det är sen gammalt (no pun intended) att jag varit en pensionär de senaste 20 åren. när jag fyllde 27 gick jag med i en hembygdsförening, när jag var 31 hade jag landställe. när jag var 35 började jag läsa lantliv. och precis innan jag fyllde 39 hann jag med ett besök på trädgårdsmässan. ja, ni hör ju.
(vill dock för ordningens skull tillägga att trädgårdsmässan var björns idé från början.)
efter att ha löst biljett till mässan besökte vi svenska pelargonsällskapets monter, tittade på olika sorters kompostlösningar samt beundrade finalisterna i fågelholks-sm. jag var på jakt efter humleblomster ”flames of passion”-frön men hittade tyvärr inga. är pinsamt medveten om att nerd-o-metern precis gick i taket här …
däremot blev jag glatt överraskad över att carl larsson-gården hade en egen monter på mässan. jag har nämligen varit himla nyfiken på en matbokav elisabeth svalin gunnarsson, som också skriviti min trädgård vill jag vara karin. en matbok kan vanligtvis bara beställas genom carl larsson-gårdens webshop, som jag av oklar anledning har varit för lat för att göra, så jag slog givetvis till. fick den så här fint signerad!
författaren berättade att hon faktiskt hade hittat mer om karin larssons matlagning i sina källor än om trädgården på lilla hyttnäs. så det hade varit givet vad uppföljaren skulle handla om.
björn bläddrade lite snabbt i den och konstaterade: det är mycket text men inte så många recept. vilket passar den utmärkt för den teoretiska krusidulltanten (dvs jag). det är faktiskt fascinerande hur man kan vara så matintresserad som jag utan att för den skull gilla att laga mat.
vi avslutade mässbesöket med en fika i flytande form. björn mycket nöjd med inköp av salladsfrön. andreas förblev tomhänt men var lika nöjd för det.
sedan kurrade det i våra magar och vi styrde kosan mot en stenkolsgrill någonstans i älvsjö som björn hade datat upp.
maten var ungefär så god som bilden nedan illustrerar.
sedan promenerade vi till telefonplan och det var den söndagen.
nu är det dags för del tre av mina londonäventyr. del ett och två hittar du här.
på måndagen åkte johanna hem och jag förflyttade mig till kensington och mina kollegor. det var alltså dags för londonmässan, min allra första!
jag hade fått höra hårresande historier om hur bullrigt och hetsigt det var uppe på rättighetsavdelningen på mässan. hade såklart föreställt mig ett sjöslag, men det visade sig vara en lätt havsbris i jämförelse. ibland är det en gåva att alltid tänka det värsta, he he.
kensington är förresten så himla vackert med sina trädgårdar. som iofs är privata, men fota dem kan man ju alltid.
tänk att vi har all den här blomsterprakten och grönskan framför oss ❤
alla mina möten var avklarade på tisdagen så på onsdagen jobbade jag från hotellet på förmiddagen och gick sedan på victoria and albert museum efter lunch.
hade velat se den fina dior-utställningen, men kön ringlade sig så lång att jag bestämde mig för att skippa den och gå på basutställningen istället.
ljuset i dessa hallar!
biblioteket, så jädrans fint!
skulle inte tacka nej till denna medeltida akvamanil i form av ett lejon att ha hemma. denna vattenbehållare användes för att tvätta händerna ceremoniellt i kyrkan eller vid middagsbordet.
den här tavlan heter disappointed love och målades av francis danby 1821. tycker den var väldigt fin.
det absolut bästa rummet på hela museet var ett rum med medeltida gobelänger. det var pintjockt med människor överallt på hela museet, men i detta stora mörka rum var jag helt ensam med dessa stora textilier. jag blev märkligt tagen av den närmast sakrala känslan. har för övrigt märkt att jag mer och mer dras åt textilier som går att hänga upp på väggen. måste bara tjacka ett slott först.
högst upp ligger porslinssamlingen. hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter i all oändlighet känns det som.
alltid skönt att veta att någon har en större blåvit porslinssamling än jag, låt vara ett museum.
just den här perfekta blå-vita skålen är en punschskål från 1765-1770.
hittade också muggar med likadant mönster som en keramikskärva jag hittade när vi ägnade oss åt mudlarking på lördagen. dekorationsmetoden kallas slipware på engelska (engobe på svenska) och var vanlig under 1600- och 1700-talen. coolt!
avslutade besöket med att spana in lite klädesprakt. här en urfin 20-talsklänning med en paljettbeströdd kappa.
glömde ta en bild på från vilken tid denna klänning var, men jag drar ut ett ovetenskapligt svar ur rövva och gissar på sent 1700-tal, kanske 1780-tal. någon som vet?
efter denna monsterdos kultür var det dags att hämta väskan på hotellet och åka hem. hejdå london!
på söndagen var vi aningens möra men vid gott mod. morgonens väder visade sig inte från sin allra bästa sida, men både vi och londonborna trotsade det kalla och gråa vädret och gick ut på stan.
mmmm, snö.
första stoppet: brick lane. på vägen dit såg vi bra utomhuskünst.
som givetvis behövde dokumenteras. ser nu att jag har samma färger som muralmålningen ovan. givetvis ringde vi varandra dagen innan för att synka våra outfits.
sen stillade vi behovet ytterligare av lite vår.
i närheten av brick lane ramlade vi över libreria, en helt underbar bokhandel där böckerna är kurerade efter teman, som exempelvis wanderlust, the city, enchantment och så vidare. att besöka andra bokhandlar är förresten något jag alltid brukar göra när jag är utomlands (utöver att leta efter motsvarigheten till södermalm förstås, men det vet ni ju). en riktigt bra bokhandel får det att pirra till i magen. bokhandelsletandet är förmodligen en gammal arbetsskada eftersom jag (och johanna) har jobbat på pocket shop.
på pocket shop pratades det mycket om att stilla olika kundbehov. hyllorna utgjorde fackhandel, dvs när man letade efter en specifik bok. marknadsplats var borden där vi inspirerade de som ville läsa något, men inte visste riktigt vad. hela den här butiken, inklusive hyllorna, var alltså en marknadsplats. helt underbart! men också lite jobbigt eftersom jag faktiskt var på jakt efter en bok (tana frenchs the witch elm). ett besök dit rekommenderas i alla fall!
sedan strosade vi runt i butiker, myset och blåsten (som tur var hade det i alla fall slutat snöa).
åt lunch på ett falafelställe som serverade oliver med lite finhackade citroner, olivolja och korianderfrön. så sjukt gott! ska göra detta hemma!
sedan fick vi bråttom, för min kompis jenny hade tipsat omdennis sever’s house. det är ett slags sinnenas museum i ett townhouse i spitalfields, där man följer livet i en hugenottfamilj från 1700-talet fram till 1900-talet. huset tar bara åtta personer åt gången och innan vi gick in fick vi strikta order om att inte prata med varandra eller fotografera under rundvandringen. vilket var så himla synd för det var instagramvänliga vinklar i ja, praktiskt taget alla vinklar. samtidigt bidrog det ju såklart till känslan att det var bäst att passa på att njuta, för när vi väl gått ut genom porten på 18 folgate street var det slut på det roliga.
dennis sever’s house avnjuts bäst om man inte avslöjar allt för mycket. men familjens närvaro känns i hela huset. det brinner i den öppna spisen och det ser ut som någon precis blivit avbruten mitt i en måltid eller ett kortspel och alldeles trax är tillbaka. en sällsam upplevelse i ordets rätta bemärkelse!
vi avslutade med en söndagsöl på puben old blue last, där bla amy winehouse, hot chip, leon bridges och kylie minogue(!) haft spelningar.
tydligen har puben också varit ett horhus. en synnerligen ypperlig söndag!
nu är det vår och det spritter i kulturkroppen! hurra!
senaste filmen jag blev pepp på en ytterst romantisk kväll sommaren 2004 hyrde jag och calle tv-serien riket (på VHS mina damer och herrar eftersom stockholms videobutiker inte hade den på dvd. jeez vad gammal jag känner mig …)
när calle somnade i soffan framåt småtimmarna nånstans i mitten på andra säsongen kunde. jag. bara. inte. sluta. titta. ena sekunden gömde jag mig bakom soffkudden för det var så otroligt läskigt nere i sjukhusets kulvertar, i nästa skrattade jag för att personalmötena i läkarnas mötesrum var så pricksäkert absurda. det hela var oerhört förvirrande.
sedan dess har lars von trier varit en av mina favoriter bland filmskapare. även om min förståelse av det implicita budskapet i melancholia visade sig vara extremt grund (så du menar att filmen inte handlar om att jorden går under, utan att huvudpersonen går igenom en depression? ja-haaa … ). men den drabbande känslan av ligga i en torktumlare full av ångest är densamma oavsett om undergången sker inuti eller utanför kroppen.
är därför mycket nyfiken på the house that jack built där matt dillon spelar en seriemördare som utför ytterst groteska mord, trots att den har fått blandade reaktioner (vilket snarare gör en film mer intressant än en som hyllas unisont tycker jag). jag besparar er ändå en trailer pga extremt våldsam, istället får ni den stökiga trailern till riket, vassego!
senaste boken jag läste lyssnade klart påthe echo killing av kristi daugherty, mest för att den utspelar sig i savannah. det visade sig vara en riktig formulär 1a-deckare, det vill säga extremt lättlyssnad. vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den var dålig, kanske bara inte så minnesvärd. hehe.
köpte dock en bok på trädgårdsmässan i helgen (eget inlägg om den kommer) som jag är RÅPEPP på: en matbok av elisabeth svalin gunnarsson om karin larssons matlagning i konstnärshemmet lilla hyttnäs i sundborn.
senaste serien jag sträcksåg förmodligen sist på bollen här men min och calles gemensamma serie just nu är arrested development. de första avsnitten tyckte jag var ganska plågsamma, förmodligen på grund av det dramaturgiska greppet med en berättare som kommenterar handlingen à la grekiskt drama. men efter att ha hunnit se den dysfunktionella familjen bluth leverera ett par rejäla skämt under bältet växer serien sedermera till en skratta-högt-fest utan dess like.
seriens roligaste skämt är för övrigt och, utan tvekan, det här:
dessutom framstår ens egen familj som ett väloljat maskineri i jämförelse, vilket får ses som en bonus.
när jag var i london tittade jag klart på ricky gervais netflix-serie after life, men kan inte riktigt rekommendera den. tyckte den var ganska trög och odynamisk, kanske för att ricky gervais karaktär tog allt syre och lämnade noll åt de övriga karaktärerna.
senaste låten jag lyssnade på undrar om bibio inspirerats av svensk folkmusik? avgör själva här
senaste restaurangen jag besökte jobbade i skrivande stund hemma idag så jag passade på att luncha på burgerian som, namnet till trots, inte alls serverar burgare utan falafel. ägaren är känd som söders svar på the soup nazi i seinfeld. om du inte kan bete dig som folk och följa reglerna som står listade vid kassan, ja då åker du ut. maträtterna är fantasifullt döpta, bland annat till tjuv, polis, separationsrulle och singelrulle. jag tog en falafelrulle med både feta OCH halloumi, höjden av vardagslyx! nu är klockan 19.27 och jag är fortfarande proppmätt.
tre grejer på youtube jag vill rekommendera det är knappast någon hemlighet att ett av mina stora intressen är att data. the art of data har jag praktiserat sen urminnes tider, jag internetdejtade exempelvis ett decennium innan tinder ens fanns och skaffade instagram en vecka efter att det lanserades, och den här bloggen firar ju snart tioårsjubileum!
jag kommer ihåg ett tillfälle när jag datade runt på helgon.net i datasalen på jmk år 2003 när någon kommenterade att det var så urskumt att jag pratade med folk på internet, okända dessutom! jag sa beskäftigt att om fem år kommer ALLA göra det.
men är det en datagrej jag har haft lite svårt för så är det youtube. jag förknippar det med att kolla pixliga biofilmer med dåligt ljud som innan streamingtjänsternas intåg gjorde att man försatte sig i något slags halvillegalt upphovsrättsligt gränsland. men ska man vara nere med datan idag är det ju tyvärr youtube som gäller. har därför gjort en kraftansamling för att ta formatet till mitt hjärta.
första tipset är kanalen vad vi pratar om när vi pratar om böcker. anna bågstam, en av våra författare medverkar i programmet och jag gillar verkligen den avslappnade stämningen mellan de medverkade och pendlingen mellan humor och allvar.
den här 108-åriga godbiten nedan ramlade jag över vid något datatillfälle och ger en bild av hur gatubilden i new york såg ut år 1911. man kan bland annat se flatiron building, och vad jag tror är brooklyn bridge(?), som flimrar förbi.
mandelmanns, släng er i väggen! mitt sista tips har hållit mig sängliggande slash trollbunden en hel lördagsförmiddag. li ziqi, eller 李子柒 som hon heter på kinesiska, är en ung kvinna som har flyttat tillbaka till hembyn på den kinesiska landsbygden för att hjälpa sin farmor (eller mormor) med gårdens sysslor. du kommer lägga till märke att nästan alla restprodukter tas tillvara. det gör mig varm i hjärtat. kanske finns det hopp för den här planeten ändå?
så nu har jag vilda planer på att flytta ut på landet och leva av naturen, ehehehe.
förra veckan var det bokmässan i london och jag var såklart där med mitt jobb. eftersom jag senast var i london år 1994 passade jag och johanna på att maximera vistelsen medelst miniweekend innan mässan. att det dröjt så länge mellan besöken är för övrigt ytterst märkligt med tanke på att jag överdoserade britpop under sent 90-tal och tidigt 00-tal. men sent ska syndaren vakna och så vidare.
vi bodde på the hoxton i shoreditch, ett hotell för hipsters mitt i den gentrifierade smeten. vi kunde således direkt bocka av mitt ständiga krav på reselistan: hitta motsvarigheten till södermalm, check.
boendet hade fått full pott om det inte envisades med det som hipsterhotell alltid envisas med, nämligen att ha en frostad svängdörr i glas istället för en rejäl badrumsdörr (varför??!).
även om det bjöds på en hel del regn stod träden i full blom. körsbärsblommor, magnolia, kamelia och mimosa. behövdes såklart dokumenteras mycket noggrant.
hittade en bok på gatan som talade till mig lite extra.
det är alltid kul att resa till en stad tillsammans med en stadsplanerare. när vi promenerade mot tate modern gick vi genom city of london, det tråkigaste området i hela stan. johanna berättade om satsningarna som staden gjort för att få människor att vistas i området även på helgtid. bland annat en shoppinggalleria (såklart) med en urfin takterrass där man fick en bra fotografivänlig vy mot st pauls cathedral.
är så fascinerad av det här selfiestickturistandet. hade kunnat stanna länge och bara titta på folk. men vi nöjde oss efter ett tag och avslutade givetvis besöket på terrassen med en egen selfie.
när vi gick över bron till tate modern såg vi att det var lågvatten. då kom jag på att min kompis jenny har berättat om mudlarking, det vill säga när man går ner på themsens flodbankar vid ebb och letar efter gamla föremål. vanliga saker man kan stöta på är krukskärvor från romersk tid och framåt, porslin, kritpipor, ben, mynt samt pilspetsar och yxor i flinta från stenåldern. så vi passade på att ta oss ner på flodbotten för att se om vi kunde hitta något.
så här glad blir man när man hittar något som inte är trasiga asbestplattor!
några av mina dyrgripar till fynd:
hehe, nu när jag googlade mudlarking såg jag att man visst måste ha ett tillstånd för att plocka saker från marken. jaja, man är väl rebell.
vi blev i alla fall ordentligt straffade av naturen ändå, för precis när vi kände oss klara och skulle gå upp på kajen igen kom en stor våg och dränkte våra skor i härligt themsenvatten. det var bara att gå in på tate modern med kippande skor.
medan våra skor sakta torkade klämde vi en utställning om weimarrepubliken …
… spionerade på barn som ritade och …
… fotograferade poserande män.
efter ett par timmar på tate hade, tro’t eller ej, våra skor torkat. både de och vi blev dock blöta igen senare på kvällen på väg mot en fest hos en litterär agent.
dag ett i london var till ända. stay tuned för vidare eskapader!
jag har haft enormt många bra loppisrundor den sista tiden! som förrförra helgen, när jag och hanna besökte ett gäng loppisar i sundbyberg. kan det bero på att alla har drabbats av marie kondo-sjukan? att folk lämnar bort en massa saker som som inte sparkar joy, och att de dessutom besöker några loppisar längre av rädsla för att få hem en massa bös? isåfall är jag marie kondo evigt tacksam!
en av våra favvoloppisar i sundbyberg hade dessutom 50% på allt, vilket gjorde att vi kunde plocka en hel kundkorg full utan att tänka på priset. voilà!
fejk-musselmaletfatet och skålen kostade 100 kr styck, vanligtvis hade jag sagt att det är på tok för dyrt för att få följa med hem. men efter att ha plöjt ner åtskilliga tiotusentals kronor på körlektioner har jag numera ett ganska ohälsosamt förhållande till pengar. allt blir liksom billigt i jämförelse. nåväl, tror de kommer passa utmärkt på landet.
de gamla linneörngotten kostade 20 kr styck och den gamla linneduken 40 kr. gammal trälåda med dam 75 kr och ett halsbandsetui 25 kr. vykortet med norstedtshuset i nattskrud är från 100-årsjubileumet år 1923. fun fact: jag jobbar i den byggnaden om dagarna.
hittade också en sida ur ett fotoalbum som jag tyckte var så himla fint. en lapp som jag hittade bakom ett av fotografierna berättar att bilderna var tagna sommaren 1940.
det spelar ingen roll att jag inte vet vilka fotografierna föreställer, jag älskar sommarlovskänslan de förmedlar. soldränkta lata dagar vid vattnet, inte ett moln eller bekymmer i sikte.
på andra sidan är det studenttider och ett besök på en djurpark.
fler smyckesetiuer för 25 kr. plockade också på mig några andra fotografier, ett från ett midsommarfirande och ett från en båttur. av kläderna att döma tror jag att de här är äldre än 1940. 30-tal kanske?
