jamen hej och välkommen till vårt lilla torp hälsar the village idiots.
nu ska jag inte tala för de andra familjemedlemmarna men så fort vi kör upp på uppfarten till torpet är det som att modemässig vett och sans försvinner. jag tror inte det har att göra med avsaknad av rinnande vatten, kanske snarare att vi bara har två speglar i hela huset så man går runt i någon villfarelse att man är råsnygg. tills man råkar kasta en blick i spegeln.
piggt barn, trött förälder. story of my and calles lajf just nu.
en helg var barnets ena gudfar med. han var i alla fall pigg.
det bjöds inte på något vidare väder men det stoppade inte vår utflyktslusta. vi åkte till stora sundby slott.
och fikade i deras fantastiska orangeri. jag är döavis, vill ha ett sånt här. ”mer än du vill ha stora sundby slott?” frågade calle. jag svarade ja.
märta glatt omedveten om att jag precis gav bort ett slott i utbyte mot ett orangeri. hon kommer givetvis bli arg på mig senare i livet för detta.
hemma igen. mattias något modstulen över att behöva återvända till de fattiga torparförhållandena.
till middag serverades en något i ugnen överburen granbarksost. ja, jag kanske tjatar om denna ost hela tiden, men det är verkligen något extra.
vi rev av alla sevärdheter i grannskapet denna helg.
på söndagen besökte vi magdakullan i näshulta, en ekologisk gårdsbutik, restaurang och loppis.
och så var min första mors dag till ända. inte så pjåkig om jag får säga det själv.
så var midsommarhelgen här och min vana trogen är den givetvis dokumenterad. jag har inte orkat tjorva in mina egna presets i lightroom sen datorn återställdes så det blev en lite hafsig bildredigering. men ska man vara semi-snabb på att läsa om mina auktualiteter får man hålla tillgodo med det som bjuds.
fast nu var det ju inte mina bildrelaterade vedermödor vi skulle diskutera utan den härligaste högtiden av dem alla, nämligen midsommar. som tillbringades på landet och richard och kristina. förra året var jag ju nykter eftersom jag bakade ett barn så den här midsommaren erbjöd sig calle att vara nykter. det blev dock min näst nyktraste midsommar någonsin. dels för att snapsen som erbjöds var den äckligaste av dem alla, nämligen bäska droppar.(till värdparets försvar var flaskan en gåva, men jag kan ärligen inte förstå folk som frivilligt köper denna?).
dels var det nyktert eftersom jag inte kan tänka mig något värre än att behöva ta hand om ett barn när man är bakis. det är tillräckligt kraftansträngande ändå så att säga.
nedan ser vi midsommargänget. ej i bild: calle och märta. de som inte dricker alkohol får inte vara med på bild.
skoja! här är de.
jamen välkommen och skål då!
efterrättsförberedelserna. daim ska krossas och så vidare.
en fantastisk god efterrättspaj. jag tog om tre gånger.
vanligtvis brukar man få bylsa på sig rejält på midsommar (och alla andra sommarkvällar med för den delen) på grund av alla mygg. men detta år har det varit väldigt lite mygg.
iofs kommer det väl ändras nu när regnet har öst ner igår och i förrgår.
när klockan var kvart över tolv tackade vi för oss och åkte hem. märtas första midsommar var till ända.
lite mer rajiga midsomrar kan beskådas här: 2021 (kanske inte här eftersom jag var preggo) 2020 (en spontanare i julita) 2019 (stressfritt i stan) 2018 var jag i mockfjärd men verkar inte ha något bildbevis på detta 2017 var jag på julita men verkar inte ha något specifikt inlägg 2016 del 1 och del 2 i julita 2015 i julita 2014 i, eh, julita 2013 i new orleans men har inget inlägg specifikt från midsommar 2012 i min trädgård på malmgårdsvägen 2011 i bastuparken 2010 på rådmansö
för ett par veckor sen var det dags för märta att njuta av den friska lantluften. det var också vårt första besök på landet för året. märtas entusiasm går inte att ta miste på.
extremt suddig bild nedan. fick denna från min mor som förmodligen har någon slags fota lågupplöst-inställning i telefonen.
bilden föreställer i alla fall märtas föräldrar och mor- och farföräldrar på härsan och tvärsan.
mamma gav mig mina försenade födelsedagspresenter. hade önskat mig lite lyxiga handtvålar och handkrämer ety även i en postpandemisk värld tvättas händer i evighet amen, och man är inte gjord av pengar när man går på föräldrapenning.
min mamma hörsammande min önskan. typ. en lyxig handkräm blev ett gäng av dessa.
ja, det är samma tena som i tena lady, om ni kommer ihåg tv-reklamen. själva antitesen till lyx således. säga vad man vill om min mamma men hon överraskar ständigt. och omtanken är det sannerligen inget fel på. dessa handkrämer gör förmodligen jobbet mycket bättre än de där fjösiga l:a bruket-produkterna jag önskat mig. vi säger så, hehe.
klipp till överraskning nummer två.
vildsvin som bökat upp hela tomten i jakt på lökar. om man ser det från den ljusa sidan hann i alla fall inte hjortarna äta upp tulpanerna …
tydligen har de glesat ur skogen bredvid oss, vilket har gjort att vildsvinen fått lättare att komma in på vår tomt. jag orkar inte ens kolla vad mer för skadegörelse de gjort utan vänder huvudet åt andra hållet. så vad har vi här då?
jo, en vinbärsfuks. ja, jag blev tvungen att googla detta, trots min sommarkurs i floristik och faunistik för en sådär tjugo år sen.
och här, vad skådar mitt norra öga? jo, små små taniga tulpaner som både vildsvin och hjort missat. man tackar!
kan aldrig se mig mätt på hagen.
för ett par dagar sen fick calle sms från våra grannar att nu är fåren här. så nästa gång vi är ute kan jag bocka av min önskan att visa märta fåren.
märta. detta ständigt glada barn.
vet inte riktigt var hon fått det från eftersom jag är team glaset är halvtomt. flickebarn, må du aldrig förlora detta goda humör.
förutom att märta skulle träffa släkten var förresten detta anledningen som vi var på landet.
eftersom vi inte kommer kunna vara ute så mycket i maj behövde vi sätta årets grödor redan nu. det blev ett hopplock av det som fanns kvar i fröpåsarna. vilket ändå var överraskande mycket. ibland är det bra att vara en hoarder.
här är vi på väg till to-do nummer två. nu är det kanske svårt att se pga fotat på långt avstånd, men ser ni den gigantiska hornkronan på hjorten?
inte undra på att man kan bli så här stor och ståtlig om man mumsar på tulpanlökar dagarna i ända.
vägen ut till det hemliga ramslöksstället. eller hemliga och hemliga, vi mötte en hel del människor på vägen. faktum var att det var svårt att få till en sådär ensam med naturen-bild som nedan. allt är ljug i sociala medier!
vid ramslsöksstället kryllade det av dessa konstiga rosa blommor som jag aldrig sett förut. de såg nästan lite ekivoka ut.
efter lite googling fick jag reda på att de kallas vätteros. de är tydligen parasiterande växter på vissa lövträd. tack internet för dagens andra lektion.
nedan glatt barn i ramslökshav.
brås hon på mig är det för att det är GRATIS att plocka.
mitt hår nu är så katastrofalt. enligt min frisör tappar man inget hår när man är gravid men att man efter födseln på kort tid tappar det antal hårstrån man skulle tappat naturligt under dessa nio månader.
men jag vete fasen, jag har ju aldrig haft något tjockt svall direkt, men nu är jag tunnhårigare än nånsin. det kan iofs ha att göra med att min kropp varit så stressad på senaste tiden, dels på grund av själva födseln och den konstanta sömnbristen, dels på grund av oro för mitt jobb. dessutom är märtas nya favoritsysselsättning att lugga mig. må min sommar kantas av livsnjut och hårinpackningar så att jag kan komma tillbaka från barnledigheten utan att se ut som en fågelskrämma i håret.
skåda resultatet av ramslöksplockningen. någon slags improviserad paj som faktiskt blev jättegod.
samt en nässel- och ramslökssoppa som även den blev fem av fem.
håller denna teoretiska krusidulltant på att bli en tvättäkta pysseltant? obehagliga tanke.
hur gick det med sommarens (och de föregående somrarnas) löfte att bli klar med köksrenoveringen på torpet? berätta mer! said no one ever, men det är min blogg så nu får ni vackert följa med.
så för att svara på den högst hypotetiska bloggläsarfrågan: mja, det gick faktiskt inte helt åt skogen.
ser du den gråa färgen på golvfodret? det är originalfärgen, samma färg återfinns på en dörr som undgåtts att målas om med vit plastfärg i torpets ursprungliga hall. tycker den funkar rätt bra med guldockran på fönster och fönsterfoder så den kommer vi ta fram för att behålla.
planen var först att måla väggarna med matt linoljefärg men den innehåller terpentin vilket är ett big nono när man är gravid. så när jag var i stan för ultraljud passade jag på att kvista in på byggfabriken och köpa putsgrund och färg från auro som har den fina egenskapen att den både är ekologisk och giftfri.
det enda problemet är att färgen blev flammig på grund av underlagets olika färgnyanser. detta även efter putsgrundning och tre varv färg. nästa år får vi gå på originalplanen och måla med matt linoljefärg. men nu ser det i alla fall lite mindre ut som att vi bor mitt i en renovering.
fönster och foder inomhus målades med guldockra. kanske en av de finaste kulörerna? vanlig linoljefärg går att måla med som gravid. såvida man inte späder ut färgen med terpentin men det brukar jag aldrig göra ändå.
ett annat lyft var att vi uppgraderade vår kökssoffa till en mer nätt modell. även om calle tycker att den ser ut som ett dass. han må ha rätt men det blev ändå ett lyft från mammas till mig fyndade, enligt egen utsago ”en jättegammal kökssoffa med massor av charm”. kökssoffan visade sig vara från kanske 80-talet, skruvad med skruvar som funkar till inseksnycklar och en skiva i mdf i basen. älskar verkligen omtanken men min mor bör nog inte jobba som värderare på ett auktionshus.
taket började jag måla i en varmgrå ton som förvisso passade bra med guldockrakulören, men som på plats blev en väldigt obestämbar grågrön färg. dessutom var just den tillverkarens linoljefärg lite väl glansig. så nu är tanken att vi målar med matt linoljefärg även här. calle vill ha pompejanskt rött, och tycker att mitt förslag med kimröksgrå, här provmålat i lite olika nyanser, är utråkigt. för att kompromissa har jag i ett svagt ögonblick lovat honom att vi ska måla väggarna i en rödaktig ton istället (hoppas han hinner glömma detta till nästa sommar).
kvar att göra är sen att befria spiskåpan från plastfärg och måla nytt, fräscha upp det gamla femtiotalsköket med ny färg och måla golvet, i nuläget lutar det åt att det blir något slags rutigt mönster. och SEN är vi äntligen klara.
jag vet att jag lovade ett loppisinlägg senaste gången vi hördes men i väntan på att jag ska bli inspirerad att städa sovrummet pga vill fota en loppisfyndad möbel i sitt naturliga habitat så får vi chilla lite. eller kanske tom chilla mycket då vi har örtio ouppackade väskor från landet med smutstvätt samt ren tvätt från diverse olika tvättomgångar som ska in i skåp och lådor innan det kan bli tal om en fotosession.
men frukta icke, ty eder bloggare i bukten har lite annat kvalitetscontent att servera under tiden! närmare bestämt kräftrelaterat sådant. det är ju ändå augusti och så vidare. (även om dessa bilder togs i juli)
vi går starkt ut med en bild jag fotat i lönndom åt er kära bloggläsare. jag har ju tidigare berättat om vår fascination för den lokala kräftkranen bernt. jag har dock känt att beskrivningen inte gör honom rättvisa. så här har ni stiliga bernt i all sin prakt.
vi var ju lite oroliga för honom förra året då lappen han vanligtvis sätter upp på ica i kräfttider inte dök upp. det visade sig att han hade brutit benet lagom till kräftfisket. men han hade tydligen fiskat ändå. ”vadå, glömde jag att sätta upp lappen? det märkte inte jag, folk ringde ändå”.
sen snabbt hem igen för att förbereda välkomstdrink till gästerna. kan för mitt liv inte komma ihåg vad calle hade i dem men gissar att de som drack alkohol fick sin spetsad med bourbon eftersom det är calles standardsprit till allt. att döma av grumligheten kan drinken också innehålla cloudy äppeljos efter ett tidigare besök av johanna som varken dricker kaffe eller te till frukost men gärna jos. det som toppas på bilden gissar jag är alkoholfritt bubbel. man tager vad man haver helt enkelt.
les guests var kanske föga förvånande richard och kristina. men icke desto mindre otroligt välkomna!
dags att servera kräftorna.
ett tankeexperiment: om du inte fotar kräftorna med din mobil innan maten, har du då sen ätit dem?
bäst att fota ännu lite mer. vill ju inte riskera att inte ha ätit kräftor när vi väl köpt svindyra sådana.
notera att även jag fick något i snapsglaset, nämligen swedish tonics alkoholfria snaps. jag var lite misstänksam mot gin-smaken innan jag testade men det visade sig faktiskt vara ett ganska trevligt inslag som bidrog till lite bett.
sen satt vi väl och gaggade loss om viktiga och oviktiga grejer i ett par timmar innan det blev dags att köra hem sällskapet.
nostalgifabriken 