okej, nu tangerar jag gränsen för vad som kan anses okej att blogga om så här långt efter jul. alla julhatare får helt enkelt hoppa över det här inlägget. även om det inte är så mycket jul egentligen. mest en massa drottningholms slottsteater. ni kan väl scrolla lite snabbt och se om ni gillar det ändå?
here we go då: för ett par veckor sen mötte jag upp min kulturtantspartner in crime jenny för att spana in drottningholms julmarknad. fingrade lite på dessa grangetter, som onekligen hade något je ne sais quoi …
min blick hade också något je ne sais quoi …ordet galenskap ligger kanske närmast till hands för att beskriva.
jag har ju redan gnällt om att vädret inte var det bästa. och på vanligt svenskt manér skulle det bara bli värre. exemplifierat i denna stilstudie av blöta hundar.
som tur var slapp vi regnet ett litet tag eftersom vi hade biljetter till julvisningen av drottningholms slottsteater. den är inte bara världens bäst bevarade 1700-tals teater utan också den enda 1700-talsteatern i världen som fortfarande använder sig av originalscenmaskineriet regelbundet. rätt tufft.
vår förträffliga ciceron berättade om den lille parveln gustav III och hur han som liten brukade sätta upp diverse olika teaterstycken.
sidenote: jag älskar verkligen svenskt 1700-tal inredningsmässigt. gustavianskt kanske lite mer än rokoko (även om teatern verkar vara lite både och). färgstarkt men ändå lätt och luftigt liksom.
självklart tarvade splendören bilddokumentation.
och själva teatersalongen är ju så enastående grann.
scenens form är ganska ovanlig. den är väldigt smal och är med sina tjugo meter tydligen en av de djupaste i sverige.
jag och jenny bestämde oss att vi verkligen behöver se en föreställning här och det å det snaraste. fast vi får nog vänta tills att de släpper biljetter till säsongen 2020.
sen gick vi på loppis! berättar vad jag köpte i ett senare inlägg.
för ett par helger sen bestämde jag och andreas oss för att vara såna där urmysiga utflyktsmänniskor som ägnar helgerna åt att sparka i gula lövhögar och andas frisk luft. så vi konsulterade min nyinköpta bok vandra i stockholm och bestämde oss för att vandra rönningesjön runt.
vi åkte roslagsbanan till hägernäs och sedan promenerade vi bort mot det urmysiga rönninge by, ett levande lantbruk med museum, kaffestuga och ponnyridning bland annat.
dagen innan hade det varit sådär soligt och guldigt som det bara kan bli på hösten, men nu var det mulet och trist.
andreas hängde inte läpp för det utan kollade in raststugan.
jag är otroligt svag för kaféer i kulturmiljöer, vill typ alltid flytta in. kanske med undantag för fiket på julita gård, som har sån pangpotential men det sparsmakade och torftiga utbudet av bakverk får seven-eleven att framstå som en himmel av hembakat. dessutom har de gått över från charmigt omaka porslin till pappersmuggar och plasttallrikar. så bakvänt!
jaja, nog med gnäll.
som tur var serverade kaffestugan bra kaffe och gudomliga bullar. annars hade den fått smaka på min besinningslösa VREDE. hehe.
bagarn räknade ut vår rutt.
och sen gav vi oss iväg!
medan vi promenerade kom solen fram, jomantackar.
vi sa hej till fåren också.
efter att vi lämnat rönninge by ramlade vi över militärhistoria från tidigt nittonhundratal. den här kulsprutebunkern ingick i norra fronten, även kallad korvlinjen, en befästningslinje som var en del av stockholms fasta försvar.
annan kuriös historisk fakta om rönninge by och skavlöten: här landade flykthelikoptern efter det spektakulära rånet mot en värdedepå i västberga år 2009.
efter att ha smält denna information tog vi en tur in i skogen för att se om det fanns någon svamp.
jag är ju med i en grupp på facebook som heter svampklapp. kommer ju max ut en gång per år för att plocka, men tycker det är fascinerade att se artrikedomen och roligt att se andras fångst (hej pensionär …). vi plockade trattkantareller och taggsvamp och kunde inte låta bli att plocka på mig ett par svampar enbart för att artbestämma. hittade skäggriska och biskopsmössa bland annat!
sedan ramlade vi över ytterligare lite historia. den här varggropen från 1600-talet är en av sveriges bäst bevarade. spännande och obehagligt på samma gång.
vandringsleden gick också förbi löttingekullen, ett imponerande bronsåldersröse, 58 meter över havet. bronsåldersrösen är ofta placerade på höjder, gärna i anslutning till vatten eller den dåtida strandlinjen.
sidospår men: har jag berättat att jag har pluggat arkeologi förresten? jag gillade skrivbordsgörat men hade desto svårare för utgrävningarna (blött, smutsigt och lite väl natur:igt för min del). men har bland annat grävt ut en mittblocksstensättning på lovö, tidigare daterad till bronsålder, men som visade sig vara från vikingatid när vi väl började gräva. där hittade vi bla ett svärdsfäste och två torshammarringar.
på min andra utgrävning påträffade vi en miniatyrflöjel (en av endast åtta kända i världen). dessutom recenta lämningar från flyktinglägret på lovö, där baltiska flyktingar, och senare också en grupp överlevande kvinnor från koncentrationslägret bergen-belsen, togs emot under andra världskriget. även om jag inte jobbar som arkeolog i dagsläget fascinerar spåren av människor mig något enormt.
vi promenerade vidare. förutom svamp fick jag också med mig en massa fint skogspynt från ett par fällda granar.
på vägen hem till stan kurrade det i magen. jag och andreas bestämde oss för en matbit på järnvägsrestaurangen på östra station som öppnade 1932, med bevarad inredning i original från nk.
givetvis beställde vi köttbullar med potatismos. och ett litet glas vin som vi sannerligen var värda efter tolv kilometers vandring.
dags för sommarens roligaste summering! nu ska jag nämligen visa er vad jag loppisfyndade denna sommar. tyvärr är jag dödsbakis idag efter fredagens naturvins- och ostbonanza, vilket innebär att jag med största säkerhet har glömt en massa grejer nu när jag samlade ihop allt och med ytterst skakig hand fotade hela kalaset. men jag kan i alla fall gå i god för att de bästa fynden kom med! tror jag.
kom förresten på nu att jag har fyndat en massa grejer som är kvar på landet. jaja, vi får ta det i ett separat inlägg sen.
elsa billgren brukar ju ha sina loppisledord när hon letar efter saker på loppis. mina loppisledord denna sommar har nog varit bedagad borgerlighet, skansenbutiken och mormor ulla-brittas linneskåp.
så, vad har vi här då?
väldigt avlång brödkorg för väldigt avlångt bröd.
lampfot till vårt framtida chinoiserie-rum. officiellt kallat calles kontor men jag kallar det skräprummet där vi har mulat in allt som inte passar någon annanstans i lägenheten. både korgen och lampfoten är ett stan-fynd från myrorna.
jag har sagt det förr och jag säger det igen: sommaren är bästa tiden för fynd i stan när alla loppisnördar dammsuger överprissatta loppisar på gotland och österlen eller var de nu semestrar. lampskärmen från svenskt tenn (en tjuga på möbelmagasinet i katrineholm) är en tillfällig installation i jakt på en ny skärm. funderade på en jobs-skärm när jag var på jobs handtryck i leksand för ett par veckor sen men kunde inte bestämma mig för vilket tyg (läs: jag hade blodsockerfall) och kom tomhänt därifrån. eller kanske ska man ha en enfärgad typ senapsgul? stor behöver den i alla fall vara för att dölja den gräsliga lampsockeln.
lyxig och dekadent nysilver(?)-bricka, perfekt att ställa champagneglas på. i detta svaga betongkepstillstånd jag befinner mig i vill jag dock aldrig se alkohol igen.
broderad duk. på sista tiden har jag av väldigt oförklarlig anledning börjat köpa på mig allehanda textilier. har ingen aning om vad jag ska använda dessa smådukar till. jaja. i värsta fall får de väl åka tillbaka till loppisarna igen efter att jag tröttnat.
örngott i bästa linnekvaliteten med fint monogram. så glad över dessa!
handsnidad sked. vet att det finns ett bättre ord men orkar inte tänka smarta tankar just nu. bilden får tala för sig själv helt enkelt. skeden och den blåvitrutiga duken, som nog kommer få åka ner till landet, köpte jag på lions loppmarknad i mockfjärd för några ynka kronor.
duken med broderade påskliljor tvingade en tant som jobbade på lionsloppisen mig att köpa. jag orkade inte säga nej. kan eventuellt ha varit bakis då med.
ljusstaken köpte jag på samma ställe i leksand som den dekadenta brickan. calle hatar den men hem följde den ändå. i slutet av det här inlägget får ni se vad calle köpte och då är det förresten mig som ni kommer tycka synd om.
kopp från lant- och industriställningen i malmö 1896. trettio kronor gav jag för den, vilket var ett bra pris tycker jag.
lite fler prylar kommer lastat!
sju meter urfin blomgirlang. den perfekta bordsdukningen på alla dessa obefintliga sällskapsmiddagar som jag anordnar titt som tätt.
rejäl gammal skål i glaserad keramik.
keramikskål som kanske inte riktigt är min stil. men den kostade en krona på lions loppis så den slank med ändå. passar dessutom alltid på att hålla utkik efter gammeldags tändsticksaskar. the devil is in the details och så vidare.
fler örngott.
när elsa billgren visar upp ens loppisfynd i sin blogg, ja då vet man att man har gjort ett bra loppisfynd, he he. den här glaserade skålen i keramik kvalar in som mitt absolut bästa loppisfynd denna sommar. fyrtio spänn gav jag.
den här gröna glaserade keramikskålen kostade desto mer. 350 gav jag för den på möbelmagasinet i katrineholm. eftersom mina andra skålar var så billiga, och denna var i absolut toppskick fick det bli lite unn.
broderad duk från tulavippan i gagnef och ett par karottunderlägg i mässing från lions för ett par kronor.
hittade två skåp på en gårdsloppis i leksand.
det gröna skåpet köpte vi till calles mammas mans sons flickvän (puh!), som var ute efter ett gammalt dalaskåp. hade det fått plats hemma hade jag gärna köpt det själv, för det var så sjukt fint. 3000 kronor kostade det, skulle lätt kunna betala det trippla.
det här svarta hörnskåpet ångrade jag BITTERT att jag inte köpte till vårt framtida chinoiserie-rum. 1000 kronor (!!!) kostade det.
slog förmodligen inte till pga hade nedan skåp i färskt minne. ni kanske kommer ihåg det där bokskåpet jag spontanköpte i våras? att låna pappas bil med dragkrok, hyra släp, hämta upp och frakta det till stan och sen ta sig ut till landet igen tog en hel dag i anspråk och kostade en hel del på husfriden kan jag meddela
men nu står åbäket äntligen i stan och pryds av min royal copenhagen-samling. jävlar i min lilla låda var jag är materialistiskt tillfredsställd! (pluspoäng för att vi ännu inte har åtgärdat strömbrytaren som började brinna i våras)
calles loppisfynd då? en stor trähäst.
lyckligtvis står den nu i skräpr- eh, jag menar calles kontor där den har fått sällskap av en stor konstig jesus-träfigur och allsköns annat bråte som calle köpt i sommar.
på söndagen var vi aningens möra men vid gott mod. morgonens väder visade sig inte från sin allra bästa sida, men både vi och londonborna trotsade det kalla och gråa vädret och gick ut på stan.
mmmm, snö.
första stoppet: brick lane. på vägen dit såg vi bra utomhuskünst.
som givetvis behövde dokumenteras. ser nu att jag har samma färger som muralmålningen ovan. givetvis ringde vi varandra dagen innan för att synka våra outfits.
sen stillade vi behovet ytterligare av lite vår.
i närheten av brick lane ramlade vi över libreria, en helt underbar bokhandel där böckerna är kurerade efter teman, som exempelvis wanderlust, the city, enchantment och så vidare. att besöka andra bokhandlar är förresten något jag alltid brukar göra när jag är utomlands (utöver att leta efter motsvarigheten till södermalm förstås, men det vet ni ju). en riktigt bra bokhandel får det att pirra till i magen. bokhandelsletandet är förmodligen en gammal arbetsskada eftersom jag (och johanna) har jobbat på pocket shop.
på pocket shop pratades det mycket om att stilla olika kundbehov. hyllorna utgjorde fackhandel, dvs när man letade efter en specifik bok. marknadsplats var borden där vi inspirerade de som ville läsa något, men inte visste riktigt vad. hela den här butiken, inklusive hyllorna, var alltså en marknadsplats. helt underbart! men också lite jobbigt eftersom jag faktiskt var på jakt efter en bok (tana frenchs the witch elm). ett besök dit rekommenderas i alla fall!
sedan strosade vi runt i butiker, myset och blåsten (som tur var hade det i alla fall slutat snöa).
åt lunch på ett falafelställe som serverade oliver med lite finhackade citroner, olivolja och korianderfrön. så sjukt gott! ska göra detta hemma!
sedan fick vi bråttom, för min kompis jenny hade tipsat omdennis sever’s house. det är ett slags sinnenas museum i ett townhouse i spitalfields, där man följer livet i en hugenottfamilj från 1700-talet fram till 1900-talet. huset tar bara åtta personer åt gången och innan vi gick in fick vi strikta order om att inte prata med varandra eller fotografera under rundvandringen. vilket var så himla synd för det var instagramvänliga vinklar i ja, praktiskt taget alla vinklar. samtidigt bidrog det ju såklart till känslan att det var bäst att passa på att njuta, för när vi väl gått ut genom porten på 18 folgate street var det slut på det roliga.
dennis sever’s house avnjuts bäst om man inte avslöjar allt för mycket. men familjens närvaro känns i hela huset. det brinner i den öppna spisen och det ser ut som någon precis blivit avbruten mitt i en måltid eller ett kortspel och alldeles trax är tillbaka. en sällsam upplevelse i ordets rätta bemärkelse!
vi avslutade med en söndagsöl på puben old blue last, där bla amy winehouse, hot chip, leon bridges och kylie minogue(!) haft spelningar.
tydligen har puben också varit ett horhus. en synnerligen ypperlig söndag!
förra veckan var det bokmässan i london och jag var såklart där med mitt jobb. eftersom jag senast var i london år 1994 passade jag och johanna på att maximera vistelsen medelst miniweekend innan mässan. att det dröjt så länge mellan besöken är för övrigt ytterst märkligt med tanke på att jag överdoserade britpop under sent 90-tal och tidigt 00-tal. men sent ska syndaren vakna och så vidare.
vi bodde på the hoxton i shoreditch, ett hotell för hipsters mitt i den gentrifierade smeten. vi kunde således direkt bocka av mitt ständiga krav på reselistan: hitta motsvarigheten till södermalm, check.
boendet hade fått full pott om det inte envisades med det som hipsterhotell alltid envisas med, nämligen att ha en frostad svängdörr i glas istället för en rejäl badrumsdörr (varför??!).
även om det bjöds på en hel del regn stod träden i full blom. körsbärsblommor, magnolia, kamelia och mimosa. behövdes såklart dokumenteras mycket noggrant.
hittade en bok på gatan som talade till mig lite extra.
det är alltid kul att resa till en stad tillsammans med en stadsplanerare. när vi promenerade mot tate modern gick vi genom city of london, det tråkigaste området i hela stan. johanna berättade om satsningarna som staden gjort för att få människor att vistas i området även på helgtid. bland annat en shoppinggalleria (såklart) med en urfin takterrass där man fick en bra fotografivänlig vy mot st pauls cathedral.
är så fascinerad av det här selfiestickturistandet. hade kunnat stanna länge och bara titta på folk. men vi nöjde oss efter ett tag och avslutade givetvis besöket på terrassen med en egen selfie.
när vi gick över bron till tate modern såg vi att det var lågvatten. då kom jag på att min kompis jenny har berättat om mudlarking, det vill säga när man går ner på themsens flodbankar vid ebb och letar efter gamla föremål. vanliga saker man kan stöta på är krukskärvor från romersk tid och framåt, porslin, kritpipor, ben, mynt samt pilspetsar och yxor i flinta från stenåldern. så vi passade på att ta oss ner på flodbotten för att se om vi kunde hitta något.
så här glad blir man när man hittar något som inte är trasiga asbestplattor!
några av mina dyrgripar till fynd:
hehe, nu när jag googlade mudlarking såg jag att man visst måste ha ett tillstånd för att plocka saker från marken. jaja, man är väl rebell.
vi blev i alla fall ordentligt straffade av naturen ändå, för precis när vi kände oss klara och skulle gå upp på kajen igen kom en stor våg och dränkte våra skor i härligt themsenvatten. det var bara att gå in på tate modern med kippande skor.
medan våra skor sakta torkade klämde vi en utställning om weimarrepubliken …
… spionerade på barn som ritade och …
… fotograferade poserande män.
efter ett par timmar på tate hade, tro’t eller ej, våra skor torkat. både de och vi blev dock blöta igen senare på kvällen på väg mot en fest hos en litterär agent.
dag ett i london var till ända. stay tuned för vidare eskapader!
