en av vårens första varma och soliga helger kvistade jag, calle och märta över till johanna för att vara med när hon hade tvättstuga.
jag lovar att det var roligare än det låter. johanna har nämligen en av stans vackraste innergårdar till sitt förfogande, med inte bara en utan två fontäner. eftersom vår egen gård är ungefär lika intressant som en foppatoffla tackade vi självklart ja till erbjudandet om gårdshäng deluxe.
så här ligger vi och njuter oss. eller ja, inte jag dårå eftersom nån måste orka med att hålla jämna steg med märta.
vi åkte rutschkana …
sprang runt i största allmänhet …
… samt pillade med stenar. observanta följare noterar att märta är klädd i hammarbyfärger.
det är alltså inte med intentionen om att märta ska växa upp till en fotbollsälskare, istället är det hennes ömma moder som köpte denna minimarket-tröja på loppis utan att tänka på färgkombinationen. (möjligtvis har alla år på den södra malmen som en konsekvens gjort henne extra mottaglig för sportrelaterade subliminala budskap)
märta visade också intresse för att börja röka. (möjligtvis ett subliminialt budskap från den ömma mormodern)
ett och ett halvt år är i minsta laget, så vi bad henne att återkomma om sjutton år ungefär.
klipp till samma sol men ny dag. jag tjuvfotade ett fint par på skånegatan.
vart var jag på väg? jo, till stikkinikki.
och tove. det är alltid lika plågsamt att fotas bredvid denna fotogeniska quinna. men vi kämpar på, jag, dubbelhakan och den grånande utväxten.
jag valde en trekulors glass. lavendel, mangosorbet och nåt som jag inte kommer ihåg, men det ser ut som kaffesmak? en glass stor nog att klassas som en huvudrätt.
sedan gick jag och märta till lekparken. tove, den lyckliga människan undslapp ett gungande som pågick (eller åtminstone kändes som) en evighet.
ungefär här tog märtas glada humor slut och vi gick skrikande från lekplatsen i vanlig ordning.
ett livstecken från eder livsstilsbloggare som säger att det är dags för ett unboxingevent! det kan eventuellt vara det första på bloggen någonsin? om jag orkade så skulle jag gå tillbaka i arkivet och kolla om det stämmer, men i ärlighetens namn är det inte så lockande att ägna 20 minuter åt diverse scrollande. 20 minuter är ca 1/3 av min lediga tid per dag nuförtiden och det fyller jag helst med njutningsfulla saker. som att få gå på toa ifred till exempel.
nog om toalettbesök, låt oss koncentrera oss på vad det här inlägget egentligen skulle handla om. nämligen det här paketet från portugal som dök upp i brevlådan i anslutning till min födelsedag. (inte öppnat dock, som synes på bilden)
en fin hälsning från hanna.
ett bad i champagne och kattungar är svårslaget. förutom möjligtvis ett sömnbad, det hade jag inte heller tackat nej till.
paketet innehöll två paket.
samt godis. oh, you know me so well, hanna!
är det bara jag som finner enorm tillfredsställelse av komma över helt vanliga förbrukningsvaror i snygg förpackning? (vi minns väl alla min toasprej?) den här förpackningen gör att de snygghets-allergiska tandtrollen lägger benen på ryggen, jag känner det på mig!
en handkräm. som jag uppenbarligen var i starkt behov av konstaterar jag när man ser mina torra händer på bilden.
vi är i slutet av mars! tekniskt sett är mars en vårmånad tycker jag, även om vårvädret har en tendens att skämta en aprile. så, vad har jag pysslat med den senaste tiden då? jo, tackar som frågar, det här:
kände mig fin i läppstift. tror att detta kan ha varit när harpercollins lanserade sitt nya romanceimprint harperlove med ett mingel. själva resan dit var en odyssé med många hinder på vägen. först klappade tunnelbanan ihop mellan slussen och t-centralen så att jag fick byta till röda linjen och sen byta till grön igen för att ta mig vidare till fridhemsplan. sen gick jag till fel adress. sedan höll jag på att inte ens komma in för att jag var så försenad. när jag till slut kom innanför dörrarna halsade jag tre glas rosa bubbel och minglade stenhårt i 40 minuter innan det var dags att gå igen.
mer alkoholromantik. jag och anna käkade middag på morfar ginkgo. vi konstaterade att alla runtomkring oss var ungefär 23. har morfar gingko förvandlats till ett småttingställe? eller har jag inte varit ute på länge och lyckats förtränga att det är när man är ung som man går ut (med undantag för lilla riche på götgatsbacken) ?
fick en flash från föris som upplyste mig om min dotters val av frukt på fruktstunden.
mitt ständigt glada barn har förvandlats till ett ständigt ganska argt sådant. jag gissar (hoppas) att det är någon form av utvecklingssprång. men ibland är hon en solstråle och det måste ju givetvis dokumenteras.
garderoben. detta mitt återkommande mantra: ”men nu är vi snart klara. kanske till och med nästa helg.”
snyggt blir det i alla fall. trots att calle valde att måla den i pompejanskt rött. själva färgen i sig är det väl inget större fel på, men jag skulle bara vilja ha milda färger hemma att vila huvudet i just nu. mindre färg och en triljon färre saker hemma skulle jag må bra av.
kom hem till detta för några veckor sedan. vår fina gamla duschblandare håller på att klappa ihop och det här var något slags upplivningsförsök going on.
en morgon. nu är det ljust när jag åker till jobbet. (ja, jag har börjat åka buss till jobbet eftersom jag är på jobbet kl sju på morgnarna. jag orkar inte gå från hemmet redan kvart över sex, nån måtta får det faktiskt vara på hurtigheterna)
vi är ungefär världens sämsta föräldrar när det gäller att gå till parken med märta. men ibland händer det.
märta kör skiten ur lekplatsen. eller om det var tvärtom.
en morgon var det så fint väder att jag skyndade att klä på mig för att promenera till jobbet ändå. ser ni ljuset? alldeles gyllene.
gick på den årliga hälsokontrollen provided by min arbetsplats. passade på att få lite sol i väntan på bussen.
gick till frisören. mitt hår har ballat ur och blivit rätt lockigt efter graviditeten. fick klippa en ny frisyr på grund av detta.
på tal om hår tipsar märta om att mat är perfekta stylingprodukter. billigt, snyggt och med dubbla användningsområden.
här sitter vi och trycker på ett tomt bastard burgers efter att ha gått förbi ett smällfullt lily’s burger och konstaterat att det har blivit ett mcdonalds för medie-medelklassens barn. (är smärtsamt medveten om ironin att även vi planerade att ta med märta till lily’s burger.)
en lugn lördag. eller möjligtvis söndag. calle läser tidningen för märta med allvarsam röst. sånt gör mig alldeles varm. det är fint att upptäcka nya sidor hos en person man levt med i nästan tolv år.
försöker också upptäcka nya härliga sidor av vintern. det går sådär måste jag erkänna. snösmockan för ett par veckor sen hade jag gärna varit utan. det finns dock en bra sak med ett rejält snöoväder i stan och det är att bilarna lyser med sin frånvaro. snön bäddar dessutom in alla ljud.
jo, en bra grej med snön är att man kan dra sin dotter i en pulka till föris. den ömma fadern var måttligt nöjd när snön hade smält lagom till att märta skulle hämtas.
vanligtvis är det jag som hämtar. eftermiddagarna från hämtning till kvällens läggning är mitt ansvar. jag skulle ljuga om jag säger att det är harmoniska timmar. det är skrik och gråt och lågt blodsocker och trötthet, men ibland får man små glimtar som upplyser att detta inte varar för evigt. nattsömnen är det sådär med. märta vaknar ett par gånger varje natt och till skillnad från när hon var liten är det svårare att få henne att somna om nu. lägg sedan till att hon numera vaknar halv sex istället för sju, eller tom tio som hon ibland kunde sova till. men vi kämpar på, jag, calle och märta.
åt middag på bleckan med andreas, katarina och johanna. mycket förnämligt! det är smällfullt där från klockan 17 om dagarna, så man måste boka bord till och med för att få ett bord i ”matsalen” nuförtiden.
glad person på torpet för första gången detta år! hällde tricogarden mot hjortarna på de ställen där jag tror att jag har planterat tulpaner. snön låg tjock fortfarande så det var nog i tidigaste laget, men annars skulle det dröja för länge innan vi kunde komma ut igen så det var lika bra att passa på.
fikade med mamma och pappa på den lokala pizzerian, träffade grannarna som pratade om att de hitttat vargspår i närheten av torpet (tusen gånger hellre det än hjortar och vildsvin tänker jag) och sedan tog vi en sväng till calles mamma och man i eskilstuna innan det var dags att åka hem.
nu är jag oerhört redo för sopade gator, sneakers och vårjacka!
hej från eder slowbloggare! min tanke var att ni skulle få läsa om min jul och nyår i början av januari, men inskolning på föris, monsterförkylning, vab och nu lagom till helgen visst också kräksjuka satte stopp för detta. men bättre sent än aldrig och så vidare, så häng med!
vi kan väl börja med fördrinken, shall we?
eller ja, julmingel för författarna på förlaget. då kan det se så här flöjt-stinnt ut, mycket trevligt.
dagen efter var det dags igen, glöggmingel på min gamla arbetsplats. eftersom calle också var bjuden – i egenskap av författare och därmed lite viktigare i sammanhanget – så föll lotten på mig att passa vår avkomma. följden blev således att jag tillbringade ungefär halva minglet vid nyckelskåpet och kopiatorn, som märta påpassligt nog kom att älska att hänga vid. långt bort från alla andra. kul kul …
som tur var drog kakmonstret – som också befann sig på minglet – en del så jag åtminstone fick se en skymt av folk.
jag tog fjärde covid-dosen. och passade samtidigt på att vaccinera mig mot säsongsinfluensan.
jag har faktiskt hunnit med att vaccinera mig en gång till sedan dess. eftersom jag inte haft vattkoppor och märta precis blivit inskolad på föris aka en veritabel smittohärd så gjorde jag oss båda en tjänst och vaccinerade oss. vad är en spa-dag mot detta?
en dag var det löjligt vackert på väg till jobbet. en såndär urkall dag då vattnet var varmare än luften och det ångade mystiskt från riddarfjärden.
dessutom lite suggestiva moln. har jag den vackraste promenaden till/från jobbet eller? trots att man går längs med en motorväg.
innan det var dags att gå på julledighet hade jag det tvivelaktiga nöjet att vinna den inofficiella julgodisätartävlingen på jobbet.
den officiella årliga julhälsningen till diverse mor- och farföräldrar.
ovan den inofficiella.
sedan begav vi oss ut på södermalmskt julfirande dvs till glögg och tal i nackas hörna med hammarby bandys supportrar. detta till åminnelse av söders egen jesus, nacka skoglund, som föddes den 24 december.
där fick märta en pysselbok av något sotarföretag som passade på att leta framtida rekryter.
julmaten.
i år prioriterade vi städning framför att laga mat (har man småbarn hinner man tydligen inte båda är erfarenheten jag dragit hittills). så vi köpte en julkasse från melanders. det var så otroligt mycket mat. jag förstår verkligen inte varför folk klagar på julmaten, att det för många blir en rena rama svinn-högtiden. det är ju hur nice som helst att ha färdiglagad mat i flera dagar på raken? har absolut inga problem att äta samma sak flera dagar i rad, med vänlig hälsning hon som gjorde samma sallad till lunch på jobbet i säkert fem års tid.
ett par barnvagnspromenader hanns med innan vi såklart blev sjuka.
vi skulle egentligen haft lite folk över på nyårsafton men blev tvungna att ställa in på grund av sagda sjukdom. men jag kämpade ändå på så gott det gick med en liten drink.
fråga mig dock inte vad som var i den eftersom jag väntat för länge med att blogga om detta. men om jag ska gissa så kan det ha varit mangopuré, lime och ptja, gin kanske? det orangea på bilden är någon slags bitter och dekorationerna är torkad blodapelsin och kanderad viol. och så rökt salt runt glaset.
sen blev det i alla fall nytt år. hej 2023!
ett år som enligt horoskopet innebär ”ett oerhört spännande och kanske avgörande år” där det aldrig skådats ”så här mycket positiv eld i ditt liv”.
vad gäller avd garderobsvägg är vi nära. ett år och fyra månader senare.
själva garderoben är klar men det behövs städas och målas. inväntar min positiva eld. den kanske gör att vi orkar ta tag i köket?
fler dimmiga dagar på väg till jobbet. 50% snyggt, 50% oerhört deprimerande.
januari innebar inskolning på föris. så här glad var märta när första dagen var avklarad.
förskolan gör att hennes energi tar slut vid sextiden på dagarna. det betyder att vi får henne i säng redan vid sjusnåret istället för vid nio. det i sin tur betyder två timmar mer egentid om kvällarna, en ökning med ca 200% från tidigare.
det betyder i sin tur att man ÄNTLIGEN kan läsa mer än 20 minuter i stöten. känslan: orimlig lyx!
en annan orimlig lyx är att vi har typ fem kontorshundar på jobbet, varav två valpar. (valpen som syns på bilden är @frassethecockerspaniel)
mitt hår är däremot inte det minsta lyxigt just nu. efter att jag fick barn har det betett sig synnerligen bångstyrigt, med diverse olika lockar (tyvärr inte av den bra sorten). och det blir slitet på cirka en sekund.
jag är dessutom inne i kanske mitt livs värsta fulhetsperiod just nu. hela kroppen känns krum och mitt satskort har gått ut (är på to-do-listen att förnya. för även om jag knappt har tid att träna längre känns det tryggt att kunna göra det om jag i ett magiskt trollslag fick nån timme över här och där). utöver det har jag tillgång till ca 10 klädesplagg i min garderob (inte självvalt som elsa billgrens kapselgarderob utan de var de kläder som jag råkade ha närmast tillhands när calle började bygga garderoben, samt det jag köpt in efter att märta föddes). resten av min garderob ligger i lådor under plastskynken i sovrummet. det är också lite oklart om jag någonsin kommer att komma i mina undanskuffade kläder pga burit och fött barn under tiden.
vidare är vårt hem just nu belamrat av för mycket grejer. vi har ingen plats för märtas grejor och det ligger högar av … ja, andra grejor precis överallt. rent teoretiskt skulle vi kunna flytta ner en massa grejor i källarförrådet (om vi hade plats, vilket vi såklart inte har), men då vår källare för tillfället är råttinfesterad blir man inte jättesugen på att förvara något alls därnere. summar summarum: det är fult och svårstädat precis överallt i lägenheten. längtar så efter en rejäl utrensning av prylar, kläder och möbler när vi flyttat in i sovrummet. det och en rejäl omgång med linoljesåpa på golvet pga slabbande barn.
ursäkta gnället. moving on.
eller förresten, ett sista gnäll: jag rev att mitt livs första vab också. det är en underlig känsla att vara hemma från jobbet trots att man är kärnfrisk.
ännu mer underligt att byta av calle i sjukstugan för att gå på sekwas bok- och vinprovning. sån skolkvarning.
dessa kvällar har för övrigt världens bästa upplägg: sekwa väljer ut guldkorn i sin utgivning och vinskribenten cecilia hultgren karell väljer ett passande vin till.
fast sen blev vi tvungna att hasta vidare! det vankades spontan-aw med mina gamla kollegor.
för dem var detta bara en i raden av slentrian-aw:ar som man kan gå på när man inte har småbarn. för mig var det januaris höjdpunkt. hehe.
februari kom och gick. nu är jag nästan halvvägs i barnledigheten.
saker som har hänt sedan sist: jag får äntligen små glimtar av hur det kan ha varit att vara barnledig innan covid, även om föräldragrupperna lyser med sin frånvaro och munskyddstvånget fortfarande gäller på bvc. jag och en barnledig kompis har till exempel sajnat upp på baby-yoga. och även om jag får kanske aktivt får yoga i tre minuter av sextio är det så härligt och annorlunda att befinna sig i ett sammanhang med andra människor.
en dag tog jag mig till gärdet till mina fastrar.
så skönt med en annan promenadvy efter att ha gått sönder årstaviken under två års pandemi och ett par månaders barnledighet.
mina fastrar träffade märta för första gången. instant succé. eller kanske [drumroll please] infant succé, höhö.
vi är en del hemma också. där övar vi regelbundet på selfieminen och att ligga på mage. båda går väl sådär.
jag sålde min älskade gungstol på marketplace. nu när vi snart har en platsbyggd garderob i sovrummet får den inte plats. fick blodad tand av hur enkelt det var att sälja. nästa grej ut är mina stringhyllor som bara samlar damm i källarförrådet.
tambur store hade utförsäljning. vi stod i trehundra meter kö i en och en halv timme för att komma in. jag som vanligtvis är ordentligt kittad – nu när jag går tretimmarspromenader varje dag – hade missbedömt vädret och bar endast en tunn dunjacka på mig. höll på att förfrysa *rslet ute i kylan.
fler promenader. södermalm runt runt runt.
jag har varit på bokrelease också! för urbegåvade karin janson som släppt första boken i sin nya serie bh-bussen. genialiskt namn på serie btw, sticker ut och fastnar direkt i skallen.
köpte en fräck™ kepa till märta på loppis. den var lite för stor men kommer nog bli perfekt i sommar.
en lördag och en promenad med bagarn. vi hittade en sälstaty med avhugget huvud. avd saker man ramlar över på stan.
vad som ser ut som håglöst dagtidsdrickande på ben’s var i själva verket en öl som njutningsfyllt dracks med andakt då barnet sov gott i vagnen. jag som tidigare varit så mallig över att mitt barn sover nästan hela nätterna har bittert fått inse att det inte beror på att hon är ett a-barn utan för att hon föddes under årets mörka period. jahopp.
trots detta välkomnar jag ljuset. som här på promenad kring skeppsholmen (jag ber verkligen om ursäkt för enformigheten i den senaste tidens inlägg).
gick förbi ett spännande bostadsområde i häggvik under en loppisrunda. tydliga östblocks- slash parisisk förort-vibes. att få gå på kranskommunsloppis mitt i veckan på dagtid känns för övrigt väldigt lyxigt så det var det allra första jag gjorde när restriktionerna lyftes helt.
tog en selfie efter en särdeles hård natt när märta härjat järnet.
ville förmedla sliten spädbarnsmorsa med bilden men fick konstatera att jag ser snyggare ut än i 99% av mina selfies när jag varit perfekt utsövd. går således i bräschen för det nya skönhetsidealet sleepless chic. kom ihåg var ni hörde det först!
fotade en gullig hund på väg till lunch med kollegorna. precis innan pandemin skulle vi få lunchservering till självkostnadspris på jobbet. och nu har planerna äntligen realiserats. maten är alltså billigare än min korvlunch på stan och så sjukt god!
ja, ännu en promenad.
när märta förmiddagssover brukar jag precis hinna duscha, klä på mig och sminka mig. men en dag var hon tydligen väldigt trött och sov i över två timmar. vad göra av all denna tid?! tänkte jag exalterat. så jag kokade buljong av nyårsskaldjurs-skalen som sen blev en fisksoppa. jag tror jag börjar förstå varför föräldrar med småbarn kan vara så satans effektiva med sin tid. utan barn hade jag aldrig orkat ta fram skalen ur frysen men lyckan i att få göra något annat än direkt markservice åt sitt barn eller sig själv ska från och med nu aldrig underskattas.
vårtecken.
förlåt, men hur gulligt är inte mitt barn?
en bättre fredag. jag promenerade med bagarn och vi slank in på blecktornskällaren för lunch. vi ringde dit richard som hade sportlov och hamnade sen på …
… svea pizzeria där vi serverades små tilltugg. spontaniteten i det hela gjorde att det kändes nästan som att inte ha barn igen.
obs att jag älskar mitt barn men saknar att inte få bestämma helt över mig själv och min tid.
på promenad med johanna på skeppsholmen. märta har fyra gudföräldrar, varav två nog inte är informerade vid närmare eftertanke (de jag valde). johanna är i alla fall en av dem. den andra är hanna. så läser ni nu: jag återkommer till er om detta! hehe.
drack ett naturvin som luktade som en pensionärs urinvägsinfektions-kissblöja. fick flashbacks från när jag jobbade i hemtjänsten, brr.
nostalgifabriken 