vi får väl se om jag lyckas publicera det här innan det nya året. annars kommer jag i alla fall bli först ut på det nya året att blogga om julmarknader. stay positive och så vidare.
kan malmgården på malmgårdsvägen vara det mest spännande hemliga stället i stan? mycket pekar på detta.
självklart ville jag visa märta.
jag skulle dock vilja hävda att damen i fråga inte var så värst imponerad. hon var mest upptagen med att försöka ta sig in i eldtunnor och springa ut mot friheten på gatan. allt som är farligt premieras. det är tur att jag redan är gråhårig för annars hade detta gjort mig gråhårig.
fiket hade öppet på övervåningen.
jag har aldrig varit på övervåningen, så detta var ju otroligt spännande. den där takrosetten hade jag inte tackat nej till.
mitt sällskap för dagen.
jag är just nu inne i ett färgsättningsrus, så här studerades väggfärger. den här turkosa färgen var fin.
nu är garderoben i sovrummet nämligen klar, återstår bara målning. när vi gjorde om badrummet 2015 så råkade en av byggarna borra ett stort hål i badrummet in i sovrummet (sånt som händer?). byggarna återställde väggen men målade vitt över. så i närmare åtta år har vi haft gula väggar med ett stort vitt fält. men år 2023 är året vi kommer orka måla om även väggarna! (se hur jag peppar mig själv här!)
nu har det blivit dags för den andra delen i sommarens stora happening, det vill säga dalakultur i goda vänners lag. dag två fiskade jag upp jenny i leksand och sedan satte vi kurs mot det kulturigaste kulturiga i dalarna, det vill säga carl och karin larssons hyttnäs.
men först lite loppis. för när man beställer resa med nostalgifabrikens eskortservice (hehe) ingår loppistur. det är för övrigt en av mina starkaste drivkrafter att skaffa körkort då jag tyckte att calle körde förbi alldeles för många loppisskyltar.
när vi svängde av för en loppis i närheten av sundborn såg vi att det råkade finnas en sevärdhet i närheten, nämligen carl von linnés bröllopsstuga. som namnet antyder var det här som carl von linné och sara lisa moraea hade fest efter sitt bröllop (namnet antyder dock inte alls att sara lisa visst var född och uppvuxen här …).
alltså, vilken dold juvel! kolla på dessa väggmålningar! bårderna!
vi gick så att säga IGÅNG på saker här som synes.
sedan gick vi ut i den fantastiska, jag repeterar, FANTASTISKA köksträdgården. det finns dessutom en broschyr att få som listar varenda växt i trädgården och dess kulturhistoria. om man är sugen på att göra något liknande hemma, vilket man såklart är.
ett plus för små skyltar som uppmanade oss att smaka på växterna som gick att äta.
sedan anlände vi till sundborn. det är verkligen löjligt vackert.
vi kvistade in på en loppis, men köpte inget.
eftersom vi var aningens tidiga till visningen gick vi över vägen till stora hyttnäs och fikade först.
sedan var det dags för den guidade turen i huset. för att citera jenny: vma, det är tantsläpp i sundborn idag. stäng fönster och dörrar och håll er inne.
man får inte fota inomhus, men det gör inte så mycket för det finns så mycket fint att fota utomhus.
jag tror jag har någon liknande stor träkruka (?) i boden på landet. vore fint att plantera något i den, som här.
efter visningen, mätta och belåtna på kulturupplevelser, träffade vi på den här lilla andfamiljen på väg mot bilen.
men loppis var vi inte mätta på. så vi åkte in till leksand för att köra ett sista loppisrace. det blev inga köp tyvärr men det vägdes upp att vi istället blev inbjudna på husesyn av en kvinna som renoverade sin mammas gamla hus. otroligt trevligt!
hallå från eder slowbloggare! sommaren hände och jag har väl inte varit så duktig på uppdateringarna här. jag skyller på föräldraskapet och sömnbristen. den vidriga, vidriga sömnbristen. jag är vanligtvis ganska obrydd vad gäller trötthet. kommer jag bara upp ur sängen kan jag köra på hela dagen utan problem, men att få sömnen upphackad i tretimmarspass under så här lång tid bryter ner även den mest morgonpigga.
lägg sedan till värmen denna sommar. vissa kvällar somnade märta först vid ettiden på natten när temperaturen inomhus gick ner från hett som i en bastu till bara apvarmt. sen upp med tuppen klockan fem (bokstavligen eftersom våra grannar på landet har höns). givetvis också med ett litet uppvak inklämt vid halvtretiden. då var jag inte särskilt stursk må ni tro.
en sista grej om sömn, eller kanske snarare avsaknad av: man blir verkligen puckad av att inte sova. ett föga smickrande exempel var precis i början av denna kulturtantsresa. tanken var att jag skulle packa ihop mig och märta och hämta upp calle vid tågstationen i eskilstuna mot vidare bilfärd till dalarna. istället fick jag be honom komma ut till landet för jag inte förstod hur märtas resesäng fälldes ihop. det blev en liten nätt försening på över en timme för en otroligt fånig grej som jag utan problem hade klarat av om jag bara var utvilad.
frustrationen och uppgivenheten jag kände efter att ha ägnat över fyrtio minuter på något som. bara. inte. går. får väl sammanfatta hur läget varit stundtals under sommaren.
nu slut på det tråkigaste samtalsämnet ever dvs Föräldraskapets Vedermödor. för iväg kom vi ju faktiskt till slut.
vätskepaus i grängesberg. tackar gudarna varje dag för denna bebis nästan ständigt glada humör.
vätskepaus vid ankomst. känner ni högtidligheten? märtas första besök i mockfjärd firas bäst med mjölk till barnet och budweiser till pappan.
när märta tar sin dagstupplur i bilen är det bäst att åka någonstans som helst ligger över en timmes bilfärd bort. så det var därför det kom sig att vi åkte till falun på loppistur.
den här tavlan hade något. men det blev inget köp.
detta påminde mig om att vi borde barnsäkra lägenheten (är givetvis inte gjort än så jag vakar över märta som en hök hemma, extremt uttröttande).
mysiga fikastunder på riktiga fik har efter märtas ankomst decimerats till fika i bil.
den här sommaren har så mycket hänt. märta har liksom gått från spädbarn till bebis slash litet barn.
guldstjärna till dig som orkat läsa så här långt med tanke på att det skulle pratas kulturtanter och inte barn. men nu lovar jag att kulturen kommer!
mitt sällskap var de här galanta damerna. jenny träffade jag på a-kursen i historia och hanna när jag läste arkeologi för en massa år sen. kulturtanter redan då vid några och tjugo. hanna hade jag inte träffat på en massa år så det var ett himla roligt återseende.
vi skulle gå en guidad tur på hildasholm i leksand. hilda pennington mellor fick hildasholm i bröllopsgåva år 1910 av sin make axel munthe, en av den tidens superkändisar som med tiden blev drottning victorias livläkare (och förmodat älskare).
hildas rum. vi ska måla om både på landet och hemma så jag spanar väggfärger. detta var en otroligt harmonisk blå tycker jag.
kanske lite svårt att se men salongens väggar var åt pistasch-hållet. jag gillar verkligen att rummen på hildasholm är fyllda med möbler och prydnadssaker men att det ändå går att andas. trots ryschiga 1700-talsmöblemang ser det förvånansvärt modernt ut.
matsalen var ett favoritrum. ett vänligt och ombonat rum trots att man ser att de som bor här är prominent folk. när jag ser det här vill jag bara inreda hemma med gamla antikviteter. kan iofs garantera att min lägenhet snarare skulle se ut som hemmet till en dement 115-årig kvinna som aldrig gjort sig av med en enda pryl i hela sitt liv och förmodligen aldrig städat heller.
och köket! så mycket som kan sägas om köket. precis så här vill jag ha det hemma. och för en manisk porslinssamlare är ju köksskåpen inte av denna världen.
så harmoniska färger. vilsamt för ögat att titta på.
efter visningen spanade vi in de olika trädgårdsrummen.
röda rosenskäror. nästa år blir det definitivt att odla både skära och röda.
ska även kopiera detta till landet. så otroligt fint!
kanske världens minst clickbait-iga rubrik. men eftersom någon tryckt på livets pausknapp och ytterst få roliga saker inträffar just nu kan det ju vara på sin plats att gå igenom och sortera lite memorabilia. kanske är detta ett inlägg som enbart kommer att glädja den närmsta kretsen, men jag lovar att komma igen med bättre content senare. i alla fall:
här är en liten låda som ser ut som en bok.
vad har vi i den då?
jo, ett stycke älg på en farstubro i (alldeles för lång) väntan på inramning. detta fantastiska foto inhandlades på loppis förra året. ett favoritfoto som verkligen förtjänar en plats på en vägg.
en bild på undertecknad från tidigt åttital. noterar att jag lätt skulle kunna ha på mig likadana kläder nästan fyrtio år senare.
undertecknad uppklädd för kräftskiva. var ju en festprisse redan då, heh.
en suddig uppvaktningsbild ur tidningen på min mormors far, född år 1864.
mormor har betytt väldigt mycket för både mig och min syster. jag gick inte på dagis (eller föris som det heter nuförtiden) utan mormor var hemma hos oss varje dag när jag var liten. har därför tänkt i en massa år att jag ska lägga till min mormors efternamn, något att bära med mig jämt från henne.
men enligt calle är det bara seriemördare som byter efternamn. vilket han iofs har rätt i. men om 40-årskrisen endast sträcker sig till ett namnbyte klassar jag det ändå som lindrigt. hehe.
och här är damen i fråga. mormor ruth, som tidigt blev ensamstående med två små barn. som klarade sig själv och aldrig skaffade en ny man.
alltid i rörelse. aldrig tyst. ständigt stridbar. min bild av mormor är ju såklart inbäddad i ett härligt rosa skimmer, som det ska vara. men som vuxen har jag insett att hennes egenskaper ibland satt krokben för både henne själv och andra. denna ständig tjurskallighet och vilja att ifrågasätta.
vidare till mitt skolfoto i första klass <3. bra lugg.
kommer ni förresten ihåg när stadsmuseet hade en utklädningslåda och en fotoautomat? eller ja, det var väl minst 25 år sen, så det är inte konstigt om ni inte gör det. här hängde jag en hel del i högstadiet.
jag gräver vidare och hittar en polaroid från midsommaren 2012, när vi drog ihop spontant firade i min trädgård på malmgårdsvägen. har bloggat om det här.
här är ytterligare en polaroid från samma tillfälle. björn och andreas i sina finaste sommarstassar.
björn och andreas en sommar på swedenborgsgatan. kanske år 2014?
lina och andreas. tror detta också är 2014.
björn på reimers, också 2014.
venke och sofia på semester i lissabon år 2014. har skrivit om portugalresan här,här, här, här, här och här.
oj, nu gräver vi långt ner i lådan. ett kort på ann i bastuparken, måste vara år 2003 eller 2004. ser ni det fantastiska sommarljuset? snart är vi där igen!
en bild på björn från samma tillfälle. jag älskar den oregelbundna ramen kring fotot. det fanns en fotobutik på birger jarlsgatan som framkallade dessa. men butiken är nog nedlagd för länge sen.
bilder från en midsommar vi firade i öregrund år 2003 tillsammans med helena och kenneth. en av de trevligaste midsomrar jag varit med om faktiskt.
ett gammalt passfoto. är väl kanske 17 år här?
tror det här är tio år senare. väldigt rak lugg.
en photoboothbild från när jag och hanna var på fest hos tidningen plaza, kan det ha varit deras 20-årsfest?
ingen gammal låda utan ett ex!
jag och tomas var ihop i sju år mellan 2004 och 2011. jag var ju hemskt ledsen när han gjorde slut, men saker har ju en tendens att ordna sig till det bästa ändå. livets förunderlighet och så vidare.
andelen loppisbesök har ju kraftigt reducerats sedan corona, men för ett par veckor sedan kvistade jag in på en nästan öde loppis. och vad skådade mitt norra öga om inte en alldeles perfekt skål?
kolla hur fint sliten den är. den kändes gammal, så när jag kom hem började jag googla. den här skålen i fajans är nästan identisk till formen. 25 kronor för ett stycke 1800-tal, jomantackar.
jag hittade ett par andra grejer också. bland annat de här fina besticken för en tia styck. tror de kommer göra sig ypperligt som ostbricke-bestick.
och en vacker duk för 40 kronor.
ja, och så en liten helgbukett. dock inte inhandlad på loppis.
kanske den enda bra grejen med corona är att man får sjukt bra value for money när man köper snittblommor nuförtiden. tidigare stod de ju och prunkade i sin ensamhet i över åtta timmar per dag när man var på jobbet, men nu får man ju fägring 24/7. mvh södermannagatans dalai lama.
nostalgifabriken 