nostalgifabriken genom linsen 2005

det verkar som om ni gillade min nostalgitripp från 2004. så nu får ni skylla er själva, jag tar detta som en uppmuntran att mula på med fler gamla bilder, he he. nästa år på tur i  arkivet är således 2005!

år 2005 var jag 25 år och även året då jag flyttade ihop med min dåvarande pojkvän tomas. vi knökade in oss i hans etta på manhemsgatan i aspudden. lägenheten var liten men som tur var fanns en balkong.

jag och tomas gick i samma klass när vi pluggade journalistik på jmk och blev ihop när vi skrev c-uppsats tillsammans. fast vi hade faktiskt pluggat i samma klass tidigare, när vi båda läste etnologi. då pratade jag aldrig med honom, men jag och min klasskompis jenny hade ändå ett smeknamn på honom (det något fantasilösa ”han den snygga på etnologin”). väldigt intressant val av lektyr på bilden ovan förresten, i väntan på smartphonens intåg ser det ut som att man får nöja sig med clas ohlson-katalogen …

den här tjejen, ullis, skrev jag b-uppsats med. samt hängde i tanto med.

just de här åren när jag pluggade var det abnormt mycket parkhäng kommer jag ihåg. bland annat med maria, en av tomas kompisar.

ytterligare ett parkhäng, den här gången på skinnarviksberget. blir så himla nostalgisk när jag ser de här bilderna på sommarstockholm. älskar sommarstockholm! nuförtiden får jag känna mig nöjd om jag lyckas få till ett parkhäng om året.

år

jag, johanna och casha står och väntar på nattbuss på den tiden man åkte nattbuss efter en, att döma av  mitt utseende, ganska härjig kväll. jag och casha lärde känna varandra när vi jobbade på pocket shop centralen. johanna jobbade också där men vi kände varandra redan innan, sedan gymnasietiden på södra latin. det jag minns mest från den tidiga pocket shop-tiden var att vi var uppdelade i två läger. musikmässigt alltså. casha och min dåvarande chef bia (som nu är min kollega på storytel) spelade hiphip och rnb i butiken medan jag och johanna var team pop. bittra strider utkämpades.

för er som var för unga för att minnas 2005: casha bär en truckerkeps som då var allra högsta mode.

vi firade midsommar hos några av kenneths kompisar utanför öregrund i deras ofärdiga hus som de höll på att bygga. jag hade tvingat tomas att komma upp under midsommarhelgen från karlskrona, där han sommarjobbade på blt. den enda avgången som klaffade var nattåget som tog typ tio timmar med byte i någon obskyr liten håla tidigt på morgonen. kommer ihåg att vi hade många hetsiga diskussioner om resan, han ville verkligen inte åka upp, men jag tjatade. när jag tänker på det nu idag tycker jag att jag verkligen betedde mig som en idiot. men det är väl det som är grejen med att bli äldre, man blir helt enkelt lite smartare med åren.

ännu mer parkhäng!  samtidigt som tomas sommarjobbade i karlskrona satt johan ting i ronneby. när jag hälsade på tomas bestämde vi oss för att åka en helg till köpenhamn eftersom det helt enkelt är lite dejligare där än i ronneby eller karlskrona. med på resan var per och hans förra tjej. kommer inte ihåg om han redan då hade flyttat ner till ystad och hade öppnat sitt café söderberg & sara eller om det hände senare.

sedan en liten historielektion för bloggens yngre garde: det stora arket på bilden kallas karta. det är en analog version av google maps. ytterst manskapsberoende. en dålig kartläsare riskerade att skicka iväg hela sällskapet i fel riktning, någonting som möjligtvis inträffat här på bilden.

jag och tomas åkte på semester till ön aegina utanför aten. min första semester med riktiga semesterdagar. klordoftande hotellrum, en pool man aldrig fick bada i och menyer på svenska. vi gick på upptäcksfärd i ett gammalt övergivet hotell, min första och enda urban explorer-upplevelse.

och det var 2005 summerat!

Annonser

musikåret 2018 enligt spotify

det börjar bli dags för den återkommande sammanfattningen, numera även förnedringen, av musikåret enligt spotify. det började 2013 med att anton ewald var min mest lyssnade artist, sedan har det stadigt gått utför.

2016 och 2017 utgick av oklar anledning, kanske lika bra det att ni slapp se mitt musikliv på glid. men hoppas jag nu har nått rock bottom. för årets lista ser INTE bra ut.

allt började med att vi rattade in countrykanalen kix 96 på skämt när jag och calle åkte på helgutflykter längs med kusten i georgia och south carolina. vi skrattade åt låttitlar som ”body like a backroad”, ”i’ll name the dogs” och ”straight outta cold beer”. för att inte tala om textraderna:

”are we just a backseat, tryna get it while we can? are we names in a tattoo, or just a number on a hand?”

eller

”got my toes in the water, ass in the sand. not a worry in the world, a cold beer in my hand.”

sen vet jag inte riktigt vad som hände, för helt plötsligt hade ironin försvunnit och jag hade börjat uppskatta modern country. jag som hade börjat min countrybana med creddig lyssning av gram parsons och the byrds trodde jag var immun, men icke. så nu sitter jag här och lyssnar på slickproducerade pojkband för män.

dessutom tror jag att jag kan ha fått mitt spotifykonto hackat någon gång under året. anledningen? min mest lyssnade artist har jag INGEN aning om vem det är.  legendary fruitman? herregud vilket tramsigt artistnamn! nöjet var alltså helt på någon annans sida.

10 000 minuter musik är ju rätt lite, men kanske lika bra med tanke på vad jag lyssnade på.

<

nummer ett och två mest lyssnade är nån slags hip hop, inget som jag lyssnat på utan den hemliga hackaren. men sen är det ju förnedring på hög nivå med country. och först på femte plats börjar det ordna sig med dinah washington.

en liten tröst i mörkret:

här finns min spellista med mina 100 favoriter. insprängt bland plastcountryn finns faktiskt en hel del guldkorn, jag lovar.

https://open.spotify.com/embed/user/spotify/playlist/37i9dQZF1Ejd0txKMwOA9R

nostalgifabriken genom linsen 2004

jag har så sinnessjukt mycket foton som ligger och skräpar på allehanda hårddiskar. tidigare har jag tänkt att bilderna var tagna för inte så himla längesen. att jag umgås med samma människor och gör ungefär samma saker då som idag. men för ett par månader sen var jag på jakt efter ett specifikt foto och blev tvungen att gå igenom en massa bilder. det fick mig att inse att det visst har hunnit hända lite under de 14 år jag har fotat min vardag. (min andra tanke var ”herreguuud, jag har blivit gammal!”)

eftersom det är för mörkt för att fota vintertid så tänkte jag bjussa på ett par bilder från 2004. so here goes, the best of nostalgifabriken, 24 år.

år 2001 började jag hänga på internetcommunities, som det hette på den tiden. mestadels spraydate faktiskt – det här var ju i sociala mediers barndom så man fick ta lite det som erbjöds. i alla fall, det var där jag lärde känna ann (eller pluppie) och kenneth, som har tagit den här bilden utanför min första lägenhet på bergsundsdagatan (och vars namn på spraydate jag tyvärr glömt bort).

den här tiden har på många sätt format hela min bekantskapskrets. jag dejtade en del men allra mest lärde jag känna kompisar. bilden på min och ann är en gammal klassiker och var med i alla mina fotoalbum på de communities jag hängde på under alla år, först spraydate, sedan skunk och till sist helgon.

en suddig bild på lite white russian-ingredienser, jahaja, kanske inte så spännande. men år 2004 var året då en kär sommartradition skapades, nämligen annual white russian marathon, även kallad vitryssen. den infaller första lördagen i juli och då ses man tidigt på dagen i vinterviken för att dricka white russians och bada. originaluppsättningen var jag, kenneth och ann, men på senare år har vi lämnat över stafetten till andreas. senaste gången jag deltog var 2011, så nästa år får jag skärpa mig och börja dyka upp igen. notera förresten underläggen, ett tag var jag helt besatt av att lägga pärlplattor.

och på tal om andreas, här förbereder jag mig för andreas 30-årsfest på hasselbacken medelst oasis första skiva, en klassiker redan år 2004.

minns att jag var mäkta imponerad av att andreas hade hyrt lusthuset på hasselbacken för sin fest. alla jag umgicks med var äldre och hade fasta jobb med fasta löner medan jag evighetspluggade.

andreas är förresten också ett fynd från spraydate, fast på den tiden hette han motivated_slacker. själv hette jag oskuldens_hyena, efter den här låten:

låten spelades ofta på min stammisklubb sunkit, en klubb som första måndagen i månaden spelade sunkadelica, det vill säga äldre bradålig musik med fåniga texter. det känns onödigt att påpeka att det var många män på spraydate som missförstod referensen …

bjussar förresten på en annan sunkadelicafavorit, följ med mig hem av gunnar winald, som spelades många gånger på efterfest på bergsundsgatan 9 (förlåt i efterhand alla grannar). den innehåller bland annat den episka textraden ”åååh, ensamhet, jag bjuder på ett glas vin och en macka”:

jag och kenneth. en annan typisk accessoar från det tidiga 2000-talet: nyckelbanden. minns att jag var så sjukt nöjd över att ha kommit över ett p3-nyckelband. kanske man kunde lura någon att man jobbade på radion?

jag, kenneth och helena (eller kigis som hon hette på spraydate). ann och kenneth hade båda digitalkameror och jag var mäkta avundsjuk på dem. men ibland fotade jag med min analoga kamera ändå, som här i bastuparken.

jag kommer förresten aldrig att kalla bastuparken ivar los park. det heter bastuparken, punkt.

till sist: helvete vad jag längtar efter sommaren nu.

jag kämpar på

”hur går det med körkortet?” är den fråga jag oftast får just nu. och för att svara på frågan: det går inte bra, tackar som frågar. det går till och med sämre än förväntat.

under våren har jag verkligen försökt att omforma min fasta övertygelse om att jag inte är gjord för körning till följande: allt sitter i huvudet. tror man att man kan köra, så kan man. till min hjälp: dubbla examina i (förvisso) humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen, expert på att förutse situationer, flexibel, uppvuxen med lynnig stadstrafik.

herregud, till och med artonåringar och idioter har körkort, så varför inte jag?

med tio genomförda lektioner, det vill säga halvvägs in i (den mest omfattande) kursen har jag fortfarande inte tagit mig förbi växlingsmomentet. jag är godkänd på 2%, det vill säga inledande manövrering, när jag borde ligga på 50%. jag tänker att det är bra att min inre duktiga flicka, den som aldrig skulle våga om hon inte var säker på att hon klarade det, får lite kbt-träning i hur man rycker på axlarna även fast saker (koppling, växlar, bromsar) inte går som man vill. ibland är det mycket frustrerande.

men framförallt går det förbannat långsamt.

jag vet vad min körlärares ord ”vad bra, du kämpar på” egentligen betyder. på senare tid har det kompletterats med ”du vet att du kan ta körkort för automat, va?”. och som senast ”det är min skyldighet att upplysa om att körkortet kommer bli kostsamt om du kör med oss utan att köra privat också”. min envishet är både en gåva och en förbannelse.

annars händer det inte mycket. jag går upp tidigt på morgonen, äter min landetfrukost bestående av yoghurt med jordgubbar, ägg från bäsbo och så mackor från finska bageriet. kaffe, alltid kaffe. sätter mig sen på bussen till eskilstuna.

i väntan på bussen tillbaka till äsköping går jag på myrorna. det är den enda loppisbutiken inom gångavstånd så jag kan sortimentet vid det här laget. ibland får jag med mig något hem.
jag blandar en drink eller tar ett glas vin när jag kommer hem från körskolan (because i’ve never been so much worth it) och läser en stund eller lyssnar på p1. fråga mig vad riksdagspartierna vill uträtta nästa mandatperiod, jag kan allt vid det här laget.

när skuggan kommer till grönsakslandet går jag ett varv och rensar ogräs.


jag håller vattnandet till ett minimum. inte för att jag är för lat för att springa mellan brunnen och grönsakslandet, utan för att jag har fått en irrationell rädsla för att ramla ner i det mörka hålet. brunnen är 2,75 meter djup men ganska smal, skulle man kunna pressa fötterna mot den andra sidan och sakta ta sig upp den vägen? jag vet att de här tankarna förmodligen är en släng av lappsjuka, men tills vidare får sockerärtorna och mangolden kämpa på. precis som jag.

jag målar trädgårdsmöbler och svettas i 26-gradig värme på kvällskvisten.


eller så plockar jag körsbär eller hallon.

jag tittar på regnmolnen som aldrig verkar komma över på min sida om vägen.

på helgen kommer calle ut. vi gör något duktigt, typ snickrar en ny trapp. sedan åker han hem.

så har ytterligare en semestervecka gått. och trots allt har jag det bra härute. jag saknar inte stan alls.

någonstans pågår livet precis som vanligt

jag och några av mina vänner har upplevt ett par surrealistiska dagar. vi har en vän som är försvunnen. det är inget jag egentligen vill gå in på här, men efter evighetslånga sms-trådar och tröstlösa skallgångskedjor i många minusgrader, samtidigt som jag haft mycket på jobbet och snittat alldeles för få timmars sömn per natt känner jag mig som en karaktär i en film där undertexterna inte synkar med det som händer i rutan. jag är alltid steget efter.

så här är min bästa terapi för livets skit: att redigera bilder. jag önskar att jag kunde ha en större artistisk vision utöver att förmedla behaglighet. men när livet är en jävla uppförsbacke är det skönt att få tömma huvudet ett par timmar och koncentrera mig på att göra livet lite bättre än vad det egentligen är. och när jag drar i vitbalansreglaget, lägger på brus och låter världen få en varmare temperatur är det med en så angenäm känsla av kontroll. (varsågod för egen amatörpsykologisk diagnos här).

avslutar med ett gäng bilder från savannah som får mig alldeles lugn inombords. det är viktigt att påminna sig att livet också kan se ut så här.

vardagslistan

inspirerad av sandra beijer kommer här ett stycke vardagslista:

något jag värderar högt i min vardag
just nu är det att ha ett jobb där det faktiskt går att jobba en längre tid på distans. även om det inte är helt optimalt eftersom man missar mycket av den dagliga problemlösningen med kollegor rakt över skrivbordet och att jag ofta behöver ha videomöten klockan sju på morgonen, som jag dessutom ibland får smyga med eftersom vår hyresvärdinna ibland ligger och sover vid den tidpunkten. men bara det faktum att vi har en infrastruktur där allt är digitalt och med access för alla är så jäkla bra. heja det digitala kontoret!

men annars är det att ha en halvtimmes promenad till och från jobbet i stockholm. tar inte så mycket längre att åka kommunalt och är inte för lång för att kroppen ska få för sig att skippa. för att inte tala om att jag inte behöver åka kollektivtrafik, det är bland det värsta jag vet. INGET får mig så stressad och på så dåligt vardagshumör som trängsel.

det här äter jag till frukost
två mackor, ett ägg och supermycket kaffe. tre koppar hemma och tre koppar på jobbet.

när går jag och lägger mig
jag går och lägger mig runt 22 och sover oftast innan 23.

saker som står på min tråkiga vardagliga to do just nu och som jag aldrig gör
jag har en tid inbokad i kalendern varje fredag där jag har en timme för att planera och reservera tid för nästa veckas aktiviteter. jag borde verkligen börja göra detta igen, det är mitt allra bästa strukturtips.

det här äter jag till lunch
vanligtvis när jag är i sverige så äter jag en matig sallad. här i savannah blir det nio gånger av tio tacos.

när jag går upp
6.15.

jag går till jobbet
i stockholm någonstans mellan kvart i åtta och tjugo över åtta beroende på om jag tvättar håret eller inte. i savannah är jag redo för jobbdagen från antingen sju på morgonen eller halv åtta för att maxa umgänget med kollegor och få loss mer potentiell mötestid.

jag kommer hem från jobbet
i stockholm går jag från jobbet mellan halv sex och sex ungefär. då är jag hemma vid sex-halv sju. i savannah slutar jag vanligtvis mellan halv fem och sex beroende på hur lång lunchrast jag tagit. nu när jag är utomlands brukar jag jobba hemma fram till lunch ungefär och sedan går jag in till stan för lunch och eftermiddagsjobb i lobbyn på hyatt där jag har denna utsikt.

vissa dagar belönas jag med delfiner! är det varmt ute jobbar jag på något café med uteservering.

en vanlig vardagsmiddag

öhum, tacos.

vad jag gör på vardagskvällar
kollar netflix, redigerar bilder, tränar eller äter middag i stan.

har jag söndagsångest
ganska sällan. mer om jag känner att helgen gått för snabbt eller om jag vet att man har något jobbigt och trixigt framför sig efterföljande vecka, ex ett krångligt möte eller att man måste sätta ner foten inför något.

årssammanfattningen 2017

det är dags att sammanfatta året 2017 medelst den i bloggsammanhang klassiska årsammanfattningslistan. tidigare listor hittar du här:

2016
2015
2014: högtiderna, kulturkonsumtionen och projekten,
2014: resorna, maten och prylkonsumtionen,
2013 på instagram,
2012,
2011 1 & 2,
2010 i mobilbilder januari till juni, 2010 i mobilbilder juli till november (?)
2009 genom linsen januari till juni, 2009 genom linsen juli till december

gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?
– upplevde vardag utomlands
– åkte till gotland för att prata ljudböcker
– åkte till georgien
– sprang ett tävlingslopp (om man inte räknar minimaran som jag sprang för ca 25 år sen)

genomdrev du någon stor förändring?
umm. nej?

blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
ja, min kompis katarina som blev mamma till en liten juanita (som hon då alltså inte heter på riktigt, men vi skojade om det namnet under graviditeten, så det är svårt att sluta). jag och hanna anordnade en babyshower till deras ära. (också en sak som platsar under frågan gjorde du något som inte aldrig gjort förut kom jag på nu)

vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?
sjunde april.

dog någon som stod dig nära?
det är ju lite fånigt att säga, men min katt rutan. hon har varit min ständiga följeslagare i sexton år, nästan lika länge som jag bodde i mitt föräldrahem. pojkvänner har kommit och gått men hon har alltid varit där. i början var hon väldigt skygg och gömde sig under soffan, men efter att jag skaffade tårtan blev hon extremt social i en handvändning. när vi bjöd hem gäster var hon alltid framme för att hälsa, gärna fler gånger. jag kommer ihåg en fest hemma då vi stod i ring och pratade i hallen och hon for runt runt i mitten för att hinna hälsa på alla. och jag kommer på mig själv med att fortfarande lyssna efter hennes mjauanden när jag är hemma. så konstig grej.

detta år gick också en ex-kollega bort i cancer. vi umgicks inte privat men jobbade ändå med varandra i över tio år. hon var en av de roligaste personer jag vet och hennes statusuppdateringar på facebook var de mest bisarra och skruvade. det känns helt overkligt att hon är borta.

vilka länder besökte du?
portugal, georgien, usa.

bästa köpet?
mitt nya objektiv som jag skrivit om här.

gjorde någonting dig riktigt glad?
att få chansen att resa iväg och testa vardag utomlands.

saknade du något under 2017 som du vill ha 2018?
är generellt ganska nöjd som det är. kanske börja orka bjuda hem folk igen? (bra för då måste man ju ha det städat hemma)

vad önskar du att du hade gjort mer?
lyssnat på magkänslan och våga stå upp för den.

vad önskar du att du hade gjort mindre?
oroa mig. helvete vad mycket tid jag ägnar åt att oroa mig över superfåniga grejer.

favoritserier från året som gått?

– parks and recreation (sist på bollen här, men SATAN vad bra, mysig och varm den är!) hbo nordic.
– mozart in the djungle. prime video.
– ring min agent. netflix.
– game of thrones. (som jag hade gett upp om, men i säsong sju började det ju äntligen HÄNDA grejer) hbo nordic.

bästa boken du läst i år?
samtal med vänner av sally rooney, en modern relationsroman, kan rekommenderas! också möjligen sist på bollen här men har äntligen börjat lyssna på elly griffiths serie om arkeologen ruth galloway.

största musikaliska upptäckten?
det måste nog vara kelelas låt frontline.

vad var din största framgång på jobbet 2017?
i januari blir jag teamleader över vårt lilla gäng på jobbet. ska bli så sjukt roligt och aningens läskigt.

största framgång på det privata planet?
förmågan att uppskatta mitt eget sällskap mer.

största misstaget?
inte tagit tag i saker direkt.

var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
svårt att säga. färre toppar och dalar kanske.

vad spenderade du mest pengar på?
boende och resor.

något du önskade dig och fick?
en redig sommarsemester.

något du önskade dig och inte fick?
finare väder på sommarsemestern.

finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
om vår evighetsrenovering skulle bli klar någon gång.

vad fick dig att må bra?
åka bil med calle i sommarsverige, med en riktigt bra spellista i högtalarna och roliga saker att titta på längs vägen. mitt nya happy place.

vem saknade du?
ingen.

de bästa nya människorna du träffade?
en salig blandning författare, kollegor och annat löst folk.

mest stolt över?
går inte runt och funderar på sånt. men borde kanske börja?

högsta önskan just nu?
hemlig grej. inte så rolig och spännande som det verkar men lättnaden skulle bli enorm om jag ordnade detta.

vad tänker du göra annorlunda nästa år?
njuta mer. vara i nuet. inte dra ut på saker, utan bara få det gjort och inte tänka så förbannat mycket.