vi är i slutet av mars! tekniskt sett är mars en vårmånad tycker jag, även om vårvädret har en tendens att skämta en aprile. så, vad har jag pysslat med den senaste tiden då? jo, tackar som frågar, det här:
kände mig fin i läppstift. tror att detta kan ha varit när harpercollins lanserade sitt nya romanceimprint harperlove med ett mingel. själva resan dit var en odyssé med många hinder på vägen. först klappade tunnelbanan ihop mellan slussen och t-centralen så att jag fick byta till röda linjen och sen byta till grön igen för att ta mig vidare till fridhemsplan. sen gick jag till fel adress. sedan höll jag på att inte ens komma in för att jag var så försenad. när jag till slut kom innanför dörrarna halsade jag tre glas rosa bubbel och minglade stenhårt i 40 minuter innan det var dags att gå igen.
mer alkoholromantik. jag och anna käkade middag på morfar ginkgo. vi konstaterade att alla runtomkring oss var ungefär 23. har morfar gingko förvandlats till ett småttingställe? eller har jag inte varit ute på länge och lyckats förtränga att det är när man är ung som man går ut (med undantag för lilla riche på götgatsbacken) ?
fick en flash från föris som upplyste mig om min dotters val av frukt på fruktstunden.
mitt ständigt glada barn har förvandlats till ett ständigt ganska argt sådant. jag gissar (hoppas) att det är någon form av utvecklingssprång. men ibland är hon en solstråle och det måste ju givetvis dokumenteras.
garderoben. detta mitt återkommande mantra: ”men nu är vi snart klara. kanske till och med nästa helg.”
snyggt blir det i alla fall. trots att calle valde att måla den i pompejanskt rött. själva färgen i sig är det väl inget större fel på, men jag skulle bara vilja ha milda färger hemma att vila huvudet i just nu. mindre färg och en triljon färre saker hemma skulle jag må bra av.
kom hem till detta för några veckor sedan. vår fina gamla duschblandare håller på att klappa ihop och det här var något slags upplivningsförsök going on.
en morgon. nu är det ljust när jag åker till jobbet. (ja, jag har börjat åka buss till jobbet eftersom jag är på jobbet kl sju på morgnarna. jag orkar inte gå från hemmet redan kvart över sex, nån måtta får det faktiskt vara på hurtigheterna)
vi är ungefär världens sämsta föräldrar när det gäller att gå till parken med märta. men ibland händer det.
märta kör skiten ur lekplatsen. eller om det var tvärtom.
en morgon var det så fint väder att jag skyndade att klä på mig för att promenera till jobbet ändå. ser ni ljuset? alldeles gyllene.
gick på den årliga hälsokontrollen provided by min arbetsplats. passade på att få lite sol i väntan på bussen.
gick till frisören. mitt hår har ballat ur och blivit rätt lockigt efter graviditeten. fick klippa en ny frisyr på grund av detta.
på tal om hår tipsar märta om att mat är perfekta stylingprodukter. billigt, snyggt och med dubbla användningsområden.
här sitter vi och trycker på ett tomt bastard burgers efter att ha gått förbi ett smällfullt lily’s burger och konstaterat att det har blivit ett mcdonalds för medie-medelklassens barn. (är smärtsamt medveten om ironin att även vi planerade att ta med märta till lily’s burger.)
en lugn lördag. eller möjligtvis söndag. calle läser tidningen för märta med allvarsam röst. sånt gör mig alldeles varm. det är fint att upptäcka nya sidor hos en person man levt med i nästan tolv år.
försöker också upptäcka nya härliga sidor av vintern. det går sådär måste jag erkänna. snösmockan för ett par veckor sen hade jag gärna varit utan. det finns dock en bra sak med ett rejält snöoväder i stan och det är att bilarna lyser med sin frånvaro. snön bäddar dessutom in alla ljud.
jo, en bra grej med snön är att man kan dra sin dotter i en pulka till föris. den ömma fadern var måttligt nöjd när snön hade smält lagom till att märta skulle hämtas.
vanligtvis är det jag som hämtar. eftermiddagarna från hämtning till kvällens läggning är mitt ansvar. jag skulle ljuga om jag säger att det är harmoniska timmar. det är skrik och gråt och lågt blodsocker och trötthet, men ibland får man små glimtar som upplyser att detta inte varar för evigt. nattsömnen är det sådär med. märta vaknar ett par gånger varje natt och till skillnad från när hon var liten är det svårare att få henne att somna om nu. lägg sedan till att hon numera vaknar halv sex istället för sju, eller tom tio som hon ibland kunde sova till. men vi kämpar på, jag, calle och märta.
åt middag på bleckan med andreas, katarina och johanna. mycket förnämligt! det är smällfullt där från klockan 17 om dagarna, så man måste boka bord till och med för att få ett bord i ”matsalen” nuförtiden.
glad person på torpet för första gången detta år! hällde tricogarden mot hjortarna på de ställen där jag tror att jag har planterat tulpaner. snön låg tjock fortfarande så det var nog i tidigaste laget, men annars skulle det dröja för länge innan vi kunde komma ut igen så det var lika bra att passa på.
nu är jag oerhört redo för sopade gator, sneakers och vårjacka!
nostalgifabriken 