för ett par veckor sedan var hela jobbet inbjudna till norrköping på formgivarjubileum. vi var ett litet glatt gäng som klädde oss opp och tågade ner till denna fantastiska stad.
kolla nöjda minen på den som ska sova hemifrån på hotell! men först en guidad visning på ståhl collection. museet består av fastighetsägaren mikael stålhs privata kollektion, som han visar upp för allmänheten.
det fanns otroliga konstverk att titta på.
industrilandskap i mitt hjärta.
sedan kvistade vi över till mystical garden design som drivs av niklas lindblad. kan han en av sveriges mest produktiva formgivare? svar förmodligen ja.
här och skålade vi för jubilaren innan det var dags att styra kosan mot restaurangen där vi skulle äta middag. norrköping by night bjöd sedan på någon slags takbar som man behövde ta en skum hiss till.
här slutade kvällen för undertecknad eftersom jag inte säger nej till ett par extra timmars sömn.
klipp till dagen efter då några av oss hann med ett litet spa-bad i utomhuspoolen och en liten nätt loppisrunda innan det var dags att ta tåget hem igen. tack norrköping, det här får vi göra om!
vi får väl se om jag lyckas publicera det här innan det nya året. annars kommer jag i alla fall bli först ut på det nya året att blogga om julmarknader. stay positive och så vidare.
kan malmgården på malmgårdsvägen vara det mest spännande hemliga stället i stan? mycket pekar på detta.
självklart ville jag visa märta.
jag skulle dock vilja hävda att damen i fråga inte var så värst imponerad. hon var mest upptagen med att försöka ta sig in i eldtunnor och springa ut mot friheten på gatan. allt som är farligt premieras. det är tur att jag redan är gråhårig för annars hade detta gjort mig gråhårig.
fiket hade öppet på övervåningen.
jag har aldrig varit på övervåningen, så detta var ju otroligt spännande. den där takrosetten hade jag inte tackat nej till.
mitt sällskap för dagen.
jag är just nu inne i ett färgsättningsrus, så här studerades väggfärger. den här turkosa färgen var fin.
nu är garderoben i sovrummet nämligen klar, återstår bara målning. när vi gjorde om badrummet 2015 så råkade en av byggarna borra ett stort hål i badrummet in i sovrummet (sånt som händer?). byggarna återställde väggen men målade vitt över. så i närmare åtta år har vi haft gula väggar med ett stort vitt fält. men år 2023 är året vi kommer orka måla om även väggarna! (se hur jag peppar mig själv här!)
när jag fyllde år fick jag en romantisk weekend i present av calle. det är dock ganska svårt att få till en romantisk weekend om tillgång till barnvakt är ytterst begränsad. men den sista helgen innan jag skulle gå tillbaka till jobbet efter barnledigheten stuvade vi in oss i hyrbilen och siktade in oss på en så romantisk weekend som det bara går, fast med barn.
vart vi var på väg? jadu. det är lite krångligt att förklara men det började med att jag för ett par år sen fick reda på att min farmors pappa kom från östra ämtervik. jag nämnde det för en släktforskande kollega som kommer därifrån och som nyligen flyttat tillbaka. stolt värmlänning som hon är blev hon givetvis eld och lågor och började kolla upp mina anor. det visade sig att farmors pappas sida är värmlänningar ända ner till kyrkböckernas början. där ser man.
när min faster fyllde 90 i våras nämnde jag det här för min faster och pappas kusin. de blev också eld och lågor och propsade på att vi alla skulle åka till värmland, och kunde de möjligtvis få träffa min släktforskande kollega och höra mer?
vi bokade ett datum då vi var välkomna, fast sen fick jag ju corren så mina släktingar åkte utan mig. men nu hade vi liksom bespetsat oss på att åka till värmland. hur konstigt det än låter hade jag aldrig varit där innan.
det här med att leta boende när man har en bebis under ett år visade sig vara något av en utmaning. omgivningarna kring fryken kryllar av charmiga herrgårdar. en del skrev rakt ut att barn under 12 inte var välkomna pga tunna väggar. i mitt barnfria liv hade detta varit enormt uppskattat. men nu surnade jag till rejält. så oförskämt! har de träffat mitt underbara, perfekta barn? nä. för då hade de tagit emot oss med öppna armar. så det så!
ja, man blir verkligen en lika odräglig förälder som alla andra när man skaffar barn.
meen i alla fall, här har vi precis rullat in till en av de herrgårdar som faktiskt tog emot barn. fint ska det vara med en springbrunn och allt.
värmlandstrippen sammanföll med mitt allra sköraste och mest sömnbefriade tillstånd sedan märta föddes. så calle erbjöd sig chevalereskt att ta natten.
givetvis sov märta hela natten igenom. vet inte varför det gjorde mig väldigt irriterad, men man tänker ju inte så klart när man aldrig får sova. min missunsamhet till trots, en hel natts sömn för hela skaran gjorde att humöret var på topp när vi mötte upp bia.
vi åkte runt i en massa byar kring fryken där min farmors pappas anor har bott. en av byarna, askersby, grundades till och med av en av farmors anor som jag förstod.
det som är lite speciellt med askerby är att det är en välbevarad radby, alltså att byns invånare bor längs med en bygata och inte på sina odlingsmarker. de flesta radbyarna försvann under under skiftesreformerna på 1800-talet, så det här är ju otroligt ovanligt och spännande. ni som inte pluggat historia bara zzzz …
lunch på cafe villa helios, som ligger i ett gammalt fint jugendhus i sunne.
jo, man tackar.
blommig klänning kompenserar för påsar under ögonen.
en resa till värmland är inte komplett utan ett besök på mårbacka. det visade sig givetvis att en av farmors anor givetvis var släkt med selma lagerlöf. om det inte framgår av bilden nedan där vi försöker illustrera släktskapet, hehe.
som om det inte var nog visade det sig att min farmor delar anor med värmlands stolthet nummer två, nämligen gustaf fröding.
i övrigt utgjorde farmors pappas anor det gamla sedvanliga; bönder, syskonmördare, dödsdömda, häxerianklagade och så vidare.
märta lajvade nils holgersson.
sedan blev vi hembjudna på middag hos bia och hennes fru elin. verkligen eminent sällskap (då pratar jag inte bara om märta) och urgod mat! de bor också så fint.
hemvägen var magnifik. jag förstår verkligen varför alla tycker att det är så vackert i värmland.
klipp till söndag och vår resa hem. det visade sig att en av farmors anor var en av grundarna till kristinehamn. ur-rik gubbe som han var hade han dessutom kostat på sig en rejäl gravsten. så på vägen hem kvistade vi förbi kristinehamn och spanade in den,
som synes blev jag inte besviken. märta ser uttråkad ut. oh boy, hon vet inte vad hennes ömma moder är kapabel till när det gäller att hitta på riktiga stofil-aktiviteter. men det lär hon väl bli varse i sinom tid.
sen på måndagen började jag mitt nya jobb, men det tar vi i ett annat inlägg!
hur sen kan man vara i sitt bloggande? det känns som att varje inlägg jag skriver tänjer på gränserna mer och mer. men alla bloggare ska väl ha sin specialitet så min får väl vara extrem senfärdighet då. för nu gott folk är det dags för de sista uteserveringsbilderna, strandhängsbilderna och så vidare för det här året.
rent allmänt har den här sommaren varit ganska konstig. att vara själv med märta på landet alla dessa veckor tog liksom lite knäcken på mig. samtidigt har det varit alldeles underbart att få vara barnledig när det är varmt och skönt. dessutom med ett alldeles fulländat och perfekt barn som märta, hehe. rent logistiskt är det dessutom enklare med barn på sommaren, mindre påbylsning av kläder och så vidare, lättare att sitta ned vid en uteservering istället för att knö sig in på ett ställe med en barnvagn osv. samtidigt är det svårare att natta barn när det är 32 grader i lägenheten eller när solen går upp vid 4.30.
livet ger och tar så att säga.
om vi ska betygsätta min bilddokumentation enligt livet ger och tar-systemet, som jag uppfann alldeles nyss, så är denna bild nedan är definitivt från livet ger-sidan.
vi hade ett tidigt besök på bvc och efteråt däckade märta i barnvagnen. mamman firade med en andra frukost och en redig kopp cappucino samt en sådär tre sidor läsning i bok (vilket är ungefär det man hinner med innan barnet vaknar. hur hårt barn än sover vaknar de på något magiskt sätt när man precis ska göra något man absolut inte kan göra med ett barn i sällskap, så det är väl lite livet tar på denna bild också)
nästa bild får väl klassas som livet tar.
efter att ha undkommit covid i smått osannolika två och ett halvt år blev det så slutligen min tur. alla andra verkade få den milda varianten medan jag mådde fruktansvärt dåligt. det var otroligt länge sedan jag var så sjuk. märta var dessutom sjuk samtidigt så jag kunde även bocka av att vara supersjuk med sjukt barn. så där tog ju definitivt livet ännu lite mer. å andra sidan: utöver det uppenbara att jag och märta slapp bli dödligt sjuka så rev jag åtminstone av covid innan jag började på nya jobbet.
se där, livet ger igen.
nästa bild är uteslutande livet ger.
vi åkte alltså ut till saltsjöbadens havsbad med märta. det var ganska sent på kvällen så solen var alldeles gyllene och kastade långa skuggor. en av de sista riktigt varma sommar dagarna.
nästa bild är också uteslutande att livet ger. är på väg till mitt nya jobb, första pirriga dagen!
har dessutom lyckats med konststycket att inte slarva bort mina solglasögon under sommaren, cheers to that!
nästa bild visar märta i gasen, vilket hon är ca 89% av sin vakna tid. en livet ger-situation förutsatt att man är pigg och har fått sitt morgonkaffe. annars är det ganska plågsamt faktiskt.
istället för middag: jag och tove tog oss en glass på sticky nikky på skånegatan.
helt plötsligt när vi satt där kom en first line jazzorkester. lite musik på kvällskvisten, jomantackar.
ute på landet igen. den här sommaren misslyckades jag kapitalt med gurkan. förmodligen för att det var så kallt där i början av våren.
men salladen och morötterna kämpade på som vanligt i alla fall. och calles tomater såklart.
en lördag hade vi hanna och hennes mamma över på kräftskiva.
vi tänkte hålla oss utomhus men helt plötsligt öste regnet ner. sedan började det åska så att det skallrade i rutan. låt oss säga att jag var väldigt nöjd med att vi hade kräftskivan hos oss.
sommaren är ju tyvärr slut men jag har ett ton bilder därifrån som jag måste hinna blogga om, åtminstone innan första snön faller.
vi kan väl börja här, på en grusväg utan slut och ett böljande vetefält. kulturlandskapet kring vårt torp är så enastående vackert. skulle vi någonsin få för oss att köpa ett landställe skulle det bli dyrt för jag har vant mig vid maffiga alléer, ekhagar och stora öppna fält. om ingen är snäll och ger mig ett par miljoner förstås, det skulle ju tacksamt tas emot.
quasimodo matar sitt barn. måste börja sitta mer upprätt …
jag fick besök på landet! av min urgamla kompis (som i att vänskapen går långt tillbaka alltså) lisa. det kan ju vara aningens svårt att sälja in en vistelse på landet utan rinnande vatten och andra faciliteter när man har en månadsgammal bebis, men hon och hennes helt galet bedårande son kom som ett skott.
glad tjeja. en vattendunk att leka med så är livet komplett. fler i världen borde ha hennes sorglösa inställning, mig inkluderad.
märtas första besök på en camping. kanske även den ömma moderns första om jag tänker efter. fiskeboda camping ligger i närheten av oss och efter en loppistur var vi hungriga så vi svängde in på deras servering. det var otippat bra mat faktiskt. jag åt någon slags bahn mi-macka som slank ner rasande fort, medan märta fick nöja sig med en banan.
skåda sommarens loppisfynd, två utomordentligt fina fåtöljer. känns lite danskt sommarhus va?
jag lämnade in kuddarna för omtapetsering och vips så kan man ta bort fynd ur ordet loppisfynd, åtminstone om man ser till det monetära värdet. men det känns så OTROLIGT skönt att veta att detta är ett projekt som kommer bli klart. annars hade de bara stått och samlat damm i en undangömd vrå i tusen år tills jag fått nog och skänkt dem vidare till en secondhandbutik.
en vrå på torpet. ej i bild: calle som rycker bort spont i andra delen av rummet för att återanvända till att barnsäkra trappan upp på övervåningen. (vi ska alltså ta bort all spont i vardagsrummet. tidigare fanns det också ett fräsigt klickgolv som täckte de breda fina golvtiljorna, men det rykte sekunden efter vi flyttade in för sex år sen. sponten har tagit desto längre tid på sig.)
klipp till frukostdejt med hanna och hennes son på petite france, inklusive tiggande hund. så mycket gulligare än de triljoner fåglar som omgärdade uteserveringen i hopp om att få en liten brödkant.
den här ovanifrånbilden var visst det närmaste jag tog en bild på hanna. vi hoppar vi till ett annat fikabesök där alla smajlar upp sig istället.
kanske inte världens charmigaste utsikt vid lilla skanstullsbron (har glömt vad den heter på riktigt?), men bageriet vid brofästet säljer sjukt goda frukostbullar. och bullar. och smörrebröd.
varning för lattemorsor på stan. skämskudden på när jag lever ut detta skällsord, mitt i lattemorsans epicentrum vid urban deli på nytorget dessutom.
en annan dag var jag och calle i vitabergsparken. sofia församling hade öppet hus i sina kyrkstugor och det ville vi spana in. eller ja, mest jag. 1,91 meter calle var mest fokuserad på att kbt:a bort sina klastrofobiska erfarenheter från när vi bodde i ett k-märkt hus på malmgårdsvägen med som mest 2,10 i tak.
det skulle visa sig att den här stugan hade en takhöjd på bara 1,70 kanske. jag fick alltså lajva hur det var att vara calle på malmgårdsvägen. en märklig känsla.
när jag ser det här köket drömmer jag mig tillbaka till mitt gamla kök på malmgårdsvägen som var stort, snyggt och praktiskt och kunde inrymma allt mitt porslin. ibland funderar jag på om det verkligen var värt att flytta ihop. jag menar, takmålningar i trapphuset, trädgård och lusthus från 1700-talet. kanske ändå skulle vara värt att vara särbo för? hehe.
efter kyrkstugan flanerade vi vidare. en solig promenad på fjällgatan på kräfva glace. denna kvinna ser också ut att kräfva sömn, att döma av påsarna under ögonen. och en klippning. lyckligtvis har hon ett jobb i alla fall så helt hopplös är hon inte.
notera hur vi matchar kläderna med våra glassar.
sommaren bjöd inte på värst mycket rajraj, men jag lyckades i alla fall träffa mina ex-kollegor på uteservering, plus en glad författare. vi var på plåtparken i årstaviken på södermalmssidan, en tillfällig uteservering i form av ett gäng containrar som stod uppställda på båtupptagningsplatsen.
en bra grej nu när jag inte jobbar med dem längre är att de ju blir uppgraderade till vänner.
vi lyckades knipa bästa bordet. solen försvann sakta från alla bord, men hos oss stannade den kvar. inte så konstigt med tanke på vilket panggäng vi är.
nu är vi ute på landet igen. hanna bjöd på grosshandlare och jag blev uppassad med snacks. UTAN BARN. ett golden moment så att säga.
en typisk morgonvy. ett onaturligt glatt nylle i fejset varje dag.
vi träffade vår kräftkran bernt som klagade på att kräftorna han fiskat hittills varit små. men det började ordna upp sig ändå, så han hade ändå hopp inför den fortsatta säsongen.
det blev ingen lappning och lagning och ommålning av trädgårdsmöbler den här sommaren heller. och nu kräver de stolar jag hittills hunnit måla ett varv färg till. ett jädra sisyfosarbete om du frågar mig.
precis som bloggandet av denna sommar. precis när man hunnit blogga klart är det sommar igen. jag har en allra sista skvätt bilder kvar, men nu tog blogg-orken slut så det tar vi en annan gång.
nostalgifabriken 