att jag när ett socialt barn vid min barm är uppenbart då både stammisar och personal på kupans café säger ”nu ska märta gå. heeejdå märta, vi ses snart igen” när vi går därifrån om dagarna.
och tyvärr brås hon också på sin pryltokiga mor. antikmässan var kanske det roligaste märta har varit med om i sitt liv. både folk OCH en massa färgglada prylar, bättre kan det inte bli.
jag hade sällskap med en annan pryltokig. här otroligt glad över en slipshållare.
var det något speciellt jag kikade efter? jo, jag hade fått för mig att jag ville ha en såndär snidad allmogeträskål. klämde på en massa fina skålar men blev lite avskräckt av priset. mellan 1600-2600 kr skulle de ha för träskålarna och det är sannerligen aningens för saftigt. kanske möjligen inte för min plånbok nuförtiden (det är ju dessutom fantastiskt hantverk, så egentligen får det ju gärna kosta) men för sinnesfriden. sinnesfriden! rätt som det är så hittar man samma sak för en spottstyver på loppis och man grämer sig sönder och samman. sånt får bara inte hända.
skålproblemet löste sig dock på allra bästa sätt, för när jag besökte en monter med gamla kläder såg jag två fina träskålar på ett bord som utgjorde förvaring för en massa grejor som var till salu. och när jag frågade om de kunde tänka sig att sälja skålarna så fick jag svaret att den ena tog de 350 för och den andra fick jag på köpet. det var ju taget. ni skulle få se en bild på dessa vackra tingestar om det inte vore så att det är något vajsing med den automatiska överföringen från mobilen till min flickr. men jag vet att ni är fantasirika människor som läser min blogg så ni kan ju föreställa er.
hittade också ett syskon till min tobaksburk i gjutjärn. notera priset! 2000 kr mer än vad jag gav, hehe. inte för att jag vet var jag ska förvara burken, och vad jag ska ha i den, men ändå. ett fynd!
sen såg jag en till fin träskål, röd och grann som ni ser.
men den var i en monter där allt såg väldigt dyrt ut så jag frågade inte ens vad de skulle ha för den.
efter antikmässan svängde jag förbi plantagen i hornstull för att hämta ut mina rosor ”blomsterhult” som hade kommit. vanliga människor i min ålder beställer skor och smink på nätet. jag beställer rosor. vet inte hur rimligt det är egentligen, och har egentligen inget försvar att anföra. blomsterhult är i alla fall en kulturarvssort från grannbyn på landet.
berättelsen om rosen:
Bourbonrosen ’Blomsterhult’ växer nästan på varje gård i byn Blomsterhult, mellan Öljaren och Hjälmaren i västra Sörmland. Rosen kom till byn före 1920. Vid ett bröllop i Blomsterhult, 14 juli 1929, ville brudens mor dekorera festsalen med rosen, men svärmodern genomdrev att salen skulle smyckas med pappersblommor som hon ansåg vara ”finare”.
https://floralinnea.se/blomsterhult-gront-kulturarv.html
man undrar ju hur pass lyckligt detta äktenskap blev.
på vägen hem passerade jag och märta de gulliga koloniträdgårdarna i tanto.
fast då hade märta somnat så hon missade all prakt. det tär ju givetvis på krafterna att gå på mässa.
nostalgifabriken 