den stora uteserveringspremiären och en försoning

en av årets stora milstolpar – och väl värd att dokumentera – är uteserveringspremiären. tillsammans med vårsko-premiären är det något av det ljuvligaste som händer under året tycker jag. fem månaders (i bästa fall) uppdämt uteserveringsbehov får forsa ut under en enda sittning! (jag besparar er de uppenbara toalettliknelserna här …)

min uteserveringspremiär skedde på skärtorsdagen i dessa herrars sällskap. som synes väldigt naturliga på bild efter att jag instruerat dem att se just naturliga ut.

styrman jonny, till vänster, bor vanligtvis i london men hade kommit till sverige lagom till påsk. andreas hade kommit hela vägen från aspudden.

sak man hinner glömma under de mörka månaderna: det är faktiskt ganska jobbigt att sitta i solen efter ett tag.

efter ett tag tog vi det gemensamma beslutet att omgruppera. björn föreslog förvånande nog wollmars vid mariatorget, ett ställe vi inte besökt på flera år efter att björn påstått att han fått en saltad nota (”det är ju typ helt fysiskt omöjligt att dricka 14 bärs själv”), vilket ledde till att wollmars hamnade på björns svarta lista. listan innehåller en uppsjö av ställen som av varierande orsaker inte uppfyller björns hårda ölställe-krav och det är ett sjå att hålla sig updaterad. björns vägar äro outgrundliga när det gäller den där listan men kanske var det det fina vädret som bidrog till det förlåtande humöret?

på vägen mot mariatorget blev jag och jonny lite sugna på att testa en elskoter, men det funkade inte riktigt och helt plötsligt började de pipa och sen råkade jag välta ett par-tre stycken. jag är uppenbarligen smart enough att få köra bil men too dumb för att förstå hur en elskoter fungerar. jaja.

så vi sprang ikapp de andra och så förenades vi alla i en stor försoningsskål. sen gick jag hem före de andra som den pensionär jag är, så jag vet inte exakt vilken status wollmars har i just detta nu. men förhoppningsvis är det en fortsatt go-zone.

i nästa inlägg kommer en spännande rapport från mitt påskfirande, stay tuned!

Annonser

london, baby pt II

på söndagen var vi aningens möra men vid gott mod. morgonens väder visade sig inte från sin allra bästa sida, men både vi och londonborna trotsade det kalla och gråa vädret och gick ut på stan.

mmmm, snö.

första stoppet: brick lane. på vägen dit såg vi bra utomhuskünst.

som givetvis behövde dokumenteras. ser nu att jag har samma färger som muralmålningen ovan. givetvis ringde vi varandra dagen innan för att synka våra outfits.

sen stillade vi behovet ytterligare av lite vår.

i närheten av brick lane ramlade vi över libreria, en helt underbar bokhandel där böckerna är kurerade efter teman, som exempelvis wanderlust, the city, enchantment och så vidare. att besöka andra bokhandlar är förresten något jag alltid brukar göra när jag är utomlands (utöver att leta efter motsvarigheten till södermalm förstås, men det vet ni ju). en riktigt bra bokhandel får det att pirra till i magen. bokhandelsletandet är förmodligen en gammal arbetsskada eftersom jag (och johanna) har jobbat på pocket shop.

på pocket shop pratades det mycket om att stilla olika kundbehov. hyllorna utgjorde fackhandel, dvs när man letade efter en specifik bok. marknadsplats var borden där vi inspirerade de som ville läsa något, men inte visste riktigt vad. hela den här butiken, inklusive hyllorna, var alltså en marknadsplats. helt underbart! men också lite jobbigt eftersom jag faktiskt var på jakt efter en bok (tana frenchs the witch elm). ett besök dit rekommenderas i alla fall!

sedan strosade vi runt i butiker, myset och blåsten (som tur var hade det i alla fall slutat snöa).

åt lunch på ett falafelställe som serverade oliver med lite finhackade citroner, olivolja och korianderfrön. så sjukt gott! ska göra detta hemma!

sedan fick vi bråttom, för min kompis jenny hade tipsat om dennis sever’s house. det är ett slags sinnenas museum i ett townhouse i spitalfields, där man följer livet i en hugenottfamilj från 1700-talet fram till 1900-talet. huset tar bara åtta personer åt gången och innan vi gick in fick vi strikta order om att inte prata med varandra eller fotografera under rundvandringen. vilket var så himla synd för det var instagramvänliga vinklar i ja, praktiskt taget alla vinklar. samtidigt bidrog det ju såklart till känslan att det var bäst att passa på att njuta, för när vi väl gått ut genom porten på 18 folgate street var det slut på det roliga.

dennis sever’s house avnjuts bäst om man inte avslöjar allt för mycket. men familjens närvaro känns i hela huset. det brinner i den öppna spisen och det ser ut som någon precis blivit avbruten mitt i en måltid eller ett kortspel och alldeles trax är tillbaka. en sällsam upplevelse i ordets rätta bemärkelse!

vi avslutade med en söndagsöl på puben old blue last, där bla amy winehouse, hot chip, leon bridges och kylie minogue(!) haft spelningar.

tydligen har puben också varit ett horhus. en synnerligen ypperlig söndag!

en alldeles perfekt fredag efter jobbet

min fredag efter jobbet började här. på mälardrottningen med kollegor, mycket trifvsamt!



sedan dök andreas upp! jag ser ledsen ut men är i själva verket mycket glad över detta.

efter att ha sagt hejdå till kollegor drog vi oss mot söder. andreas fiskade upp ett par snusdosor på sleven.

vi mötte upp de här herrarna som satt och tog igen sig på katarina kyrkogård. väldigt oklart fredagskvällshäng men inte helt oävet ändå.





björns nya boho-stil fick honom att se ut som en bhagwan-medlem. om han hade klätt sig i rött alltså, men nu fick hans mammas scarf duga istället.

calle såg ut som ett författarfoto.

andreas såg mest ut som att han simmat ur bild för länge sen.


sedan tog vi våra scarves och gick ner mot blecktornskällaren där vi mötte upp fler kollegor och fick oss en bit mat.

en alla tajders fredagskväll var sen till ända!

någonstans pågår livet precis som vanligt

jag och några av mina vänner har upplevt ett par surrealistiska dagar. vi har en vän som är försvunnen. det är inget jag egentligen vill gå in på här, men efter evighetslånga sms-trådar och tröstlösa skallgångskedjor i många minusgrader, samtidigt som jag haft mycket på jobbet och snittat alldeles för få timmars sömn per natt känner jag mig som en karaktär i en film där undertexterna inte synkar med det som händer i rutan. jag är alltid steget efter.

så här är min bästa terapi för livets skit: att redigera bilder. jag önskar att jag kunde ha en större artistisk vision utöver att förmedla behaglighet. men när livet är en jävla uppförsbacke är det skönt att få tömma huvudet ett par timmar och koncentrera mig på att göra livet lite bättre än vad det egentligen är. och när jag drar i vitbalansreglaget, lägger på brus och låter världen få en varmare temperatur är det med en så angenäm känsla av kontroll. (varsågod för egen amatörpsykologisk diagnos här).

avslutar med ett gäng bilder från savannah som får mig alldeles lugn inombords. det är viktigt att påminna sig att livet också kan se ut så här.

vecka 24 eller hur jag som trettiosjuåring fick en utskällning av en annan vuxen människa

juni är den vackraste sommarmånaden. ändå hinner jag sällan stanna upp och njuta eftersom juni också är tiden då allt händer på en gång. det är deadlines och jobba i förväg så man kan ta semester med gott samvete. addera sedan landetstök, uteserveringsbesök, jobbrelaterade sommarfester och swooosh så är det snart juli.

den här veckan har varit extremt lång. att-göra-listor har bockats av i en faslig takt men jag har också hunnit med lite festligheter. i tisdags hade vi ett lanseringsevent på södra teatern som övergick i något slags eftersläckare på malmen. vid tvårycket gav vi upp och började vandra hem i sommarnatten under en himmel som aldrig blev riktigt mörk. fåglarna sjöng och jag spanade min vana trogen efter bra saker som skräpar på gatan att ta med mig hem.

och bingo! i en big bag låg ett helt trädgårdsmöblemang i trä, två stolar och ett bord, som jag tvingade calle att gräva upp. lite vinda och sneda, och en träspjäla saknades, men på det hela taget ett bra fynd. och ja, jag är medveten om att man egentligen inte får och bla bla bla och att det kan se för jävligt ut om man inte stoppar tillbaka allt som man drar ut ur påsen, men vi städade såklart efter oss.

precis när vi skulle svänga in på vår gata hörde vi en röst långt bakom oss.
”hallå, där, vart är ni på väg med det där?”
en kvinna med en hund uppenbarade sig och hävdade på fullaste allvar att vi snott möblemanget från en uteservering. det tog en evighet innan hon nöjde sig med vår förklaring, eller ja, det gjorde hon egentligen inte så efter ett tag började vi gå och önskade henne lycka till med sitt detektivarbete. när vi svängde runt in på vår gata skrek hon fortfarande efter oss.

hon sa dock ingenting om det stora fånget i min famn med rhodondendron från planteringen bredvid.





bilderna är från förra året då jag var mellan jobb och för första gången i mitt liv fick njuta av hur det var att vara ledig i början av juni. denna semester den bästa jag haft i hela mitt liv, just för att det är så lyxigt att kunna njuta av försommaren utan stress.

ok.

vilken märklig fredag.

vi sitter i det sista mötet innan helgen. jag har egentligen redan checkat ut, är smått bakis från gårdagens födelsedagsfirande och ska träffa hanna på grand hotel för en födelsedagsdrink efter jobbet. en kollega kommer förbi och jag ser direkt i hennes ansikte att något är väldigt fel. jag är så koncentrerad på att försöka tolka hennes uttryck att jag till en början inte hör vad hon säger.

när orden sjunker in kastar jag mig på telefonen för att kolla var familj och vänner befinner sig. vi sitter i loungen och följer mediernas liverapportering på teven samtidigt som mina vänner en efter en markerar sig i säkerhet på facebook. jag trodde att jag aldrig skulle behöva använda den funktionen, men nu sitter jag här och har till och med skrivit en statusuppdatering om att jag är ok, fortfarande oklart från vad.

fyra timmar senare vågar jag mig ut. möter strömmen av gående östermalmare på väg hem för att senare bli en del av strömmen som sakta promenerar mot södermalm. vid skeppsbron skriar måsarna obekymrat i vårkvällen och de duvblå molnen är så ofattbart vackra i solens låga och fortfarande varma strålar. hemma kommer jag att gråta, men just i det här ögonblicket känner jag mig konstigt nog trygg bland alla tusentals människor runtomkring mig som delar samma upplevelse.

tillsammans går vi vidare.

att bo på söder är 100% rys

ja, det händer att jag går runt i mina hemkvarter och fnyser åt följande:

• alla big bags på gatan som innehåller utrivna, fullt fungerande kök. (men stort tack du som hade rivit ut din gamla köksbänk i genomgående trä, inklusive stor, fet marmorskiva. den passade alldeles utmärkt i mitt kök).
• ölbutiken för malthipsters där det uteslutande säljs obskyra folkölssorter.
• det går inte att få en kaffe för under 30 kr.
• bartenders som levererar drinklistan med samma allvar som usa:s president levererar state of the union. herregud mänska, jag vill bara ha en stor stark.
• en enkel kvällsgodisinhandling på urban deli går visst på 240 kr enligt kontoutdraget (okej, jag hade svingat ett par bägare innan och var tydligen väldigt sugen på handgjorda kolor, men ändå).

men jag kan liksom inte låta bli att gilla att bo på söder ändå, trots att jag vid det här laget borde vara äckligt trött på stadsdelen eftersom jag bott här i nästan trettio år. det är 100% rys, ungefär hälften av fasa och hälften av totalt jävla mys.

bondens marknad tillhör ett av de stora undantagen, det gillar jag till nästan 100%. det närmaste man kan komma en kärleksförklaring med andra ord.