#spotifywrapped2021

det är dags att sammanfatta musikåret. blir 2021 året då jag slipper plastcountryns förbannelse? det vore onekligen skönt att ha ett år med erkänt bra musik mellan plastcountry och, som jag förmodar, barnvisor av olika slag nu när man blivit förälder™. häng med på den nervkittlande resan för att få reda på hur det gick!

19 547 minuters lyssning är i runda slängar en förbättring från förra året med ca 4000 minuter. det motsvarar ungefär det antal minuter jag vanligtvis lyssnar på under andra år. kan detta ses som ett friskhetstecken? vi scrollar vidare och ser.

topplåten, en vemodig historia. men ingen plastcountry i alla fall, puh! anledningen till att den här ligger etta är nog en slump. det är första spåret i min lista där jag samlar nyupptäckt/återupptäckt musik för 2021.

på topp fem hittar vi inte heller någon plastcountry, hurra! även om rayland baxter förvisso kommer från nashville så klassas hans musik ändå som alternativ country, tur för mig. jag tycker för övrigt att chemtrails over the country club är en genial titel. och kanske också lana del reys bästa låt?

min ljudaura är förvånande nog hoppfull och transcendent. tror jag har plastcountry och klassisk musik (som jag lyssnar på när jag jobbar) att tacka för detta.

i år hade jag bara lyssnat på 140 genrer i jämförelse med förra årets 452. antingen har jag blivit väldigt ensidig eller så har spotify städat i sina genrer.

nästa bild visar mina mest lyssnade genrer. det är här det kommer avslöjas om jag lyckats bli av med mitt guilty pleasure-lyssnande.

BOOM, we are back on track! även om genrelistan ser ut som om det är min 76-åriga pappa som lyssnat istället. men ingen contemporary country så långt ögat ser!

årets enda podcast jag lyssnade på var true crime-podden your own back yard. känns som att true crime är helt dött nu va?

kacey <3. som förra året, och året innan det. kacey släppte ju nytt album i somras, men jag tycker det är svårlyssnat. det är en fantasilös och utsuddad produktion där hennes magiska röst och bitterljuva texter inte kommer till sin rätt. jag var så besviken faktiskt.

musikåret 2021 kan sammanfattas med ljuva stämmor och gamla godingar. det kan jag leva med. vill du lyssna på mina 101 mest lyssnade låtar finns listan här:

blev tvungen att göra en egen lista och kopiera in låtarna eftersom länken för spotifys egen lista av någon märklig anledning går till någon gothares topplista …

tidigare listor:

2020
2019
2018
2016 (finns några rader om musik i årssammanfattningen)
2015
2013

spotify wrapped 2020

det har blivit dags för spotify wrapped aka den årliga förnedringen sedan jag upptäckte plastcountry. totalt lyssnade jag på 15480 minuter, en försämring med ca 3000 minuter från förra året. gissar att det är för att jag och calle delar på bilkörningen nuförtiden. förra året körde jag nästan uteslutande och den som kör bestämmer musiken.

vi går starkt ut med den mest lyssnade låten för året: en alkoholromantisk låt om drunk dialing. genial titel dock!

tätt följda av dessa. inga överraskningar där, bara plastcountry. kacey musgraves high horse var för övrigt min mest lyssnade låt förra året.

kacey musgraves behåller förstaplatsen från förra året som toppartist för mig. är tydligen en av hennes mest lojala lyssnare.

jag har börjat lyssna på klassiskt piano nu när jag jobbar hemma. saties gymnopédier och mozarts pianosonater på andra plats.

2019 lyssnade jag på hundratalet fler nya artister. men så som mitt musiklyssnande utvecklats de senaste åren får man vara glad för att det överhuvudtaget tillkommer några fler artister.

genrefördelningen är en rysare att titta på. contemporary country behåller sin andraplats i år. MEN! att något med indie hamnat på förstaplatsen är en revansch från tidigare år.

är tydligen en banbrytare …

… på grund av den här låten.

mina topp-podcasts då? kan verkligen rekommendera dolly parton’s america där programledaren undersöker hur det kommer sig att dolly parton är så otroligt populär bland amerikaner oavsett partifärg och demografi.

och här är listan på mina mest lyssnade låtar 2020:

och här är spotify wrapped-inläggen från tidigare år:

2019
2018
2016
2015
2013

spotify wrapped 2019 och ganska mycket om de poddar jag lyssnar på

det är dags för den årliga förnedringen, det vill säga spotify year in music, eller spotify wrapped som de verkar ha döpt om den till, där spotify listar ens användande under året.

en liten trevlig överraskning var att mitt musiklyssnande gått upp med nästan 5000 minuter sedan förra året. (gissar att det är 5000 minuter tillbringade i bil. nu när jag själv kör är det jag som är musikdiktator i bilen, moahahaa. en lite trist sak är att dessa 5000 minuter förmodligen bestått av slickproducerad nashvillecountry.)

min mest lyssnade artist var kacey musgraves. detta – till skillnad från en del skämskuddar som jag kommer visa längre ner – står jag helt och fullt för. hon är som en okreddig countryversion av lana del rey och jag älskar henne!

på andra till femte plats återfinner vi åtminstone en kreddig artist. resten är skämmig plastcountry. har du inte börjat lyssna på kali uchis än så är det dags nu.

tydligen har jag upptäckt mer än 600 olika artister i år. typiskt blandbandsbeteende alltså. så roligt förresten att spotify tror att jag upptäckt nouvelle vague i år. sanningen är att när jag jobbade i bokhandel spisade vi nouvelle vague till förbannelse så jag har blivit tvungen att ta ett typ tolvårigt uppehåll. tills i år då.

vad säger vi om de genrer jag lyssnat på i år då?

egentligen skulle man kunna ersätta allt med en stapel: gubbrock. indiemusiken som länge var mitt signum och stolthet är inte ens bevärdigad med en stapel detta år. från en hel onepiece av alternativ musik till det bidde ingenting. inte ens en tumme.

tydligen har jag lyssnat på musik från 49 länder, vilket borde vara ganska bra ändå va? och lite förvånande med tanke på att säkert 70% av det jag lyssnat på kommit från nashville.

eftersom min poddapp i telefonen har ballat ur har jag börjat lyssna på poddar i spotifyappen. det blev 742 minuter vilket kanske inte är så mycket egentligen? men så lyssnar jag ju till stor del på ljudböcker också, så det är ju trångt i öronen nuförtiden så att säga.

i alla fall, min mest lyssnade podd är the bowery boys, en podd helt tillägnad new yorks historia. den drivs av greg young och tom myers som startade den redan år 2007. jag gillar den för att det är ett både smalt och brett ämne på samma gång. jag har lärt mig allt om new yorks matkultur, hur invandringen till stan sett ut, hur new yorks järnvägslinjer var dragna en gång i tiden samt att en man vid boss tweed ligger bakom typ allt som hände i new york på 1800-talet.

jag gillar också podden för att programledarna (säger man det om poddar?) har genomtänkta pratmanus samtidigt som de gör spontana inpass så att det inte låter som att de läser rakt av. gillar man dessutom ordlekar och pappahumor får man sin beskärda del.

jag har lyssnat på nästan varje episod av poddens trehundra avsnitt. vill du börja lyssna kan jag rekommendera att börja med deras återkommande halloween-avsnitt på temat ”haunted new york”.

på andra plats kommer en relativt nystartad (och tyvärr kanske också nerlagd?) podd om country och artisterna bakom som heter cocaine and rhinestones. den drivs av taylor mahan coe (son till countryartisen david allen coe) och hans passion för countrymusik går inte att ta miste på. jag har lärt mig massor om ikoniska låtar som ode to billie joe och varför loretta lynns the pill förbjöds. vill du bli riktigt upprörd lyssnar du på avsnittet om spade cooley och hans fru. jag var så sjukt förbannad efteråt.

på tredje plats påstår spotify att jag har lyssnat på podden stuff you should know, men i själva verket är det systerpodden stuff you missed in history class som jag lyssnat på. den tar upp intressanta historiska ämnen, personer och strömningar och jag lär mig alltid något nytt för varje avsnitt. drivs av tracy v wilson och holly frey på stuff you should know-redaktionen. de är så himla härligt amerikanska! ibland blir det lite för mycket läsa rakt av från manus men jag tycker faktiskt inte det gör så mycket.

på fjärde plats kommer the ron burgundy podcast där ron ”the anchorman” burgundy intervjuar olika gäster, allt från hjärnforskare till ru paul. roligt, fånigt och ibland faktiskt ganska lärorikt.

men vem var varit min mest lyssnade artist det här årtiondet då?

jomenvisst va, en gubbe. som spelar gubbrock. det är illa. även om jag såklart inte kan låta bli att älska honom ändå. fantastiska låtar, fantastisk röst.

här hittar du min topp 100-lista:

orkar du inte med min plastcountrvurm kan du ju typ hoppa över de 25 första låtarna.

tidigare förnedring här:
2018
2017 – utgick av oklar anledning
2016 – finns en liten rad om musiken i min årssammanfattning
2015
2014 – utgick av oklar anledning
2013

musikåret 2018 enligt spotify

det börjar bli dags för den återkommande sammanfattningen, numera även förnedringen, av musikåret enligt spotify. det började 2013 med att anton ewald var min mest lyssnade artist, sedan har det stadigt gått utför.

2016 och 2017 utgick av oklar anledning, kanske lika bra det att ni slapp se mitt musikliv på glid. men hoppas jag nu har nått rock bottom. för årets lista ser INTE bra ut.

allt började med att vi rattade in countrykanalen kix 96 på skämt när jag och calle åkte på helgutflykter längs med kusten i georgia och south carolina. vi skrattade åt låttitlar som ”body like a backroad”, ”i’ll name the dogs” och ”straight outta cold beer”. för att inte tala om textraderna:

”are we just a backseat, tryna get it while we can? are we names in a tattoo, or just a number on a hand?”

eller

”got my toes in the water, ass in the sand. not a worry in the world, a cold beer in my hand.”

sen vet jag inte riktigt vad som hände, för helt plötsligt hade ironin försvunnit och jag hade börjat uppskatta modern country. jag som hade börjat min countrybana med creddig lyssning av gram parsons och the byrds trodde jag var immun, men icke. så nu sitter jag här och lyssnar på slickproducerade pojkband för män.

dessutom tror jag att jag kan ha fått mitt spotifykonto hackat någon gång under året. anledningen? min mest lyssnade artist har jag INGEN aning om vem det är.  legendary fruitman? herregud vilket tramsigt artistnamn! nöjet var alltså helt på någon annans sida.

10 000 minuter musik är ju rätt lite, men kanske lika bra med tanke på vad jag lyssnade på.

<

nummer ett och två mest lyssnade är nån slags hip hop, inget som jag lyssnat på utan den hemliga hackaren. men sen är det ju förnedring på hög nivå med country. och först på femte plats börjar det ordna sig med dinah washington.

en liten tröst i mörkret:

här finns min spellista med mina 100 favoriter. insprängt bland plastcountryn finns faktiskt en hel del guldkorn, jag lovar.

https://open.spotify.com/embed/user/spotify/playlist/37i9dQZF1Ejd0txKMwOA9R

spotify year in music – hårresande läsning

spotify har sammanställt mitt musiklyssnande i år. jag lever fortfarande kvar i någon slags villfarelse att jag har extremt bra och cool indie-smak och håller mig uppdaterad med vad dagens ungdom lyssnar på. har nu fått svart på vitt att det kanske är dags att revidera den uppfattningen.

2013 blev det ju lite av en kalldusch då det visade sig att anton ewald var min femte mest sönderlyssnade artist tillsammans med justin timberlake och bruno mars i hasorna.

2014 tog jag en liten revansch genom att åtminstone återvända till indiegenren (beviset tyvärr borta i datarymden men jag lovar att det var så).

2015, ja, alltså jag vet inte riktigt vad som hänt, men jag har alltså gått från friskis och svettis-musik till sjuttiofemårig gubbe med kulturintresse.

min första spelade låt för året är denna. har inget minne av detta så förmodligen är detta på nyårsnatten gissar jag?

min mest spelade låt. erhhm, rihanna.

mitt mest spelade album. sätter ett litet frågetecken här. har inte lyssnat 46 gånger på denna, även om det är en bra skiva såklart. är möjligtvis calle som haft med ett finger i spelet.

det här är mycket oroande. lounge, wtf?

började året med jazz.
som gick över i, öh, ännu mer jazz. och lite hästjazz.

på sommaren var det dags för, surprise: jazz. och lite klassiskt.

på hösten vaknade jag ur min jazzkoma och spelade lite musik som kom från 2000-talet. tillsammans med lite rock n roll.

totalt blev det 8907 minuters musik. att jämföra med 2013 som uppgick till över 21000 minuter. jag skyller på att 2015 var året jag började lyssna på podcasts på allvar.

lista gärna ditt bästa musiktips för året i kommentarerna. jag behöver uppenbarligen hjälp att ta mig ur det här.