i måndags fyllde jag 40 år. har blivit så vis helt plötsligt! och lugg har jag fått också. blev firad i all enkelhet, något jag är mycket nöjd över.
började dagen med att jobba. på google meet-avstämningen med mitt team sjöng folk happy birthday. det var fint.
sen drog jag till veterinären med katten för örtiofjärde gången. anledningen till att hon ser så bäng ut i ögat är för att hon har opererat örat och då var det några nerver i närheten som åkte runt lite som gör att ögats skyddshinna är framme. hon blir förhoppningsvis helt återställd, men det kan ta lång tid. tydligen har hon fått astma och ska lära sig andas i en astmatratt.
åkte hem och jobbade lite mer. sen fick jag ett mess från hanna om att jag skulle gå förbi christoffers blommor. fick en blomsterkvast av henne! ❤
vid halv sex mötte jag upp de här i en park. enda vettiga sättet att umgås på, och turligt nog var det tretton grader ute.
lite sällskap, skumpa, handsprit och en soptunna = recept på en bra födelsedag.
när det blev för kallt letade vi efter ett folktomt matställe. det blev 91:ans på ringvägen där jag fick beställa det dyraste på menyn (planka). drack en jättestor öl till detta.
första dagen på mitt fyrtionde år (eller blir det fyrtioförsta? har aldrig fattat hur man räknar) vaknade jag med en lätt betongkeps. skyller på 1,2-litersölen.
hittade det här inlägget i drafts nyss och tänkte jaja, bättre sent än aldrig. så låt oss ta en sväng förbi vårkanten igen. snart är det ju för bövelen dags igen:
edit: glömde återigen bort detta inlägg förra året, för det ligger fortarande i draft såhär den 1 april nästan ett år senare, heh. men slow content är ju också content, dessutom värker det ju lite extra i hjärteroten när detta författades i pre-corona, när man kunde dra runt hur som helst i landet och trängas med folk på loppisar och på inlfyttningsfester och gud vet vad utan några som helst problem. så nu nostalgar vi loss tycker jag:
häppåna! ursäkta att det i princip bara dyker upp ”hej jag var på torpet och gjorde det här”-inlägg just nu. dessutom postade typ tre veckor efter att de inträffat. men sånt är mitt liv just nu. köra bil, dricka drinkar (ej på samma gång), rensa ogräs och loppis. plus jobb. inte så värst kattskitigt tycker jag i och för sig. så vi kollar på vad som hände för ett par veckor sen!
man skulle kunna tro att detta är taget i en liten fransk eller italiensk by. men nej, detta är i självaste arboga. som för övrigt är en URGULLIG liten stad, full av träbebyggelse och antikbutiker.
som alltid när vi ska ta tag i det här med att renovera är det någon av oss som utbrister vid frukostbordet: ”har vi varit i [insert random stad i sörmland/östergötland/västmanland]?” varpå vi givetvis måste åka dit.
på vägen till arboga övade jag 2-1-väg (hade aldrig åkt detta förut, kanske för att närmaste 2-1-väg ligger för långt bort från stockholm?). sen hittade vi ungefär världens bästa loppis. den var så bra att jag kände mig frustrerad, vilket är det yttersta beviset på att det verkligen är världens bästa loppis. ALLT var snyggt. vad skulle man köpa med sig hem? kändes som det var antingen allt eller inget. men kom därifrån med en sjukt snygg bricka.
på en annan loppis köpte calle künst. edit: vi har fortfarande inte hittat någon plats på väggen för denna tavla. men den är ju råfin i alla fall.
krigade mot- eh, jag menar, rensade ogräs. och drack jordgubbs-gt.
sen cyklade vi över till hanna. hon har flyttat ner till lilltorpet och vi var bjudna på inflyttningsfest!
en disclaimer: obs, allt snyggt som ni ser från mina inlägg på torpet är från hannas hus eller har på något sätt med henne att göra. hon är inte bara södermannagatans martha stewart utan även julitas. så, då var det sagt.
välkomstdrinken plus calles fot. som ändå inte känns helt fel i den här lediga och konstnärliga viben i hannas torp. vi pratade om att lilltorpet behöver ett bättre namn.
efter ett par glas vin kom vi på det självklara, nämligen villa ranelid. så nära österlen man kan komma i sörmland. sen var det dags för mat. jag gjorde sallad. notera också att jag bär jeans = sker aldrig förutom på landet.
ebba var med. calles fot fick inte nog av att synas på förra bilden så den är även med här. alla ska med! hehe.
sen drack vi ännu mer vin och jag som vanligtvis brukar vara uppe till max tolv om kvällarna härjade på tills att klockan var över ett.
sen cyklade vi hem. fick sällskap av ett vildsvin som sprang med oss i längs med en hästhage och som sen korsade vägen. jädrar vad de är tunga! marken liksom skakade när de dundrade fram.
jaha, hörrni, livet är mer än märkligt just nu. tänker just nu mycket på det underdimensionerade antalet intensivvårdsplatser och att det med största sannolikhet kommer medföra prioriteringar av liv. det känns otroligt medeltida and not in the good sense hälsar nostalgikern. och för första gången i livet oroar jag mig för det världsekonomiska läget (allt som krävdes var bara en global pandemi, eh).
samtidigt pågår vardagen. inte som vanligt förstås. men ändå inte helt annorlunda.
på mitt lokala konsum har det funnits både toapapper och pasta i hyllorna. (funderar dock på att bunkra vin. det skulle bli ett karaktärsprov om något).
på mitt företag är vi utspridda i världen och är vana vid att strukturera våra arbetsdagar digitalt oavsett var vi befinner oss, med utmärkta arbetsverktyg dessutom. slacktrådarna går varma och nu har vi inte bara möten via google hangout utan även luncher och fikor. och även om mitt företag säkert kommer att påverkas av det ekonomiska läget är det inte lika utsatt som vårdsektorn eller upplevelse- och resebranschen.
jag skulle ha åkt till danmark på en jobbresa nu i mars. men det kommer lösa sig på annat sätt. det gör det ju alltid.
ur ett ytterst egoistiskt perspektiv sörjer jag att jag, johanna och katarina har blivit tvungna att ställa in vår planerade resa till bali för att hälsa på hanna i april. det känns bittert av många anledningar.
jag har haft en period med några riktiga stresshöjare på jobbet. men tanken på semester höll motivationen uppe när det kändes som motigast.
de senaste åren har jag levt ett bekvämt liv där jag har kunnat göra det jag vill utan att behöva tänka på vad jag har råd med. under hösten och vintern blev katten sjuk. operation och många och kostsamma veterinärbesök har grävt ett hål i plånboken, trots att hon är försäkrad. nu är det verkligen ingen panik, men räkningen kommer ticka på under den närmaste framtiden och det känns ovant att se sina besparingar minska på det här sättet.
men jag har tänkt att den där vardagsskiten liksom får lösa sig. för min 40-årsdag närmar sig och jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att fira min födelsedag än på ett soligt ställe med mina bästa vänner.
nu är det ju inte bali, men om civilisationen finns kvar den första juli så har jag i alla fall en bokad hyrbil över sommaren, ett landställe där jag odlar mina egna morötter och en jädra massa olästa böcker att se fram emot.
vi är ungefär halvvägs i mitt roadtripsrapporterande men vi tar en liten paus för att rapportera om mina helger just nu. har fått in en sån himla härlig rutin på sistone, med loppisutflykter på lördagar och träning och städning på söndagar. jag hör hur trist det låter, men så är jag ju en enkel människa med enkla behov (ehhrrm), så nu bjuder jag in till en såndär härlig helg som ägde rum ett par veckor sen.
på fredagen hämtade jag ut ett paket med granbarksost från jürss mejeri på min lokala tobakshandlare och såg en rolig toalettsprej med doft av sultanens harem(?) som jag köpte. roligt!
mindre roligt var att jag såg på kvittot att den tydligen kostade 110 kr. jaja. vad gör man inte för estetiken och så vidare?
på lördagen skulle vi iväg på loppisrunda. med bil! jag var helt övertaggad och vaknade kvart över sex och kunde sen inte somna om. hann bli astrött innan jag slutligen gick upp en timme senare men med lite smink och en orange turban så ordnade det sig.
loppisturen styrde oss söderut på slingriga landsvägar i huddinge och haninge. både ämeli och andreas var helt fascinerade av att det var så lantligt fastän vi var så nära stan. själv var jag inte alls så fascinerad eftersom jag för ett år sen övningskörde på dessa vägar. kan eventuellt köra dessa i sömnen tror jag.
vi hamnade på vega antikladan (inga inköp) och på vegabaren, sveriges första hamburgerrestaurang, där vi bestämde oss för att äta lunch.
det var vi inte ensamma om. kön vid lunchtid på lördagar är inte att leka med.
ämeli till synes nöjd över sin sambalburgare. jag med.
avslutade på stadsmissionen i farsta, en trist liten historia med betoning på liten. lyckades dock hitta den här boken så var ändå ganska nöjd.
avslutade kvällen hos andreas i hans nya lägenhet där vi åt ugnsbakad granbarksost med vildmögel (ostarnas motsvarighet till naturvin?).
mitt tips: skippa för bövelen bloggfavoriten mont d’or! granbarksosten från jürss är saltare och mycket mer smakrik, och finns dessutom året om. har också hittat ett superbra vin som passar till osten, den underbara retsinan tear of the pine med smak av örter, tall och citron. tyvärr slutsåld på bolis förutom på nån obskyr butik i tjottahejti. andreas tyckte förvisso att vinet hade smak av fadd citronsaft men han måste ha fel på smaklökarna.
avslutade tant-tidigt vid tolvrycket. så här fint är det i andreas trapphus förresten.
har ni märkt att min sida är seg på att ladda? vet inte om det är mitt excessiva bildstaplande i de här tillbakablicksinläggen eller om det är något som hänt med länkningen från flickr. jaja, hav tålamod med både mig och laddningstider så ordnar det sig säkert.
jo, var var vi? just det: 2018 var ett konstigt år. mycket som hände på jobbet och mycket som hände privat. det var inte ett så himla kul år om jag ska vara ärlig.
det började i alla fall i ett supersnöigt savannah. jag trodde ju i min enfald att jag skulle få slippa snön, men i sällsynta fall dyker den upp (ner?) även i amerikanska södern fick vi erfara. även om det tydligen var en sådär 20 år sen sist. alla butiker, restauranger och till och med flygplatsen stängde, så hanna och richard kunde inte komma hem på ett par dagar.
men det absolut värsta av allt: folk var så orimligt glada över snön.
sen smälte snön lyckligtvis bort och vi firade martin luther king day.
semestern tog slut och jag återgick till jobbet. började dagarna med möten från klockan sju, hela förmiddagarna i ända, och fick sen jobba ostört på eftermiddagarna. fick så otroligt många saker gjorda. så länge jag inte tänkte på att jag syntes på femtiotumsskärm direkt efter frukost.
jag och calle åt oftast middag ute. och oftast tacos. åt så sjukt mycket tacos i savannah att det är ett under att jag inte förvandlades till en.
på helgerna hyrde vi bil och gjorde utflykter. som här när vi var på en jättevacker drivvedsstrand på edisto island i south carolina.
eller som här när vi var på botany bay plantation.
en annan drivvedsstrand på hunting island i south carolina.
att få i sig ungefär sju timmar mer dagsljus per dag under de mörkaste månaderna var en lisa för själen. jag är inte gjord att leva i norden under vinterhalvåret.
en helg åkte vi inåt landet, till andersonvillefängelset och deadline. har bloggat om det här.
våren kom till savannah.
och johanna kom och hälsade på!
när våren tog fart på allvar i savannah åkte vi hem till snön. ett par dagar efter att jag kommit hem till sverige försvann en kompis. ett par månader senare sa vi farväl till honom i ett knökfullt kapell på skogskyrkogården.
det konstigaste är att det känns som att han alldeles snart kommer tillbaka, med ett förnöjsamt flin och en tom kaffekopp i handen för att berätta världens mest skruvade historia om vad som hände under hans rökpaus, och att det är därför det dröjde så länge innan han kom tillbaka. jag antar att det alltid kommer kännas så.
lite senare var jag och min kollega bia med i dn och svamlade om ljudböcker. tycker alltid att man verkar mycket smartare än vad man egentligen är i intervjuer, som att det man säger faktiskt är logiskt och sammanhängande när det i själva verket är ett myller av random tankar. jaja.
jag tycker det ju är dödstråkigt att laga mat men vartannat år gör jag ett ryck. det här året testade jag att göra ramen. hanna ringde och undrade om jag ville hitta på något när jag som bäst höll på med förberedelserna. ”nej”, svarade jag, ”jag ska göra ramen, det kommer ta ungefär fem timmar”. det där har jag ju fått äta upp ett par gånger så att säga.
tur att det blev gott i alla fall. men seriöst, gör folk det här mer än en gång? kudos isåfall.
det blev dags att spänna knytnäven och ta på sig knytblusen. för övrigt min mest gillade bild på instagram någonsin.
sedan äntligen dags för första uteserveringsölen! oavsett hur livet än är så är den första uteserveringsölen en kär och omhuldad tradition.
mer öl på uteservering.
vi kollade kosläppet på julita. det var vi inte ensamma om som synes.
fler helger på landet kom.
och mer öl på uteservering.
fest på jobbet. de tre senaste festerna har alla innefattat solglasögon av oklar anledning.
på tal om glasögon fick jag dessa av mamma. om jag inte minns fel var de ”lite tuffa, jag tyckte de passade er”.
en gb-gubbeklänning på det och sommaroutfiten är komplett.
det blev semester och jag tog tag i en av livets surdegar nämligen det här med körkort. när alla andra hade klimatångest av den varma sommaren hade jag en annan sorts ångest som kom sig av att vara en extremt tröglärd körskole-elev. två ytterligheter med andra ord.
sommaren var så varm att vi kunde äta kräftor redan den 21 juli.
målade en dörr.
och de där grythyttanstolarna jag inte orkade måla året innan. har för övrigt två stolar kvar att måla. här går det inte snabbt.
hanna och hennes brorsa kom ut. vi firade hannas födelsedag genom att skjuta med luftgevär.
sen var semestern slut och vi kunde återgå till att dricka öl i stan.
vi fortsatte att åka ut på landet på helgerna, gick på auktion bland annat.
plockade sjuka mängder äpplen. varken före eller efter denna sommar har våra åppelträd burit frukt.
vi hade konferens och fest på jobbet. kom ihåg att jag blev tvungen att skippa festen för på morgonen innan konferensen hade jag för första gången kört motorväg i 110. var helt skakig av adrenalin hela dagen. ett par enheter alkohol på det och jag vet inte hur kvällen hade slutat.
vi satt utomhus och jobbade långt in på hösten. tror det här var den 12 oktober eller så.
ett par turer till julita hann vi med innan vi stängde igen för året.
baskern ersattes av en turban, vilket är snäppet kulturtantigare.
många aw:ar på jobbet också. just den här kolsyrade incidenten slutade inte bra. don’t try this at home kids. eller på jobbet heller för den delen.
i november åkte jag på konferens till köpenhamn. mötte sen upp calle och hans kompisar och firade calles 40-årsdag på noma. det var mycket gott!
gjorde livets fynd på emmaus. trodde jag. tills någon i personalen sa ”du skulle varit här för två timmar sen, då sålde vi en hel servis musselmalet till en man. men han lämnade de där för att de var lite naggade”. jaja.
fest med jobbet. igen! man kan ju tro att vi bara festar men ibland jobbar vi också lite.
det blev advent och snö. övningskörandet fortsatte. var så sjukt trött på att gå upp supertidigt och köra på morgnarna. men det var ju bara att kötta vidare. nu var jag halvvägs.
julafton kom. jag, hanna och calle firade hemma hos oss. vi började med frukost och jag fortsatte med förkylningsfrossa. ändå ganska mysigt att ligga i soffan och slumra och lyssna på två fina personer som pratade.
förkylningen fortsatte över nyår. skålade in året med en lugn skål i soffan.
så var äntligen 2018 slut, stay tuned för en sammanfattning av detta år!
