på förekommen anledning (fjorton grader och regn): kommer ni ihåg värmeböljan i slutet av juni? det är ju lite så att man börjar undra om det inte bara var en dröm? jag bestämde mig för att göra vissa efterforskningar i min flickrfeed och hittade en del bevis för att det faktiskt hänt.
på dagarna kämpade jag på med hemmakontoret i 32-gradig värme, men på kvällarna var det ju alldeles ljuvligt ute. så en av kvällarna bestämde vi oss för att picknicka i lilla bleckan.
björn korkar upp ett ljust lambrusco. så roligt förresten att lambrusco blivit min dryck du jour i sommar med tanke på min aversion för det när vi var i italien för fem år sen. jaja, man får väl utvecklas som mänska vavava?
mitt lambrusco-bidrag. tror inte att det rekommenderas till sushi egentligen, men jag jobbar ju efter devisen ”gott för sig, gott tillsammans”, så det slank ner.
och den ständiga lilla följeslagaren handspriten. salubrins handsprit är den bästa tycker jag. krämig konsistens och torkar inte ut händerna. så nu vet ni.
efter ett tag anslöt calle. så länge jag har känt honom har han konsekvent vägrat picknick, som han tycker är en barbarisk aktivitet (”varför ska man sitta på marken när det finns bord och stolar?”). en stor sorg eftersom jag är en picknickfantast av rang. men vad göra när man inte vill trängas med folk på uteserveringar mitt under brinnande pandemi? jo, då får jag äntligen min picknick!
under alla dessa år jag bott på söder har lilla bleckan varit en bortglömd park. sen kom bleck och helt plötsligt kryllar det av folk. trivfsamt!
vi satt och gaggade ett bra tag och sen plockade vi ihop och gick hem. mer spännande än så blev det inte en varm junikväll i nådens år 2020. tack och hej!