lilla kultürlistan maj

senaste filmen/tv-serien jag blev pepp på
om man korsar australiensisk såpa med downton abbey får man hemma igen. måste hinna se de första säsongerna innan de försvinner från svtplay om en månad.

senaste tv-serien jag sträcksåg
nu har ju sista säsongen av game of thrones börjat! vi har börjat koordinera på jobbet så att man får säga till i förväg i vår skrivbordsgrupp om man har missat att kolla senaste avsnittet, allt för att undvika att höra några spoilers.

senaste boken jag läste
fick låna min chefs exemplar av virginie despuentes bok vernon subutex. jag älskar ju böcker som är mer känsla än intrig och denna kändes precis som en efterfest. eller snarare det som händer efteråt. när du är på väg hem i morgonrusningen är du uppfylld av nattens händelser och lite småimpad av dig själv; hur otroligt snygg och rolig du var – ja, kanske till och med en smula spirituell? fast när du sitter inklämd i tunnelbanevagnen tillsammans med dina medtrafikanter börjar nattens magi falna. varför sa jag det där? varför har jag skrapat upp ena knät, ramlade jag? hur mycket drack jag egentligen? och var i helvete är min halsduk? sen kommer du på att det förmodligen syns lång väg att du har festat hela natten och att du med största sannolikhet ser för jävlig ut medan den här tjugonåntingtjejen som sitter mittemot dig ser sjukt snygg och fräsch ut, fastän hon inte ens har smink på sig. tack och godnatt.

omslaget ser ut som ett skivomslag med shoegazebandet ride och boken skildrar de som var unga och hippa i musiksvängen på det tidiga 90-talet. de som nu, över 25 år senare, inser att de förvandlats till sin värsta mardröm: de har blivit föredettingar. antingen har de blivit en del av den tillbakalutade medelklassen eller så har det gått käpprätt åt helvete. och alla har blivit hopplöst gamla. de som fortfarande lever vill säga.

jag tycker att den här boken var intressant och, faktiskt, lite smärtsam att läsa. hade jag inte åldersnoja innan så har det definitivt såtts ett frö här. jag såg upp till just den här generationen när jag var tonåring. och nästa generation på tur att bli hopplöst mossig är min egen, vi som var unga på tidigt 00-tal. så jag ser det väl det här som lite kbt inför det som komma skall.

annars har precis börjat läsa amanda svenssons supertjocka roman ett system så magnifikt att det bländar. älskade hey dolly så har sjukt höga förväntningar på denna eftersom jag har hört att den jämförs med både den hemliga historien av donna tartt och nattfilm av marisha pessl, två riktiga favoriter.

sånt jag har haft i örat senaste tiden är bland annat hemmet av mats strandberg (johan ehn läser fantastiskt som vanligt) och hidden bodies, uppföljaren till caroline kepnes hipsterpsykopathistoria you, som också blivit netflix-serie. har också lyssnat på kåda av ane riel som vann glasnyckeln 2016. den klassas som deckare man jag skulle nog snarare säga att det är en väldigt sorglig roman om mental ohälsa snarare än en spänningsroman eller en deckare.

den bok jag lyssnar på just nu är en fest för livet av ernest hemingway som är baserad på hans liv i paris som ung på 20-talet. gillar mycket! har läst the paris wife av paula mclain som skildrar samma period men ur hans frus perspektiv. det ska bli intressant att jämföra när jag är klar.

jag tycker för övrigt att de hemingway-böcker jag lyssnat på (den här och farväl till vapnen) funkar riktigt bra i ljud, kanske på grund av att berättelsen skildras i första person.

senaste museibesöket
vi har en kulturklubb på jobbet, och för några veckor sedan var vi på en jobbsponsrad guidad visning om renoveringen av nationalmuseum. själva upplägget på visningen lät väl inte sådär jättespännande men det var faktiskt oerhört intressant att höra både originaltanken när huset byggdes och hur man tänkt under renoveringen i nutid. kanske lite töntigt att säga, men det känns som att nationalmuseum har gått från att vara avlägsen facebook-kompis till att faktiskt bli en lite närmare vän som man kan hälsa på när som helst.

Untitled

kommande album att bli pepp på
det var ju otroligt länge sedan jag orkade lyssna på en hel skiva. men jag har hört ryktas att dixie chicks ska släppa nytt 2019. då kommer jag lyssna från start till slut!

senaste låten jag lyssnade
idag har jag alternerat mellan den här emoakustiska dängan:

och den här lite plastiga, men fantastiska, countrydängan:

senaste matbesvikelsen
mitt bästa matminne är från fäviken (glass på ensilage!!!). att äta där kostar som att åka på solsemester i eruopa, men det är en underbar och lite märklig känsla att få ta del av nya smakpaletter i vuxen ålder. jag och calle har pratat lite löst om att vi måste åka dit när de serverar vintermenyn. därför damp en himla tråkig nyhet i början av veckan när fäviken meddelade att de lägger ner. till tröst: står nu på väntelistan, så det finns en mikroskopisk chans att vi åker dit i december.

Åre and Fäviken

annan anledning att åka dit: det är så oerhört vackert uppe i krokarna kring åre.

Untitled
Annonser

vi närmar oss pensionsåldern genom ett besök på trädgårdsmässan

det är sen gammalt (no pun intended) att jag varit en pensionär de senaste 20 åren. när jag fyllde 27 gick jag med i en hembygdsförening, när jag var 31 hade jag landställe. när jag var 35 började jag läsa lantliv. och precis innan jag fyllde 39 hann jag med ett besök på trädgårdsmässan. ja, ni hör ju.

(vill dock för ordningens skull tillägga att trädgårdsmässan var björns idé från början.)

Trädgårdsmässan_DSF1007

efter att ha löst biljett till mässan besökte vi svenska pelargonsällskapets monter, tittade på olika sorters kompostlösningar samt beundrade finalisterna i fågelholks-sm. jag var på jakt efter humleblomster ”flames of passion”-frön men hittade tyvärr inga. är pinsamt medveten om att nerd-o-metern precis gick i taket här …

däremot blev jag glatt överraskad över att carl larsson-gården hade en egen monter på mässan. jag har nämligen varit himla nyfiken på en matbok av elisabeth svalin gunnarsson, som också skrivit i min trädgård vill jag vara karin. en matbok kan vanligtvis bara beställas genom carl larsson-gårdens webshop, som jag av oklar anledning har varit för lat för att göra, så jag slog givetvis till. fick den så här fint signerad!

En matbok av Elisabeth Svalina Gunnarsson

författaren berättade att hon faktiskt hade hittat mer om karin larssons matlagning i sina källor än om trädgården på lilla hyttnäs. så det hade varit givet vad uppföljaren skulle handla om.

björn bläddrade lite snabbt i den och konstaterade: det är mycket text men inte så många recept. vilket passar den utmärkt för den teoretiska krusidulltanten (dvs jag). det är faktiskt fascinerande hur man kan vara så matintresserad som jag utan att för den skull gilla att laga mat.

vi avslutade mässbesöket med en fika i flytande form. björn mycket nöjd med inköp av salladsfrön. andreas förblev tomhänt men var lika nöjd för det.

Untitled

sedan kurrade det i våra magar och vi styrde kosan mot en stenkolsgrill någonstans i älvsjö som björn hade datat upp.

maten var ungefär så god som bilden nedan illustrerar.

Untitled

sedan promenerade vi till telefonplan och det var den söndagen.

Untitled

london, baby pt II

på söndagen var vi aningens möra men vid gott mod. morgonens väder visade sig inte från sin allra bästa sida, men både vi och londonborna trotsade det kalla och gråa vädret och gick ut på stan.

mmmm, snö.

_DSF1126

första stoppet: brick lane. på vägen dit såg vi bra utomhuskünst.

33517112498_62bef86acb_o-2
40427607693_371e97995b_o-2

som givetvis behövde dokumenteras. ser nu att jag har samma färger som muralmålningen ovan. givetvis ringde vi varandra dagen innan för att synka våra outfits.

sen stillade vi behovet ytterligare av lite vår.

_DSF1114

i närheten av brick lane ramlade vi över libreria, en helt underbar bokhandel där böckerna är kurerade efter teman, som exempelvis wanderlust, the city, enchantment och så vidare. att besöka andra bokhandlar är förresten något jag alltid brukar göra när jag är utomlands (utöver att leta efter motsvarigheten till södermalm förstås, men det vet ni ju). en riktigt bra bokhandel får det att pirra till i magen. bokhandelsletandet är förmodligen en gammal arbetsskada eftersom jag (och johanna) har jobbat på pocket shop.

på pocket shop pratades det mycket om att stilla olika kundbehov. hyllorna utgjorde fackhandel, dvs när man letade efter en specifik bok. marknadsplats var borden där vi inspirerade de som ville läsa något, men inte visste riktigt vad. hela den här butiken, inklusive hyllorna, var alltså en marknadsplats. helt underbart! men också lite jobbigt eftersom jag faktiskt var på jakt efter en bok (tana frenchs the witch elm). ett besök dit rekommenderas i alla fall!

sedan strosade vi runt i butiker, myset och blåsten (som tur var hade det i alla fall slutat snöa).

_DSF1135

åt lunch på ett falafelställe som serverade oliver med lite finhackade citroner, olivolja och korianderfrön. så sjukt gott! ska göra detta hemma!

46670009594_d304d9615a_o-2

sedan fick vi bråttom, för min kompis jenny hade tipsat om dennis sever’s house. det är ett slags sinnenas museum i ett townhouse i spitalfields, där man följer livet i en hugenottfamilj från 1700-talet fram till 1900-talet. huset tar bara åtta personer åt gången och innan vi gick in fick vi strikta order om att inte prata med varandra eller fotografera under rundvandringen. vilket var så himla synd för det var instagramvänliga vinklar i ja, praktiskt taget alla vinklar. samtidigt bidrog det ju såklart till känslan att det var bäst att passa på att njuta, för när vi väl gått ut genom porten på 18 folgate street var det slut på det roliga.

dennis sever’s house avnjuts bäst om man inte avslöjar allt för mycket. men familjens närvaro känns i hela huset. det brinner i den öppna spisen och det ser ut som någon precis blivit avbruten mitt i en måltid eller ett kortspel och alldeles trax är tillbaka. en sällsam upplevelse i ordets rätta bemärkelse!

Dennis Sever's House, London

vi avslutade med en söndagsöl på puben old blue last, där bla amy winehouse, hot chip, leon bridges och kylie minogue(!) haft spelningar.

The old blue last, London

tydligen har puben också varit ett horhus. en synnerligen ypperlig söndag!

lilla kultürlistan mars

nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!

senaste filmen jag blev pepp på
en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)

när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.

sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.

är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!

senaste boken jag läste
lyssnade klart på the echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.

köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.

senaste serien jag sträcksåg
förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.

seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:

dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.

när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.

senaste låten jag lyssnade på
undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här

senaste restaurangen jag besökte
jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.

tre grejer på youtube jag vill rekommendera
det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!

jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.

IMG_5059

men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.

första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.

den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.

mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?

så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.

vi ses i kina, hejdå!

lilla kultürlistan februari

det är dags för vinterns sista kulturlista (inte en dag försent!) och snart byts mörka netflixkvällar i soffan mot bokläsning i eftermiddagssolen på farstubron på julita.
u-n-d-e-r-b-a-r-t-!

senaste filmen jag såg
var på bio och såg the favourite häromveckan, och jädrar vilken pangfilm! två timmar roligt, mörkt och drastiskt triangeldrama, precis så mustigt som jag föreställer mig att livet tedde sig i historiska tider.

senaste serien jag sträcksåg
tv-serien russian doll klämde jag och calle i två sittningar. jag tyckte att den började lite segt, som en sämre version av groundhog day, men efter ett tag var jag helt fast. jag såg the favourite i samma veva och kan inte undgå att jämföra dem. båda huvudpersonerna söker frihet, vill övervinna ödet och skapa riktig förändring. man kan ju säga att det går bättre för en av dem i det avseendet …

läste för övrigt en artikel om att russian doll egentligen handlar om de tolv stegen, vilket jag tyckte var en intressant synvinkel, speciellt med tanke på natasha lyonnes egna erfarenheter inom aa.

senaste boken jag läste
sen jag slutade på pocket shop för tre år sedan har jag fortfarande ett oräkneligt antal olästa böcker kvar och nu börjar bokhyllorna svämma över. så det kommande året är det operation hyllvärmare som gäller. först ut är kvinnan på övervåningen av claire messud. den handlar om en kvinna i sena trettioårsåldern, singel och utan barn, som var menad för stordåd men som lite för sent inser vad livet har att erbjuda duktiga flickor:

jag trodde jag kunde uppnå storhet, min storhet, genom att kämpa på och reda ut problemen allt eftersom de uppstod, precis som att man lär sig att äta upp grönsaker innan man får efterrätt. men det visar sig att det är en regel för flickor och mesar, eftersom berget med grönsaker är lika stort som everest och glassen i skålen längst bort smälter lite mer för varje sekund som går. snart kommer det är kräla myror på den. och sen kommer de och dukar av alltihop.

insikten har gjort henne både bitter och förbannad, vilket hon såklart döljer väl eftersom hon är en duktig flicka. men när hon lär känna en nyinflyttad familj rubbas hela hennes tillvaro.

efter ett tag blir boken ganska tradig (jag förstår verkligen inte hennes fascination för den här familjen) men jag älskade inledningen av boken. det fick mig att tänka på något en bekant berättade för mig en gång, om en tjejkompis till henne som var sommarvikarie på en tidningsredaktion. hon ville verkligen få förlängt så hon gav järnet i precis allt, även minsta trafiknotis. hennes kollega däremot, också sommarvikarie, han skötte småpotatisen med armbågen och gav istället allt när det gällde de stora grejerna. båda fick förlängt, men gissa vem som fick fortsätta att skriva om påkörda älgar och vem som fick gå på de tyngre grejerna? sensmoral: ingen kommer att tacka dig för att du känner ett större ansvar än alla andra.

att inte ständigt överkompensera för sina svagheter eller ta sig an saker med siktet på att jämt vara bäst är ett tröstlöst jobb, det har jag lärt mig sent i livet (och kräver sina påminnelser). lyckligtvis har ett stråk av lättja letat sig in i min personlighet de sista åren. och jag är hellre lat än utbränd.

hyllvärmare nummer två har jag precis börjat med: broken monsters av lauren beukes. jag älskade hennes övernaturliga deckare the shining girls så har varit väldigt peppad på denna. hittills är det väldigt spännande och välskrivet, men jag tycker att det är lite väl många perspektiv och karaktärer. varje gång det blir ett byte av perspektiv måste jag läsa i två sidor innan jag kommer på vem det handlar om och vad som hänt senast.

annat jag har tuggat på i bokväg den senaste tiden: lyssnade klart på deckaren skulden till daniel av ann-christin hensher, som kändes märkligt daterad (kom ut sent nittiotal eller tidigt 00-tal). håller nu på med kastanjemannen av søren sveistrup, som skrivit manus till den fantastiska tv-serien brottet. ploten är bra och händelserna svischar fram, men jag har lite svårt för tv-manussjukan, det vill säga att ALLT skrivs ut. ”han går fram till kylskåpet och öppnar det med en hand. han plockar ut en såsflaska, stänger kylskåpsdörren, vrider på såsflaskans kork, lägger korken ifrån sig och häller på sås på pastan innan han sätter på korken, öppnar kylskåpet och ställer tillbaka flaskan.”

tv-serie som jag blev pepp på
den sjätte säsongen av chef’s table börjar på the grey i savannah där köksmästaren mashama bailey berättar om den matlagningstradition hon växte upp med i den amerikanska södern och hur den präglat henne. ett inte helt okomplicerat arv för dagens afroamerikaner eftersom maten förknippas med fattigdom och härstammar från att slavarna i usa behövde en kaloririk kost för att överhuvudtaget klara av sitt dagliga arbete.

jag trodde för övrigt att min savannah-vurm var på väg att ge med sig men när jag såg det vackra fotot från saltängarna utanför savannah fick jag akutlängtan. blev dessutom väldigt hungrig.

The Grey, Savannah

senaste låten jag lyssnade på repeat
har av oklar anledning haft denna på repeat i huvudet:

senaste restaurangen jag besökte
jag hade uppkörning på alla hjärtans dag förrförra veckan OCH KLARADE DEN!!!! ville fira loss med hela världen, så när björn föreslog sitt stamhak thai rung på liljeholmstorget kände jag att det bara var att gå med kärleksflowet, även om det innebar att ta sig ut till förorten (obs, är ej innerstadssnobbig, men har slutat med åkkort eftersom jag har promenadavstånd till jobbet nuförtiden, så varje resa medelst kollektivtrafik kostar svinmycket). mitt enda krav denna kväll var att de serverade bubbel. tjejen som tar beställningar såg lite osäker ut när jag frågade, men efter ett tag kom hon tillbaka och meddelade att det gick bra. sedan gick det en kvart och tjejen kom tillbaka med en okyld flaska. förmodligen sprang hon iväg till bolaget och handlade.

men oavsett var det ett av de de godaste och mest välförtjänta bubbel jag nånsin druckit. dessutom väldigt lösningsorienterad service måste jag ändå säga!

senaste kulturella event jag var på
utställningen med jenny nyström på sven-harrys. jag gillar verkligen detta konstmuseum, de brukar ha utställningar som tar max 45 minuter att gå igenom, en perfekt tidsrymd för mig som lätt blir uttråkad på konstmuséer (till skillnad från calle som tårögd kan stå i över tio minuter framför ett och samma konstverk). dessutom har de en alldeles fantastisk bar. men den här utställningen var jag faktiskt lite besviken på. jag fick för mig att den skulle visa en annan sida av nyström, den utan tomtar och beställningsverk. men det kanske bara var jag som hade fel förväntningar helt enkelt.

Untitled

månadens foto
jag må se helt drogad ut, men bjussar på denna bild av mig utanför bilskolan. här har jag haft körkort i en hel halvtimme.

Untitled

tre grejer jag vill rekommendera
stockholm ost och chark på renstiernas gata är en trevlig ost- och charkbutik som också har fullständiga rättigheter. ett perfekt ställe för lördagslunchen medan man funderar över vilka ostar och oliver som får följa med hem. de har också sjukt gott bubbel för 119 kronor glaset, det får bli tips nummer två. tips nummer tre är systembolagets beställningssortiment där man kan köpa hem sagda bubbel.

lilla kultürlistan maj

senaste filmen jag blev pepp på


såg i, tonya i veckan. jävlarr vilken film alltså!

senaste boken jag läste
precis som i april harvar jag på med borta med vinden. jag började på den i september (med ett uppehåll dec-feb då jag var i usa och inte orkade kånka med mig den). är nu på sidan 550 nånting. det går framåt. annars lyssnar jag på niklas natt och dags 1793 men var lite ouppmärksam där i början och nu kan jag inte för mitt liv förstå vem av karaktärerna det är som har lungsot och vem det är som saknar en arm. eller är det en och samma person? ytterst oklart.

senaste serien jag sträcksåg


wild, wild country som handlar om hur bhagwansekten bygger en utopisk stad mitt ute i obygden i oregon. fantastiskt soundtrack förresten.

senaste låten jag lyssnade på
det blir en hel skiva, you don’t own me anymore med secret sisters. passar alla som gillar first aid kit skulle jag tro.

senaste föreställningen jag besökte
lyssnade på opera i guldfoajén på kulturnatten, räknas det?

senaste restaurangen jag besökte
pat’s place på folkungagatan som serverar thailändska tapas. mycket gott och hyfsat billigt.

tre ställen jag vill rekommendera
Untitled
Untitled
kattstallet stockholm. superkonstigt ställe inrymt i ett garage i vällingby. men de har katter, loppis och ibland temafika i sitt café. jag var där på afternoon tea och jag blev helt golvad av kvaliteten på alla godsaker. detta är godare än afternoon tea på grand hôtel, jag skämtar inte! dessutom till det sjukt facila priset 60 kr för te och tre godsaker. vill man lägga till något mer kostar det en tia styck. supermycket vegangrejer. kolla deras insta för temafika-tider.

vi går vidare på temat katter. har du vägarna förbi savannah i höst så kan du gå på kattvinbar! för femton dollar i timmen får du gosa med katter medan du sippar vin eller meowmosas.
Untitled

jag och johanna funderade på att gå på puppy and pilates på djurbutiken woofgang bakery i savannah, men det föll på att vi inte hade några egna yogamattor.


det finns för övrigt sex stycken woofgang bakery i savannah. folk älskar verkligen hundar i denna stad.

first african baptist church

regnet har öst ner tre dagar sträck och jag har suttit och huttrat under två lager filtar eftersom värmen i lägenheten har snittat på ohärliga sexton grader. men i söndags sken solen så vi bestämde oss för att ta oss ner till historic district och gå en guidad tur i first african baptist church. kyrkan byggdes av slavar år 1775 och är den äldsta afroamerikanska kyrkan i usa. den utgjorde också en station i the underground railroad, nätverket som smugglade slavar till nordstaterna och kanada. enligt vår guide byggdes kyrkan främst för detta ändamål eftersom ett aktivt deltagande i den kristna tron inte drog misstänksamheten till sig. även om det innebar att man blev tvungen att smuggla slavarna bara ett par hundra meter från det torg där slavhandeln pågick, alltså mitt framför näsan på slavägarna.

invigda kunde se att kyrkan var en station i nätverket om de sneglade upp på kyrkans innertak som är mönstrat i nio rutor.
first african baptist church
slavarna gömdes under golvet i kyrkan i väntan på att skeppas ut ur hamnen. andningshålen i golvet maskerades genom att de borrades i formen av ett kongokosmogram, en afrikansk symbol som visar livet och döden.
first african baptist churchjag var inte så intresserad av att läsa den pulitzervinnande boken the underground railroad av colsom whitehead innan (den har inslag av magisk realism och järnvägen är en riktig tunnelbana istället för en metafor). men nu blev jag ändå nyfiken. jag kanske ska ge den en chans ändå?