jag vet att jag sa att jag var trött på att gå på loppis. men semesterns första loppisrunda gav en riktigt bra skörd, så nu är jag fast igen. vi kikar!
två stycken små pajformar för mini-rabarberpajer och annat gott. problemet är bara att spisen/ugnen vi köpte på loppis för någon månad sen (det enda loppisfyndet som faktiskt fyller ett efterfrågat behov) inte verkar fungera. när vi testade den så löste jordfelsbrytaren ut, så det kommer nog att dröja ett tag innan dessa används.
en liten assiett blå blomst från royal copenhagen i originalförpackning för ynka 40 kr.
en liten gullig lampskärm.
en liten men naggande god glasvas. den här ska jag nog ta till stan, för den är perfekt för den där ensamma blomman när resten av blombuketten vissnat.
en linnehandduk och ett par tygservetter. alltid bra att ha.
till sist: ett par terrakottakrukor. gissar på att dessa är från 80-90-talet, men jag tycker de är fina ändå.
april kändes som att den varade i tusen år och samtidigt gick den så himla fort. jag och calle hade tillgång till bil hela månaden och gjorde små coronavänliga utflykter och en helg åkte vi till en ganska hemlig loppis i ett industriområde. av förklarliga skäl har ju loppisrundorna satts lite på paus. har vänt flera gången i dörren på mina lokala loppisar på grund av för mycket folk. och att riskera att dö eller råka smitta någon annan för ett par loppisfynd känns sådär, men gudarna ska veta att loppistarmen har ett uppdämt behov! (hmmm, på något sätt lät den där meningen bättre i mitt huvud …)
i alla fall, på den här loppisen var vi helt själva och kunde botanisera i lugn och ro. lyckades dessutom få ihop en ganska lyckosam loppiskorg om jag får säga det själv.
vi kollar!
en perfekt blåvit skål till sommarlunchen. den formligen skriker att den vill fyllas med kokt färskpotatis och färsk dill.
servisen heter nippon och kommer från gustavsberg. kan det vara trettiotal kanske?
sen en terrakottakruka med den finaste krämiga ljusa färgen (som jag tyvärr redan råkat chippa. jaja)
använda gamla skärbrädor i trä. till de där ostbrickorna man inbillar sig att man jämt äter.
kolla det fina mönstret längst ner på brädorna förresten!
sen köpte jag ett par tändsticksaskar också. favoriten är den längst till vänster, la llama.
fast den här var ju också ganska fin.
googlade lite nu och tändsticksasken kommer tydligen från marineland of the pacific i kalifornien som på femtiotalet var världens största oceanarium. i restaurangen kunde man tydligen äta samtidigt som man kunde titta på tumlare gjorde konster och typ som hoppade genom ringar av eld, väldigt spektakulärt.
sist men absolut inte minst det här fotot som föreställer en man och hans(?) älg som står på en farstutrappan till ett hus med snickarglädje. jag älskar den här bilden! man börjar ju genast tänka om mannen är älgarnas motsvarighet till tiger king? så många frågor.
visst var det en bra loppisrunda?
sen åkte vi och hälsade på johanna och fikade i hennes trädgård. men det tar vi i ett separat inlägg tycker jag! (vilken cliffhanger va?)
ja, hörrni hur ska jag sy ihop ett blogginlägg med någon slags röd tråd av den här rubriken? jag får väl helt enkelt hävda att det är ett inlägg i bästa stream of conciousness-anda (vilket låter finare än en massa random bilder och osorterade ord som inlägget egentligen består av).
jag går ju aldrig ut på klubb längre men april, maj och juni ger mig världens fomo. vill njuta av precis allt som den här ljusa säsongen erbjuder, från att vitsopporna slår ut till att schersminen blommar, natthimlen som aldrig blir riktigt mörk och fåglarna som sjunger fastän timmen är sen.
tyvärr har jag ju ett jobb att sköta, dessutom måste calle jobba vissa helger. men för ett par veckor sen var vi i alla fall ute i spenaten och välkomnade våren.
eller som jag sa till calle: ”vi måste åka till landet den här helgen för att kolla på tulpanerna, nästa gång kommer det vara för sent!”. det sista kan ha yttrats i en desperation som tangerade galenskap, men detta är vad trädgårdsarbete gör med mig. speciellt med tanke på att jag grävde ner lökarna under panik den absolut sista timmen den sista helgen när jag egentligen borde ha städat innan vi stängde för säsongen förra året. jaja.
efter att ha hälsat på välkomstkommittén åt vi pizza och eldade i spisen. tårtan surade under filten i det något kylslagna torpet.
jag tror alltid att jag ska sitta uppe på kvällarna och mysa med ett glas kryddigt vin, lyssna på jazz och ha spirituella konversationer med calle när vi är på torpet. det slutar oftast med att vi hetsdricker ett glas ljummet bubbel på en smällkall, alternativt mygginvaderad, veranda i de sista solstrålarna innan solen försvinner bakom trädtopparna. sen går jag till sängs klockan halv tio. önskar jag kunde säga att det beror på lantluften och en hård arbetsvecka men ärligt talat har det nog mest att göra med att jag har en femårings sovvanor.
klipp till lördagen. vi åkte på superloppistur till vingåker. men först åt vi lunch på sultans konditori, det bästa konditoriet i vingåker! och kanske det enda nu när jag tänker efter …
efter lunch kommer kondisbit. det brukar alltid vara svårt att välja, men den här gången slog jag av en ytterst oklar anledning till på en bananbakelse. om mina så kallade nära och kära var skeptiska till mitt val redan innan blev de riktigt skadeglada när de upptäckte att bakelsen liksom flöt ut på tallriken i solen. kommer detta bli mitt livs madeleine-kaka-moment? isåfall är jag rökt.
sen tog vi en sväng till marielunds hem och antik.
på en loppis i läppe råkade jag spontanköpa ett gammalt bokskåp.
hanna köpte en superfin skål och ett finfint fat. ni ser ju på minen hur himla nöjd hon är. hon fick minsann äta en god kaka som inte flöt ut, och två fina loppisfynd dessutom. somliga har det bra.
när det hugger till i hjärtat av avundsjuka brukar jag tänka på bokskåpet. fast det ger mig samtidigt lite ångest eftersom jag inte har ordnat med frakten än, heh.
ytterligare några loppisfynd:
har ju akut brist på blåvitt porslin så vilken flax att jag hittade just den där skålen. muggarna till höger är souvenirer från stockholmsutställningen år 1897 och var kanske inga fynd eftersom de med loppismått mätt var ganska dyra. men ända sen jag läste stad-serien av per anders fogelström har stockholmsutställningen varit lite sådär mytisk för mig.
det är förresten fascinerande vad som stannar kvar i minnet efter en utläst bok. en detalj jag kommer ihåg efter att jag läste barn av sin stad var att en av huvudpersonerna arbetade på kaffeserveringen på stockholmsutställningen och fick ta med sumpen hem. vilken lycka, det hade ju bara använts en gång! vad boken handlar om sen har jag förträngt.
tycker för övrigt att de byggde så otroligt coola grejer till stockholmsutställningen. bland annat biologiska museet, lusthusporten och skånska gruvan. det här gamla fotot nedan är från nationalmuseums digitala arkiv och visar några av utställningshallarna på djurgården.
det här inlägget drog visst iväg åt ett märkligt håll inser jag nu. vi styr tillbaka till loppisfynden istället. den här fyndade hatten ska jag bära när jag påtar i trädgårdslandet under sommaren. om jag nu orkar påta, vi får se.
på tal om påta: att gräva upp två pallkragar och halva grönsakslandet tog hela söndagen i anspråk.
min vana trogen sådde jag sommarens grönsaker i panik en halvtimme innan vi skulle åka.
inser nu att jag hållit er på halster i hela detta långa blogginlägg. hann vi se några tulpaner innan de blommat ut?
jodå.
till nästa år ska jag plantera fler lökar. men förhoppningsvis inte i sista sekund. vi säger så tillsvidare, va.
nu är det dags för del tre av mina londonäventyr. del ett och två hittar du här.
på måndagen åkte johanna hem och jag förflyttade mig till kensington och mina kollegor. det var alltså dags för londonmässan, min allra första!
jag hade fått höra hårresande historier om hur bullrigt och hetsigt det var uppe på rättighetsavdelningen på mässan. hade såklart föreställt mig ett sjöslag, men det visade sig vara en lätt havsbris i jämförelse. ibland är det en gåva att alltid tänka det värsta, he he.
kensington är förresten så himla vackert med sina trädgårdar. som iofs är privata, men fota dem kan man ju alltid.
tänk att vi har all den här blomsterprakten och grönskan framför oss ❤
alla mina möten var avklarade på tisdagen så på onsdagen jobbade jag från hotellet på förmiddagen och gick sedan på victoria and albert museum efter lunch.
hade velat se den fina dior-utställningen, men kön ringlade sig så lång att jag bestämde mig för att skippa den och gå på basutställningen istället.
ljuset i dessa hallar!
biblioteket, så jädrans fint!
skulle inte tacka nej till denna medeltida akvamanil i form av ett lejon att ha hemma. denna vattenbehållare användes för att tvätta händerna ceremoniellt i kyrkan eller vid middagsbordet.
den här tavlan heter disappointed love och målades av francis danby 1821. tycker den var väldigt fin.
det absolut bästa rummet på hela museet var ett rum med medeltida gobelänger. det var pintjockt med människor överallt på hela museet, men i detta stora mörka rum var jag helt ensam med dessa stora textilier. jag blev märkligt tagen av den närmast sakrala känslan. har för övrigt märkt att jag mer och mer dras åt textilier som går att hänga upp på väggen. måste bara tjacka ett slott först.
högst upp ligger porslinssamlingen. hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter i all oändlighet känns det som.
alltid skönt att veta att någon har en större blåvit porslinssamling än jag, låt vara ett museum.
just den här perfekta blå-vita skålen är en punschskål från 1765-1770.
hittade också muggar med likadant mönster som en keramikskärva jag hittade när vi ägnade oss åt mudlarking på lördagen. dekorationsmetoden kallas slipware på engelska (engobe på svenska) och var vanlig under 1600- och 1700-talen. coolt!
avslutade besöket med att spana in lite klädesprakt. här en urfin 20-talsklänning med en paljettbeströdd kappa.
glömde ta en bild på från vilken tid denna klänning var, men jag drar ut ett ovetenskapligt svar ur rövva och gissar på sent 1700-tal, kanske 1780-tal. någon som vet?
efter denna monsterdos kultür var det dags att hämta väskan på hotellet och åka hem. hejdå london!
jag har haft enormt många bra loppisrundor den sista tiden! som förrförra helgen, när jag och hanna besökte ett gäng loppisar i sundbyberg. kan det bero på att alla har drabbats av marie kondo-sjukan? att folk lämnar bort en massa saker som som inte sparkar joy, och att de dessutom besöker några loppisar längre av rädsla för att få hem en massa bös? isåfall är jag marie kondo evigt tacksam!
en av våra favvoloppisar i sundbyberg hade dessutom 50% på allt, vilket gjorde att vi kunde plocka en hel kundkorg full utan att tänka på priset. voilà!
fejk-musselmaletfatet och skålen kostade 100 kr styck, vanligtvis hade jag sagt att det är på tok för dyrt för att få följa med hem. men efter att ha plöjt ner åtskilliga tiotusentals kronor på körlektioner har jag numera ett ganska ohälsosamt förhållande till pengar. allt blir liksom billigt i jämförelse. nåväl, tror de kommer passa utmärkt på landet.
de gamla linneörngotten kostade 20 kr styck och den gamla linneduken 40 kr. gammal trälåda med dam 75 kr och ett halsbandsetui 25 kr. vykortet med norstedtshuset i nattskrud är från 100-årsjubileumet år 1923. fun fact: jag jobbar i den byggnaden om dagarna.
hittade också en sida ur ett fotoalbum som jag tyckte var så himla fint. en lapp som jag hittade bakom ett av fotografierna berättar att bilderna var tagna sommaren 1940.
det spelar ingen roll att jag inte vet vilka fotografierna föreställer, jag älskar sommarlovskänslan de förmedlar. soldränkta lata dagar vid vattnet, inte ett moln eller bekymmer i sikte.
på andra sidan är det studenttider och ett besök på en djurpark.
fler smyckesetiuer för 25 kr. plockade också på mig några andra fotografier, ett från ett midsommarfirande och ett från en båttur. av kläderna att döma tror jag att de här är äldre än 1940. 30-tal kanske?
nostalgifabriken 