vi närmar oss pensionsåldern genom ett besök på trädgårdsmässan

det är sen gammalt (no pun intended) att jag varit en pensionär de senaste 20 åren. när jag fyllde 27 gick jag med i en hembygdsförening, när jag var 31 hade jag landställe. när jag var 35 började jag läsa lantliv. och precis innan jag fyllde 39 hann jag med ett besök på trädgårdsmässan. ja, ni hör ju.

(vill dock för ordningens skull tillägga att trädgårdsmässan var björns idé från början.)

efter att ha löst biljett till mässan besökte vi svenska pelargonsällskapets monter, tittade på olika sorters kompostlösningar samt beundrade finalisterna i fågelholks-sm. jag var på jakt efter humleblomster ”flames of passion”-frön men hittade tyvärr inga. är pinsamt medveten om att nerd-o-metern precis gick i taket här …

däremot blev jag glatt överraskad över att carl larsson-gården hade en egen monter på mässan. jag har nämligen varit himla nyfiken på en matbok av elisabeth svalin gunnarsson, som också skrivit i min trädgård vill jag vara karin. en matbok kan vanligtvis bara beställas genom carl larsson-gårdens webshop, som jag av oklar anledning har varit för lat för att göra, så jag slog givetvis till. fick den så här fint signerad!

författaren berättade att hon faktiskt hade hittat mer om karin larssons matlagning i sina källor än om trädgården på lilla hyttnäs. så det hade varit givet vad uppföljaren skulle handla om.

björn bläddrade lite snabbt i den och konstaterade: det är mycket text men inte så många recept. vilket passar den utmärkt för den teoretiska krusidulltanten (dvs jag). det är faktiskt fascinerande hur man kan vara så matintresserad som jag utan att för den skull gilla att laga mat.

vi avslutade mässbesöket med en fika i flytande form. björn mycket nöjd med inköp av salladsfrön. andreas förblev tomhänt men var lika nöjd för det.

sedan kurrade det i våra magar och vi styrde kosan mot en stenkolsgrill någonstans i älvsjö som björn hade datat upp.

maten var ungefär så god som bilden nedan illustrerar.

sedan promenerade vi till telefonplan och det var den söndagen.

Annonser

diverse livsviktiga inköp från london

bivaxduk att använda istället för plastfilm.

en popup-bok med dinosaurier till min systerson.

london in fragments av ted sandling. allt om mitt nya intresse mudlarking, he he.

en novell av sally rooney som skrev samtal med vänner, förrförra årets trevligaste läsning. faber stories verkar för övrigt vara en engelsk version av novellix.

when in britain … självklart köpte jag lite te.

ett par strumpor från den fantastiska museishoppen på victoria and albert museum.

ej på bild: rosa gin och bubbel på burk.

london, baby pt III

nu är det dags för del tre av mina londonäventyr. del ett och två hittar du här.

på måndagen åkte johanna hem och jag förflyttade mig till kensington och mina kollegor. det var alltså dags för londonmässan, min allra första!

jag hade fått höra hårresande historier om hur bullrigt och hetsigt det var uppe på rättighetsavdelningen på mässan. hade såklart föreställt mig ett sjöslag, men det visade sig vara en lätt havsbris i jämförelse. ibland är det en gåva att alltid tänka det värsta, he he.

kensington är förresten så himla vackert med sina trädgårdar. som iofs är privata, men fota dem kan man ju alltid.

tänk att vi har all den här blomsterprakten och grönskan framför oss ❤

alla mina möten var avklarade på tisdagen så på onsdagen jobbade jag från hotellet på förmiddagen och gick sedan på victoria and albert museum efter lunch.

hade velat se den fina dior-utställningen, men kön ringlade sig så lång att jag bestämde mig för att skippa den och gå på basutställningen istället.

ljuset i dessa hallar!

biblioteket, så jädrans fint!

skulle inte tacka nej till denna medeltida akvamanil i form av ett lejon att ha hemma. denna vattenbehållare användes för att tvätta händerna ceremoniellt i kyrkan eller vid middagsbordet.

den här tavlan heter disappointed love och målades av francis danby 1821. tycker den var väldigt fin.

det absolut bästa rummet på hela museet var ett rum med medeltida gobelänger. det var pintjockt med människor överallt på hela museet, men i detta stora mörka rum var jag helt ensam med dessa stora textilier. jag blev märkligt tagen av den närmast sakrala känslan. har för övrigt märkt att jag mer och mer dras åt textilier som går att hänga upp på väggen. måste bara tjacka ett slott först.

högst upp ligger porslinssamlingen. hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter i all oändlighet känns det som.

alltid skönt att veta att någon har en större blåvit porslinssamling än jag, låt vara ett museum.

den höga tekannan, ja tack!

kanske den mest perfekta blå-vita porslinsskålen någonsin? förlåt hanna, men din skål du köpte i portugal kan ha fått konkurrens.

just den här perfekta blå-vita skålen är en punschskål från 1765-1770.

hittade också muggar med likadant mönster som en keramikskärva jag hittade när vi ägnade oss åt mudlarking på lördagen. dekorationsmetoden kallas slipware på engelska (engobe på svenska) och var vanlig under 1600- och 1700-talen. coolt!

avslutade besöket med att spana in lite klädesprakt. här en urfin 20-talsklänning med en paljettbeströdd kappa.

glömde ta en bild på från vilken tid denna klänning var, men jag drar ut ett ovetenskapligt svar ur rövva och gissar på sent 1700-tal, kanske 1780-tal. någon som vet?

efter denna monsterdos kultür var det dags att hämta väskan på hotellet och åka hem. hejdå london!

london, baby pt II

på söndagen var vi aningens möra men vid gott mod. morgonens väder visade sig inte från sin allra bästa sida, men både vi och londonborna trotsade det kalla och gråa vädret och gick ut på stan.

mmmm, snö.

första stoppet: brick lane. på vägen dit såg vi bra utomhuskünst.

som givetvis behövde dokumenteras. ser nu att jag har samma färger som muralmålningen ovan. givetvis ringde vi varandra dagen innan för att synka våra outfits.

sen stillade vi behovet ytterligare av lite vår.

i närheten av brick lane ramlade vi över libreria, en helt underbar bokhandel där böckerna är kurerade efter teman, som exempelvis wanderlust, the city, enchantment och så vidare. att besöka andra bokhandlar är förresten något jag alltid brukar göra när jag är utomlands (utöver att leta efter motsvarigheten till södermalm förstås, men det vet ni ju). en riktigt bra bokhandel får det att pirra till i magen. bokhandelsletandet är förmodligen en gammal arbetsskada eftersom jag (och johanna) har jobbat på pocket shop.

på pocket shop pratades det mycket om att stilla olika kundbehov. hyllorna utgjorde fackhandel, dvs när man letade efter en specifik bok. marknadsplats var borden där vi inspirerade de som ville läsa något, men inte visste riktigt vad. hela den här butiken, inklusive hyllorna, var alltså en marknadsplats. helt underbart! men också lite jobbigt eftersom jag faktiskt var på jakt efter en bok (tana frenchs the witch elm). ett besök dit rekommenderas i alla fall!

sedan strosade vi runt i butiker, myset och blåsten (som tur var hade det i alla fall slutat snöa).

åt lunch på ett falafelställe som serverade oliver med lite finhackade citroner, olivolja och korianderfrön. så sjukt gott! ska göra detta hemma!

sedan fick vi bråttom, för min kompis jenny hade tipsat om dennis sever’s house. det är ett slags sinnenas museum i ett townhouse i spitalfields, där man följer livet i en hugenottfamilj från 1700-talet fram till 1900-talet. huset tar bara åtta personer åt gången och innan vi gick in fick vi strikta order om att inte prata med varandra eller fotografera under rundvandringen. vilket var så himla synd för det var instagramvänliga vinklar i ja, praktiskt taget alla vinklar. samtidigt bidrog det ju såklart till känslan att det var bäst att passa på att njuta, för när vi väl gått ut genom porten på 18 folgate street var det slut på det roliga.

dennis sever’s house avnjuts bäst om man inte avslöjar allt för mycket. men familjens närvaro känns i hela huset. det brinner i den öppna spisen och det ser ut som någon precis blivit avbruten mitt i en måltid eller ett kortspel och alldeles trax är tillbaka. en sällsam upplevelse i ordets rätta bemärkelse!

vi avslutade med en söndagsöl på puben old blue last, där bla amy winehouse, hot chip, leon bridges och kylie minogue(!) haft spelningar.

tydligen har puben också varit ett horhus. en synnerligen ypperlig söndag!

london, baby!

förra veckan var det bokmässan i london och jag var såklart där med mitt jobb. eftersom jag senast var i london år 1994 passade jag och johanna på att maximera vistelsen medelst miniweekend innan mässan. att det dröjt så länge mellan besöken är för övrigt ytterst märkligt med tanke på att jag överdoserade britpop under sent 90-tal och tidigt 00-tal. men sent ska syndaren vakna och så vidare.

vi bodde på the hoxton i shoreditch, ett hotell för hipsters mitt i den gentrifierade smeten. vi kunde således direkt bocka av mitt ständiga krav på reselistan: hitta motsvarigheten till södermalm, check.

boendet hade fått full pott om det inte envisades med det som hipsterhotell alltid envisas med, nämligen att ha en frostad svängdörr i glas istället för en rejäl badrumsdörr (varför??!).

även om det bjöds på en hel del regn stod träden i full blom. körsbärsblommor, magnolia, kamelia och mimosa. behövdes såklart dokumenteras mycket noggrant.

hittade en bok på gatan som talade till mig lite extra.

det är alltid kul att resa till en stad tillsammans med en stadsplanerare. när vi promenerade mot tate modern gick vi genom city of london, det tråkigaste området i hela stan. johanna berättade om satsningarna som staden gjort för att få människor att vistas i området även på helgtid. bland annat en shoppinggalleria (såklart) med en urfin takterrass där man fick en bra fotografivänlig vy mot st pauls cathedral.

är så fascinerad av det här selfiestickturistandet. hade kunnat stanna länge och bara titta på folk. men vi nöjde oss efter ett tag och avslutade givetvis besöket på terrassen med en egen selfie.

när vi gick över bron till tate modern såg vi att det var lågvatten. då kom jag på att min kompis jenny har berättat om mudlarking, det vill säga när man går ner på themsens flodbankar vid ebb och letar efter gamla föremål. vanliga saker man kan stöta på är krukskärvor från romersk tid och framåt, porslin, kritpipor, ben, mynt samt pilspetsar och yxor i flinta från stenåldern. så vi passade på att ta oss ner på flodbotten för att se om vi kunde hitta något.

så här glad blir man när man hittar något som inte är trasiga asbestplattor!

några av mina dyrgripar till fynd:

hehe, nu när jag googlade mudlarking såg jag att man visst måste ha ett tillstånd för att plocka saker från marken. jaja, man är väl rebell.

vi blev i alla fall ordentligt straffade av naturen ändå, för precis när vi kände oss klara och skulle gå upp på kajen igen kom en stor våg och dränkte våra skor i härligt themsenvatten. det var bara att gå in på tate modern med kippande skor.

medan våra skor sakta torkade klämde vi en utställning om weimarrepubliken …

… spionerade på barn som ritade och …

… fotograferade poserande män.

efter ett par timmar på tate hade, tro’t eller ej, våra skor torkat. både de och vi blev dock blöta igen senare på kvällen på väg mot en fest hos en litterär agent.

dag ett i london var till ända. stay tuned för vidare eskapader!

en söndag i ulriksdal

har haft en sån himla härlig söndag! först en sväng till överjärva antik i jakt på ett sånt hära sängbord med marmorskiva (har letat i flera år, men har inte hittat något på mina vanliga billiga loppisställen). hittade i och för sig inget denna söndag heller, men hann gaska upp mig under promenaden till ulriksdals slott och slottscafét. februarivädret lämnade en del att önska, töväder och mulet, men jaja, man kan ju inte få allt här i världen.

drömmer om att få göra om cafét till privatbostad. snälla schyssta, kan jag inte få göra det dårå?

sen traskade vi till ulriksdals slottsträdgårdar och lapade lite sol. underbart!

plockade ett par tulpaner från självplocket. ska försöka se om jag kan spara lökarna och plantera ut på torpet senare i vår. det ska tydligen gå att spara dem på nåt sätt.

ett par katter på det och söndagen blev komplett.

nostalgifabriken genom linsen 2005

det verkar som om ni gillade min nostalgitripp från 2004. så nu får ni skylla er själva, jag tar detta som en uppmuntran att mula på med fler gamla bilder, he he. nästa år på tur i  arkivet är således 2005!

år 2005 var jag 25 år och även året då jag flyttade ihop med min dåvarande pojkvän tomas. vi knökade in oss i hans etta på manhemsgatan i aspudden. lägenheten var liten men som tur var fanns en balkong.

jag och tomas gick i samma klass när vi pluggade journalistik på jmk och blev ihop när vi skrev c-uppsats tillsammans. fast vi hade faktiskt pluggat i samma klass tidigare, när vi båda läste etnologi. då pratade jag aldrig med honom, men jag och min klasskompis jenny hade ändå ett smeknamn på honom (det något fantasilösa ”han den snygga på etnologin”). väldigt intressant val av lektyr på bilden ovan förresten, i väntan på smartphonens intåg ser det ut som att man får nöja sig med clas ohlson-katalogen …

den här tjejen, ullis, skrev jag b-uppsats med. samt hängde i tanto med.

just de här åren när jag pluggade var det abnormt mycket parkhäng kommer jag ihåg. bland annat med maria, en av tomas kompisar.

ytterligare ett parkhäng, den här gången på skinnarviksberget. blir så himla nostalgisk när jag ser de här bilderna på sommarstockholm. älskar sommarstockholm! nuförtiden får jag känna mig nöjd om jag lyckas få till ett parkhäng om året.

år

jag, johanna och casha står och väntar på nattbuss på den tiden man åkte nattbuss efter en, att döma av  mitt utseende, ganska härjig kväll. jag och casha lärde känna varandra när vi jobbade på pocket shop centralen. johanna jobbade också där men vi kände varandra redan innan, sedan gymnasietiden på södra latin. det jag minns mest från den tidiga pocket shop-tiden var att vi var uppdelade i två läger. musikmässigt alltså. casha och min dåvarande chef bia (som nu är min kollega på storytel) spelade hiphip och rnb i butiken medan jag och johanna var team pop. bittra strider utkämpades.

för er som var för unga för att minnas 2005: casha bär en truckerkeps som då var allra högsta mode.

vi firade midsommar hos några av kenneths kompisar utanför öregrund i deras ofärdiga hus som de höll på att bygga. jag hade tvingat tomas att komma upp under midsommarhelgen från karlskrona, där han sommarjobbade på blt. den enda avgången som klaffade var nattåget som tog typ tio timmar med byte i någon obskyr liten håla tidigt på morgonen. kommer ihåg att vi hade många hetsiga diskussioner om resan, han ville verkligen inte åka upp, men jag tjatade. när jag tänker på det nu idag tycker jag att jag verkligen betedde mig som en idiot. men det är väl det som är grejen med att bli äldre, man blir helt enkelt lite smartare med åren.

ännu mer parkhäng!  samtidigt som tomas sommarjobbade i karlskrona satt johan ting i ronneby. när jag hälsade på tomas bestämde vi oss för att åka en helg till köpenhamn eftersom det helt enkelt är lite dejligare där än i ronneby eller karlskrona. med på resan var per och hans förra tjej. kommer inte ihåg om han redan då hade flyttat ner till ystad och hade öppnat sitt café söderberg & sara eller om det hände senare.

sedan en liten historielektion för bloggens yngre garde: det stora arket på bilden kallas karta. det är en analog version av google maps. ytterst manskapsberoende. en dålig kartläsare riskerade att skicka iväg hela sällskapet i fel riktning, någonting som möjligtvis inträffat här på bilden.

jag och tomas åkte på semester till ön aegina utanför aten. min första semester med riktiga semesterdagar. klordoftande hotellrum, en pool man aldrig fick bada i och menyer på svenska. vi gick på upptäcksfärd i ett gammalt övergivet hotell, min första och enda urban explorer-upplevelse.

och det var 2005 summerat!