en näst sista skvätt sommar

sommaren är ju tyvärr slut men jag har ett ton bilder därifrån som jag måste hinna blogga om, åtminstone innan första snön faller.

vi kan väl börja här, på en grusväg utan slut och ett böljande vetefält. kulturlandskapet kring vårt torp är så enastående vackert. skulle vi någonsin få för oss att köpa ett landställe skulle det bli dyrt för jag har vant mig vid maffiga alléer, ekhagar och stora öppna fält. om ingen är snäll och ger mig ett par miljoner förstås, det skulle ju tacksamt tas emot.

quasimodo matar sitt barn. måste börja sitta mer upprätt …

jag fick besök på landet! av min urgamla kompis (som i att vänskapen går långt tillbaka alltså) lisa. det kan ju vara aningens svårt att sälja in en vistelse på landet utan rinnande vatten och andra faciliteter när man har en månadsgammal bebis, men hon och hennes helt galet bedårande son kom som ett skott.

glad tjeja. en vattendunk att leka med så är livet komplett. fler i världen borde ha hennes sorglösa inställning, mig inkluderad.

märtas första besök på en camping. kanske även den ömma moderns första om jag tänker efter. fiskeboda camping ligger i närheten av oss och efter en loppistur var vi hungriga så vi svängde in på deras servering. det var otippat bra mat faktiskt. jag åt någon slags bahn mi-macka som slank ner rasande fort, medan märta fick nöja sig med en banan.

skåda sommarens loppisfynd, två utomordentligt fina fåtöljer. känns lite danskt sommarhus va?

jag lämnade in kuddarna för omtapetsering och vips så kan man ta bort fynd ur ordet loppisfynd, åtminstone om man ser till det monetära värdet. men det känns så OTROLIGT skönt att veta att detta är ett projekt som kommer bli klart. annars hade de bara stått och samlat damm i en undangömd vrå i tusen år tills jag fått nog och skänkt dem vidare till en secondhandbutik.

en vrå på torpet. ej i bild: calle som rycker bort spont i andra delen av rummet för att återanvända till att barnsäkra trappan upp på övervåningen. (vi ska alltså ta bort all spont i vardagsrummet. tidigare fanns det också ett fräsigt klickgolv som täckte de breda fina golvtiljorna, men det rykte sekunden efter vi flyttade in för sex år sen. sponten har tagit desto längre tid på sig.)

klipp till frukostdejt med hanna och hennes son på petite france, inklusive tiggande hund. så mycket gulligare än de triljoner fåglar som omgärdade uteserveringen i hopp om att få en liten brödkant.

den här ovanifrånbilden var visst det närmaste jag tog en bild på hanna. vi hoppar vi till ett annat fikabesök där alla smajlar upp sig istället.

kanske inte världens charmigaste utsikt vid lilla skanstullsbron (har glömt vad den heter på riktigt?), men bageriet vid brofästet säljer sjukt goda frukostbullar. och bullar. och smörrebröd.

varning för lattemorsor på stan. skämskudden på när jag lever ut detta skällsord, mitt i lattemorsans epicentrum vid urban deli på nytorget dessutom.

en annan dag var jag och calle i vitabergsparken. sofia församling hade öppet hus i sina kyrkstugor och det ville vi spana in. eller ja, mest jag. 1,91 meter calle var mest fokuserad på att kbt:a bort sina klastrofobiska erfarenheter från när vi bodde i ett k-märkt hus på malmgårdsvägen med som mest 2,10 i tak.

det skulle visa sig att den här stugan hade en takhöjd på bara 1,70 kanske. jag fick alltså lajva hur det var att vara calle på malmgårdsvägen. en märklig känsla.

när jag ser det här köket drömmer jag mig tillbaka till mitt gamla kök på malmgårdsvägen som var stort, snyggt och praktiskt och kunde inrymma allt mitt porslin. ibland funderar jag på om det verkligen var värt att flytta ihop. jag menar, takmålningar i trapphuset, trädgård och lusthus från 1700-talet. kanske ändå skulle vara värt att vara särbo för? hehe.

efter kyrkstugan flanerade vi vidare. en solig promenad på fjällgatan på kräfva glace. denna kvinna ser också ut att kräfva sömn, att döma av påsarna under ögonen. och en klippning. lyckligtvis har hon ett jobb i alla fall så helt hopplös är hon inte.

notera hur vi matchar kläderna med våra glassar.

sommaren bjöd inte på värst mycket rajraj, men jag lyckades i alla fall träffa mina ex-kollegor på uteservering, plus en glad författare. vi var på plåtparken i årstaviken på södermalmssidan, en tillfällig uteservering i form av ett gäng containrar som stod uppställda på båtupptagningsplatsen.

en bra grej nu när jag inte jobbar med dem längre är att de ju blir uppgraderade till vänner.

vi lyckades knipa bästa bordet. solen försvann sakta från alla bord, men hos oss stannade den kvar. inte så konstigt med tanke på vilket panggäng vi är.

nu är vi ute på landet igen. hanna bjöd på grosshandlare och jag blev uppassad med snacks. UTAN BARN. ett golden moment så att säga.

en typisk morgonvy. ett onaturligt glatt nylle i fejset varje dag.

vi träffade vår kräftkran bernt som klagade på att kräftorna han fiskat hittills varit små. men det började ordna upp sig ändå, så han hade ändå hopp inför den fortsatta säsongen.

det blev ingen lappning och lagning och ommålning av trädgårdsmöbler den här sommaren heller. och nu kräver de stolar jag hittills hunnit måla ett varv färg till. ett jädra sisyfosarbete om du frågar mig.

precis som bloggandet av denna sommar. precis när man hunnit blogga klart är det sommar igen. jag har en allra sista skvätt bilder kvar, men nu tog blogg-orken slut så det tar vi en annan gång.

kulturtantsresan pt 2

nu har det blivit dags för den andra delen i sommarens stora happening, det vill säga dalakultur i goda vänners lag. dag två fiskade jag upp jenny i leksand och sedan satte vi kurs mot det kulturigaste kulturiga i dalarna, det vill säga carl och karin larssons hyttnäs.

men först lite loppis. för när man beställer resa med nostalgifabrikens eskortservice (hehe) ingår loppistur. det är för övrigt en av mina starkaste drivkrafter att skaffa körkort då jag tyckte att calle körde förbi alldeles för många loppisskyltar.

när vi svängde av för en loppis i närheten av sundborn såg vi att det råkade finnas en sevärdhet i närheten, nämligen carl von linnés bröllopsstuga. som namnet antyder var det här som carl von linné och sara lisa moraea hade fest efter sitt bröllop (namnet antyder dock inte alls att sara lisa visst var född och uppvuxen här …).

alltså, vilken dold juvel! kolla på dessa väggmålningar! bårderna!

vi gick så att säga IGÅNG på saker här som synes.

sedan gick vi ut i den fantastiska, jag repeterar, FANTASTISKA köksträdgården. det finns dessutom en broschyr att få som listar varenda växt i trädgården och dess kulturhistoria. om man är sugen på att göra något liknande hemma, vilket man såklart är.

ett plus för små skyltar som uppmanade oss att smaka på växterna som gick att äta.

sedan anlände vi till sundborn. det är verkligen löjligt vackert.

vi kvistade in på en loppis, men köpte inget.

eftersom vi var aningens tidiga till visningen gick vi över vägen till stora hyttnäs och fikade först.

sedan var det dags för den guidade turen i huset. för att citera jenny: vma, det är tantsläpp i sundborn idag. stäng fönster och dörrar och håll er inne.

man får inte fota inomhus, men det gör inte så mycket för det finns så mycket fint att fota utomhus.

jag tror jag har någon liknande stor träkruka (?) i boden på landet. vore fint att plantera något i den, som här.

efter visningen, mätta och belåtna på kulturupplevelser, träffade vi på den här lilla andfamiljen på väg mot bilen.

men loppis var vi inte mätta på. så vi åkte in till leksand för att köra ett sista loppisrace. det blev inga köp tyvärr men det vägdes upp att vi istället blev inbjudna på husesyn av en kvinna som renoverade sin mammas gamla hus. otroligt trevligt!

kulturtantsresan till dalarna pt 1

hallå från eder slowbloggare! sommaren hände och jag har väl inte varit så duktig på uppdateringarna här. jag skyller på föräldraskapet och sömnbristen. den vidriga, vidriga sömnbristen. jag är vanligtvis ganska obrydd vad gäller trötthet. kommer jag bara upp ur sängen kan jag köra på hela dagen utan problem, men att få sömnen upphackad i tretimmarspass under så här lång tid bryter ner även den mest morgonpigga.

lägg sedan till värmen denna sommar. vissa kvällar somnade märta först vid ettiden på natten när temperaturen inomhus gick ner från hett som i en bastu till bara apvarmt. sen upp med tuppen klockan fem (bokstavligen eftersom våra grannar på landet har höns). givetvis också med ett litet uppvak inklämt vid halvtretiden. då var jag inte särskilt stursk må ni tro.

en sista grej om sömn, eller kanske snarare avsaknad av: man blir verkligen puckad av att inte sova. ett föga smickrande exempel var precis i början av denna kulturtantsresa. tanken var att jag skulle packa ihop mig och märta och hämta upp calle vid tågstationen i eskilstuna mot vidare bilfärd till dalarna. istället fick jag be honom komma ut till landet för jag inte förstod hur märtas resesäng fälldes ihop. det blev en liten nätt försening på över en timme för en otroligt fånig grej som jag utan problem hade klarat av om jag bara var utvilad.

frustrationen och uppgivenheten jag kände efter att ha ägnat över fyrtio minuter på något som. bara. inte. går. får väl sammanfatta hur läget varit stundtals under sommaren.

nu slut på det tråkigaste samtalsämnet ever dvs Föräldraskapets Vedermödor. för iväg kom vi ju faktiskt till slut.

vätskepaus i grängesberg. tackar gudarna varje dag för denna bebis nästan ständigt glada humör.

vätskepaus vid ankomst. känner ni högtidligheten? märtas första besök i mockfjärd firas bäst med mjölk till barnet och budweiser till pappan.

när märta tar sin dagstupplur i bilen är det bäst att åka någonstans som helst ligger över en timmes bilfärd bort. så det var därför det kom sig att vi åkte till falun på loppistur.

den här tavlan hade något. men det blev inget köp.

detta påminde mig om att vi borde barnsäkra lägenheten (är givetvis inte gjort än så jag vakar över märta som en hök hemma, extremt uttröttande).

mysiga fikastunder på riktiga fik har efter märtas ankomst decimerats till fika i bil.

den här sommaren har så mycket hänt. märta har liksom gått från spädbarn till bebis slash litet barn.

guldstjärna till dig som orkat läsa så här långt med tanke på att det skulle pratas kulturtanter och inte barn. men nu lovar jag att kulturen kommer!

mitt sällskap var de här galanta damerna. jenny träffade jag på a-kursen i historia och hanna när jag läste arkeologi för en massa år sen. kulturtanter redan då vid några och tjugo. hanna hade jag inte träffat på en massa år så det var ett himla roligt återseende.

vi skulle gå en guidad tur på hildasholm i leksand. hilda pennington mellor fick hildasholm i bröllopsgåva år 1910 av sin make axel munthe, en av den tidens superkändisar som med tiden blev drottning victorias livläkare (och förmodat älskare).

hildas rum. vi ska måla om både på landet och hemma så jag spanar väggfärger. detta var en otroligt harmonisk blå tycker jag.

kanske lite svårt att se men salongens väggar var åt pistasch-hållet. jag gillar verkligen att rummen på hildasholm är fyllda med möbler och prydnadssaker men att det ändå går att andas. trots ryschiga 1700-talsmöblemang ser det förvånansvärt modernt ut.

matsalen var ett favoritrum. ett vänligt och ombonat rum trots att man ser att de som bor här är prominent folk. när jag ser det här vill jag bara inreda hemma med gamla antikviteter. kan iofs garantera att min lägenhet snarare skulle se ut som hemmet till en dement 115-årig kvinna som aldrig gjort sig av med en enda pryl i hela sitt liv och förmodligen aldrig städat heller.

och köket! så mycket som kan sägas om köket. precis så här vill jag ha det hemma. och för en manisk porslinssamlare är ju köksskåpen inte av denna världen.

så harmoniska färger. vilsamt för ögat att titta på.

efter visningen spanade vi in de olika trädgårdsrummen.

röda rosenskäror. nästa år blir det definitivt att odla både skära och röda.

ska även kopiera detta till landet. så otroligt fint!

stay tuned för del två i kulturtantsresan!

från koja till slott till koja igen

jamen hej och välkommen till vårt lilla torp hälsar the village idiots.

nu ska jag inte tala för de andra familjemedlemmarna men så fort vi kör upp på uppfarten till torpet är det som att modemässig vett och sans försvinner. jag tror inte det har att göra med avsaknad av rinnande vatten, kanske snarare att vi bara har två speglar i hela huset så man går runt i någon villfarelse att man är råsnygg. tills man råkar kasta en blick i spegeln.

piggt barn, trött förälder. story of my and calles lajf just nu.

en helg var barnets ena gudfar med. han var i alla fall pigg.

det bjöds inte på något vidare väder men det stoppade inte vår utflyktslusta. vi åkte till stora sundby slott.

och fikade i deras fantastiska orangeri. jag är döavis, vill ha ett sånt här. ”mer än du vill ha stora sundby slott?” frågade calle. jag svarade ja.

märta glatt omedveten om att jag precis gav bort ett slott i utbyte mot ett orangeri. hon kommer givetvis bli arg på mig senare i livet för detta.

hemma igen. mattias något modstulen över att behöva återvända till de fattiga torparförhållandena.

till middag serverades en något i ugnen överburen granbarksost. ja, jag kanske tjatar om denna ost hela tiden, men det är verkligen något extra.

vi rev av alla sevärdheter i grannskapet denna helg.

på söndagen besökte vi magdakullan i näshulta, en ekologisk gårdsbutik, restaurang och loppis.

och så var min första mors dag till ända. inte så pjåkig om jag får säga det själv.

vi går på antikmässan

att jag när ett socialt barn vid min barm är uppenbart då både stammisar och personal på kupans café säger ”nu ska märta gå. heeejdå märta, vi ses snart igen” när vi går därifrån om dagarna.

och tyvärr brås hon också på sin pryltokiga mor. antikmässan var kanske det roligaste märta har varit med om i sitt liv. både folk OCH en massa färgglada prylar, bättre kan det inte bli.

jag hade sällskap med en annan pryltokig. här otroligt glad över en slipshållare.

var det något speciellt jag kikade efter? jo, jag hade fått för mig att jag ville ha en såndär snidad allmogeträskål. klämde på en massa fina skålar men blev lite avskräckt av priset. mellan 1600-2600 kr skulle de ha för träskålarna och det är sannerligen aningens för saftigt. kanske möjligen inte för min plånbok nuförtiden (det är ju dessutom fantastiskt hantverk, så egentligen får det ju gärna kosta) men för sinnesfriden. sinnesfriden! rätt som det är så hittar man samma sak för en spottstyver på loppis och man grämer sig sönder och samman. sånt får bara inte hända.

skålproblemet löste sig dock på allra bästa sätt, för när jag besökte en monter med gamla kläder såg jag två fina träskålar på ett bord som utgjorde förvaring för en massa grejor som var till salu. och när jag frågade om de kunde tänka sig att sälja skålarna så fick jag svaret att den ena tog de 350 för och den andra fick jag på köpet. det var ju taget. ni skulle få se en bild på dessa vackra tingestar om det inte vore så att det är något vajsing med den automatiska överföringen från mobilen till min flickr. men jag vet att ni är fantasirika människor som läser min blogg så ni kan ju föreställa er.

hittade också ett syskon till min tobaksburk i gjutjärn. notera priset! 2000 kr mer än vad jag gav, hehe. inte för att jag vet var jag ska förvara burken, och vad jag ska ha i den, men ändå. ett fynd!

sen såg jag en till fin träskål, röd och grann som ni ser.

men den var i en monter där allt såg väldigt dyrt ut så jag frågade inte ens vad de skulle ha för den.

efter antikmässan svängde jag förbi plantagen i hornstull för att hämta ut mina rosor ”blomsterhult” som hade kommit. vanliga människor i min ålder beställer skor och smink på nätet. jag beställer rosor. vet inte hur rimligt det är egentligen, och har egentligen inget försvar att anföra. blomsterhult är i alla fall en kulturarvssort från grannbyn på landet.

berättelsen om rosen:

Bourbonrosen ’Blomsterhult’ växer nästan på varje gård i byn Blomsterhult, mellan Öljaren och Hjälmaren i västra Sörmland. Rosen kom till byn före 1920. Vid ett bröllop i Blomsterhult, 14 juli 1929, ville brudens mor dekorera festsalen med rosen, men svärmodern genomdrev att salen skulle smyckas med pappersblommor som hon ansåg vara ”finare”.

https://floralinnea.se/blomsterhult-gront-kulturarv.html

man undrar ju hur pass lyckligt detta äktenskap blev.

på vägen hem passerade jag och märta de gulliga koloniträdgårdarna i tanto.

fast då hade märta somnat så hon missade all prakt. det tär ju givetvis på krafterna att gå på mässa.