nostalgifabriken genom linsen 2007, del 1

år 2007 var jag 27 år. det jag minns mest från detta år var att jag hade en hel del jobbångest. jag hade fått en tjänst som marknadsassistent på pocket shop (lite oklart vem jag var assistent till, låt oss kalla det arbetsgivarlogik). fast jag ville egentligen arbeta med det jag var utbildad till, nämligen som arkeolog. eftersom jag var väldigt dålig på och ointresserad av att gräva visste jag att jag antingen skulle bli tvungen att söka doktorstjänst eller bli skrivbordsarkeolog. när riksantikvarieämbetet flyttade till visby gissade jag att det förmodligen skulle hända saker med nya tjänster. problemet var att jag inte ville flytta till gotland. men det här året tog jag beslutet att stanna kvar i stockholm. hade jag flyttat hade nog mitt liv sett helt annorlunda ut.

livskris eller ej, jag fortsatte att klä mig skrikigt och samtidigt matchande, med ett överdåd av accessoarer.

johan hade äntligen suttit ting klart i ronneby och flyttade hem. väl värt en skål!

om 2006 var klubbhängets år var 2007 hemmafesternas år. här hos moa.

moa och jonas hade precis varit i brasilien och vi drack cachasa på burk. mycket classy.

förfest hos hanna. otroligt exotiskt att röka inomhus.

kenneth och evelina flyttade till grimsta och hade inflyttningsfest med tema mustasch.

det här tror jag är moas 25-årsfest. hon och några andra hade gemensam födelsedagsfest i en villa i nacka, tjugofem eller ej.

minns att jag var så imponerad av färgtemat – och chokladfontänen!

hanna var 70-talssnygg.

singstar. obligatoriskt på varje fest under det sena 00-talet.

om jag inte missminner mig hade monki precis öppnat året innan och alla var klädda i monkimönstrat.

som den sociala medier-skadade kvinna jag är kan jag bara tänka när jag ser dessa bilder igen: varför fanns inte instagram förrän 3 år senare?! totalt instagramvärdig fest alltså!

jag och tomas flyttade från aspudden till en vindsvåning i två etage i midsommarkransen. typisk dink-lägenhet asså! en mardrömsflytt enligt de som hjälpte oss att flytta. antalet småbord och stolar övergick deras förstånd.

vi hade i alla fall en rejäl inflyttningsfest med typ alla vi kände (förlåt grannarna).

hjälmen åkte fram.

2007 var inte bara fest. jag ägnade mig också åt en del stillsamma aktiviteter. boule med hanna, magnus, tomas, mia och hennes kille i vitabergsparken en kväll i april när träden var kala men då solen värmde. älskar såna här dagar, när våren liksom vinner över vintern.

fortfarande så fascinerad av mitt val av accessoarer.

lite oklart vad den här ryske gängmedlemmen gjorde på boulebanan dock.

dagen efter, den femtonde april, var det tydligen så varmt att det var dags för årets första parkhäng. i tanto såklart.

samt årets första uteservering.

stay tuned för 2007 del 2.

Annonser

nostalgifabriken genom linsen 2006

år 2006 var jag 26 år. jag jobbade på pocket shop med hanna och moa, var ute mest varje helg och det var sommar mest hela tiden. att somrarna var evighetslånga är faktiskt det jag kommer ihåg mest från den här tiden. på ett sätt var det extremt bekymmerslösa år, med stadig lön och betald semester och förmågan att gå direkt från efterfest till jobbet utan att se för jävlig ut.

vi firade midsommar hos moas kusins föräldrar på lidingö. vädret var traditionsenligt med ömsom sol, ömsom regn. tomas var med oss på dagen och sedan åkte han på eget midsommarfirande på kvällen. kommer ihåg att jag var väldigt irriterad på honom av den anledningen. också en av de där känslorna som jag idag tretton år senare, slash visare, tycker var ett riktigt slöseri med energi. man gör det man vill. punkt slut.

fast det kanske är lätt att känna idag då jag lever tillsammans med någon som gillar att umgås tillsammans under storhelger. jaja. i alla fall, vi badade i poolen.

och i badkaret. jag gillar verkligen den här bilden. den känns dekadent, lite som att jag var på en dagfest hos en filmproducent nånstans i los angeles på 1970-talet.

parkhänget fortsatte. oftast i tanto. kenneth och evelina var så unga här, nu är de tvåbarnsföräldrar ❤

precis som den här donnan.

när vi inte hängde i tanto hängde vi på debaser, med roggan bland annat. roggan hade vi lärt känna på spraydate. han är också extremt lik min kusin så de första trettio gångerna vi hälsade på varandra ute blev jag tvungen att nämna det för honom. otroligt charmigt, eh.

det här är typiska 2006-färgkombinationer skulle jag säga.

vid sällsynta tillfällen hängde vi också norr om slussen. här i humlegården i väntan på att depeche mode skulle spela på stadion.

mycket hinner hända på tretton år. kärleksrelationer tar slut, även om hannas dåvarande kille för ett par år sen helt plötsligt dök upp i ett helt annat sammahang som arbetskamrat till mina kompisar björn och mattias. stefan finns inte längre hos oss, det är fortfarande helt obegripligt. men jag är glad att hanna fortfarande finns kvar i mitt liv.

år 2006 hade hanna för övrigt den ultimata rocklooken. ingen kunde se så dekadent och samtidigt så snygg ut som hon.

så mycket obegripligheter som äger rum på denna bild.

det blev dags för vår tradition the annual white russian marathon, då vi drack vitryss i vinterviken och badade.

jag cyklade överallt och överanvände hjälm.

fikade på louie louie.

välkommen till den kommunistiska matklubben i aspudden, där vi diskuterar maos lilla röda över en bit mat varje vecka!

ibland tog vi oss till trädgården! 2006 låg det på fleminggatan, alltid lång kö in (hade inget trädgårdenkort) och alltid ännu längre kö till tjejtoan. men uppenbarligen roligt ändå. har för övrigt fortfarande kvar den där adidasträningsjackan. bra köp uppenbarligen.

på trädgården kunde man dansa, eller slåss.

efterfest hos moas kusin jonas till tonerna av obegripligt instrument (förlåt grannarna).

så här tretton år senare tycker jag att min klädstil var otroligt fascinerande. så skikig och samtidigt matchande på samma gång.

jag lärde min mobiltelefon alla fula ord jag kunde. inget att skämmas för, eh,

på tal om fyllo: jag hittade en förresten bild på klänningen som fick en fullgubbe att utropa: här kommer gb-gubben!

orange och 70-tal var ledorden i vår lägenhet i aspudden. besticken har jag för övrigt fortfarande kvar, om än i decimerad skala.

älskar tekniken här! här står vi och väntar på tunnelbanan in mot stan. en inte för avancerad gissning är att vi är på väg till debaser.

nattbad på långholmen en sommarnatt som aldrig ville ta slut.

nostalgifabriken genom linsen 2004

jag har så sinnessjukt mycket foton som ligger och skräpar på allehanda hårddiskar. tidigare har jag tänkt att bilderna var tagna för inte så himla längesen. att jag umgås med samma människor och gör ungefär samma saker då som idag. men för ett par månader sen var jag på jakt efter ett specifikt foto och blev tvungen att gå igenom en massa bilder. det fick mig att inse att det visst har hunnit hända lite under de 14 år jag har fotat min vardag. (min andra tanke var ”herreguuud, jag har blivit gammal!”)

eftersom det är för mörkt för att fota vintertid så tänkte jag bjussa på ett par bilder från 2004. so here goes, the best of nostalgifabriken, 24 år.

år 2001 började jag hänga på internetcommunities, som det hette på den tiden. mestadels spraydate faktiskt – det här var ju i sociala mediers barndom så man fick ta lite det som erbjöds. i alla fall, det var där jag lärde känna ann (eller pluppie) och kenneth, som har tagit den här bilden utanför min första lägenhet på bergsundsdagatan (och vars namn på spraydate jag tyvärr glömt bort).

den här tiden har på många sätt format hela min bekantskapskrets. jag dejtade en del men allra mest lärde jag känna kompisar. bilden på min och ann är en gammal klassiker och var med i alla mina fotoalbum på de communities jag hängde på under alla år, först spraydate, sedan skunk och till sist helgon.

en suddig bild på lite white russian-ingredienser, jahaja, kanske inte så spännande. men år 2004 var året då en kär sommartradition skapades, nämligen annual white russian marathon, även kallad vitryssen. den infaller första lördagen i juli och då ses man tidigt på dagen i vinterviken för att dricka white russians och bada. originaluppsättningen var jag, kenneth och ann, men på senare år har vi lämnat över stafetten till andreas. senaste gången jag deltog var 2011, så nästa år får jag skärpa mig och börja dyka upp igen. notera förresten underläggen, ett tag var jag helt besatt av att lägga pärlplattor.

och på tal om andreas, här förbereder jag mig för andreas 30-årsfest på hasselbacken medelst oasis första skiva, en klassiker redan år 2004.

minns att jag var mäkta imponerad av att andreas hade hyrt lusthuset på hasselbacken för sin fest. alla jag umgicks med var äldre och hade fasta jobb med fasta löner medan jag evighetspluggade.

andreas är förresten också ett fynd från spraydate, fast på den tiden hette han motivated_slacker. själv hette jag oskuldens_hyena, efter den här låten:

låten spelades ofta på min stammisklubb sunkit, en klubb som första måndagen i månaden spelade sunkadelica, det vill säga äldre bradålig musik med fåniga texter. det känns onödigt att påpeka att det var många män på spraydate som missförstod referensen …

bjussar förresten på en annan sunkadelicafavorit, följ med mig hem av gunnar winald, som spelades många gånger på efterfest på bergsundsgatan 9 (förlåt i efterhand alla grannar). den innehåller bland annat den episka textraden ”åååh, ensamhet, jag bjuder på ett glas vin och en macka”:

jag och kenneth. en annan typisk accessoar från det tidiga 2000-talet: nyckelbanden. minns att jag var så sjukt nöjd över att ha kommit över ett p3-nyckelband. kanske man kunde lura någon att man jobbade på radion?

jag, kenneth och helena (eller kigis som hon hette på spraydate). ann och kenneth hade båda digitalkameror och jag var mäkta avundsjuk på dem. men ibland fotade jag med min analoga kamera ändå, som här i bastuparken.

jag kommer förresten aldrig att kalla bastuparken ivar los park. det heter bastuparken, punkt.

till sist: helvete vad jag längtar efter sommaren nu.

ett par mycket nostalgiska stolar

det här ett fynd som jag gjorde alldeles gratis i min fasters stuga i ludvika (där jag även hittade ett gäng finfina gamla coupeglas). eller ja, gratis och gratis, så här ligger det till:

min farfar bodde i usa på trettiotalet och när han kom hem gav han i uppdrag åt den lokala snickaren att bygga de här adirondack-inspirerade stolarna. ett av mina starkaste minnen av farfar när jag var liten är faktiskt när han sitter i en av stolarna, med min kusin på ena benet och med mig på det andra, på bakgården till det lilla radhuset i sollentuna där farmor och farfar bodde.

så av både nostalgiska och estetiska skäl hade jag fantiserat om de här stolarna ända sedan förra sommaren (kanske längre?) då jag såg dem skymta i min fasters uthus, men jag tänkte att jag inte hade plats för dem någonstans. precis innan midsommar hojtade min faster att det var sista chansen att plocka hem saker från stugan innan månadsskiftet då den nya ägaren tillträdde. och då kom jag att tänka på att jag nu faktiskt hade plats för dem, på julita.

jösses, vilken fart det blev på mig! bokade en skåpvagn och tog en ledig dag från jobbet mitt i det värsta jobbhärjet innan midsommar för att under en och samma dag köra upp till ludvika och hämta stolarna, sedan lämna dem hos calles mamma i mockfjärd och sen åka hem till stockholm.

det visade sig dessvärre att träet var ruttet på så många ställen att det förmodligen inte går att rädda två av tre. men nu har jag i alla fall brädor att utgå från när jag bygger nya.

ett besök på gysinge byggnadsvård

när nyhetsbrevet från gysinge byggnadsvård damp ner i mejlen och deklarerade höstfest kände jag ”whoho! äntligen en anledning att åka bil i två timmar till gästrikland”. bruket bredvid hade dessutom skördefest så på schemat fanns också bondens marknad, loppis och gröt. den sistnämnda punkten tillsammans med inte mindre än mannen som vunnit vm i grötkokning. ett givet helgupplägg således.

här sitter vi och har precis missat båten till biluthyrningsstället i sjöstan. men vi är rätt nöjda ändå som synes.

gysinge byggnadsvård ligger precis bredvid gysinge bruk och är inrymt i de gamla arbetarbostäderna. tyvärr glömde jag alldeles bort att fota så jag får helt enkelt ge en målerisk beskrivning av det hela. eh, javahettere, det är ett himmelrike för den som gillar gamla tapeter, färger och lister och annat spännande. det jag nog gillar bäst är att de har en massa nytillverkade tidstypiska beslag, krokar, eluttag och allsköns knoppar med mera. detaljer som är lätta att glömma bort men som verkligen adderar till den där tidstypiska känslan (plus att det är typ det man har råd med i jämförelse med platsbyggt kök och uppmurning av kakelugn). själv slog jag till på ett par mässingshandtag som nu pryder våra dörrar hemma.

om jag hade fått bestämma helt själv hade jag gått bananas på gammelstajlen men tyvärr bor jag ju tillsammans med en person som vill kombinera typisk grabbstil (prylar i mörka dova färger, barcelonafåtölj och skinnsoffa) med färgglad carl larsson-stil. och jag vill ju ha torp– alternativt grosshandlarvilla i skärgården-känsla. ingen av oss är duktig på att kompromissa vilket till slut resulterar i att man helt plötsligt på allvar finner sig diskutera om man ska ha vit- och rödrutigt målat köksgolv eller vit- och gulrutigt (det lutar åt det sistnämnda). kommer passa bra ihop med de grönblåa köksskåpen och den absolut skrikigaste william morristapeten vi kunde hitta …

när vi var mätta på att irl-pinteresta dvs mata oss med fina bilder på näthinnan var det dags att fika. något säger oss att fiket inte riktigt var förberedda på anstormningen av kulturella stockholmare för det tog oss ungefär en och en halv timme från det att vi ställde oss i kön till att vi fick maten. därför hann vi inte riktigt med grötkokningen och grönsaksshoppingen.

men loppis hann vi alla fall med. klar fyndfaktor på loppisarna även om jag dragit ner mitt loppisintag rätt mycket på sista tiden eftersom jag har för många snygga men totalt onödiga prylar.
på bild: allsköns stillhet och rofyllda ting i tideräkning som stannat. utanför bild: calle ropar och undrar för femtioelfte gången om jag inte har kollat klart än.

det här fick ändå följa med hem: en djup tallrik för 40 kr och gafflar för en femma styck. klart bra helg!

a vida portuguesa – himlen på jorden för oss förpackningsdesignnördar

jag kan ha hittat världens bästa butikskedja. tyvärr ligger den i portugal, men jag har allvarliga funderingar på att flytta så att jag kan besöka den varje vecka. kanske till och med varje dag. om du gillar prylar med snygg, gammaldags förpackningsdesign, förslagsvis åt grooming-hållet, köksutensiliehållet och/eller mathållet kommer du att älska a vida portuguesa som butiken heter.


de har specialiserat sig på att sälja traditionella portugisiska varor vars förpackningar inte har förändrats på flera decennier och vars tillverkning i många fall varit på fallrepet. både snyggt och snällt mot regionala tillverkare med andra ord. jag ville ha prick allt i butiken!
plus att jag ville bosätta mig i själva butiken för att även inredningen var en dröm.

snygga presentinslagningar hade de också.
honung, tandkräm, raklödder, tandkrämer, tvålar, konserverad fisk och bakpulver (!) fick följa med hem.

innan fifty shades of grey, varde husmoderns presentbok!

på loppisen bredvid jobbet finns den här godingen till salu. jag vågade inte bläddra i den pga för pryd. eller snarare att jag inte vill veta vilka regler man kan tänkas bryta emot. finns säkert mer eller mindre ekivoka sätt att framföra ett handslag på till exempel.