tre veckor med märta

hej från en ny vardag med sömnlöshet, barn- och vuxengråt och tid som lyckas gå både fort och otroligt långsamt på samma gång. klockan är elva på förmiddagen och hittills har märta hunnit äta frukost tre gånger och jag noll gånger. nu väntar jag på att hon ska somna till så att jag kan gå på damernas och kanske, kanske tom hinner ta en snabb dusch. mellan matningarna läser jag bloggar. sandra beijers inlägg om hur det är att ha ett litet spädbarn är en bra sammanfattning av livet här hemma just nu. jag kunde inte skrivit det bättre själv faktiskt. och eftersom jag inte har tid att skriva ett liknande inlägg om känsloläget får ni helt enkelt läsa hennes, hehe. men här kommer i alla fall en bildkavalkad på saker som fastnat i mobilen i denna smått turbulenta tid.

en av de sista sakerna jag gjorde innan förlossningen var att handla ostbricka för 500 kr på ica aptiten, matbutiken mer känd som ost-ica för alla södermalmsbor. så efter nio månader fick jag så äntligen min kalla champagne tillsammans med en ost- och charkbricka som hette duga. det var något av det godaste jag ätit och druckit i hela mitt liv, och jag har sällan varit så värd denna festlighet. detta kunde dessutom avnjutas i lugn och ro i sällskap av en sovande bebis och ett avsnitt av succession. vad tycker ni förresten om den nya säsongen hittills? är det inte lite samma visa som den föregående, vem ska bli vd osv osv? men man sitter ju klistrad oavsett.

märta fick blomster av mormor och morfar <3.

en bra dag hinner vi ut på promenad. då kan det se så här glamoröst ut. mmm, mörk och regnig höst, vilket myys.

jag och märta en annan bra dag. här har jag tom hunnit sminka mig!

amningen har fortfarande inte kommit igång som den ska. jag pumpar futtiga mjölkdroppar var tredje timme dygnet runt och vi turas om att ge ersättning. tack gud för netflix som håller mig sällskap om nätterna. inlägg om vad jag sett kommer.

en bra sak är att jag knappt har känt av operationssåret. alltid något.

en dålig sak är att jag ändå inte kan röra mig obehindrat på grund av en nackspärr från helvetet som vägrar gå över. så ibland kommer vi inte ens utomhus på dagarna. jag undrar om min kropp någonsin varit så stressad som nu? fråga den konstanta ryckningen under ögat jag har haft i tre dagars tid.

en annan dag åkte jag till andra sidan stan för att köpa en babybjörn på blocket. jag kände mig alldeles rusig och busig där ensam på tunnelbanan utan barn (på grund av rs-viruset väntar vi med att introducera märta för kollektivtrafik och butiker med trängsel).

babybjörnen fanns hos en detaljhandelsanalytiker som bodde i en oklanderlig lägenhet i ett av tornen i hagastan. när jag kom förbi var han inte hemma, utan hans barns nanny skötte administrationen. ett lite annat liv än det man själv lever med andra ord. speciellt nu när lägenheten är fylld av barngrejer som ännu inte hittat sin plats. dessutom sover vi för tillfället i bäddsoffan i skräpru-, eh, kontoret för att calle bygger garderobsvägg i sovrummet.

märtas första båtfärd.

en dag gick promenaden till fåfängan. jag kan inte riktigt förstå att hösten kommit och snart hunnit lämna oss. precis innan jag gick på barnledighet kändes det som sommar, sen sa det bara swooosh och nu är vi snart i december.

ja, och det var väl ungefär det som händer just nu.

när märta kom till världen

förrförra onsdagen var det dags för oss att bli föräldrar. vår vana trogen var vi gravt försenade och blev tvungna att ta en taxi till sös. taxichauffören märkte att vi var ganska stissiga. när vi körde längs med köerna på ringvägen försökte han muntra upp stämningen: ”det kommer gå bra. det är ju inte riktigt så att det är dags än, ni har tid på er”.

jag svarade att vi hade två hela minuter på oss tills vi skulle vara inskrivna. då skrattade han. oklart om det var med eller åt oss. och efter att ha virrat runt i ett par korridorer på sjukhuset hittade vi till slut rätt väntrum.

nedan en ganska nervös blivande fader som vankar runt i korridoren i väntan på att få få ett rum att uppehålla oss i tills själva kejsarsnittet.

sista bilden på mig som gravid.

i väntan på att operationssalen skulle bli ledig: kaffe och dropp.

jag hade sovit väldigt dåligt natten innan och hade drömt en massa konstiga saker. om mina stressnivåer redan låg högt pga nervositet för förlossningen, dålig sömn, sen ankomst och ha fått virra runt i korridorer var det ingenting jämfört med när jag råkade radera offlineläget på spellistan som vi satt ihop för ändamålet och den vägrade ladda om. då var brytet nära kan jag meddela. men det ordnade sig till slut.

sedan var det dags. det är speciellt att veta en exakt tid när man kommer att föda sitt barn. ett tidsbestämt före och ett efter.

när vår dotter las på mitt bröst tyckte jag att hon var det finaste jag har sett. jag kunde inte riktigt förstå hur jag kunde ha fått ett så vackert och näpet barn.

nu i efterhand när jag går tillbaka och kollar på de allra första bilderna på henne såg hon iofs mer ut som en plufsig gremlin än ett gulligt människobarn, så vet inte riktigt hur jag tänkte där. förmodligen var jag både hög på mediciner och hormoner.

men ett par timmar senare hade ansiktsdragen vecklat ut sig och hon blev näpen på riktigt. välkommen till världen märta!

uppe på avdelningen fick vi de legendariska mackorna.

utsikten från vårt fönster på bb. starten på ett liv.

ja, och sen fick vi vara kvar på bb ett extra dygn för att amningen strulade och märta inte gick upp i vikt som hon skulle.

för övrigt är förlossningar en sån konstig hybrid mellan allvar och mys. min kompis hanna liknar det vid en trafikolycka, fast där folk runtomkring en är glada. kroppen har utsatts för en extraordinär påfrestning samtidigt som lyckohormonerna studsar runt i kroppen. och i matsalen på bb utspelar sig små draman. någon gråter ner i sitt kaffe, en annan sitter vid matbordet och får blodtransfusion samtidigt som hon skojar med sin partner. en tredje är grå i ansiktet, ringer sin mamma och berättar om all smärtlindring hon går på, avslutar med ”och ändå gör det så himla ont”. ingen förlossning är verkligen den andra lik.

sen fick vi äntligen komma hem. det var så otroligt skönt att få sova i sin egen säng och äta mat som man själv lagat.

så vad är status nu då? jo, helt okej. märta går upp i vikt som hon ska vilket är vår absolut största prio just nu. och vi har fått viss rutin på en del saker. skulle dock inte tacka nej till mer än tre timmars sömn i taget, för jäklar vad skör man blir när man inte får sova. insert random skämt om att sova får man göra om 18 år, hö hö.

saker som hänt på senaste tiden pt II

var var vi? jo, jag skröt om hur bra jag mått under graviditeten och att jag är så rörlig trots att jag snart ska föda. låt oss fortsätta i samma vidrigt positiva anda!

vi var på landet och besökte svart/verkstan som ligger på trantorps gård i närheten av eskilstuna. det är ett hobbyprojekt som drivs av bagaren johan sörberg som ibland får lite feeling och bakar. jag har känt till stället i ett par år men aldrig orkat stå i den massiva kö som varje tillfälle genererar. men i år orkade vi oss faktiskt dit.

ibland får brödet och bakverken sällskap av andra lokala mathantverkares alster.

brödbaserat i all ära, men det största fyndet var ändå nyboglass, lokal småskalig ekologisk glass med urspännande smakkombinationer. rosmarin och brynt smör-glassen är i paritet med fävikens ensilageglass. rekommenderas å det varmaste!

tillsammans med min historiska vapendragare jenny var jag på vernissage av nordiska museets nya utställning ”nordens paris – nk:s franska damskrädderi”.

för en vars garderob består till 99% av klänningar var ju detta ett ytterst trefvligt tidsfördrifv!

dessutom var det inte bara en väldigt fin utställning utan också helt magiskt att uppleva saker tillsammans med okända människor. blev lite överraskad av känslan faktiskt, jag som vanligtvis inte brukar hysa så varma känslor för folk generellt.

såg den gudomligas klänning som hon bar i gösta berlings saga. fick gåshud.

björn fyllde år och bjöd hem till mat och festligheter. denna gravida kvinna höll ut till tvårycket vilket förmodligen är mer än om jag inte skulle varit gravid. det finns faktiskt fördelar med att inte dricka alkohol och detta är nog en av dem.

gick och röstade i min gamla mellanstadieskola.

jag och calle testade kebaben på meat on a stick på skånegatan. det var gott men aningens för mycket sås. har väl aldrig hänt förut att någon invänder att kebab behöver mindre sås?

åt frukost med hanna efter att hon rensat ut sin lägenhet. fick en present 🙂

var på kontoret. försöker att inte vara så dödsavis på mina kollegor som får komma tillbaka till kontoret på fulltid den första november, till en helt nyrenoverad arbetsplats dessutom. går sådär. efter min barnledighet kommer jag inte ha träffat vissa kollegor på två och ett halvt år, helt sinnessjukt egentligen.

jag har tagit mina dagliga sejourer kring årstaviken som jag gjort sedan coronans intåg.

en söndag. jag och calle gick en promenad i årstaviken och åt lunch på freddas (gamla nyfiken gul). tydligen var det på denna plats som bomberna i eriksdal föll år 1944 upplyste calle mig.

just denna söndag föll inga bomber, men det var smockat av lediga stockholmare som njöt av solen på uteserveringen, och på dansbanan sprallen bredvid bjöds det på salsalektion. otroligt gulligt! alla ni som undrar varför man i hela friden vill bo i trång stad istället för på landet, här är svaret.

min nyfunna kärlek till helt okända personer som delar något tillsammans vet visst inga gränser. pandemi-effekt eller graviditetshormoner? ingen vet. vi får se hur länge detta håller i sig …

på tal om graviditetshormoner. blev så otroligt rörd av det faktumet att min syster och mina vänner ordnade en babyshower åt mig. jag har ju velat ligga lite lågt med min graviditet (bloggen är faktiskt det enda stället på internet som vet), dels för att det var lite tjorvigt där i början, men också för att jag känner mig rätt obekväm med att ta folks uppmärksamhet i anspråk. (det här med att fylla 40 under pandemin passade mig väldigt bra till exempel.)

glad chey på johannas gård!

upptakten till babyshowern var att jag skulle träffa min syster och systerson på lykke för att fika. på vägen dit ertappade jag andreas och katarina utanför fiket som mumlade något om att de skulle träffa johanna som bor i samma hus som fiket. jag tyckte att de betedde sig aningens skumt och korthugget men tänkte att de kanske var gravt försenade eller något så att de inte hade tid att chatta loss med mig.

först när jag blev uteskorterad på johannas gård trillade poletten ner. dags att omvärdera bilden att jag inte drabbats av graviddimma, heh.

saker som hänt på senaste tiden

nu har det hänt en del grejer i mitt liv må ni tro! oklart hur pass livsavgörande dessa grejer nu är, men man skulle nästan kunna få intrycket att:

jag tror att mitt liv kommer vara över så fort jag får barn, så som jag tryckt in olika slags aktiviteter i schemat på sistone. men det sa till sist i alla fall stopp när jag försökte boka in ett teaterbesök innan vad jag trodde var bf men att det sen visade sig vara samma dag som mitt kejsarsnitt. den som gapar efter mycket och så vidare.

eller att …

jag bara vill skryta om hur sjukt pigg jag är i kroppen och knoppen i denna sista månad av graviditeten. jag som vanligtvis brukar måla fan på väggen och kallt räknade med att få alla slags fysiska och mentala åkommor är helt förbluffad. jag har tom mått bättre som gravid än icke-gravid. hur är det ens möjligt?

EEEELLLER att …

detta bara ett fullständigt normalt antal aktiviteter för en person pre-covid. svårt att veta det där innan vi har blivit insocialiserade i samhället igen.

baserat på hur väl ni känner mig överlåter jag åt er att gissa vad som ligger närmast sanningen.

vi börjar i alla fall med johanna och pop-up-restarurangen tiger milk på skånegatan, ett peruanskt ställe med extremt förvirrad personal. men maten var god och mätta blev vi.

hanna var på besök från portugal. jag, johanna och katarina blev hembjudna till hanna en sista gång innan försäljning av hennes lägenhet.

notera det stora hånet på bordet: hanna messade mig dagen innan och ville ha tips på en bra champagne. jag tipsade om mitt mest prisvärda vardagsbubbel, la choette de champillon, utan att inse att skumpan var menad att drickas när vi sågs. jaja. snart så.

mer mat. jag och calle testade cok på nytorgsgatan.

gott! (det enda jag brukar få ur mig när calle, som lagar 75% av all mat i hushållet, frågar om maten smakade bra. delar inte bara musiksmak med fyrtiotalistgubbar utan även hyfs har det visat sig.)

en annan lunch på ett annat ställe, närmare bestämt eurobar goes russian.

de alkoholfria alternativen är smått begränsade, och det finns till exempel ingen alkoholfri öl. jag brukar beställa deras blåbärsdricka som är väldigt god. förra gången jag var där var det dock en bastant dam som kom ut med te istället. när jag påpekade att det blivit fel spände hon ögonen i mig och sa ”men nu har jag redan gjort te”.

det tog all min kraft att bemöta blicken och säga ”men jag vill ha det jag beställde”. kände mig orimligt stolt när hon tog bort temuggen och kom ut med drickan. de små vinsterna i vardagen och så vidare.

det var stockholms bokhelg och jag tog en sväng till jobbet för att få en autograf av birgitta. passade på att ta en selfie också.

år 2019 köpte jag en tallrikshylla på en loppis i dalarna. den har legat i ladan i mockfjärd, men i somras fraktade vi äntligen hem den och för ett litet tag sen kom den också upp på väggen. där huserar nu ca 1% av mitt blåvita porslin. (oklart var det övriga 99% ska få plats).

på utflykt med johanna till karshamra gård och deras skördelunch. vi är andelsägare i deras jordbruk vilket innebär att vi får en kasse grönsaker varje vecka under säsongen. ja, och så en inbjudan till skördelunchen också. otroligt mysigt ställe!

till fikat serverades bullar med libbsticka. libbsticka har en kraftig smak som påminner om selleri och fänkål. vi har en stor buske på landet, så jag kommer definitivt att försöka apa efter detta recept för kombinationen av socker och umami gjorde sig väldigt bra tillsammans.

sen stack vi ut i skogen för lite svampplock. kom hem med kantareller, trattkantareller, en och annan karl johan och gul citronslemskivling.

johan och jessica har flyttat till husbåt och bjöd på dagsfest med tillhörande shots. var på väg hem i säkert två timmar innan jag faktiskt fick ändan ur, men vad ska man göra när det är så mycket trevligt folk som man dessutom inte sett på flera år?

oj, inser att det här kommer bli ett himla långt inlägg om jag inte delar upp i två. så stay tuned för part II. todeloo!

odlingsåret 2021

varning för tantinlägg här, för nu tänkte jag förevisa årets odlingsprestationer ute på landet. om jag ska sammanfatta odlingsåret så var detta år ett av de roligaste åren att ha trädgård. mycket för att vi åkte ut på landet redan i slutet av maj och inte åkte tillbaka förrän början av augusti (kanske det enda bra med corona). så när semestern började i juli så hade jag redan ordentlig pli på trädgården istället för att behöva lägga en massa tid på att paniktämja en djungel. så häng med här!

jag berättade ju om årets stora tulpanbesvikelse i våras då hjorten hade tagit tulpanerna som jag satte förra året.

döm då om min förvåning när vi kom till landet för sommaren och det visade sig att ett ganska stort gäng tulpaner undgått hjortens framfart. senblommande tulpaner ftw! <- mening mitt 23-åriga debaserjag trodde att jag aldrig skulle skriva.

morötter och sallad sattes givetvis. det blev kulturarvssorten sallad ”forellenschluss”. men jag tyckte faktiskt att salladen jag satte förra året, kulturavssorten little gem, är snäppet godare, så den får det bli nästa år.

morötterna var ett ihopskrap av tidigare inköpta frön, harlequin mix och någon rund orange sort som jag inte kommer ihåg namnet på. alla fröer givetvis inhandlade på impecta, som av en händelse bara ligger några kilometer från torpet. mer lokalt kan det inte bli med andra ord.

däremot misslyckades jag totalt med årets rädisor. jag tycker de är knepiga att odla, antingen blir de alldeles för taniga eller alldeles för kraftiga så att de smakar beskt och trådigt.

rabarbern var däremot vild som vanligt, på gränsen till monstruös. kalla mig bortskämd, men jag har så svårt att relatera till folk som har taniga rabarberplantor. det måste väl vara det enklaste att hålla levande i en trädgård? men de å andra sidan kanske lyckas med sina rädisor?

the face of a oförbätterlig skrytmåns. hur står ni ut med mig?!

i år utökade jag pallkragebeståndet med två nya. i den ena blev det mer morötter och sallad. i den andra testade jag en helt ny gröda nämligen gurkor. druvgurka vert petit de paris (på svenska västeråsgurka rätt och slätt) går att odla på friland.

den används ju främst till inläggningar, men jag tyckte den funkade alldeles utmärkt att äta som den var, och gav dessutom en rik skörd utan att vara alltför knusslig med vattentillgången. en av odlingsårets höjdpunkter faktiskt!

calle satte också tomatplantor. den första omgången dog när det blev så himla varmt i juli, men omgång nummer två tog sig rejält. och tur att man kan eftermogna tomater när nätterna börjar bli kallare.

ett av mitt och calles stående skämt denna sommar har varit att vi ska skapa en potager, det vill säga en köksträdgård som också är vacker att se på och där man blandar (ofta ätbara) blommor med grönsaker. vi har en igenväxt tomt full av sly som vetter mot skog och hagar vilket kanske är så långt bort från kultiverad trädgård som möjligt. men man kan ju börja i det lilla, som i pallkragarna till exempel.

så i pallkragen med gurka sådde jag också ringblomma orange flash …

… och sommarrudbeckia sahara, de röda pigga blommorna som du ser till höger i bilden ovan. eftersom de blommar lite senare löste de mitt tidigare problem att trädgården i princip är utblommad i mitten av juli. dessa raringar kommer jag fortsätta med även nästa år. de gula minisolrosorna till vänster var ett spontanköp från en loppis för några år sen där calle köpte med sig två små plantor som vi slängde ner i jorden på vinst och förlust. nu är det ett ordentligt gäng som lyser upp trädgården på sensommaren och hösten och dessutom håller de som snitt i över en vecka.

i en annan pallkrage paniksådde jag på vinst och förlust en massa vallmofrön och blåklint från påsar som har legat och skrotat i en massa år. det gick alldeles utmärkt som synes och var en välkommen färgklick bland alla grönsaker.

just det, jag sådde sockerärtor också. men de hann mogna lite för mycket innan skörd tyvärr.

och sen, KAN VI PRATA OM DET FANTASTISKA PIONÅRET 2021?!! jag blev tvungen att googla och hittade två andra bloggar som upplevt samma sak i år. och three is a crowd som bekant så nu säger vi att är en absolut sanning.

den här doftpionen har inte blommat sedan 2016 när jag flyttade på den. men i år var den översållad med blommor.

samma år planterade jag två bondpioner, som förvisso blommat modest i ett par års tid nu, men i år var de magnifika.

förra året köpte jag ett par jättevallmo-plantor som snabbt vissnade efter plantering. hade ärligt talat helt glömt bort dem så dessa blommor var en trevlig överraskning.

honungsrosen som tagit sig rejält sedan jag planterade den för två (!) år sen är min stora glädje och sorg. kul att den växer så det knakar, mindre kul att jag inte fått spaljen som ska vara bakom dem på plats än. och innan det sker måste jag borsta av färgen på fasaden och måla om. jag hade ju planerat att göra detta i år men tydligen finns det bly i slamfärg (i moderna färger är det bara en liten del, men det är svårt att veta hur mycket bly det finns i äldre färg) vilket gjorde att jag i min grossess kände att borstningen fick vänta till ett annat år.

vad kan sägas om bäråret 2021 då? jo, de annars rikligt förekommande hallonen och krusbären lyste med sin frånvaro. istället var det vinbären som tog för sig. och smultronen! vi har röjt sly i en del av trädgården där det nu har poppat upp mängder av smultronplantor. inte mig emot.

när jag inventerade fröförrådet i juli såg jag att jag hade typ fyra påsar solrosor vars fröer höll på att gå ut. grävde snabbt som attan upp en rabatt vid gaveln på huset och tryckte ner ett gäng solrosor på vinst och förlust. egentligen ska man väl så dem i maj-juni men här pågår rebellodling.

solros mrs mars var den första att blomma.

den ska egentligen bli ca 80 cm lång, men de här stjälkarna var säkert hälften av det. lite gulliga ändå?

sorten närmast fasaden hann inte blomma innan vi stängde igen för året men tror att det är fylld solros double sunking.

ändå lite trevligt att tänka att det är lite höstfint i trädgården fastän man inte är där.