mina värmländska öden och äventyr

när jag fyllde år fick jag en romantisk weekend i present av calle. det är dock ganska svårt att få till en romantisk weekend om tillgång till barnvakt är ytterst begränsad. men den sista helgen innan jag skulle gå tillbaka till jobbet efter barnledigheten stuvade vi in oss i hyrbilen och siktade in oss på en så romantisk weekend som det bara går, fast med barn.

vart vi var på väg? jadu. det är lite krångligt att förklara men det började med att jag för ett par år sen fick reda på att min farmors pappa kom från östra ämtervik. jag nämnde det för en släktforskande kollega som kommer därifrån och som nyligen flyttat tillbaka. stolt värmlänning som hon är blev hon givetvis eld och lågor och började kolla upp mina anor. det visade sig att farmors pappas sida är värmlänningar ända ner till kyrkböckernas början. där ser man.

när min faster fyllde 90 i våras nämnde jag det här för min faster och pappas kusin. de blev också eld och lågor och propsade på att vi alla skulle åka till värmland, och kunde de möjligtvis få träffa min släktforskande kollega och höra mer?

vi bokade ett datum då vi var välkomna, fast sen fick jag ju corren så mina släktingar åkte utan mig. men nu hade vi liksom bespetsat oss på att åka till värmland. hur konstigt det än låter hade jag aldrig varit där innan.

det här med att leta boende när man har en bebis under ett år visade sig vara något av en utmaning. omgivningarna kring fryken kryllar av charmiga herrgårdar. en del skrev rakt ut att barn under 12 inte var välkomna pga tunna väggar. i mitt barnfria liv hade detta varit enormt uppskattat. men nu surnade jag till rejält. så oförskämt! har de träffat mitt underbara, perfekta barn? nä. för då hade de tagit emot oss med öppna armar. så det så!

ja, man blir verkligen en lika odräglig förälder som alla andra när man skaffar barn.

meen i alla fall, här har vi precis rullat in till en av de herrgårdar som faktiskt tog emot barn. fint ska det vara med en springbrunn och allt.

värmlandstrippen sammanföll med mitt allra sköraste och mest sömnbefriade tillstånd sedan märta föddes. så calle erbjöd sig chevalereskt att ta natten.

givetvis sov märta hela natten igenom. vet inte varför det gjorde mig väldigt irriterad, men man tänker ju inte så klart när man aldrig får sova. min missunsamhet till trots, en hel natts sömn för hela skaran gjorde att humöret var på topp när vi mötte upp bia.

vi åkte runt i en massa byar kring fryken där min farmors pappas anor har bott. en av byarna, askersby, grundades till och med av en av farmors anor som jag förstod.

det som är lite speciellt med askerby är att det är en välbevarad radby, alltså att byns invånare bor längs med en bygata och inte på sina odlingsmarker. de flesta radbyarna försvann under under skiftesreformerna på 1800-talet, så det här är ju otroligt ovanligt och spännande. ni som inte pluggat historia bara zzzz …

lunch på cafe villa helios, som ligger i ett gammalt fint jugendhus i sunne.

jo, man tackar.

blommig klänning kompenserar för påsar under ögonen.

en resa till värmland är inte komplett utan ett besök på mårbacka. det visade sig givetvis att en av farmors anor givetvis var släkt med selma lagerlöf. om det inte framgår av bilden nedan där vi försöker illustrera släktskapet, hehe.

som om det inte var nog visade det sig att min farmor delar anor med värmlands stolthet nummer två, nämligen gustaf fröding.

i övrigt utgjorde farmors pappas anor det gamla sedvanliga; bönder, syskonmördare, dödsdömda, häxerianklagade och så vidare.

märta lajvade nils holgersson.

sedan blev vi hembjudna på middag hos bia och hennes fru elin. verkligen eminent sällskap (då pratar jag inte bara om märta) och urgod mat! de bor också så fint.

hemvägen var magnifik. jag förstår verkligen varför alla tycker att det är så vackert i värmland.

klipp till söndag och vår resa hem. det visade sig att en av farmors anor var en av grundarna till kristinehamn. ur-rik gubbe som han var hade han dessutom kostat på sig en rejäl gravsten. så på vägen hem kvistade vi förbi kristinehamn och spanade in den,

som synes blev jag inte besviken. märta ser uttråkad ut. oh boy, hon vet inte vad hennes ömma moder är kapabel till när det gäller att hitta på riktiga stofil-aktiviteter. men det lär hon väl bli varse i sinom tid.

sen på måndagen började jag mitt nya jobb, men det tar vi i ett annat inlägg!

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: