lilla kultürlistan mars – the corona edition

under corontänen har min datoranvändning gått upp med 20% till smått fantastiska 18 h/dag. visste inte ens att det var möjligt?! i alla fall, här kommer lite random kulturplock anpassat till rådande omständigheter:

senaste filmen/tv-serien jag blev pepp på
en av de bättre läsupplevelserna jag haft de senaste åren är megan abbots coming of age-thriller dare me (med den något lökiga svenska titeln ”om du vågar”). ser nu att den kommit som tv-serie på netflix. trailen gör mig iofs inte så pepp, men denna måste ju ändå givetvis kollas upp!

senaste boken jag läste
lyssnar på nina wähäs testamente just nu. vet inte om jag överdoserat norrländska karga familjeberättelser, har lyssnat ungefär halva och tycker faktiskt den är lite småtrög. men den kanske ordnar till sig på slutet? och wähä är en fantastisk inläsare!

annars läser jag savannah-födda flannery o’connors novellsamling a good man is hard to find. har som projekt att läsa mer southern gothic, litteratur som skildrar amerikanska södern utifrån underliga karaktärer och märkliga händelser. inte helt lätta noveller att läsa, men de två första novellerna kan jag verkligen rekommendera. magstarka berättelser med småputtrig inramning som utvecklas till något helt halsbrytande. jag var inte riktigt beredd på det måste jag säga.

senaste låten jag lyssnade på repeat
dixie chicks har släppt nytt!

senaste restaurangen jag besökte
har dragit ner på utehänget till ett minimum på grund av, ja, nu vet vad, men beställde faktiskt hämtmat på pizzerian i vårt hus i förrgår.

senaste tv-serien jag sträcksåg
har klämt i princip allt på alla tjänster nu känns det som. men the outsider på hbo tyckte jag var bra. kanske för att stephen king inte lyckades förstöra slutet som han gör med alla sina berättelser? men kommer bli fett besviken om det inte blir en säsong två.

gillade också sex education mycket! som en brittisk skam. roligt, varmt och faktaspäckat på samma gång. önskar jag hade något sådant att titta på när jag var tonåring.

annars har vi gått tillbaka till gamla godingar (typiskt beteende i osäkra tider?). jag och kalle ser om den gamla hbo-klassikern carnivale (kanske inte fullt lika bra som jag kommer ihåg) och family guy (roligare än jag kommer ihåg).

senast inställda kulturevent jag var på (enligt devisen inställd spelning är också en spelning)
jag och mina kollegor skulle gå på lunchopera på operan i nästa vecka, men tyvärr är det inställt. annars har jag bokat in mig på vintuggs naturvinsprovning i slutet av maj, så hoppas vid gud att civilisationen finns kvar då.

månadens foto
guldbron kom till stan! jag och mina kollegor kunde följa spektaklet från första parkett från convendumhuset vid katarinavägen eftersom vi hyr lokaler där.

senaste teaterpjäsen jag såg
min kollega bia fyllde jämnt för ett tag sen och vi kollegor bjöd henne på pjäsen föddhora på teater brunnsgatan fyra, en slags mordhistoria om den före detta horan therese (fantastiskt gestaltad av lo kauppi) som letar efter sin försvunna vän marisol. precis innan föreställningen berättade en kvinna som tidigare varit prostituerad om sina torskar. man satte sig i teatersalongen med en stor klump i halsen efter det.

senaste filmen jag såg på bio
eh, kan det ha varit the green book? måste varit väldigt länge sen då. kan inte riktigt skylla på corona här känner jag. men gillade i alla fall mycket!

tre grejer jag vill rekommendera
så här i oroliga tider kan jag tipsa om intressant långläsning om 1500-talsprofeten mother shipton, englands svar på nostradamus, och hur hon blev ett mediafenomen som under århundradenas gång färgades av politiska skeenden och olika värderingar.

en essä av lite mer lättsam natur. tales from the boghouse, om historiskt klotter från englands offentliga toaletter.

hittade tips om denna på johanna bradfords blogg. 43 minuter mys när en härlig gudrunsjödén-tant visar upp sin villaträdgård i nacka. så himla vackert!

vi går på julmarknad och besöker drottningholms slottsteater

okej, nu tangerar jag gränsen för vad som kan anses okej att blogga om så här långt efter jul. alla julhatare får helt enkelt hoppa över det här inlägget. även om det inte är så mycket jul egentligen. mest en massa drottningholms slottsteater. ni kan väl scrolla lite snabbt och se om ni gillar det ändå?

here we go då: för ett par veckor sen mötte jag upp min kulturtantspartner in crime jenny för att spana in drottningholms julmarknad. fingrade lite på dessa grangetter, som onekligen hade något je ne sais quoi …

min blick hade också något je ne sais quoi …ordet galenskap ligger kanske närmast till hands för att beskriva.

jag har ju redan gnällt om att vädret inte var det bästa. och på vanligt svenskt manér skulle det bara bli värre. exemplifierat i denna stilstudie av blöta hundar.

som tur var slapp vi regnet ett litet tag eftersom vi hade biljetter till julvisningen av drottningholms slottsteater. den är inte bara världens bäst bevarade 1700-tals teater utan också den enda 1700-talsteatern i världen som fortfarande använder sig av originalscenmaskineriet regelbundet. rätt tufft.

vår förträffliga ciceron berättade om den lille parveln gustav III och hur han som liten brukade sätta upp diverse olika teaterstycken.

sidenote: jag älskar verkligen svenskt 1700-tal inredningsmässigt. gustavianskt kanske lite mer än rokoko (även om teatern verkar vara lite både och). färgstarkt men ändå lätt och luftigt liksom.

självklart tarvade splendören bilddokumentation.

och själva teatersalongen är ju så enastående grann.

scenens form är ganska ovanlig. den är väldigt smal och är med sina tjugo meter tydligen en av de djupaste i sverige.

jag och jenny bestämde oss att vi verkligen behöver se en föreställning här och det å det snaraste. fast vi får nog vänta tills att de släpper biljetter till säsongen 2020.

sen gick vi på loppis! berättar vad jag köpte i ett senare inlägg.

(jajädrar vilken cliffhanger va?)

roadtrip i kalifornien etapp tre: hearst castle

ser ni det yttepyttiga vita huset högst upp på kullen på bilden? det var vårt nästa stopp på highway one.

det yttepyttiga vita huset är hearst castle, som byggdes mellan 1919 och 1947 på uppdrag av tidningsmannen william randolph hearst. på 1920- och 30-talet ägde han världens största mediekonglomerat och hade gjort sig ett namn i tidningsvärlden med hjälp av yellow journalism, det vill säga sensationell och således väldigt lukrativ tabloidjournalistik. inte undra på att man har råd att bygga sig ett nätt litet hus med 165 rum, jomantackar.

för att ta sig till slottet åkte vi buss i en kvart på vindlande vägar uppför kullarna. under hearst castles glansdagar gick en stor mängd exotiska djur fritt på de enorma ägorna, till exempel älgar, bison, giraffer, kameler och zebror. än idag finns det djurättlingar kvar på ägorna och vi såg faktiskt vilda zebror från bilen när vi körde därifrån, så himla coolt!

när vi klev av bussen var det som att gå in i en vägg av väldoft. rosträdgården blommade för fullt och blandade sig med doften av medelhavet. ni vet, aromatiska örter och uppvärmda tallar (eller är det pinjeträd? myrten? är så sjukt dålig på medelhavsväxter). ursäkta för det grova poetiska språket, här ska uppenbart inga daglönarjobb avslutas för att jaga poesidrömmen. men ni får ta mig på mitt ord: det doftade helt sinnessjukt gott.

jag får ju passa mig för att inte överanvända superlativ här, men alltså, trädgården var så otroligt mysig. tittade man åt ena hållet såg man guldgula kullar som var liksom inbäddade i bomull av eftermiddagssolen och tittade man åt andra hållet såg man stillahavskusten. jag hade kunnat gå runt i trädgården och låtsas som att jag bodde där i evigheter, ehehe. har ju besökt en massa olika pampiga ställen överallt, men det här var det första stället där jag instinktivt kände att här vill jag bo. nä, här MÅSTE jag bo.

hearst castle ritades av julia morgan som var den första praktiserande kvinnliga arkitekten i kalifornien. hon byggde huset av förstärkt betong, vilket inte känns som ett superlyxigt material, men det har visat sig stå emot jordbävningar rätt bra, vilket är en himla bra grej om man ska bygga hus i kalifornien.

kan ju inte riktigt säga att jag tyckte att interiören var så värst mycket att hurra för dock. ett märkligt sammelsurium av kyrkväggar från sextonhundratalskyrkor, italienska renässansträtak och medeltida gobelänger.

guiden sa till och med att de flesta européer tyckte att det var smaklöst. vilket fick mig att tänka att vi är så sjukt bortskämda i europa med gamla saker. här finns ju medeltida kyrkor i drivor och gamla romerska byggnader så att det räcker och blir över. efter en dag i rom vill man ju bara riva skiten för att allt ser likadant ut. (obs, sagt med kärlek).

smaklöst eller inte, här hängde i alla fall gräddan av hollywood när det begav sig, bland annat erroll flynn, harpo marx, clark gable, greta garbo, joan crawford, charlie chaplin … och orson welles. efter att orson welles dök upp på hearst castle redigt på pickalurven (som var ett big no-no när man var gäst) fick han aldrig mer komma tillbaka. hearst sägs vara inspirationen till charles foster kane i filmen citizen kane. och hans pampiga hus xanadu ska föreställa, ja gissa vad …

här sitter jag och ser ut som om jag äger stället.

på vägen tillbaka till bussen kikade vi in i det romerska badet. vill man dö av avundsjuka kan man gå in på instagram och kolla brattiga hearst-arvtagare som badar i poolerna. sjukt smart grej att lämpa över huset och underhållet på the state of california men att man uppenbarligen fortfarande får nyttja stället. SA HON INTE ALLS BITTERT!

precis när solen gick ner var det dags att säga hejdå till hearst castle.

sen checkade vi in på vårt hotell i san simeon, gick på mexikansk krog och hamnade sedan på en divebar där vi hörde de lokala förmågorna sjunga karaoke. en mycket bra dag var till ända.

livet den senaste tiden genom mobilen

vad gör du nuförtiden, varför hör du aldrig av dig? bortsett från mitt kultürfyrverkeri för ett par dagar sedan har det varit lite dött här. anledningen är den gamla sedvanliga, mycket jobb samt livet i största allmänhet. plus att september och oktober är ju som en enda lång bakfylla efter sommaren. inte kul med andra ord. om jag inte hade dokumenterat det hela med mobilen hade jag säkerligen glömt bort allt spännande (eh) som jag varit med om. så här kommer en bildkavalkad med the best of sena augusti, september och oktober 2019:

firade en miljon prenumeranter på jobbet.

vi livestreamade firandet från alla kontor i världen och hos oss bjöds det på prinsesstårta och äkta skumpa. jag och min kollega hanna råkade stå vid dryckesutskänkningen (där man ju alltid råkar hamna), och när alla hade serverat sig själva och firandet var på väg att ta slut noterade vi att det fanns två glas skumpa kvar. vi utväxlade varsin blick, och som på en given signal tog vi de sista glasen. dumt att låta fina droppar gå till spillo etc etc.

sen upptäckte vi att vår webkamera som sände ut till alla kontor var riktad mot bordet med glasen och att alla utomlands just hade sett hur vi girigbukar roffat åt oss den sista slurken skumpa. jaja …

var i en besynnerlig antikbutik i malmköping hos en hoarder i ett gammalt sjuttonhundratalshus. allt var superdyrt och supertrasigt pga saker bara var inslängda i rummen.

hade konferens med jobbet med 400 kollegor från jordens alla hörn. ingen nämnde något om #skumpagate som tur var.

calle var i mockfjärd ett par dagar, kom hem på natten och på morgonen överraskade han mig med massa blåvitt porslin från loppis. äkta kärlek ❤

vi sa hejdå till min bff hanna som drog till bali för ett år! inget nyår på södermannagatan, ingen grann-midsommar eller grann-kräftskiva på julita år 2020 med andra ord. men hoppas kunna hälsa på henne i februari ❤

jag och johanna slipade ett golv! tanten vi hyrde slipmaskinen av blev så himla glad att det var två tjejer som skulle slipa. ”det är bara män som hyr annars”.

kan detta vara världens tristade pusselmotiv? man i flanell med typisk flugfiske-vibe blickar ut över flod. nature’s wonderland, jaså, det säger du?

köpte en satans massa lök.

gick på lunchkonsert på operan med kollegor. så härligt och bortskämt att ha detta inom en radie av tio minuters gångväg från jobbet.

johanna messade och undrade om vi ville följa med till norrköping en lördag. hon hade råkat buda hem en ministol i form av en baseballhandske. ptja, varför inte sa vi.

alltså, norrköping var så himla fint!

plus gjorde ett så SJUKT bra loppisfynd. två svenskt tenn-lampskärmar för fyra kronor styck. hade kostat fem kronor men det var 20% på allt i hela butiken. hehe.

katt-tant och själslig dränering i väntrummet hos veterinären. tårtan har någon slags öron-näsa-grej som har kostat mig en förmögenhet. och mer kommer det bli för hon behöver opereras. tack gud för försäkringar säger jag.

var på bokmässan! svagt skandal- och tokighetergame. i alla fall om man jämför med förra årets svitfest. men jag hade min softaste mässa ever, inga nervösa moderatorsuppdrag eller panelsamtal, så jag ska inte klaga.

ja, och sen hade jag hatt på mig! givetvis blåste det halv storm utomhus vid tillfället.

det var nog det hela.

lilla kultürlistan oktober

en redig dos kultür motar bort ungefär 12,5% av mörkret, regnet och andra tråkigheter som snart kommer vältra sig över oss. så låtom oss frossa!

senaste filmen/tv-serien som jag blev pepp på
har sett att this is us säsong tre och fyra har kommit i usa, men de verkar inte ha dykt upp på amazon prime än. väntan är således olidlig.

senaste boken jag läste
som så många andra älskade jag ett jävla solsken av fatima bremmer, som handlar om den egensinniga pionjärjournalisten ester blenda nordström. jag såg av en slump att vi hade en piga bland pigor som e-bok, där nordström – långt innan wallraff ens var född – wallraffade på en sörmländsk bondgård. eftersom den är utgiven för över hundra år sen visste jag inte hur läsbar den skulle vara idag. men hennes rappa språk gjorde denna till en sidvändare! som den usa-vurmare jag är har jag nu laddat ner amerikanskt, hennes reportageresa i usa från 1923 där hon bland annat arbetar som servitris, besöker mormoner och tjuvåker tåg med destination las vegas.

senaste serien jag sträcksåg
jag har världens superrekommendation här och det är amazon primes undone. en animerad tidsresenärsberättelse med träffsäker dialog som dessutom lyckas skildra ett handikapp utan att det känns krystat. passar dig som gillar fleabag (annan gudomlig tv-serie på prime). annars kollar jag just nu på netflixdramat unbelievable. riktigt stark och välproducerad dramatiserad true crime om en ung kvinna som inte blir trodd av omvärlden när hon rapporterar en våldtäkt. i övrigt harvar vi på med babylon berlin, som jag ärligt talat inte fattat så mycket av hittills.

senaste låten jag lyssnade på repeat
är inget fan av bruce springsteen, men de första 1,5 minutrarna är rekorderligt bra. så enkelt och snyggt.

senaste teaterpjäsen jag såg
inkasserade äntligen min födelsedagspresent efter att den första presenten blev metoo:ad på grund av örjan ramberg. calle lyckades istället få biljetter till linje lusta på dramaten. och vilken jädra tur, för den var OTROLIGT bra! detta sagt av en extremt svårflörtad person när det kommer till teater. berättandet sker bland annat genom livefilmning på scen via skärmar, så uppsättningen är ganska speciell. jag grät flera gånger under pjäsen, vilket ALDRIG har hänt på teater tidigare. skål för det!

senaste filmen jag såg på bio
calle fick bestämma film till vår söndagsdejt förra helgen och det blev once upon a time in hollywood. hade hört varierade recensioner men jag gillade den. det är en ganska fin skildring av manlig vänskap och kanske tarantinos straightaste berättelse hittills? något jag inte gillade dock var att den var två timmar och 42 minuter lång. swhooosh, så gick liksom hela kvällen utan att jag hann göra mina sedvanliga förberedelser inför arbetsveckan. (… och priset för mest inrutade liv gick precis till mig, heh).

senaste restaurangen
innan bion hade vi dejt på restaurang blå dörren på södermalmstorg, som jag gått förbi tusentals gånger utan att riktigt lägga märke till den. genom en liten oansenlig dörr kommer man in i en ölhall med panelkädda väggar och bord med rutiga dukar. husmanskost serveras, givetvis. på söndagar har de en extra billig söndagsmeny, vilket är ett tips för den snål-, prismedvetne.

senaste bokinköpet
förra veckan var det ju bokmässan och jag var nere torsdag till fredag. utöver det sedvanliga härjet (som ändå var ganska milt i år) stötte jag på min gamla klasskompis astrid som jobbar för ett förlag som specialiserar sig på vandringslitteratur. på helgerna vill man ju ofta göra små dagsutflykter men jag är så evinnerligt trött på hellasgården, djurgården, drottningholm och rosenhill, så jag köpte boken vandra i stockholm av henne. det bästa med den här boken, förutom att den vidgar vyerna, är att vandringarna är utformade för att man ska kunna ta sig runt kommunalt. i vissa fall är det till och med det smidigaste alternativet. har redan hunnit klämma en vandring på ett helt okänt ställe (alltså inte ett stockholmskt angkor vat, men okänt för mig i alla fall). det kommer givetvis komma upp på bloggen alldeles strax (läs: om ca tre månader med min makliga publiceringstakt).

tre grejer jag vill rekommendera
vintugg är ett instagramkonto som man kan följa för de fantastiska vintipsen (mycket naturvin och små partier), men också för den otroligt klämmiga copyn. jag vill att ema som ligger bakom kontot ska typ adoptera mig och hälla i mig vin varje dag.

View this post on Instagram

🥤🍓🍒 GUT OGGAU ATANASIUS 🍒🍓🥤⠀ ⠀ Fråga mig vad som helst om bakfylla efter 25. Blir lätt stött över att man endast har 7 lagliga år till godo när man kan härja fritt i krog-Sverige innan all glans TOTALT DÖR UT och kvar finns en stackars sate som behöver ha ett rör Resorb inom 1 dm räckhåll för att ens kunna dofta på alkohol? Ja, jag hade kick-off i helgen och ja, jag var bakis. Frågor på det? Även solen har sina fläckar okej 🌚⠀ ⠀ Så det var föga förvånande när det berömda SUGET kickade in redan på måndagskvällen? Lotten föll på österrikiska Gut Oggau’s Atanasius. Och hoppla hejsan tydligen skulle en Grå Måndag ™️ omvandlas till ett fnissigt mellanstadiedisco? Spritzig, flörtig, jordgubbsdoftande, körsbärsmullig mineralhistoria som får mig att hoppa in i en tryckare och kryssa i JA-rutan ☑️ på fråga-chans-lappen. Finns typ ingenstans, men kanske dyker upp i ett släpp snart om vi ber en gemensam bön? 🕋🙇🏽‍♀️✊🏽⠀ ⠀ #vintugg #österrike #gutoggau

A post shared by VINTUGG (@vintugg) on Oct 1, 2019 at 12:44pm PDT

bodycombat är den bästa boten för att få ut diverse inre demoner. jag bytte ju träningsställe från fryntliga friskis till superseriösa sats, delvis på grund av det här gruppasset. det går i princip ut på att man sparkar och sparrar i luften mot en tänkt motståndare. mycket koordinering och magstyrka, varav jag saknar båda. men skam den som ger sig och efteråt är man en liten blöt fläck av svett, vilket ändå har en viss charm. tjatade på min kollega anna att hon skulle följa med på ett pass. hennes omdöme: ”det var det fånigaste jag någonsin gjort. det blir ingen repris på det här kan jag tala om”. hehe.

voi. är verkligen SIST på bollen när det gäller elskootrarna som ligger och dräller överallt på stan nuförtiden, men gud vad roligt det är att åka!