tunnis nummer tre

tunnis nummer tre är älskaren av marguerite duras (den första och andra tunnisen kan du läsa om här). när jag hade läst klart dem insåg jag att det visst blev ett omedvetet tema här.

Älskaren_DSF1161

precis som i föregående tunnisar är huvudpersonen en ung tonårstjej. men om de tidigare huvudpersonerna lever ett privilegerat och bekymmerslöst liv tillhör alter egot i duras bok en dysfunktionell familj präglad av moderns galenskap och den äldre broderns våldsamheter. de lever i indokina och borde tillhöra den kolonialistiska vita överklassen, men efter faderns död och moderns mindre lyckade affärer är de utblottade.

när huvudpersonen träffar en ung kinesisk affärsman på en färja inleds en ojämlik romans. han är en vuxen man, hon är blott femton år. han är ofattbart rik, hon är fattig. hon är fransyska, han är kines. det är en relation dömd att misslyckas.

duras skriver fragmentariskt, en strid ström av minnen, och de suggestiva meningarna suger in mig i berättelsen. det är hypnotiserande.

även om duras inte själv gillade älskaren (som enligt henne är en flygplatsroman som hon skrev när hon var full) gillar jag älskaren jättemycket. det är berättarkonst på hög nivå och jag ser fram emot att läsa mer.

tunnis nummer två

nu har vi kommit till tunnis nummer två som är summer crossing av truman capote. (tunnis nummer ett kan du läsa om här.)

Summer Crossing_DSF1162

när jag jobbade på pocket shop fick man ta två läsex varje månad. jag, och många av mina kollegor, tog den här tidigare opublicerade romanen (eller romanutkastet rättare sagt) som läsex när den kom år 2005. men till skillnad från mina mer snabbläsande kollegor har jag alltså inte kommit mig för att läsa den förrän nu.

sjuttonåriga grady bestämmer sig för att stanna i new york medan hennes rika föräldrar åker till europa för att – för första gången sedan andra världskrigets slut föregående sommar – se om sitt hus på rivieran. världskriget har inte bara lämnat en värld i spillror, gamla konventioner har börjat krackelera och en ny tid anas. bradys sommar fylls av nattliga äventyr, alkohol och en romans med en ung judisk man som arbetar med att parkera bilar. hennes föräldrar skulle förmodligen dö av chock om de visste vad hennes dotter höll på med och det hela tar en ände med förskräckelse. såklart.

capotes prosa är mångordig och svulstig och mängden information i varje mening är omfattande. trots att boken bara är dryga 150 sidor lång är det som att drunkna i en stor våg av ord. för en person som inte haft mer än fem timmars ihållande sömn på snart fem månader blev läsningen därför smått panikartad. det var inte riktigt det här jag tänkte mig när jag sajnade upp på att läsa en tunnis.

slutligen: summer crossing var inte min kopp te, även om jag gillade slutet väldigt mycket. där brände det liksom till och jag överrumplades på det allra bästa sätt. men mest fascinerande var ändå förordet skrivet av capotes advokat som berättade om bokens tillblivelse och hans resonemang kring huruvida man skulle ge ut boken trots att upphovsmannen är död. för mig som jobbar i bokbranschen var det väldigt intressant läsning om moraliska ställningstaganden kring verk och upphovsperson.

en av tre tunnisar jag har läst på sistone

förra helgen mötte jag och märta upp andreas för en lördagsöl. innan vi skulle gå bad jag andreas passa märta medan jag gick på toa. efter uträttade behov kom jag tillbaka till bordet varpå andreas i mycket imponerad ton utbrast ”det gick fort!”.

att vara supereffektiv med den lilla tid man har sammanfattar inte bara mitt föräldraskap just nu, utan även min läsning. för att inte nedslås av det faktum att min lästid för fysiska böcker gravt reducerats har jag sedan en tid gått över till bokhyllans olästa tunnisar. och nu har jag läst tre av dem.

först ut är klassikern bonjour tristesse av françoise sagan.

Bonjour Tristesse_DSF1159

det är femtiotal och på franska rivieran semestrar sjuttionåriga cecile med sin pappa. deras bekymmerslösa tillvaro hotas när pappan visar seriöst intresse för en kvinna och det ska visa sig att cecile är beredd att göra vad som helst för att få ha sin pappa för sig själv.

bonjour tristesse är en klockren beskrivning av tonårstiden. den initiala förvåningen och den efterföljande tillfredsställelsen när vuxenvärlden faktiskt börjar lyssna på vad man har att säga. en dörr till en helt ny värld står på glänt. så ovant och så oerhört spännande.

medan jag läser får jag skamsköljningar. cecile är lillgammal och störig, och jag tror tyvärr att jag var ungefär likadan när jag struttade runt i korridorerna på södra latin och Visste Bättre än alla andra.

de flesta läser nog den här som unga, men i min (nästan?) medelålders läsning tycker jag att boken verkligen sätter fingret på vad som skiljer (de flesta) tonåringar från (de flesta) vuxna; förmågan till konsekvenstänkande. på gott och ont.

vilka andra tunnisar jag läst? stay tuned.

en väldigt festlig dag förra veckan

här står jag i blomsteraffären och ska precis skriva något käckt på ett kort.

vadan detta? jo, här ska gås på bokrelease!

i förra veckan var jag alltså på mitt första bokmingel sen pandemin startade. jag kan knappt tänka mig något mer välförtjänt att fira än just tillkomsten av en bok: hundratals timmars hårt arbete av självaste författaren men också av förläggare, redaktörer, produktionskoordinatorer, omslagsmakare, inläsare med mera med mera.

när jag jobbade på pocket shop var minglen vardagsmat. jag har firat böcker på i princip alla bokförlag, på fina restauranger, i obskyra bergrum, på ambassader, på skärgårdsöar, och givetvis på självaste nedre manilla. men när jag bytte jobb till förlag blev minglen färre (och till 90% med en själv som arrangör), och när pandemin kom avstannade de helt. men nu så!

jag var lite tidig innan jag skulle möta min kollega mia, så jag slank in på myrorna på adolf fredrik. provade en yllehatt men det blev inget köp.

är det förresten nåt jag saknar post-barn är att få gå på loppis ostörd och bara glo på saker. blir så lugn av detta. är det fler än jag som har detta som terapi eller är det tecken på en allvarlig störning?

om ni förresten undrar vad jag har gjort av mitt barn är så kan jag meddela att hon var hemma med sin far. min amning kom aldrig riktigt igång så nu blir det ersättning för hela slanten. fördelen är att man kan kvista iväg på såna här saker. nackdelen visar sig mitt i natten när man måste vakna ordentligt och gå upp och fixa i köket med ersättning för att mata.

karin blir intervjuad av sin förläggare ebba. jag var förläggare för karins debut tio platser du måste besöka efter min död när hon låg på vårt förlag, men idag firade vi tillblivelsen av karins tredje roman i befintligt skick. jag älskar böcker med premissen tilltufsad slash vilse person ramlar över ett spännande dokument och så nystas en hemlighet upp, och gärna något historiskt så att man kan googla loss och lära sig mer. här åker en kvinna till sin stuga i fjällen och hittar en berättelse från anarisolyckan, något som visar sig ha påverkat hennes familj mer än hon trott. detta är rakt upp i min gränd alltså!

jag tyckte så himla mycket om att jobba med karin och hennes texter. ska börja läsa hennes nya så fort jag läst ut den bok jag håller på med för tillfället (bonjour tristesse om nån undrar). tänker att jag varvar med ljudboken, dels för att det blir en hel del promenadtid men också för att min favorit frida hallgren läser in.

som jag har längtat efter detta!

sommarlektyren 2021

vad läser du i sommar?
följande böcker har jag offlajnat på storytel:

the southern book club’s guide to slaying vampires av grady hendricks – en stekta gröna tomater i draculatappning om en bokklubb i charleston i south carolina som råkar på en mycket mystisk man samtidigt som barn i grannskapet börjar försvinna. jag tyckte den här påminde om true blood-serien av charlaine harris som jag gillade väldigt mycket, och då alltså inte tv-serien (som faktiskt skiljer sig en hel del från bokserien) även om jag gillade tv-serien också. denna bok liknar hur true blood-böckerna levererar hemska händelser och groteska detaljer på ett överraskande och uppfriskande humoristiskt sätt. humorn finns inte alls i tv-serien tyvärr.

vit eld av thomas mullen – andra delen i den lehane-doftande deckarserien om de första svarta poliserna boggs och smith i atlantakåren på femtiotalet. älskade den första delen darktown.

sommaren på park avenue av renee rosen som, i händerna på den legendariska chefredaktören helen gurley brown, skildrar hur cosmopolitan på 1960-talet gick från dammig tidskrift till en bibel för unga kvinnor. ända sedan jag läste rona jaffes the best of everything för en massa år sen har jag min guilty pleasure varit på temat ”ung kvinna kommer till new york på femtio-sextiotalet för att jobba och ta för sig av vad staden har att erbjuda”. baksidestexten på denna börjar:

new york 1965. new york är rätt stad att befinna sig i för självständiga unga flickor som alice weiss […]

ja, och sen behövde jag liksom inte läsa längre för att veta att detta var rakt upp i min gränd.

samtycket av vanessa springora – självbiografiskt om den kulturprofilen-liknande metooskandal som skakade frankrike förra året. vanessa är bara fjorton år gammal när hon inleder en sexuell relation med en femtioårig kulturman – inför ögonen på hela kulturfrankrike som låter det hända.

winter of the world
av ken follett – andra delen i the century trilogy och den jag lyssnar på just nu. nittonhundratalets hela historia genom några livsöden i usa, england, ryssland och tyskland. detta är verkligen en perfekt sommarbok som har varit med mig när jag diskar, skrapar färg och påtar i trädgården. jag har fem timmar kvar av totalt 30 men tack vare den totala avsaknaden av gestaltning är det extremt lättlyssnat. hehe. inget litterärt finlir alltså, snarare känns det som en kompis i örat som berättar en saga och hittar på lite allteftersom.

Sommarläsningen 2021_DSF1051

fysiska böcker:

på tal om the best of everything så är min godnatt-bok the fame game av just samma författare. vad den handlar om? jo, ung kvinna kommer till new york för att jobba och ta för sig av vad staden har att erbjuda … den unga gerry thompson är assistent till en av new yorks hetaste talangagenter och får uppleva glamour, kärlek och kändisskapets baksidor. en perfekt välskriven lättviktare i sommarhettan.

you think it, i’ll say it av curtis sittenfeld. sätter mig på hästen igen efter förra sommarens magplask i form av rodham. detta är en samling ögonblicksnoveller med huvudkaraktärerer som närmar sig det sena trettio eller tidiga fyrtio där kontakten med gamla gymnasie- och universitetsvänner eller ytliga bekantskaper sätter igång en metamorfos.

kväll i paradiset + välkommen hem av lucia berlin. en samling självbiografiska noveller som jag varit mycket peppad på, men som ärligt talat är lite seg. har lagt den lite åt sidan just nu.

p1 går ju på hela dagarna på landet. jag fastnade för den historiska dokumentären häxmorden, om häxprocesserna kring bålberget i ångermanland. drog mig till minnes att vi har vägen mot bålberget av therese söderlind liggandes i bokhyllan här på landet. den utspelar sig i fyra tidsplan, bland annat på 1970-talet där den livskrisande jacke försöker hålla ihop sin familj och på 1600-talet där vi får följa malin som anklagas för häxeri.

jag tycker att böcker som utspelar sig kring suggestiva händelser i historien ofta är platta och inte har så mycket att säga förutom att själva fonden är spännande. men den här är annorlunda. jag är mycket imponerad över söderlinds ömsinta och lyhörda skildring, skriven med lätt hand, av bräckliga familjeband i 1970-talets norrland. den senare delen av boken är inte lika stark men är likväl något av det bästa jag läst på väldigt länge. rekommenderas varmt!

igår hittade jag dessutom ett gammalt ex i bokhyllan av och solen har sin gång av ernest hemingway och drog mig till minnes att sandra beijer hyllat denna. fylla och håglöshet i paris hos ett kompisgäng – what’s not to like?