sprit, hattar och kentucky derby på södermannagatan

jag välkomnar alla slags ursäkter till festligheter och säger inte nej till nya traditioner att följa. i den amerikanska södern är kentucky derby ett stående festinslag, kanske mer för att få klä upp sig, bära hatt och sippa den officiella drinken mint julep än för kärleken till hästkapplöpning. så sprit och hattar, kan det bli bättre?!

nä, trodde inte det.

tanken på en kentucky derby-fest har jag haft länge. men senast vi firade amerikanska festligheter (thanksgiving) slutade det med att vi serverade kalkonen först halv tolv på kvällen till ett, förvisso glatt (läs berusat), men hungrigt gäng och sen dess har jag haft lite svårt att sätta mig i fest-sadeln igen (no pun intended). så även om det var första gången vi firade kentucky derby känns det ändå som en kär gammal tradition.

förberedde mig dagen innan genom att stryka min loppisfyndade nk-hatt för 20 kr.

på själva dagen iklädde jag mig min tantigaste outfit.

upplägget: man tog med sig dryck av choice av antingen bubbel eller whisky och vi stod för mint julep-ingredienser, tilltugg och den traditionella grytan burgoo.

sedan dök gästerna upp, finklädda och allt. vilka raringar!

hanna var såklart där!

för dagen utpyntad med häst.

en del hade också klätt upp sitt vin. pluspoäng på detta!

riders up!

våra gäster fick gissa vinnare i the run of the roses, det mest prestigefyllda loppet på kentucky derby.

eftersom det riktiga loppet gick av stapeln klockan 19 amerikansk tid dvs klockan tre på natten svensk tid så tog vi förra årets lopp och projicerade det på väggen så att alla kunde heja på sin häst. vinnaren blev hästen justify om någon undrar.

bagarn vann inte. men han var glad ändå. faktiskt var det ingen som lyckades pricka in rätt häst.

funderar på om man kan ha hatt varje dag. det är ju förjävla snyggt alltså!

björn visar upp ett gott, rökigt naturvin.

att bjuda vänner, kollegor och andra jobbrelaterade personer och bjuda på stor dagsfest med fokus på sprit är för övrigt ju lite vardagsedge.

tur att strindberg höll ögonen på oss.

vid nio hade vi, tro det eller ej, druckit upp precis allt i hemmet med en alkoholhalt. och när de andra gick ner till det lokala vattenhålet blecktornskällaren tackade jag och sa godnatt och fick mig en redig nattsömn. dagsfest ftw!

Annonser

den traditionsenliga påsklunchen på södermannagatan

för någon vecka sen var det påsk, vilket brukar betyda lunch på södermannagatan med diverse olika vänner. varför ändra på ett vinnande koncept tänkte vi och skålade in påsken med bubbel på burk och färdigblandade gindrinkar lagom till lunch.

vi författade en väldigt bloggig och alkoholromantisk inköpslista för lunchen.

ebba är för ung för att dricka. så här tyckte hon om det.

nere på den lokala matvarubutiken matchade hannas kaftan löksortimentet på ett helt gudomligt sätt. tyvärr har jag inget ordentligt bildbevis för det blev superkrånglig vitbalans på just det här fotot och blev tvungen att göra bilden svartvit. ni får helt enkelt ta mig på mitt ord här.

efter ett tag dök hanna r upp och så satte vi igång att laga mat.

medan jag och hanna r ansvarade för västerbottenpajen gjorde andreas hollandaisesås. bilden under föreställer någon slags såsreduktion. mycket avancerat.

sedan frammanade andreas sin inre ernst genom att säga att sparrisen själv kunde berätta var den ville gå av. bortsett från banaliteterna är det faktiskt ett bra kökshack, om du bryter av dem istället för att skära på måfå vid basen behåller du alltid den mjälla delen och slipper äta trådig sparris.

vi dukade med öl och hönor.

kräftor.

samt med kritor. äggmålning tydligen är en väldigt viktig tradition för hanna.

när vi andra försiktigt påpekade att det kanske inte gjorde så mycket huruvida man målade sitt ägg eller inte, ja, då fick hanna något vilt i blicken. så det var bara att fatta tag om kritorna och börja måla.

jag gjorde ett bowie-ägg

påskskålen.

när vi ätit så mycket att vi började anta äggformer tog vi en stärkande promenad för att gå bort all mat. ebba hittade en ny kompis!

älskar fö bilden på den här mannen som står och liksom lutar sig lite nonchalant mot en bil. det ser liksom inte så bekvämt ut, men vad gör man inte för att se ut som en glidare?

gatorna kring nytan var smockade av turister och semesterlediga stockholmare.

vi gick förbi horderna av folk och gick mot den östra spetsen på ön. vår slutdestination: den något tvivelaktiga södergruvan längst bort på bondegatan där vi intog en digestif.

senast vi var här var på påskafton 2014 då bartendern felhörde min beställning ”en öl och en vatten” och förvandlade den till ”en öl och en fernet, yes, det kommer”. alltsedan dess har detta ställe legat oss varmt om hjärtat.

vi snackade internetdejting då och nu.

ebba måttligt imponerad av både sällskap och samtalsämnen.

på vägen hem blev det väldigt bloggigt motljus. hannas kaftan matchade återigen omgivningen.

kvällen avslutades med efterrätt och djupa samtal. en ypperlig påsk!

mina påskaftnar de senaste åren för de som är överdrivet intresserade:

2018 firade vi påsk i hemma i stan
2017 firade vi påsk i portugal
2016 utgick tydligen
2015 fyllde jag år och firade påsk i tokyo
2014 firade vi påsk hemma i stan
2013 utgick tydligen
2012 också…?
2011 var jag ute på mitt förra landställe
2010 utgick också

nostalgifabriken genom linsen 2007, del 1

år 2007 var jag 27 år. det jag minns mest från detta år var att jag hade en hel del jobbångest. jag hade fått en tjänst som marknadsassistent på pocket shop (lite oklart vem jag var assistent till, låt oss kalla det arbetsgivarlogik). fast jag ville egentligen arbeta med det jag var utbildad till, nämligen som arkeolog. eftersom jag var väldigt dålig på och ointresserad av att gräva visste jag att jag antingen skulle bli tvungen att söka doktorstjänst eller bli skrivbordsarkeolog. när riksantikvarieämbetet flyttade till visby gissade jag att det förmodligen skulle hända saker med nya tjänster. problemet var att jag inte ville flytta till gotland. men det här året tog jag beslutet att stanna kvar i stockholm. hade jag flyttat hade nog mitt liv sett helt annorlunda ut.

livskris eller ej, jag fortsatte att klä mig skrikigt och samtidigt matchande, med ett överdåd av accessoarer.

johan hade äntligen suttit ting klart i ronneby och flyttade hem. väl värt en skål!

om 2006 var klubbhängets år var 2007 hemmafesternas år. här hos moa.

moa och jonas hade precis varit i brasilien och vi drack cachasa på burk. mycket classy.

förfest hos hanna. otroligt exotiskt att röka inomhus.

kenneth och evelina flyttade till grimsta och hade inflyttningsfest med tema mustasch.

det här tror jag är moas 25-årsfest. hon och några andra hade gemensam födelsedagsfest i en villa i nacka, tjugofem eller ej.

minns att jag var så imponerad av färgtemat – och chokladfontänen!

hanna var 70-talssnygg.

singstar. obligatoriskt på varje fest under det sena 00-talet.

om jag inte missminner mig hade monki precis öppnat året innan och alla var klädda i monkimönstrat.

som den sociala medier-skadade kvinna jag är kan jag bara tänka när jag ser dessa bilder igen: varför fanns inte instagram förrän 3 år senare?! totalt instagramvärdig fest alltså!

jag och tomas flyttade från aspudden till en vindsvåning i två etage i midsommarkransen. typisk dink-lägenhet asså! en mardrömsflytt enligt de som hjälpte oss att flytta. antalet småbord och stolar övergick deras förstånd.

vi hade i alla fall en rejäl inflyttningsfest med typ alla vi kände (förlåt grannarna).

hjälmen åkte fram.

2007 var inte bara fest. jag ägnade mig också åt en del stillsamma aktiviteter. boule med hanna, magnus, tomas, mia och hennes kille i vitabergsparken en kväll i april när träden var kala men då solen värmde. älskar såna här dagar, när våren liksom vinner över vintern.

fortfarande så fascinerad av mitt val av accessoarer.

lite oklart vad den här ryske gängmedlemmen gjorde på boulebanan dock.

dagen efter, den femtonde april, var det tydligen så varmt att det var dags för årets första parkhäng. i tanto såklart.

samt årets första uteservering.

stay tuned för 2007 del 2.

en alldeles perfekt fredag efter jobbet

min fredag efter jobbet började här. på mälardrottningen med kollegor, mycket trifvsamt!



sedan dök andreas upp! jag ser ledsen ut men är i själva verket mycket glad över detta.

efter att ha sagt hejdå till kollegor drog vi oss mot söder. andreas fiskade upp ett par snusdosor på sleven.

vi mötte upp de här herrarna som satt och tog igen sig på katarina kyrkogård. väldigt oklart fredagskvällshäng men inte helt oävet ändå.





björns nya boho-stil fick honom att se ut som en bhagwan-medlem. om han hade klätt sig i rött alltså, men nu fick hans mammas scarf duga istället.

calle såg ut som ett författarfoto.

andreas såg mest ut som att han simmat ur bild för länge sen.


sedan tog vi våra scarves och gick ner mot blecktornskällaren där vi mötte upp fler kollegor och fick oss en bit mat.

en alla tajders fredagskväll var sen till ända!

kristi himmelsfärd på utsikten del 2: körsbärsblom och skaldjursfest

vi har en massa körsbärsträd på tomten. under de två åren vi har huserat på julita så har vi aldrig sett röken av minsta körsbärsblomma. men med den galna sommarvåren vi haft i maj har träden fullkomligt exploderat. hoppas intresseklubben antecknar!

det är ett evigt slit att försöka tämja den här trädgården. på bilden syns matträdgården, där har vi en massa krusbär, rabarber, libbsticka och hallon. det som är uppgrävt på bilden var tänkt att bli ett litet miniland med sockerärtor, mangold, rädisor och morötter. torkan har dock gjort att nästan inget förutom mangold och sockerärtor tittat upp. håller tummarna för lite regn nudårå.

planterade också lite fägring i matlandet. som de här minisolrosorna till exempel.


vi åkte på ytterligare en loppisrunda. inga fynd men vad gör det när det kan se så här gulligt ut på en loppis?

på väg hem svängde vi förbi det lokala icat, som har börjat med skaldjursfrossa varje fredag, och handlade på oss av färska skaldjur från fiskmarknaden i göteborrrrg.

sedan cyklade vi till hanna och richard med alltihopa. vägen dit är så för-e-bannat vacker, kolla bara!



väldigt nyfikna kor asså.

tvingade calle att ta bild på mig.


sen kom vi äntligen fram till hanna och richard. taxen ebba var mycket pepp.



hanna dukade upp grosshandlare på nyfyndade loppisbordet. vilket jädra mys!

när skymningen kom åkte skaldjuren fram.







kvällen slutade inomhus med brasa och fantomen. ett mycket bra avslut på en mycket bra helg!

och påsken varar ända fram till valborg, eh?

min påsk började här.



på landet hos johanna.

köpte en jädra massa ägg på en bondgård!

sedan åkte jag hem och lagade en jädra massa mat!

fast nu förskönar jag sanningen lite. det var knytis.

och inte nog med det. vår alldeles egna martha stewart hade på ett väldigt o-martha-aktigt sätt köpt efterätten. kanske är dessa dagar med komplicerade efterrätter sluträknade? men oavsett om det är lill-martha eller gunnarssons som gör efterrätterna blir man ju mätt, nöjd och mycket belåten i alla fall.

påskskålen!



sedan gick vi, vår tradition trogen, på ett sunkställe och firade in påsken rejält. dagen efter blev det framåtstupa sidoläge för undertecknad.

vi frotterar oss (nästan) med kultureliten i savannah

jag trodde att jag uppnådde min kulturella topp år 2015 när jag fick gå på manillafesten. nu har jag också nått in på självaste kultursidorna i dn. i senaste boklördag finns ett himla fint reportage där bland annat jag och min kollega bia pratar om hur berättandet formas i takt med ljudbokens intåg och som belyser ämnet från flera intressanta vinklar.

men det här med att skrapa ihop kulturellt kapital är ju svåra grejer alltså. innan jag och calle åkte iväg till usa hade vi (eller kanske mest jag då) en önskan om att infiltrera kultureliten i savannah. jag såg framför mig hur vi skulle proffsmingla på förstklassiga cocktailpartyn och delta i spirituella konversationer med antikhandlare, konstnärer och superfräcka designers. och självklart skulle vi, i egenskap av Förläggare Från Europa Och Som Dessutom Kan En Massa Om Jättegamla Grejer respektive Sylvass Journalist Som Kan Jättemycket Om Politik Slash Skönlitterär Författare Som Skriver Om Avslöjanden i Maktens Korridorer, tas emot med öppna armar alltmedan det kulturella kapitalet ymnighetshornsprutade (ja, jag är ganska säker på att det är ett ord) runtomkring oss.

i realiteten lyste festerna förvånande nog med sin frånvaro. de flesta av våra konversationer med lokalbefolkningen gick ut på att beställa tacos, och de enda privata hem vi var hembjudna till var de hus vi hyrde. å andra sidan: tacos är gott och vi bodde fint så vi ska inte klaga.

men en gång hände det faktiskt att calle pratade med en annan författare under savannahs bokfestival. en annan gång minglade vi med Kulturella Personer och Lokala Makthavare på ett Väldigt Kulturellt Event, se bildbevis nedan!



det kulturella eventet i fråga var deFine art som arrangeras av scad, savannah college of art and design, och som de kulturkoftor vi är var vi såklart där. (dessutom var det gratis)

med en befolkning på 140 000 är savannah ingen gigantisk stad men både kultur- och restaurangutbudet kan mäta sig med långt större metropoler, till stor del tack vare scad. den onaturligt höga koncentrationen av amerikanska konstfackshipsters som glider runt på stan är också något som skyllas på scad. vogue påstår till och med att savannah är det nya brooklyn vilket torde resultera i hela södermalm vallfärdar dit inom en snar framtid. eller ja, det har väl redan börjat eftersom vi precis var där.

att lärosätet påverkat stadens utveckling i så stor grad har inte skett helt utan kontroverser. ägarnas entreprenöriella sätt att driva skolan kombinerat med en aggressiv plan för att köpa upp byggnader har gjort dem till en av de största fastighetsägarna i savannah och en kommersiell maktfaktor att räkna med. som en krönikor i lokaltidningen uttryckte det: vi kan inte enbart lita på att stans ekonomiska tillväxt ska vara beroende av turister och designstudenter.

men med ett litet glas vin i handen lärde vi oss att älska makten och konsten. ja, till och med stans hipsters.




och ja, hörrni, här är det ju på sin plats att varna för extremt arty bilder nedan. svartvitt och allt.


två av mina favoriter:
fotografen melissa spitz som dokumenterat sin mamma.

nedan ett interaktivt ljudverk som skapar en kakafoni av ljud och som mattas av och ökar i styrka beroende på hur många personer som befinner sig i närheten och hur skuggorna faller över högtalarna.


när denna rafflande kväll med kultureliten var till ända gick vi och käkade tacos.

tacohej!