frigolitsitsens lov

för ett par veckor sen åkte vi ut på torpet för sista gången det här året. eller det var nog fler än ett par veckor vid närmare eftertanke. tiden går fort när man har roligt. och/eller/samt en ettåring som stjäl exakt all tid.

för att slippa stressa från stan på fredagskvällen åkte vi ut på lördagen.

när vi kom fram avslöjade höstsolen att det väl inte gått så värst framåt med torprenoveringen det här året heller. det behövs minst två lager färg till på väggarna och fönstret är fortfarande halvmålat. jag skyller på barnet även här.

jag plockade upp ett sista loppisfynd nere på byn också. en perfekt korg att förvara överkast och annat sänglinne i sovrummet på torpet.

jag skulle vilja skylla mitt pryltokiga leverne på barnet även här, men eftersom hon knappast har en uppfattning om materialistiska ting blir det aningen svårt känner jag.

om man nu inte kan hävda att man investerar i märtas arv förstås. ”varsågod, du får en rottingkorg att minnas din mor med”. hmmm. den var bra måste jag säga.

mamma och pappa kom över och fikade. nu syns det inte på bilden här nedan men varje år efter att löven fallit har vi viss sjöutsikt, som man säger på mäklarspråk.

det ser ut som att märta smälter denna information. men i själva verket tror jag att hon mest tänker på tuggleksaker och sina gosedjur.

efter att mamma och pappa åkt hem ägnade jag mig åt ytterst viktiga saker som att fotografera torpet i höstsol.

så fort solen gick ner blev det givetvis smällkallt. alltid lika kul att gå på dass på hösten när det är både mörkt och kallt.

tack gode gud för frigolitsits.

ny dag. nya tidningar att riva sönder!

medan märta sov förmiddag passade jag på att ta en tur i hagen.

dimmigt var det.

jag var på jakt efter stolt fjällskivling och blomkålssvamp, som jag vet finns i hagen, men just den här dagen var inte svampplockargudarna med mig.

fast sen råkade jag gå förbi ett nedfallet träd och vad skådade mitt norra öga?

ostronmussling. där ser man. inte så pjåkigt att ha en sådan odling på armlängds avstånd. tack tack.

sedan packade vi ihop oss. nu blir det inga fler bilder på hemodlade blommor och grönsaker och annat strunt på ett tag.

hejdå!

från koja till slott till koja igen

jamen hej och välkommen till vårt lilla torp hälsar the village idiots.

nu ska jag inte tala för de andra familjemedlemmarna men så fort vi kör upp på uppfarten till torpet är det som att modemässig vett och sans försvinner. jag tror inte det har att göra med avsaknad av rinnande vatten, kanske snarare att vi bara har två speglar i hela huset så man går runt i någon villfarelse att man är råsnygg. tills man råkar kasta en blick i spegeln.

piggt barn, trött förälder. story of my and calles lajf just nu.

en helg var barnets ena gudfar med. han var i alla fall pigg.

det bjöds inte på något vidare väder men det stoppade inte vår utflyktslusta. vi åkte till stora sundby slott.

och fikade i deras fantastiska orangeri. jag är döavis, vill ha ett sånt här. ”mer än du vill ha stora sundby slott?” frågade calle. jag svarade ja.

märta glatt omedveten om att jag precis gav bort ett slott i utbyte mot ett orangeri. hon kommer givetvis bli arg på mig senare i livet för detta.

hemma igen. mattias något modstulen över att behöva återvända till de fattiga torparförhållandena.

till middag serverades en något i ugnen överburen granbarksost. ja, jag kanske tjatar om denna ost hela tiden, men det är verkligen något extra.

vi rev av alla sevärdheter i grannskapet denna helg.

på söndagen besökte vi magdakullan i näshulta, en ekologisk gårdsbutik, restaurang och loppis.

och så var min första mors dag till ända. inte så pjåkig om jag får säga det själv.

midsommar 2022

så var midsommarhelgen här och min vana trogen är den givetvis dokumenterad. jag har inte orkat tjorva in mina egna presets i lightroom sen datorn återställdes så det blev en lite hafsig bildredigering. men ska man vara semi-snabb på att läsa om mina auktualiteter får man hålla tillgodo med det som bjuds.

fast nu var det ju inte mina bildrelaterade vedermödor vi skulle diskutera utan den härligaste högtiden av dem alla, nämligen midsommar. som tillbringades på landet och richard och kristina. förra året var jag ju nykter eftersom jag bakade ett barn så den här midsommaren erbjöd sig calle att vara nykter. det blev dock min näst nyktraste midsommar någonsin. dels för att snapsen som erbjöds var den äckligaste av dem alla, nämligen bäska droppar.(till värdparets försvar var flaskan en gåva, men jag kan ärligen inte förstå folk som frivilligt köper denna?).

dels var det nyktert eftersom jag inte kan tänka mig något värre än att behöva ta hand om ett barn när man är bakis. det är tillräckligt kraftansträngande ändå så att säga.

nedan ser vi midsommargänget. ej i bild: calle och märta. de som inte dricker alkohol får inte vara med på bild.

skoja! här är de.

jamen välkommen och skål då!

efterrättsförberedelserna. daim ska krossas och så vidare.

en fantastisk god efterrättspaj. jag tog om tre gånger.

vanligtvis brukar man få bylsa på sig rejält på midsommar (och alla andra sommarkvällar med för den delen) på grund av alla mygg. men detta år har det varit väldigt lite mygg.

iofs kommer det väl ändras nu när regnet har öst ner igår och i förrgår.

när klockan var kvart över tolv tackade vi för oss och åkte hem. märtas första midsommar var till ända.

lite mer rajiga midsomrar kan beskådas här:
2021 (kanske inte här eftersom jag var preggo)
2020 (en spontanare i julita)
2019 (stressfritt i stan)
2018 var jag i mockfjärd men verkar inte ha något bildbevis på detta
2017 var jag på julita men verkar inte ha något specifikt inlägg
2016 del 1 och del 2 i julita
2015 i julita
2014 i, eh, julita
2013 i new orleans men har inget inlägg specifikt från midsommar
2012 i min trädgård på malmgårdsvägen
2011 i bastuparken
2010 på rådmansö

märtas första första maj

för ett par veckor sen var det dags för märta att njuta av den friska lantluften. det var också vårt första besök på landet för året. märtas entusiasm går inte att ta miste på.

extremt suddig bild nedan. fick denna från min mor som förmodligen har någon slags fota lågupplöst-inställning i telefonen.

bilden föreställer i alla fall märtas föräldrar och mor- och farföräldrar på härsan och tvärsan.

mamma gav mig mina försenade födelsedagspresenter. hade önskat mig lite lyxiga handtvålar och handkrämer ety även i en postpandemisk värld tvättas händer i evighet amen, och man är inte gjord av pengar när man går på föräldrapenning.

min mamma hörsammande min önskan. typ. en lyxig handkräm blev ett gäng av dessa.

ja, det är samma tena som i tena lady, om ni kommer ihåg tv-reklamen. själva antitesen till lyx således. säga vad man vill om min mamma men hon överraskar ständigt. och omtanken är det sannerligen inget fel på. dessa handkrämer gör förmodligen jobbet mycket bättre än de där fjösiga l:a bruket-produkterna jag önskat mig. vi säger så, hehe.

klipp till överraskning nummer två.

vildsvin som bökat upp hela tomten i jakt på lökar. om man ser det från den ljusa sidan hann i alla fall inte hjortarna äta upp tulpanerna …

tydligen har de glesat ur skogen bredvid oss, vilket har gjort att vildsvinen fått lättare att komma in på vår tomt. jag orkar inte ens kolla vad mer för skadegörelse de gjort utan vänder huvudet åt andra hållet. så vad har vi här då?

jo, en vinbärsfuks. ja, jag blev tvungen att googla detta, trots min sommarkurs i floristik och faunistik för en sådär tjugo år sen.

och här, vad skådar mitt norra öga? jo, små små taniga tulpaner som både vildsvin och hjort missat. man tackar!

kan aldrig se mig mätt på hagen.

för ett par dagar sen fick calle sms från våra grannar att nu är fåren här. så nästa gång vi är ute kan jag bocka av min önskan att visa märta fåren.

märta. detta ständigt glada barn.

vet inte riktigt var hon fått det från eftersom jag är team glaset är halvtomt. flickebarn, må du aldrig förlora detta goda humör.

förutom att märta skulle träffa släkten var förresten detta anledningen som vi var på landet.

eftersom vi inte kommer kunna vara ute så mycket i maj behövde vi sätta årets grödor redan nu. det blev ett hopplock av det som fanns kvar i fröpåsarna. vilket ändå var överraskande mycket. ibland är det bra att vara en hoarder.

här är vi på väg till to-do nummer två. nu är det kanske svårt att se pga fotat på långt avstånd, men ser ni den gigantiska hornkronan på hjorten?

inte undra på att man kan bli så här stor och ståtlig om man mumsar på tulpanlökar dagarna i ända.

vägen ut till det hemliga ramslöksstället. eller hemliga och hemliga, vi mötte en hel del människor på vägen. faktum var att det var svårt att få till en sådär ensam med naturen-bild som nedan. allt är ljug i sociala medier!

vid ramslsöksstället kryllade det av dessa konstiga rosa blommor som jag aldrig sett förut. de såg nästan lite ekivoka ut.

efter lite googling fick jag reda på att de kallas vätteros. de är tydligen parasiterande växter på vissa lövträd. tack internet för dagens andra lektion.

nedan glatt barn i ramslökshav.

brås hon på mig är det för att det är GRATIS att plocka.

mitt hår nu är så katastrofalt. enligt min frisör tappar man inget hår när man är gravid men att man efter födseln på kort tid tappar det antal hårstrån man skulle tappat naturligt under dessa nio månader.

men jag vete fasen, jag har ju aldrig haft något tjockt svall direkt, men nu är jag tunnhårigare än nånsin. det kan iofs ha att göra med att min kropp varit så stressad på senaste tiden, dels på grund av själva födseln och den konstanta sömnbristen, dels på grund av oro för mitt jobb. dessutom är märtas nya favoritsysselsättning att lugga mig. må min sommar kantas av livsnjut och hårinpackningar så att jag kan komma tillbaka från barnledigheten utan att se ut som en fågelskrämma i håret.

skåda resultatet av ramslöksplockningen. någon slags improviserad paj som faktiskt blev jättegod.

samt en nässel- och ramslökssoppa som även den blev fem av fem.

håller denna teoretiska krusidulltant på att bli en tvättäkta pysseltant? obehagliga tanke.

den eviga köksrenoveringen på torpet

hur gick det med sommarens (och de föregående somrarnas) löfte att bli klar med köksrenoveringen på torpet? berätta mer! said no one ever, men det är min blogg så nu får ni vackert följa med.

så för att svara på den högst hypotetiska bloggläsarfrågan: mja, det gick faktiskt inte helt åt skogen.

ser du den gråa färgen på golvfodret? det är originalfärgen, samma färg återfinns på en dörr som undgåtts att målas om med vit plastfärg i torpets ursprungliga hall. tycker den funkar rätt bra med guldockran på fönster och fönsterfoder så den kommer vi ta fram för att behålla.

planen var först att måla väggarna med matt linoljefärg men den innehåller terpentin vilket är ett big nono när man är gravid. så när jag var i stan för ultraljud passade jag på att kvista in på byggfabriken och köpa putsgrund och färg från auro som har den fina egenskapen att den både är ekologisk och giftfri.

det enda problemet är att färgen blev flammig på grund av underlagets olika färgnyanser. detta även efter putsgrundning och tre varv färg. nästa år får vi gå på originalplanen och måla med matt linoljefärg. men nu ser det i alla fall lite mindre ut som att vi bor mitt i en renovering.

fönster och foder inomhus målades med guldockra. kanske en av de finaste kulörerna? vanlig linoljefärg går att måla med som gravid. såvida man inte späder ut färgen med terpentin men det brukar jag aldrig göra ändå.

ett annat lyft var att vi uppgraderade vår kökssoffa till en mer nätt modell. även om calle tycker att den ser ut som ett dass. han må ha rätt men det blev ändå ett lyft från mammas till mig fyndade, enligt egen utsago ”en jättegammal kökssoffa med massor av charm”. kökssoffan visade sig vara från kanske 80-talet, skruvad med skruvar som funkar till inseksnycklar och en skiva i mdf i basen. älskar verkligen omtanken men min mor bör nog inte jobba som värderare på ett auktionshus.

taket började jag måla i en varmgrå ton som förvisso passade bra med guldockrakulören, men som på plats blev en väldigt obestämbar grågrön färg. dessutom var just den tillverkarens linoljefärg lite väl glansig. så nu är tanken att vi målar med matt linoljefärg även här. calle vill ha pompejanskt rött, och tycker att mitt förslag med kimröksgrå, här provmålat i lite olika nyanser, är utråkigt. för att kompromissa har jag i ett svagt ögonblick lovat honom att vi ska måla väggarna i en rödaktig ton istället (hoppas han hinner glömma detta till nästa sommar).

kvar att göra är sen att befria spiskåpan från plastfärg och måla nytt, fräscha upp det gamla femtiotalsköket med ny färg och måla golvet, i nuläget lutar det åt att det blir något slags rutigt mönster. och SEN är vi äntligen klara.