eftersom vi lever i ett bygge just nu så utgår julpynt och gran detta år. men på mina eviga promenader kom jag över granruskor från en gran som staden satt upp och som skulle slängas. det räckte till en liten trevlig välkomstruska (är det ens ett ord?) på ytterdörren och lite granris på balkongen.
så nu ser det – åtminstone utifrån – ut som att vi inte berövar märta på hennes första jul. viktigt att hålla uppe fasaden och allt det där.
hur gick det med sommarens (och de föregående somrarnas) löfte att bli klar med köksrenoveringen på torpet? berätta mer! said no one ever, men det är min blogg så nu får ni vackert följa med.
så för att svara på den högst hypotetiska bloggläsarfrågan: mja, det gick faktiskt inte helt åt skogen.
ser du den gråa färgen på golvfodret? det är originalfärgen, samma färg återfinns på en dörr som undgåtts att målas om med vit plastfärg i torpets ursprungliga hall. tycker den funkar rätt bra med guldockran på fönster och fönsterfoder så den kommer vi ta fram för att behålla.
planen var först att måla väggarna med matt linoljefärg men den innehåller terpentin vilket är ett big nono när man är gravid. så när jag var i stan för ultraljud passade jag på att kvista in på byggfabriken och köpa putsgrund och färg från auro som har den fina egenskapen att den både är ekologisk och giftfri.
det enda problemet är att färgen blev flammig på grund av underlagets olika färgnyanser. detta även efter putsgrundning och tre varv färg. nästa år får vi gå på originalplanen och måla med matt linoljefärg. men nu ser det i alla fall lite mindre ut som att vi bor mitt i en renovering.
fönster och foder inomhus målades med guldockra. kanske en av de finaste kulörerna? vanlig linoljefärg går att måla med som gravid. såvida man inte späder ut färgen med terpentin men det brukar jag aldrig göra ändå.
ett annat lyft var att vi uppgraderade vår kökssoffa till en mer nätt modell. även om calle tycker att den ser ut som ett dass. han må ha rätt men det blev ändå ett lyft från mammas till mig fyndade, enligt egen utsago ”en jättegammal kökssoffa med massor av charm”. kökssoffan visade sig vara från kanske 80-talet, skruvad med skruvar som funkar till inseksnycklar och en skiva i mdf i basen. älskar verkligen omtanken men min mor bör nog inte jobba som värderare på ett auktionshus.
taket började jag måla i en varmgrå ton som förvisso passade bra med guldockrakulören, men som på plats blev en väldigt obestämbar grågrön färg. dessutom var just den tillverkarens linoljefärg lite väl glansig. så nu är tanken att vi målar med matt linoljefärg även här. calle vill ha pompejanskt rött, och tycker att mitt förslag med kimröksgrå, här provmålat i lite olika nyanser, är utråkigt. för att kompromissa har jag i ett svagt ögonblick lovat honom att vi ska måla väggarna i en rödaktig ton istället (hoppas han hinner glömma detta till nästa sommar).
kvar att göra är sen att befria spiskåpan från plastfärg och måla nytt, fräscha upp det gamla femtiotalsköket med ny färg och måla golvet, i nuläget lutar det åt att det blir något slags rutigt mönster. och SEN är vi äntligen klara.
ja, det där var ju en ytterst otippad rubrik för att komma från en teoretisk krusidulltant. men efter att södermannagatans martha stewart flyttat till portugal måste man ju dra sitt piffiga strå till stacken, här i form av kanderade violer.
i sann coronaprojekts-anda kommer jag också betygsätta mina insatser (ps, surdegsstarten ligger fortfarande i frysen. bara halvvägs kvar till 2022 nu!)
när jag ska göra en maträtt eller bakverk jag aldrig gjort förut brukar jag läsa ett par tre-fem recept och sedan bygga ihop mitt egna. kanderade violer är inte direkt matlagning på hög nivå: det som behövs är ett gäng violer som man doppar i lite lättvispad äggvita och sedan i socker (här finns det två skolor, antingen doppa eller strö över).
när man gör kanderade violer kan man antingen använda vanligt socker eller florsocker enligt källorna. jag råkade ha florsocker närmast till hands men vid närmare eftertanke skulle violerna nog blivit snyggare med vanligt socker. tyckte också att äggsmaken tyvärr tog över violsmaken.
betyg: 2 kejsarens blommönstrade kläder av 5 möjliga.
stay tuned för fler projekt!
förra veckan fick jag ett mejl från skansen som berättade att de har börjat gallra ut kläder och andra tyger från sent 1800-tal och framåt. prylar som tidigare använts i verksamheten men som nu läggs ut till försäljning i skansenbutiken under namnet skansen vintage.
skansenbutiken är ju en av mina bästa butiker i stockholm (och ett av förra årets loppisledord), så vid lunchtid kastade jag mig på båten (prylar känns så mycket viktigare än mat om jag ska vara ärlig). under båtfärden byggde jag upp scenarier i huvudet att det var superlång kö in i butiken och att allt skulle vara utplockat när jag väl kom in. men som tur var visade det sig inte alls stämma, den enda besökaren i butiken var en japanska med munskydd som blev alldeles förskräckt när jag ångade in, alldeles svettig och andfådd. och när pulsen gått ner till det normala hittade jag så himla mycket fint.
kvinnan i kassan berättade att skansen planerat att ta uti med utgallringen i flera år, men att man inte riktigt fått tid till det. förrän nu. det var på något sett fint att höra, att man ändå hittar något positivt i allt elände som corona har inneburit. planen är att ha fler plagg och tyger till försäljning allteftersom de tar sig igenom samlingarna.
hon berättade också att hon fått reda på utförsäljningen tidigt i våras och att hon blev så himla GLAD när det sen visade sig att hon skulle jobba på dagen för lanseringen. och för varje plagg som jag plockat på mig sa hon ”åh, den HÄR är så himla fin, jag undrade precis vem som skulle välja den” och jag hörde att det verkligen var ett genuint påstående. så jag förklarade att allt kommer att älskas djupt hemma hos mig.
men nog prat, nu kollar vi på vad jag köpte!
en fantastisk underkjol i tjock bomull, eller är det kanske linne? oavsett vilket tycker jag den funkar att bära utan överkjol också!
en fin broderad duk. kanske har den en gång funnits i boktryckarbostaden, folkets hus eller kanske i någon av kolonistugorna på skansen?
ursäkta katten, det är liksom omöjligt att fota något utan att hon kommer och stör.
till sist: en superfin, superstor duk i tjock bomull eller linne.
jag passade också på att hämta ut mitt årskort på skansen. i dessa tider är det ju urviktigt att supporta kulturlivet, så har du ännu inte ett årskort på skansen är det bara gå in här och stödja stiftelsen på något av följande sätt.
med ett årskort får du dessutom 10% rabatt i skansenbutiken. kan meddela att den dragna rabatten var halva kostnaden för årskortet. ett besök till inför nästa släpp och jag har tjänat in hela årskortet, hehe.
dags för sommarens roligaste summering! nu ska jag nämligen visa er vad jag loppisfyndade denna sommar. tyvärr är jag dödsbakis idag efter fredagens naturvins- och ostbonanza, vilket innebär att jag med största säkerhet har glömt en massa grejer nu när jag samlade ihop allt och med ytterst skakig hand fotade hela kalaset. men jag kan i alla fall gå i god för att de bästa fynden kom med! tror jag.
kom förresten på nu att jag har fyndat en massa grejer som är kvar på landet. jaja, vi får ta det i ett separat inlägg sen.
elsa billgren brukar ju ha sina loppisledord när hon letar efter saker på loppis. mina loppisledord denna sommar har nog varit bedagad borgerlighet, skansenbutiken och mormor ulla-brittas linneskåp.
så, vad har vi här då?
väldigt avlång brödkorg för väldigt avlångt bröd.
lampfot till vårt framtida chinoiserie-rum. officiellt kallat calles kontor men jag kallar det skräprummet där vi har mulat in allt som inte passar någon annanstans i lägenheten. både korgen och lampfoten är ett stan-fynd från myrorna.
jag har sagt det förr och jag säger det igen: sommaren är bästa tiden för fynd i stan när alla loppisnördar dammsuger överprissatta loppisar på gotland och österlen eller var de nu semestrar. lampskärmen från svenskt tenn (en tjuga på möbelmagasinet i katrineholm) är en tillfällig installation i jakt på en ny skärm. funderade på en jobs-skärm när jag var på jobs handtryck i leksand för ett par veckor sen men kunde inte bestämma mig för vilket tyg (läs: jag hade blodsockerfall) och kom tomhänt därifrån. eller kanske ska man ha en enfärgad typ senapsgul? stor behöver den i alla fall vara för att dölja den gräsliga lampsockeln.
lyxig och dekadent nysilver(?)-bricka, perfekt att ställa champagneglas på. i detta svaga betongkepstillstånd jag befinner mig i vill jag dock aldrig se alkohol igen.
broderad duk. på sista tiden har jag av väldigt oförklarlig anledning börjat köpa på mig allehanda textilier. har ingen aning om vad jag ska använda dessa smådukar till. jaja. i värsta fall får de väl åka tillbaka till loppisarna igen efter att jag tröttnat.
örngott i bästa linnekvaliteten med fint monogram. så glad över dessa!
handsnidad sked. vet att det finns ett bättre ord men orkar inte tänka smarta tankar just nu. bilden får tala för sig själv helt enkelt. skeden och den blåvitrutiga duken, som nog kommer få åka ner till landet, köpte jag på lions loppmarknad i mockfjärd för några ynka kronor.
duken med broderade påskliljor tvingade en tant som jobbade på lionsloppisen mig att köpa. jag orkade inte säga nej. kan eventuellt ha varit bakis då med.
ljusstaken köpte jag på samma ställe i leksand som den dekadenta brickan. calle hatar den men hem följde den ändå. i slutet av det här inlägget får ni se vad calle köpte och då är det förresten mig som ni kommer tycka synd om.
kopp från lant- och industriställningen i malmö 1896. trettio kronor gav jag för den, vilket var ett bra pris tycker jag.
lite fler prylar kommer lastat!
sju meter urfin blomgirlang. den perfekta bordsdukningen på alla dessa obefintliga sällskapsmiddagar som jag anordnar titt som tätt.
rejäl gammal skål i glaserad keramik.
keramikskål som kanske inte riktigt är min stil. men den kostade en krona på lions loppis så den slank med ändå. passar dessutom alltid på att hålla utkik efter gammeldags tändsticksaskar. the devil is in the details och så vidare.
fler örngott.
när elsa billgren visar upp ens loppisfynd i sin blogg, ja då vet man att man har gjort ett bra loppisfynd, he he. den här glaserade skålen i keramik kvalar in som mitt absolut bästa loppisfynd denna sommar. fyrtio spänn gav jag.
den här gröna glaserade keramikskålen kostade desto mer. 350 gav jag för den på möbelmagasinet i katrineholm. eftersom mina andra skålar var så billiga, och denna var i absolut toppskick fick det bli lite unn.
broderad duk från tulavippan i gagnef och ett par karottunderlägg i mässing från lions för ett par kronor.
hittade två skåp på en gårdsloppis i leksand.
det gröna skåpet köpte vi till calles mammas mans sons flickvän (puh!), som var ute efter ett gammalt dalaskåp. hade det fått plats hemma hade jag gärna köpt det själv, för det var så sjukt fint. 3000 kronor kostade det, skulle lätt kunna betala det trippla.
det här svarta hörnskåpet ångrade jag BITTERT att jag inte köpte till vårt framtida chinoiserie-rum. 1000 kronor (!!!) kostade det.
slog förmodligen inte till pga hade nedan skåp i färskt minne. ni kanske kommer ihåg det där bokskåpet jag spontanköpte i våras? att låna pappas bil med dragkrok, hyra släp, hämta upp och frakta det till stan och sen ta sig ut till landet igen tog en hel dag i anspråk och kostade en hel del på husfriden kan jag meddela
men nu står åbäket äntligen i stan och pryds av min royal copenhagen-samling. jävlar i min lilla låda var jag är materialistiskt tillfredsställd! (pluspoäng för att vi ännu inte har åtgärdat strömbrytaren som började brinna i våras)
calles loppisfynd då? en stor trähäst.
lyckligtvis står den nu i skräpr- eh, jag menar calles kontor där den har fått sällskap av en stor konstig jesus-träfigur och allsköns annat bråte som calle köpt i sommar.
stay tuned för sommaren läsupplevelser!
nostalgifabriken 