midsommar 2022

så var midsommarhelgen här och min vana trogen är den givetvis dokumenterad. jag har inte orkat tjorva in mina egna presets i lightroom sen datorn återställdes så det blev en lite hafsig bildredigering. men ska man vara semi-snabb på att läsa om mina auktualiteter får man hålla tillgodo med det som bjuds.

fast nu var det ju inte mina bildrelaterade vedermödor vi skulle diskutera utan den härligaste högtiden av dem alla, nämligen midsommar. som tillbringades på landet och richard och kristina. förra året var jag ju nykter eftersom jag bakade ett barn så den här midsommaren erbjöd sig calle att vara nykter. det blev dock min näst nyktraste midsommar någonsin. dels för att snapsen som erbjöds var den äckligaste av dem alla, nämligen bäska droppar.(till värdparets försvar var flaskan en gåva, men jag kan ärligen inte förstå folk som frivilligt köper denna?).

dels var det nyktert eftersom jag inte kan tänka mig något värre än att behöva ta hand om ett barn när man är bakis. det är tillräckligt kraftansträngande ändå så att säga.

nedan ser vi midsommargänget. ej i bild: calle och märta. de som inte dricker alkohol får inte vara med på bild.

skoja! här är de.

jamen välkommen och skål då!

efterrättsförberedelserna. daim ska krossas och så vidare.

en fantastisk god efterrättspaj. jag tog om tre gånger.

vanligtvis brukar man få bylsa på sig rejält på midsommar (och alla andra sommarkvällar med för den delen) på grund av alla mygg. men detta år har det varit väldigt lite mygg.

iofs kommer det väl ändras nu när regnet har öst ner igår och i förrgår.

när klockan var kvart över tolv tackade vi för oss och åkte hem. märtas första midsommar var till ända.

lite mer rajiga midsomrar kan beskådas här:
2021 (kanske inte här eftersom jag var preggo)
2020 (en spontanare i julita)
2019 (stressfritt i stan)
2018 var jag i mockfjärd men verkar inte ha något bildbevis på detta
2017 var jag på julita men verkar inte ha något specifikt inlägg
2016 del 1 och del 2 i julita
2015 i julita
2014 i, eh, julita
2013 i new orleans men har inget inlägg specifikt från midsommar
2012 i min trädgård på malmgårdsvägen
2011 i bastuparken
2010 på rådmansö

påsken 2022

det började talas om påskaktiviteter i bekantskapskretsen. jag sa ”jag orkar inte anordna påsk pga barn och garderorbsbygge” (ja, fortfarande). det började talas om påsklunch på lokal. jag sa ”det är jobbigare att äta lunch på lokal om man har barn, låtom oss fira hemma.” och så blev det.

men först en närande frukost. croissanter byggde denna kropp och så vidare. jordgubbarna kom från lidl (har gått full on pensionär på barnledigheten) och var helt makalöst goda. smakade svensk sommar trots att vi inte är där på långa vägar.

påskstassen.

eftersom två tredjedelar av min garderob är indisponibel just nu på grund av garderobsbygget blev det denna föga påskuppmuntrande klänning. men kände mig ändå ganska pigg och chic. allt utan barnrelaterade fläckar känns fresh nuförtiden.

påsklunchen serverades på lufthavnens restaurant, som praktiskt nog öppnat upp i hemmet. uppvärmning för kristi flygare kanske?

påskbordet. det verkar vara nån slags grej i bloggvärlden nu att man ska vägra påskmat på påsken. jag vägrar att vägra påskmat. mest för att till och med jag klarar av att laga den.

även om jag nu inte kan ta åt mig äran åt just detta påskbord eftersom det var knytis. andreas hade lagat skagen, gubbröra och urgod örtpesto, mattias gjorde en potatisgratäng och hade bakat ett sinnessjukt smarrigt kuvertbröd, richard stod för köttet och johanna gjorde en repris från förra året.

det glada gänget. vill föra till rullorna att vi hade roligare än det ser ut på just denna bild.

tröttnar aldrig på denna matkombination.

jamen skål då!

paus i ätandet för att tvinga märtas ena gudfar att bära barnet.

den här pavlovan kan jag äta alla dagar i veckan.

richard påstod att en slurk vodka i kaffet gör det fint och lent. så vi drack upp det sista av min pushpresent (en flaska stolli och en flaska bolli) från mina underbara kollegor. och oroa er inte, denna vodka tillverkas namnet till trots i lettland.

vid elva smög jag iväg och lade mig. men påsken var inte slut här. på annandagen drog vi till pmu och bauhaus. björn förevigade genom en liten film.

första gången som rörligt gör entré i bloggens trettonåriga historia. stort!

ja, och för den som mot förmodan inte läst mina tidigare påskinlägg så finns de här:
2021

2019
2018
2017 ett och två
2014
2011

första julen och nyåret med märta

jag kom ju på att jag inte har bloggat något om jul och nyår. det ska vi genast råda bot på. så vi börjar här. dan före dan på systemet.

glöggen lyste med sin frånvaro och läget hade kunnat bli riktigt desperat om inte calle av en slump hittat en flaska ståendes på en random hylla. nu värmer den halvfulla flaskan traditionsenligt en plats i barskåpet fram till nästa jul. såvida det inte blir någon slags alkoholrelaterad kris i hushållet, för då har ju nöden som bekant ingen lag.

på självaste julafton vaknade vi till fint väder. och snö!

på med kläder, i märtas fall en liten nisse-utstyrsel.

vill alltså poängtera för eder mina läsare att det inte är jag som införskaffat denna outfit, utan min kära mor. som ville ha bildbevis.

lite stressigt att få hela familjen i ordning och hinna fota under den lilla gnutta dagsljus som julafton erbjuder. speciellt som att vi hade någonstans vi skulle vara på ett givet klockslag. hets, hets.

men kors i taket, vi anlände precis i tid till kentas just idag är jag stark som ljöd över katarina bangata.

för er som inte är bekanta med denna sedvänja kan jag meddela att söderbor och hammarbyfans samlas varje julafton vid nackas hörna för att fira den legendariske fotbollsspelaren nacka skoglunds födelsedag, som alltså infaller på julafton. som nyblivna föräldrar till en söderböna är det ju väldigt viktigt att märta fostras in i detta redan i tidiga år.

sen tog vi en sväng ner mot vattnet för att insupa solen. vid eriksdalsbadet gav vi dock upp pga så. satans. kallt.

ja, och det är ungefär det man hinner i dagsljus på julafton. sedan väntade såklart julmat i alla dess former och färger (men kanske mest brunt?).

och sedan var märtas första julafton avklarad.

på juldagen åkte vi till eskilstuna för att förevisa märta för calles mamma och man samt äta danskt julbord.

ett julbord som inte är så danskt vid närmare eftertanke. men gott är det.

sen hände det klassiska. vi skulle bara byta blöja på märta innan avfärd hemåt då hon råkade ramla ner från skötbordet ner på golvet. två mycket uppskakade förstagångsföräldrar ringde taxi och åkte i vild panik till mälarsjukhuset. fyrtiotalistgenerationen i hushållet var mer chill, ryckte på axlarna och bara ”sånt händer alla barn, det är ingen fara”. vilket även en luttrad barnläkare på akuten sen konstaterade.

sista tåget till stockholm hade gått och vi hade inte planerat för övernattning. med alla butiker stängda (det var ju juldagen) fick vi tigga mjölkersättning och blöjor från förlossningen innan vi åkte hem till calles mamma igen. #parentsoftheyear.

men slutet gott allting gott och märta brydde sig inte nämnvärt som synes.

klipp till nyårsafton och en ny outfit (återigen inhandlad av min mor).

köpte förmodligen södermalms dyraste men också södermalms godaste hummer och på kvällen korkade vi upp en flarra vitt från hipstervineriet wine mechanics.

vid halv tio kom tove förbi, och sen som en liten bonus även björn och jonny som var hemma i sverige. har av oklar anledning inte bildbevis på detta men ni får helt lita på mitt ord. vid tolvslaget önskade vi varandra gott nytt år ute på balkongen och det var den nyårsaftonen. ett litet men naggande gott sådant givet förutsättningarna.

på nyårsdagsmorgonen sov märta så länge att vi hann göra en brunch som gick helt i gult och rött samt äta den. säga vad man vill om småbarnslivets vedermödor, men att vakna obakis den första dagen på det nya året och kunnat njuta av maten är inte en av dem.

när det mörknade gick vi ut på en promenad och det var ungefär det som hände på årets första dag.

veckan i december när allt* hände

*bör tas med en nypa salt. författaren lever i dubbel exil, först på grund av pandemin och sedan på grund av barn. det lär förmodligen krävas långsam socialisering innan denna donna är redo för människobyn igen.

tiden efter förlossningen har varit seg som ketchup i en flaska. världen har blivit så liten och de händelselösa dagarna skvallrar inte om att man varit med om något livsomvälvande direkt. det är uppstigning klockan halv sju, sedan är det mat, blöjbyte, mat till vuxna, mat, blöjbyte, mys, mat, blöjbyte, promenad och korv på stående fot, hemkomst, mat och blöjbyte, middag, mys, mat, blöjbyte, mys, mat, blöjbyte, godnatt klockan nio, nattlig mat och blöjbyte. och sen börjar allt igen.

men så en vecka i december lossnade ketchupen och allt hände; fester, kollegialt häng, förevisning av barn för släkt samt utseendemässig förbättring.

men vi tar det i ordning:

här står jag och piffar mig fin i badrummet ety jag ska träffa kollegor! på fest! på lokal! utan barn! prioriterade tydligen piff framför att rengöra spegeln. helt rätt beslut givet omständigheterna.

mitt jobb hade fest på berns. detta givetvis innan restriktionerna slog till igen.

alla vet ju att det är på toaletten det är som roligast. åtminstone att döma av mina bilder där 90% visst utspelar sig på toa.

jag minglade som en dåre och vid elva var det dags att säga hejdå. för dagen efter var det nämligen dags för begivenhet nummer två: märta skulle träffa sin farfar för första gången. tycke uppstod direkt som synes.

jag vet inte om det är dödsstraff på att säga detta, eller om jag jinxar något nu, men jag tror att vi har världens lättaste bebis. sover som en stock nätterna igenom efter nattmatning och behöver bara se insidan på en bil för att hon ska somna. gnäller hon är det bara att göra något av följande: mata, byta blöja, rapa henne eller gå en konstrunda i lägenheten och visa upp diverse uppspikat på väggen. kanske ska visa vilka konstverk hon gillar mest i ett separat inlägg? (här råder ingen bloggtorka som synes, heh).

tillbaka till händelsefulla veckan: dagen efter farfarsbesök var det dags att åka till mormor och morfar. det sörmländska vädret var magiskt.

det var inte lika magiskt på väg hem i glashalka och superdimma. vi blev tvungna att köra i 50 på 90-vägarna och 70 på 120-vägarna. det kändes sådär att ha sin dyrbaraste last med sig …

men hem kom vi. och då mina vänner, var det dags för begivenhet nummer tre, nämligen märtas första besök i en bar. älskar att vi har så många smått bedagade gallerior på söder där det är lätt att undvika folk.

begivenhet nummer fyra var ett hett efterlängtat frisörbesök. utan barn.

jag tog med mig de fyra senaste numren av lantliv som jag inte hunnit läsa. tror aldrig jag har njutit så mycket av ett frisörbesök nånsin?

när jag satt där i frisörstolen spontanbokade jag en tid för vaccinering av säsongsinfluensan, som tydligen ska vara jävlig i år. att slippa få den får väl närmast betecknas som att gå på spa för en utnött morsa.

begivenhet nummer fem: gluhwein på half way inns uteservering med andreas.

och sedan utomordentligt god glögg på urban deli, även detta med andreas.

lägg sedan till utomhuslunch med tove på gildas så var veckan komplett. fast det hade jag tydligen inga bilder på. underbar vecka allt som allt!

en väldigt festlig dag förra veckan

här står jag i blomsteraffären och ska precis skriva något käckt på ett kort.

vadan detta? jo, här ska gås på bokrelease!

i förra veckan var jag alltså på mitt första bokmingel sen pandemin startade. jag kan knappt tänka mig något mer välförtjänt att fira än just tillkomsten av en bok: hundratals timmars hårt arbete av självaste författaren men också av förläggare, redaktörer, produktionskoordinatorer, omslagsmakare, inläsare med mera med mera.

när jag jobbade på pocket shop var minglen vardagsmat. jag har firat böcker på i princip alla bokförlag, på fina restauranger, i obskyra bergrum, på ambassader, på skärgårdsöar, och givetvis på självaste nedre manilla. men när jag bytte jobb till förlag blev minglen färre (och till 90% med en själv som arrangör), och när pandemin kom avstannade de helt. men nu så!

jag var lite tidig innan jag skulle möta min kollega mia, så jag slank in på myrorna på adolf fredrik. provade en yllehatt men det blev inget köp.

är det förresten nåt jag saknar post-barn är att få gå på loppis ostörd och bara glo på saker. blir så lugn av detta. är det fler än jag som har detta som terapi eller är det tecken på en allvarlig störning?

om ni förresten undrar vad jag har gjort av mitt barn är så kan jag meddela att hon var hemma med sin far. min amning kom aldrig riktigt igång så nu blir det ersättning för hela slanten. fördelen är att man kan kvista iväg på såna här saker. nackdelen visar sig mitt i natten när man måste vakna ordentligt och gå upp och fixa i köket med ersättning för att mata.

karin blir intervjuad av sin förläggare ebba. jag var förläggare för karins debut tio platser du måste besöka efter min död när hon låg på vårt förlag, men idag firade vi tillblivelsen av karins tredje roman i befintligt skick. jag älskar böcker med premissen tilltufsad slash vilse person ramlar över ett spännande dokument och så nystas en hemlighet upp, och gärna något historiskt så att man kan googla loss och lära sig mer. här åker en kvinna till sin stuga i fjällen och hittar en berättelse från anarisolyckan, något som visar sig ha påverkat hennes familj mer än hon trott. detta är rakt upp i min gränd alltså!

jag tyckte så himla mycket om att jobba med karin och hennes texter. ska börja läsa hennes nya så fort jag läst ut den bok jag håller på med för tillfället (bonjour tristesse om nån undrar). tänker att jag varvar med ljudboken, dels för att det blir en hel del promenadtid men också för att min favorit frida hallgren läser in.

som jag har längtat efter detta!