tulpaner, loppis, en bananbakelse som sannerligen inte var en madeleinekaka samt lite om stockholmsutställningen 1897

ja, hörrni hur ska jag sy ihop ett blogginlägg med någon slags röd tråd av den här rubriken? jag får väl helt enkelt hävda att det är ett inlägg i bästa stream of conciousness-anda (vilket låter finare än en massa random bilder och osorterade ord som inlägget egentligen består av).

jag går ju aldrig ut på klubb längre men april, maj och juni ger mig världens fomo. vill njuta av precis allt som den här ljusa säsongen erbjuder, från att vitsopporna slår ut till att schersminen blommar, natthimlen som aldrig blir riktigt mörk och fåglarna som sjunger fastän timmen är sen.

tyvärr har jag ju ett jobb att sköta, dessutom måste calle jobba vissa helger. men för ett par veckor sen var vi i alla fall ute i spenaten och välkomnade våren.

eller som jag sa till calle: ”vi måste åka till landet den här helgen för att kolla på tulpanerna, nästa gång kommer det vara för sent!”. det sista kan ha yttrats i en desperation som tangerade galenskap, men detta är vad trädgårdsarbete gör med mig. speciellt med tanke på att jag grävde ner lökarna under panik den absolut sista timmen den sista helgen när jag egentligen borde ha städat innan vi stängde för säsongen förra året. jaja.

efter att ha hälsat på välkomstkommittén åt vi pizza och eldade i spisen. tårtan surade under filten i det något kylslagna torpet.

jag tror alltid att jag ska sitta uppe på kvällarna och mysa med ett glas kryddigt vin, lyssna på jazz och ha spirituella konversationer med calle när vi är på torpet. det slutar oftast med att vi hetsdricker ett glas ljummet bubbel på en smällkall, alternativt mygginvaderad, veranda i de sista solstrålarna innan solen försvinner bakom trädtopparna. sen går jag till sängs klockan halv tio. önskar jag kunde säga att det beror på lantluften och en hård arbetsvecka men ärligt talat har det nog mest att göra med att jag har en femårings sovvanor.

klipp till lördagen. vi åkte på superloppistur till vingåker. men först åt vi lunch på sultans konditori, det bästa konditoriet i vingåker! och kanske det enda nu när jag tänker efter …

efter lunch kommer kondisbit. det brukar alltid vara svårt att välja, men den här gången slog jag av en ytterst oklar anledning till på en bananbakelse. om mina så kallade nära och kära var skeptiska till mitt val redan innan blev de riktigt skadeglada när de upptäckte att bakelsen liksom flöt ut på tallriken i solen. kommer detta bli mitt livs madeleine-kaka-moment? isåfall är jag rökt.

sen tog vi en sväng till marielunds hem och antik.

på en loppis i läppe råkade jag spontanköpa ett gammalt bokskåp.

hanna köpte en superfin skål och ett finfint fat. ni ser ju på minen hur himla nöjd hon är. hon fick minsann äta en god kaka som inte flöt ut, och två fina loppisfynd dessutom. somliga har det bra.

när det hugger till i hjärtat av avundsjuka brukar jag tänka på bokskåpet. fast det ger mig samtidigt lite ångest eftersom jag inte har ordnat med frakten än, heh.

ytterligare några loppisfynd:

har ju akut brist på blåvitt porslin så vilken flax att jag hittade just den där skålen. muggarna till höger är souvenirer från stockholmsutställningen år 1897 och var kanske inga fynd eftersom de med loppismått mätt var ganska dyra. men ända sen jag läste stad-serien av per anders fogelström har stockholmsutställningen varit lite sådär mytisk för mig.

det är förresten fascinerande vad som stannar kvar i minnet efter en utläst bok. en detalj jag kommer ihåg efter att jag läste barn av sin stad var att en av huvudpersonerna arbetade på kaffeserveringen på stockholmsutställningen och fick ta med sumpen hem. vilken lycka, det hade ju bara använts en gång! vad boken handlar om sen har jag förträngt.

tycker för övrigt att de byggde så otroligt coola grejer till stockholmsutställningen. bland annat biologiska museet, lusthusporten och skånska gruvan. det här gamla fotot nedan är från nationalmuseums digitala arkiv och visar några av utställningshallarna på djurgården.

det här inlägget drog visst iväg åt ett märkligt håll inser jag nu. vi styr tillbaka till loppisfynden istället. den här fyndade hatten ska jag bära när jag påtar i trädgårdslandet under sommaren. om jag nu orkar påta, vi får se.

på tal om påta: att gräva upp två pallkragar och halva grönsakslandet tog hela söndagen i anspråk.

min vana trogen sådde jag sommarens grönsaker i panik en halvtimme innan vi skulle åka.

inser nu att jag hållit er på halster i hela detta långa blogginlägg. hann vi se några tulpaner innan de blommat ut?

jodå.

till nästa år ska jag plantera fler lökar. men förhoppningsvis inte i sista sekund. vi säger så tillsvidare, va.

Annonser

london, baby pt III

nu är det dags för del tre av mina londonäventyr. del ett och två hittar du här.

på måndagen åkte johanna hem och jag förflyttade mig till kensington och mina kollegor. det var alltså dags för londonmässan, min allra första!

jag hade fått höra hårresande historier om hur bullrigt och hetsigt det var uppe på rättighetsavdelningen på mässan. hade såklart föreställt mig ett sjöslag, men det visade sig vara en lätt havsbris i jämförelse. ibland är det en gåva att alltid tänka det värsta, he he.

kensington är förresten så himla vackert med sina trädgårdar. som iofs är privata, men fota dem kan man ju alltid.

tänk att vi har all den här blomsterprakten och grönskan framför oss ❤

alla mina möten var avklarade på tisdagen så på onsdagen jobbade jag från hotellet på förmiddagen och gick sedan på victoria and albert museum efter lunch.

hade velat se den fina dior-utställningen, men kön ringlade sig så lång att jag bestämde mig för att skippa den och gå på basutställningen istället.

ljuset i dessa hallar!

biblioteket, så jädrans fint!

skulle inte tacka nej till denna medeltida akvamanil i form av ett lejon att ha hemma. denna vattenbehållare användes för att tvätta händerna ceremoniellt i kyrkan eller vid middagsbordet.

den här tavlan heter disappointed love och målades av francis danby 1821. tycker den var väldigt fin.

det absolut bästa rummet på hela museet var ett rum med medeltida gobelänger. det var pintjockt med människor överallt på hela museet, men i detta stora mörka rum var jag helt ensam med dessa stora textilier. jag blev märkligt tagen av den närmast sakrala känslan. har för övrigt märkt att jag mer och mer dras åt textilier som går att hänga upp på väggen. måste bara tjacka ett slott först.

högst upp ligger porslinssamlingen. hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter i all oändlighet känns det som.

alltid skönt att veta att någon har en större blåvit porslinssamling än jag, låt vara ett museum.

den höga tekannan, ja tack!

kanske den mest perfekta blå-vita porslinsskålen någonsin? förlåt hanna, men din skål du köpte i portugal kan ha fått konkurrens.

just den här perfekta blå-vita skålen är en punschskål från 1765-1770.

hittade också muggar med likadant mönster som en keramikskärva jag hittade när vi ägnade oss åt mudlarking på lördagen. dekorationsmetoden kallas slipware på engelska (engobe på svenska) och var vanlig under 1600- och 1700-talen. coolt!

avslutade besöket med att spana in lite klädesprakt. här en urfin 20-talsklänning med en paljettbeströdd kappa.

glömde ta en bild på från vilken tid denna klänning var, men jag drar ut ett ovetenskapligt svar ur rövva och gissar på sent 1700-tal, kanske 1780-tal. någon som vet?

efter denna monsterdos kultür var det dags att hämta väskan på hotellet och åka hem. hejdå london!

en väldigt bra loppisrunda i sundbyberg

jag har haft enormt många bra loppisrundor den sista tiden! som förrförra helgen, när jag och hanna besökte ett gäng loppisar i sundbyberg. kan det bero på att alla har drabbats av marie kondo-sjukan? att folk lämnar bort en massa saker som som inte sparkar joy, och att de dessutom besöker några loppisar längre av rädsla för att få hem en massa bös? isåfall är jag marie kondo evigt tacksam!

en av våra favvoloppisar i sundbyberg hade dessutom 50% på allt, vilket gjorde att vi kunde plocka en hel kundkorg full utan att tänka på priset. voilà!

fejk-musselmaletfatet och skålen kostade 100 kr styck, vanligtvis hade jag sagt att det är på tok för dyrt för att få följa med hem. men efter att ha plöjt ner åtskilliga tiotusentals kronor på körlektioner har jag numera ett ganska ohälsosamt förhållande till pengar. allt blir liksom billigt i jämförelse. nåväl, tror de kommer passa utmärkt på landet.

de gamla linneörngotten kostade 20 kr styck och den gamla linneduken 40 kr. gammal trälåda med dam 75 kr och ett halsbandsetui 25 kr. vykortet med norstedtshuset i nattskrud är från 100-årsjubileumet år 1923. fun fact: jag jobbar i den byggnaden om dagarna.

hittade också en sida ur ett fotoalbum som jag tyckte var så himla fint. en lapp som jag hittade bakom ett av fotografierna berättar att bilderna var tagna sommaren 1940.

det spelar ingen roll att jag inte vet vilka fotografierna föreställer, jag älskar sommarlovskänslan de förmedlar. soldränkta lata dagar vid vattnet, inte ett moln eller bekymmer i sikte.

på andra sidan är det studenttider och ett besök på en djurpark.

fler smyckesetiuer för 25 kr. plockade också på mig några andra fotografier, ett från ett midsommarfirande och ett från en båttur. av kläderna att döma tror jag att de här är äldre än 1940. 30-tal kanske?

tack och hej från materialisten!

mina senaste loppisfynd

gjorde en så bra loppisrunda för ett tag sen. allt inhandlat på återvinnarna i skanstull. SOM NUMERA TAR KORT! jag blev helt chockad.

skärbräda i porslin (30-tal?), 40 kr.

djupa tallrikar i musselmaletmönster (alva, gustavsberg) 40 kr styck.

stor skål med willow-mönster 150 kr (inte så fyndigt pris, men eftersom en såndär skärbräda i porslin brukar kosta mer än 40 kr bestämde jag mig för att det gick på ett ut).

läste förresten att det snart kommer bli omodernt att samla på omaka blåvitt loppisporslin. bra, då blir det mer över åt mig, tack tack.

sista sommarhelgen på julita

jag tycker det är bitterljuvt när sommaren övergår i höst. i stan spelar det mindre roll, men det blir extra uppenbart på landet tycker jag. fågelsången tystnar och solen försvinner från baksidan av huset redan vid sex istället för runt åtta. himlen mörknar och stjärnhimlen träder fram. men grönsakslandet fortsätter att leverera (eller ja, det är ju först nu efter torkan som saker börjat växa). och på kvällarna kan man faktiskt sitta inomhus framför brasan med gott samvete istället för att småhuttra utomhus i sällskap av myggorna.

eftersom jag gillar att dela in året i årstider som är exakt lika långa har jag bestämt att sommaren består av juni, juli och augusti. enligt i min strikta tideräkning har vi alltså precis avnjutit den sista sommarhelgen. tyvärr glömde jag min kamera så vi får helt enkelt hålla tillgodo med inte så bra mobilbilder.

på fredagkvällen åt vi pizza, drack rödtjut och bubbel (sån eufori när jag insåg att vi hade en flaska cava i kylskåpet. jag var tydligen så förutseende vid förra besöket att jag sedan hann glömma bort det). sen var jag en riktig partyprisse och lade mig vid elvarycket.

på lördagen latade jag mig i sängen med den här.

jag gillar murakamis fantasifulla alster, som fågeln som vrider upp världen eller kafka på stranden. men hans ung-man-trånar-efter-tjej-böcker tycker jag är så fruktansvärt tröttsamma. den här känns som en upprepning av norwegian wood, som jag inte tål. men kommer givetvis att läsa ut den eftersom jag är en plikttrogen läsare som sällan hoppar av böcker jag börjat på.

sedan var det auktionsdags. en av bygdens mest färgstarka personligheter gick bort i början av året och nu skulle hans samlingar auktioneras bort.


så mycket fint som fanns!

gamla dräkter från operan.

gjutjärnsradiatorer.




egentligen gillar jag inte auktioner. det tar hela eviga dagen och eftersom jag sällan har möjlighet att köpa möbler pga avsaknad av bil så är det inte riktigt värt att vänta i tusen timmar på lådorna med småkrafs. dessutom var det supermycket folk så vi bestämde oss för att åka till katrineholm och äta lunch och komma tillbaka senare. trots allt var det över 700 poster som skulle auktioneras bort så vi räknade med att det skulle ta många timmar.
vi hann med ett besök till möbelmagasinet och kammarstugans loppis också. på möbelmagasinet fyndade jag två superbra grejer, men de måste monteras först för att ni ska förstå storheten, så får återkomma!

notera för övrigt calles bidrag på bilden nedan. ser ni?



den sanna landetlooken. har icke tvättat eller kammat mig.

när vi kom tillbaka till auktionen vid fyratiden hade de flesta droppat av och fyndlådorna gick för mer facila priser. möblerna med för övrigt. en hel och en trasig myranstol med karm gick för för bla 225 kronor. dessutom tittade solen fram!

jag hittade lite fint blåvitt 30-talsporslin i en gratislåda och gjorde ett annat fantastiskt fynd för en tjuga. visar sen, vilken cliffhanger va?

på söndagen jobbade vi i trädgården. nästan hela dagen gick åt att plocka upp fallfrukt. herregud vad tidsödande det är att ha en trädgård!

men sen blev vi rikligt belönade med äpplen och grönsaker så det var väl inte helt synd om oss.




nu ser jag fram emot höstkvällar framför brasan!

torparpremiär, kosläpp och loppisfynd

alltså, hörrni, jag vet att det är dödstråkigt att prata väder, men måste ändå säga: VILKET JÄDRA VÄDER VI HAR HAFT I MAJ!

vi skippade landetpremiären på valborg pga tio grader och regn, vilket kändes himla trist men nödvändigt eftersom vi inte fick sotat förra året (sotarn var sjuk den dagen och det var tydligen enda chansen på hela året enligt skorstensfejarmästarna). hade kanske inte varit en biggie om det inte var så att det inte hade blivit sotat på sexton år. elen är dessutom lite för klen för att klara ett element. men nu ska jag sluta tjata om våren som aldrig kom utan istället gå på om sommaren som kom med besked!

maj ute på torpet började med kosläpp. hade vi varit i tid så hade vi sett det som alla vallfärdar för att se, nämligen ystra kor som knashoppar ut ur ladugården. men vi var som vanligt ett par minuter sena och fick nöja oss med eftersläntrarna.



alla andra besökare var dock ute i tid. så sabla mycket människor alltså. till nästa år har vi en plan för hur vi ska outsmarta alla och få superbra platser, moahahaha.



sedan korsade vi vägen och gick in på julita gård för att hämta ut våra årskort. hett tips till er för nästa år: under kosläppshelgen är det gratis inträde på gården. ett annat tips: undvik caféet. de har fina grythyttanmöblemang men världens mest oinspirerade meny. och eftersom man inte kan äta stolar eller bord så kommer du bli fattig och otillfredsställd och kanske även lite fortsatt hungrig. har inga problem att betala mycket för god mat, men blir fan irriterad när matställen skriver ut checkar de inte kan lösa in på grund av noll konkurrens. man känner sig så sjukt lurad. käka istället på pizzerian i äsköping, som är mycket mer prisvärd.

så, dagens gnäll utfärdat. moving on!

ingen torpetpremiär utan loppisrunda, det är sen gammalt. loppisrundan var en extremt bra sådan skulle jag säga. metallskålen är perfekt för att ha två-tre flaskor vin eller bubbel liggande på en isbädd. vi kommer kunna tillgodose alla våra torpbesökares alkoholpreferenser och dessutom hålla dem nedkylda, det känns ju oerhört tryggt. den lilla morteln utan stöt är perfekt för flingsalt. blåvitt porslin som vanligt och fina tändsticksaskar för att kunna tända levande ljus med stil.

är extra nöjd med solliden-askarna. jag köpte två för att kunna ge bort en till min kompis jenny som har jobbat på skansen. på det hela taget en mycket bra torparpremiär!

virrfärder i vila de frades och eventuellt världens mest perfekta blå-vita porslinsskål i évora

enligt min bloggtideräkning är det fortfarande påsk, så nu får ni vackert hänga med i portugalresan del två. så att ni vet.

ja, vi kan väl börja med att vi råkade köra lite för långt söderut i jakt på en omtalad fiskeby, så vi fick en ganska lång resa tillbaka till vila de frades där vi hade hyrt ett litet hus för natten. vår airbnb-värd hade endast lämnat fragmentariska uppgifter om sina whereabouts för kvällen: jag jobbar i ett restaurangstånd på en lantbruksmässa som ligger bakom supermercadot, går inte att missa.

jodu, det gick alldeles utmärkt att missa, tackar som frågar.

men allt var förlåtet dagen efter när vi vaknade upp i ett hus med denna trädgård. apelsinträd, bougainvilla, vinrankor, kaktusar och kanot, det enda som behövs för att göra mig glad!


vi fräschade till oss och begav oss ut på frukostjakt. detta var det bästa vi kunde åstadkomma.

medan vi drack vårt kaffe och åt våra sötsaker of choice konstaterade vi snabbt att här fanns inte så mycket att göra, så vi packade våra väskor tämligen omgående och satte kurs mot évora som är en förtjusande trevlig liten medeltida stad.

bara det faktum att man på fullaste allvar har denna skyltning i en fotoateljé gör mig synnerligen välvilligt inställd.

det skålar vi för!

hannas överexalterade min beror på att i den vita påsen vid hennes fötter ligger, enligt hennes utsago, ”den mest perfekta blå-vita porslinsskålen någonsin”. de andra två är av oförklarlig anledning inte lika imponerade.

i évora finns det inte så himla mycket att göra förutom att strosa runt och glo på hus. min favoritsysselsättning.
eventuellt även hannas som synes av bildbeviset nedan, näst efter blå-vit porslinsskålshopping förstås. när jag tänker efter är det sistnämnda också är en av mina favoritsysselsättningar. great minds och så vidare.

när vi var trötta på vita hus med gula kanter, dvs redan dagen efter, var det dags att åka till lissabon, mer om det i ett separat inlägg!