ha besökt muséet (och eventuellt hjärntvättats) kan jag säga att jimmy carter numera är min favoritpresident. han är så otroligt vanlig på ett sånt härligt helyllesätt. listar några anledningar nedan:

  • han är den första presidenten som föddes på ett sjukhus.
  • han är den enda presidenten som har levt i subventionerade bostäder.
  • han har i hela sitt liv arbetat aktivt för medborgerliga rättigheter, en inte helt lätt uppgift om man började sin politiska karriär i djupaste södern i georgia och var beroende av att få även rasisternas röster för att bli vald.
  • han deklarerade att han skulle ställa upp i georgias guvernörsval 1970 från en sunkbar i atlanta.
  • enligt vissa källor var det också från en sunkbar i savannah som han deklarerade att han skulle ställa upp i presidentvalet.
  • hans bror billy höll jimmy nere på jorden. billy ägde bensinstationen i plains och stod oftast med en öl i handen och luftade sina tankar om sin brors politiska tillkortakommanden för alla som ville höra. en pr-persons mardröm med andra ord. billy fick så småningom sitt eget öl, billybeer, men tyckte det blev pinsamt efter ett tag. inte för att det försvårade för sin brors politiska karriär, utan för att det var en äcklig öl. pbr var helt enkelt godare.
  • jimmy har uträttat mer efter sitt presidentskap än innan. efter att han förlorade mot reagan instiftade han the carter center som bland annat övervakar val, medlar i politiska konflikter och stärker världshälsan. bland annat har organisationens arbete nästan helt utrotat guineamaskinfektioner. från 3,5 miljoner fall årligen 1986 till 25 dokumenterade fall 2016. vilken annan president har lyckats utrota en sjukdom liksom?
  • han och hans fru driver en kombinerad bed & breakfast och antikbutik i plains. han ville starta hotell och hans fru ville starta antikbutik, detta blev kompromissen.
  • han är den enda president som hävdar att han sett ett ufo.